Tillämpningsanvisningar
Handläggning av insatser enligt LSS och
bistånd enligt SoL till barn, ungdomar och
vuxna med funktionsnedsättning
start.stockholm
Tillämpningsanvisningar
Handläggning av insatser enligt LSS och bistånd enligt SoL till barn,
ungdomar och vuxna med funktionsnedsättning
Mars 2025
Dnr: SOF 2025/218
Utgivare: Socialförvaltningen
Kontaktperson: Anna Ljungquist och Emelie Lif
Tillämpningsanvisningar
3 (205)
Tillämpningsanvisningar för handläggning
av insatser enligt LSS och bistånd enligt
SoL till barn, ungdomar och vuxna med
funktionsnedsättning
Kommunfullmäktige i Stockholms stad har beslutat att utfärda
riktlinjer för nämndernas verksamhet. Riktlinjerna gäller
handläggning av insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och
service till vissa funktionshindrade (LSS) och bistånd enligt
socialtjänstlagen (2001:453), SoL, till personer med
funktionsnedsättning. I Stockholms stad är det stadsdelsnämnderna
och socialnämnden som handlägger ärenden om insatser enligt LSS
och bistånd enligt SoL till personer med funktionsnedsättning.
Kommunstyrelsen fattade beslut om den ursprungliga versionen av
dessa riktlinjer i april 2002 (Dnr 000-1892/2001). Riktlinjerna har
därefter reviderats fortlöpande. Riktlinjerna utgör ett komplement
till gällande lagstiftning och Socialstyrelsens föreskrifter och
allmänna råd, m.fl. De knyter också an till andra övergripande
dokument och regelverk som gäller inom området.
Kommunfullmäktige har delegerat till socialnämnden att utarbeta
tillämpningsanvisningar för handläggning enligt Stockholms stads
riktlinjer för handläggning av insatser enligt LSS och bistånd enligt
SoL till barn, ungdomar och vuxna med funktionsnedsättning.
Socialnämnden har i sin tur delegerat till socialförvaltningens
förvaltningschef att teckna dessa. Tillämpningsanvisningarna utgår
från riktlinjernas innehåll men innehåller ytterligare information
och anvisningar för handläggning av insatser och bistånd till
personer med funktionsnedsättning.
Stockholm den 1 mars 2025
Veronica Carstorp Wolgast
Socialdirektör, Socialförvaltningen
link to page 3 link to page 3 link to page 3 link to page 11 link to page 11 link to page 11 link to page 11 link to page 12 link to page 12 link to page 13 link to page 14 link to page 15 link to page 15 link to page 15 link to page 15 link to page 15 link to page 16 link to page 16 link to page 16 link to page 17 link to page 18 link to page 18 link to page 19 link to page 19 link to page 19 link to page 19 link to page 20 link to page 20 link to page 21 link to page 22 link to page 22 link to page 24 link to page 24 link to page 25 link to page 25 link to page 25 link to page 26 link to page 26 link to page 26 link to page 26 link to page 27
Tillämpningsanvisningar
4 (205)
Innehåll
Tillämpningsanvisningar för handläggning av insatser enligt LSS
och bistånd enligt SoL till barn, ungdomar och vuxna med
funktionsnedsättning ............................................................................... 3
1.
Ansvarsfördelning inom staden ............................................ 11
1.1 Stadsdelsnämndernas ansvar ............................................................ 11
2. Stöd- och styrdokument .................................................................... 11
2.1 Lagar och förordningar ....................................................................... 11
2.2 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd ................................... 12
2.3 Socialstyrelsens handböcker och riktlinjer ......................................... 12
2.4 Riktlinjer och tillämpningsanvisningar i Stockholms stad ................... 13
2.5 Program, strategier och handlingsplaner inom Stockholms stad ....... 14
2.6 Överenskommelser inom länet ........................................................... 15
2.7 Cirkulär från Sveriges kommuner och regioner (SKR) ....................... 15
3.
Samverkans- och samordningsansvar ................................. 15
3.1 Intern samverkan inom stadsdelsnämnden ........................................ 15
3.2 Barn med funktionsnedsättning som omhändertas enligt LVU .......... 15
3.3 Samverkan kring personer med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning
.................................................................................................................. 16
3.4 Samordnad individuell plan (SIP) ....................................................... 16
3.5 Individuell plan enligt 10 § LSS .......................................................... 17
3.6 Habiliterings- och rehabiliteringsplan enligt HSL ................................ 18
3.7 Samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård................ 18
Samverkan mellan skola och socialtjänst ................................................. 19
4.
