Till Trafikverket,

Jag begär av Trafikverket att få ta del av följande allmänna handlingar:

- Samtliga fakturor från av Trafikverket anlitade Ernst & Young med koppling till deras utredningar av påstått bidragsfusk hos NTF och MHF. Jag har uppfattat att alla dessa bör ha inkommit till Trafikverket under åren 2022 och 2023. Jag tycker att dessa bör gå att presentera i två dokument, ett avseende vardera organisation. Skärmavbilder accepteras under förutsättning att läsbarheten är god.

- Trafikverkets uppdragsbeställningar till Ernst & Young för deras utredningar med anledning av inkomna visselblåsningar avseende bidragsfusk hos NTF respektive MHF. Eventuella förekommande bilagor till dessa kan utelämnas, åtminstone i ett första skede.

- Trafikverkets egna sammanställningar av arbetstid som hittills lagts på utredning och annan hantering av de ekonomiska oegentligheter hos NTF-förbunden och MHF som uppmärksammats genom visselblåsningar under de senaste åren. Jag tycker att detta bör gå att presentera i ett, maximalt två, dokument.

- Uppgifter om storlek på de anslag till stöd till den ideella sektorn, om vilket jag uppfattat att MHF och NTF-förbunden är nästintill ensamma konkurrenter, och som Trafikverket förfogar över, för vart och ett av verksamhetsåren 2015–2024. Jag bedömer att det bör vara möjligt att presentera dessa data samlade i ett dokument.

Jag begär även att få nöjaktiga svar på de nedan ställda åtta frågorna.

Utifrån mina intryck av de olika företrädare för Trafikverket som jag hittills sett lämna avtryck här på Handlingar.se, är min bedömning att jag, och, bedömer jag, även andra intresserade, kan ha störst behållning av svar från internrevisionen, gärna med stöd av juridisk expertis.
-

Gjorda iakttagelser, konstateranden och reflektioner till stöd för min begäran.

I samband med påskfirande fick jag av min ena son information om att MHF, som han tidigare arbetat för, och som jag själv varit medlem hos och även vid några tillfällen varit behjälplig med trafikobservationer, nyligen varit föremål för granskning. Han lät förstå att det skulle ha handlat om misstänkt förskingring av bidragsmedel. Han meddelade mig även att det skulle finnas åtskilligt att läsa om detta på hemsidan Handlingar.se, som jag dessförinnan inte var bekant med. Eftersom jag under hela mitt yrkesliv varit verksam som jurist med expertis inom bland annat ekonomisk brottslighet, och alltjämt har ett djupt rotat intresse av området, blev min nyfikenhet för stor för att kunna motstå frestelsen.

Efter att nu här ha tillgodogjort mig en betydande mängd dokumentation, har jag erfarit att även NTF, för vilka jag vid ett tillfälle också har varit behjälplig med undersökande observationer, nyligen har granskats för misstänkt bidragsfusk. Det känns naturligtvis ledsamt att organisationer jag tidigare trott och ansett i huvudsak gott om, och som jag dessutom har varit behjälplig i olika sammanhang, överhuvudtaget inte tycks gå att lita på.

Det främsta skälet till att jag nu skriver, och begär ut aktuella handlingar, är dock att jag dels är engagerad som skattebetalare i största allmänhet, dels, efter mitt studium av tillgänglig dokumentation, inte lyckats förstå Trafikverkets bevekelsegrunder för i sammanhangen fattade beslut. Efter mina drygt fyra decennier som jurist, först inom privat sektor och därefter inom den offentliga, har jag betydande erfarenhet av att tillgodogöra mig och noggrant värdera exempelvis omfattande utredningar och domslut.

Tidigare i veckan noterade jag här på Handlingar.se ett ärende skrivet av en Ola Malm. I likhet med mig reflekterar han kring den roll som Trafikverket har, eller kanske snarare felaktigt tycks ha iklätt sig i detta sammanhang. Han skriver bland annat ”En annan tanke jag fått är varför tar Trafikverket på sig rollen som åklagarmyndigheten har att bedöma om det finns anledning att tro att det ska kunna bli en fällande dom?”.

Exakt samma tanke tog riktigt tag i även mig vid läsning av de olika rapporterna. Eller, rättare sagt, den gjorde det snarare när jag därefter här tog del av svaren på de frågor som vid upprepade tillfällen ställts av andra engagerade medborgare om varför Trafikverket varken polisanmält MHF eller de regionala NTF-förbunden.