Allmänna utgångspunkter ...................................................... 19
4.1 Sammanhållen socialtjänst ................................................................. 19
4.2 Förebyggande perspektiv ................................................................... 19
4.3 Brukarinflytande .................................................................................. 20
4.4 Delaktighet, tillgänglighet och bemötande .......................................... 20
4.5 Våld i nära relationer........................................................................... 21
4.6 Barnrättsperspektiv ............................................................................. 22
4.6.1 Barnrättsperspektiv i LSS och SoL .................................................. 22
4.6.2 Dokumentation av barnets bästa och barnets rätt att komma till tals
.................................................................................................................. 24
4.6.3 Barnrättsperspektiv i samverkan med andra ................................... 25
4.6.4 Föräldrar med funktionsnedsättning som behöver stöd .................. 25
4.6.5 Barns delaktighet i individärenden inom vuxenhandläggning ......... 25
4.6.6 Barnets bästa inom vuxenhandläggning ......................................... 26
4.6.7 Barn som far illa ............................................................................... 26
4.7 Stöd till anhöriga och anhörigperspektiv............................................. 26
4.7.1 Barn som anhöriga .......................................................................... 26
4.8 God kvalitet i verksamheten ............................................................... 27
link to page 27 link to page 27 link to page 27 link to page 28 link to page 28 link to page 28 link to page 29 link to page 31 link to page 31 link to page 32 link to page 32 link to page 33 link to page 34 link to page 34 link to page 34 link to page 35 link to page 37 link to page 37 link to page 37 link to page 38 link to page 38 link to page 38 link to page 39 link to page 40 link to page 40 link to page 42 link to page 45 link to page 45 link to page 47 link to page 47 link to page 48 link to page 49 link to page 49 link to page 49 link to page 50 link to page 50 link to page 51 link to page 51 link to page 52 link to page 52 link to page 53 link to page 54
Tillämpningsanvisningar
5 (205)
4.9 Rutiner för att förebygga och åtgärda risker och missförhållanden som
rör barn ..................................................................................................... 27
5.
Handläggning av ärenden ...................................................... 27
5.1 Handläggning efter kontorstid ............................................................ 28
5.2 Ansökan ............................................................................................. 28
5.2.1 Ansökan när den enskilde är under 18 ........................................... 28
5.2.2 Ansökan mot en av vårdnadshavarnas vilja ................................... 29
5.2.3 Ombud och biträde .......................................................................... 31
5.2.4 Anhörigas behörighet att rättshandla i vissa fall ............................. 31
5.2.5 Framtidsfullmakt .............................................................................. 32
5.2.6 God man och förvaltare ................................................................... 32
5.2.7 Personligt ombud ............................................................................ 33
5.2.8 Ansökan från den som vårdar ......................................................... 34
5.3 Om insats kan ges enligt både LSS och SoL ..................................... 34
5.4 Utredning ............................................................................................ 34
5.4.1 Underlag .......................................................................................... 35
5.4.2 Kommunicering ............................................................................... 37
5.4.3 Rätt att muntligen vid besök lämna uppgifter inför nämnden .......... 37
5.4.4 Behovsbedömning .......................................................................... 37
5.4.5 Föräldraansvar för barn med funktionsnedsättning ........................ 38
5.4.6 Behov av stöd under utredningstiden ............................................. 38
5.5 Beslut ................................................................................................. 38
5.5.1 Tidsbegränsning och ändringsförbehåll i beslut.............................. 39
5.5.2 Avskriva ett ärende innan slutligt beslut har fattats ........................ 40
5.5.3 Ändring av gynnande beslut ............................................................ 40
5.5.4 Den enskildes rätt att påverka utformningen av insats ................... 42
5.6 Överklagande ..................................................................................... 45
5.6.1 Förvaltningsbesvär .......................................................................... 45
5.6.2 Laglighetsprövning .......................................................................... 47
5.7 Verkställighet ...................................................................................... 47
5.7.1 Särskild avgift .................................................................................. 48
5.7.2 Att verkställa beslut om boende enligt 9 § 8 eller 9 § 9 LSS i en
annan kommun ......................................................................................... 49
5.7.3 Stadens valfrihetssystem ................................................................ 49
5.7.4 Beställning av insats ....................................................................... 50
5.7.5 Muntlig beställning .......................................................................... 50
5.7.6 Plan för genomförande .................................................................... 51
5.8 Uppföljning ......................................................................................... 51
5.8.1 Dokument för uppföljning och utvärdering ...................................... 52
6.