Vad gäller de regionala NTF-förbunden framgår med all önskvärd, och behövlig, tydlighet i Trafikverkets egen rapport vad de gjorde sig skyldiga till, och dessutom av allt att döma med av NTF samordnad systematik. Detta, har jag också sett, har även redogjorts för i den JO-anmälan av Trafikverket som här har hänvisats till i ett flertal ärenden. Min son har för övrigt i sin helhet tillhandahållit mig denna efter att, har han förklarat, själv ha ”laddat ned den” hos Justitieombudsmannen.

Att metodiken de regionala NTF-förbunden tillämpat vid sina respektive redovisningar under Trafikverkets utredning, den framgår med fullkomlig tydlighet, är uppenbart lagstridig kan mycket lätt inses även av personer utan vare sig ekonomisk eller juridisk expertis. Jag har noterat att även detta har påtalats i nämnda JO-anmälan, om än med andra val av ord.

Elva NTF-förbund har uppenbarligen, framgår det av utredningarna, hjälpts åt att förskingra betydande belopp skattemedel. Jag har noterat att detta bidrog till riksorganisationens konkurs 2022, men också att övriga tio organisationer alltjämt är inte bara verksamma utan även uppbär nya bidrag av avsevärd storlek från Trafikverket. Detta, har jag erfarit, gäller även MHF.

Såvitt jag kunnat finna har Trafikverket ingenstans angivit något annat skäl till att man, i fallet NTF, med, har det framgått, elva involverade organisationer, valde att polisanmäla enbart ”NTF Riks”, som ni har valt att kalla dem, än att man ”hade avtal och samarbete med” enbart just dem. Just detta tema har vid ett flertal tillfällen återkommit vid Trafikverkets besvarande av just frågan om varför man inte polisanmälde även de regionala NTF-förbunden. Däremot har jag inte någonstans kunnat se Trafikverket skriva att anledningen var att NTF faktiskt hade utsatt myndigheten för brottsliga handlingar. Jag finner detta inte enbart förvånande utan också direkt anmärkningsvärt.

För att, med tanke på aktuellt forum, uttrycka det på ett lekmannamässigt vis: Om någon olovandes tar mina pengar är ju inte det centrala huruvida jag har ett avtal eller samarbete med denne någon eller ej, eller hur? Trafikverket ger enligt min bedömning genomgående i såväl utredningarna som i sina svar på ställda nyckelfrågor intryck av att man ogärna ser att de organisationer som uppenbarligen utsatt myndigheten och skattebetalarna för ekonomiska brott inte ska drabbas negativt. Finns måhända ytterligare viktig information som Trafikverket ännu har utelämnat?

Överhuvudtaget är mitt intryck, sedan jag tillgodogjort mig allt tillgängligt material, att Trafikverket måhända inte fullt ut besitter erforderlig kompetens att hantera frågor som de aktuella. En alternativ förklaring skulle naturligtvis kunna vara förekomst av vänskapskorruption, något också flera personer här på Handlingar.se har uppehållit sig vid, har jag noterat. Jag har även noterat att sådan dock inte kunnat styrkas, vare sig av Riksrevisionen eller Trafikverkets internrevision. Oavsett förklaring upplever jag dock som konsekvens sammanfattningsvis en otillräcklig trygghet i egenskap av skattebetalare.

Till min kluvna bild bidrar också att Trafikverket uppenbarligen måste ha lagt stora resurser på att utreda både NTF:s och MHF:s bidragsfusk, och har nu därför också begärt ut uppgifter om dessa. Mitt intryck, ni får ta det för vad det är värt, är dock att det viktigaste för Trafikverket inte verkar ha varit att värna de av skattebetalarnas pengar som på felaktig grund redan har delats ut som bidrag, utan snarast enbart att få hjälp med att förbättra sina egna rutiner för att mera tillförlitligt kunna sköta sitt kontrollansvar i framtiden. Uppenbarligen är det viktigt att dessa är så goda som möjligt, men lika uppenbart är att det är än viktigare att faktiskt möjliggöra ansvarsutkrävande för redan begångna brott.
Kan Trafikverket instämma i denna bedömning?

I just NTF-sammanhanget är en annan omständighet jag inte förstår varför Trafikverket enbart förklarar sin polisanmälan av ”NTF Riks” med uppgifterna i just Ernst & Youngs rapport om att ”NTF Riks inte har kunnat styrka sina faktiska kostnader”. Att de inte kunde göra det framgår ju än tydligare i Trafikverkets egen rapport, internrevisionens. Sålunda undrar jag också över varför Trafikverket överhuvudtaget bestämde sig för att lägga avsevärda belopp skattemedel på att låta även en extern utredare genomlysa fallet.

Vad grundar sig aktuellt beslut på, då bortsett från den i sammanhanget förekommande arbetsrättsliga grunden?
Och vad gäller MHF i närmast ovan sagda avseende, att de ”inte har kunnat styrka sina faktiska kostnader”, fullkomligt ”vimlar det” av avsnitt om just detta i utredningen, direkt respektive indirekt, om denna organisations förehavanden. Om möjligt är just den företeelsen hos MHF rentav ännu tydligare än i fallet NTF. Det konstateras till och med, i flera delar av rapporten, att MHF:s hantering möjliggjort att man kunnat få bidrag även från andra håll för projekt till vilka Trafikverket, för fullständig kostnadstäckning, tillskjutit skattemedel. Motsvarande har jag överhuvudtaget inte funnit i rapporterna om NTF, vilket också reser besvärande frågetecken. Måhända föresvävade denna möjlighet inte Trafikverket redan vid tiden för NTF-utredningarna?

Som det andra skälet att polisanmäla NTF, men inte MHF, har Trafikverket angett att ”NTF Riks inte följer bokföringslagen”. Såvitt jag kunnat finna har detta besynnerliga uttalande enbart gjorts av en enhetschef vid myndighetens planeringsavdelning, Johan Lindberg. Angivet motiv är helt uppenbart ett icke-motiv enär MHF, på ett om möjligt än tydligare och mer genomgripande sätt, inte heller följde bokföringslagen. Det är inte utan att man kan misstänka att Trafikverket bedömer att MHF är en viktigare organisation än NTF, och att man därför varit beredd att tillåta mera ”fuffens” hos MHF. Men så får det naturligtvis inte gå till, alla måste som bekant behandlas lika inför lagen.
Att Trafikverket trots anförda argument inte polisanmäler MHF, när man ju polisanmälde NTF på i princip samma grund som fanns i fallet MHF, saknar sammanfattningsvis inte enbart logik utan är även ett exempel på uppseendeväckande inkonsekvent myndighetsutövning. Vad än värre är vittnar det därutöver om ett otillräckligt ansvarstagande i rollen som förvaltare av statens skattemedel. Vilken är Trafikverkets kommentar till detta?

Vad gäller utredningen avseende MHF är min upplevelse, min känsla vid genomläsning, att denna rentav snarast skulle kunna vara ett beställningsverk syftande enbart till att utgöra grund för Trafikverkets egen utveckling av interna kontrollfunktioner för framtida behov. Angelägenheten att söka finna grund för vidtagande av eventuella rättsliga åtgärder lyser genomgående med sin frånvaro i rapporten från Ernst & Young.

Jag har för övrigt, med höjda ögonbryn, jag vill minnas i flera ärenden här på Handlingar.se, noterat Trafikverkets exakta formulering av sitt svar på frågan om varför man inte polisanmälde de regionala NTF-förbunden:
”Trafikverket har polisanmält NTF Riks som är den juridiska person som Trafikverket haft samarbete och avtal med. Trafikverket har inte haft direkt samarbete eller avtal med NTF:s länsförbund. Trafikverket har överlåtit till Ekobrottsmyndigheten att utreda saken vidare i sin helhet. Trafikverket känner till att ärendet idag överförts till Polisens Bedrägerisektion. Trafikverket får sedan bedöma om polisens utredning ger skäl till eventuellt ytterligare åtgärder från Trafikverkets sida.” (Just detta svar har jag kopierat från ärendet ”Fråga om underlåtelse att polisanmäla trots påvisande av bedrägeri mot staten och därmed skattebetalarna och begäran om beslutsunderlag för detta.”)

Detta resonemang synes mig vare sig ansvarsfullt eller trovärdigt. Om Trafikverket önskar se även rättsväsendet utreda huruvida ett antal organisationer verkligen utsatt myndigheten och skattebetalarna för brottsliga handlingar eller inte, när stark misstanke här faktiskt föreligger, måste man självfallet som ett absolut minimum, såsom en första nödvändig åtgärd, polisanmäla dessa. I högsta grad rekommendabelt är också att vara avsevärt tydligare kring sina misstankar än vad Trafikverket varit i sin anmälan inlämnad i juni 2022. Denna saknar i själva verket helt och hållet sakskäl för varför anmälan överhuvudtaget inlämnades. Åklagarväsende såväl som Polismyndigheten tvingas ständigt till långtgående prioriteringar. Önskar man som anmälare ha en chans till genomslag måste man vara så tydlig som möjlig vid anmälan av ett misstänkt brott. Detta måste våra statliga myndigheter vara väl bekanta med.

Avslutningsvis några rader om min, enligt min egen bedömning, allra viktigaste upptäckt i fallet NTF. Det rör en omständighet som för övrigt även den visselblåsare som valde att vara icke-anonym ägnat avsevärt utrymme. Bland annat har så gjorts i nämnda JO-anmälan av Trafikverket, som, framgår det, samma person ligger bakom. Uppmärksammandet som i november 2021 gjordes om ekonomiska oegentligheter hos NTF gjorde gällande att organisationen länge tillämpat en ansökningsmetodik för att kunna få, och behålla, avsevärt större summor bidrag för varje projekt man ville genomföra än vad dessa motsvarade i av NTF beräknade behov av insatser i fråga om total arbetstid. Jag väljer att här återge ett kort citat taget från nämnda JO-anmälan för särskild belysning; ”… bedrägeriet avser det sätt på vilket NTF ansökt om medel för olika projekt – alltid avsevärt högre belopp än vad som motsvaras av de egna uppskattningarna av erforderlig arbetstid för att kunna genomföra respektive projekt multiplicerat med den genomsnittliga lönekostnaden hos utförande förbund.”

Trots detta, jag skriver trots detta, ignorerar Trafikverket såvitt framgått i sin hantering i stort sett helt uppgifterna om att man ska ha blivit utsatt för ett uppsåtligt bedrägeri. I stället väljer myndigheten vid sin utredning att fokusera på huruvida avtalsenliga formaliakrav hade överträtts eller inte, av slaget huruvida skyldighet fanns hos bidragstagarna att återbetala oförbrukade medel eller inte. I bilaga 4 till nämnda JO-anmälan klargörs detta på ett, enligt min mening, mycket övertygande sätt. Resonemanget är också helt och hållet överensstämmande med innehållet i den visselblåsning daterad 9 november 2021-11-09 som Trafikverket här på Handlingar.se på begäran 23 november 2023 utlämnat till en Hugo Johansson, detta i ärendet ”Önskar två pdf-rapporter upprättade 2022 av Trafikverket om NTF efter visselblåsning om ekonomiska oegentligheter”.

Följande stycke från nämnda JO-anmälan, syftande på dess bilaga 4, är, enligt min mening, mycket träffande med anledning av vad som framgått: ”Trafikverket ger i skrivelsen intryck av att vilja förbigå – vilja bortse ifrån – att bedrägeriet handlat om att NTF sett till att få in bidrag för genomförandet av olika projekt – men till mycket stor del, i direkt strid med gällande avtal och lagrum, använt erhållna projektbidrag för helt andra ändamål än finansiering av just dessa projekt.”

Jag iakttog att detta också har tillägnats särskilt utrymme här på Handlingar.se av skribenten Lennart Berg i hans inlägg med rubriken ”NTF-bedrägeriet mot Trafikverket – begäran om innehållet i den anonyma visselblåsningen”. Han har i detta, den 11 februari i år, återgivit ett relativt långt avsnitt på aktuellt tema från nämnda JO-anmälan, direkt föregånget av den synnerligen adekvata frågeställningen till Trafikverket: ”Vilken är er kommentar till vad som där förs fram om Trafikverkets handläggning av bedrägeriet från aktuella trafiksäkerhetsorganisationer?” Denna har dock alltjämt, efter nu drygt två månader, såvitt jag kunnat se, trots flera påminnelser ignorerats av Trafikverket.

Vilken är Trafikverkets förklaring dels till att lämnade uppgifter om det systematiska, uppsåtliga, bidragsfusket synbarligen, att döma av tillgängliga utredningar, lämnades utan egentligt beaktande, och vilka är Trafikverkets skäl till att lämna alla frågor angående detta obesvarade? Är måhända svaret på den första frågan att Trafikverket helt enkelt inte kunde tro att framförda uppgifter om den gamla trafiksäkerhetsorganisationen kunde vara med sanningen överensstämmande, och att man därmed helt sonika underlät att närmare undersöka dessa?

Som pensionerad men alltjämt samhällsengagerad skattebetalare förutsätter jag nu att Trafikverket, som ett absolut minimum, drar omfattande lärdom av de aktuella händelserna så att liknande skandaler i framtiden i möjligaste mån kan undvikas.

Värdet av att vi medborgare och skattebetalare har ett grundmurat förtroende för våra rättsvårdande myndigheter kan aldrig med tillräcklig emfas framhållas.

Om utlämnandet är förknippat med en kostnad vill jag ha information om
villkoren för avgiften innan utlämnandet sker.

Med vänlig hälsning,

Eva Svensson