LSS ........................................................................................... 52
6.1 God kvalitet i LSS ............................................................................... 53
6.2 Rätt till insatser enligt 7 § LSS .......................................................... 54
link to page 54 link to page 55 link to page 55 link to page 56 link to page 56 link to page 57 link to page 57 link to page 58 link to page 59 link to page 61 link to page 64 link to page 65 link to page 65 link to page 66 link to page 66 link to page 67 link to page 67 link to page 67 link to page 67 link to page 67 link to page 67 link to page 68 link to page 68 link to page 69 link to page 69 link to page 71 link to page 94 link to page 95 link to page 95 link to page 99 link to page 100 link to page 100 link to page 101 link to page 102 link to page 104 link to page 104 link to page 104 link to page 105 link to page 106 link to page 106 link to page 107 link to page 107 link to page 110
Tillämpningsanvisningar
6 (205)
6.3 LSS och SoL kompletterar varandra .................................................. 54
6.4 Om den enskilde inte tillhör personkretsen ........................................ 55
6.5 Personer över 66 år ............................................................................ 55
6.6 Asylsökande med fl. som inte är folkbokförda i Sverige ..................... 56
6.6.1 Ersättning för stöd och service ........................................................ 56
7. Personkretsbedömning i LSS ........................................................... 57
7.1 Underlag för personkretsutredning ..................................................... 57
7.1.1 Personkrets 1 (1 § 1 LSS) ............................................................... 58
7.1.2 Personkrets 2 (1 § 2 LSS) ............................................................... 59
7.1.3 Personkrets 3 (1 § 3 LSS) ............................................................... 61
7.1.4 Personkretsbedömning av små barn ............................................... 64
7.1.5 Personer med missbruks- och beroendeproblematik ...................... 65
7.1.6 Personer med psykisk funktionsnedsättning ................................... 65
8. Avgifter i samband med insatser enligt LSS ................................... 66
9. Insatser i LSS ...................................................................................... 66
9.1 Rådgivning och annat personligt stöd som ställer krav på särskild
kunskap om problem och livsbetingelser för människor med stora och
varaktiga funktionshinder .......................................................................... 67
9.2 Biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga
kostnader för sådan assistans .................................................................. 67
9.2.1 Delat ansvar för personlig assistans................................................ 67
9.2.2 Rätt till personlig assistans .............................................................. 68
9.2.3 Personlig assistans och egenvård ................................................... 68
9.2.4 Dubbel assistans – behov av fler än en personlig assistent samtidigt
.................................................................................................................. 69
9.2.5 Utredning av grundläggande och andra personliga behov ............. 71
9.2.6 Behov av särskild kompetens .......................................................... 94
9.2.7 Merkostnadsersättning och personlig assistans .............................. 95
9.2.8 Personlig assistans till barn ............................................................. 95
9.2.9 Personlig assistans i andra verksamheter ....................................... 99
9.2.10 Personer som fyller 66 år ............................................................ 100
9.2.11 Beslut om personlig assistans enligt 9 § 2 LSS .......................... 100
9.2.12 Retroaktiv ansökan om personlig assistans ................................ 101
9.2.13 Utformning av personlig assistans ............................................... 102
9.2.14 Skyldighet för assistansanordnaren att tillhandahålla all assistans
................................................................................................................ 104
9.2.15 Tillstånds- och anmälningsplikt för att bedriva verksamhet ......... 104
9.2.16 Om den enskilde själv anordnar sin assistans ............................ 105
9.2.17 Registerkontroll vid personlig assistans ...................................... 106
9.2.18 Timbeloppet ................................................................................. 106
9.2.19 Bestämmelser i LSS om vad som inte räknas som kostnad för
personlig assistans ................................................................................. 107
9.2.20 Beslut om att neka utbetalning av ersättning .............................. 110
link to page 110 link to page 110 link to page 112 link to page 115 link to page 115 link to page 117 link to page 118 link to page 119 link to page 119 link to page 121 link to page 124 link to page 127 link to page 129 link to page 130 link to page 131 link to page 132 link to page 132 link to page 133 link to page 134 link to page 134 link to page 135 link to page 135 link to page 135 link to page 136 link to page 139 link to page 141 link to page 141 link to page 142 link to page 142 link to page 143 link to page 143 link to page 144 link to page 144 link to page 144 link to page 144 link to page 145 link to page 145 link to page 147 link to page 148 link to page 148 link to page 148 link to page 149 link to page 149 link to page 149
Tillämpningsanvisningar
7 (205)
9.2.21 Socialtjänstens möjligheter att begära underlag för utförd assistans
................................................................................................................ 110
9.2.22 Utbetalning av ekonomiskt stöd för personlig assistans ............. 112
9.2.23 Dokumentation samt uppföljning av beslut om personlig assistans
................................................................................................................ 115
9.2.24 Väsentliga förändringar ............................................................... 117
9.2.25 Återbetalning av ekonomiskt stöd för personlig assistans .......... 118
9.2.26 Kommunens underrättelse- och anmälningsskyldigheter avseende
personlig assistans ................................................................................. 119
9.2.27 Assistansersättning enligt socialförsäkringsbalken ..................... 121
9.2.28 Stadens basansvar vid vakanser orsakade av sjukdom ............. 124
9.2.29 Personlig assistans vid semesterresor ....................................... 127
9.3 Ledsagarservice ............................................................................... 129
9.3.1 Behovsbedömning av ledsagarservice enligt LSS ........................ 130
9.3.2 Beslut om ledsagarservice ............................................................ 131
9.3.3 Beställning och genomförande av ledsagarservice ...................... 132
9.3.4 Ledsagarservice och bostad med särskild service ....................... 132
9.3.5 Andra huvudmäns ansvar samt riksfärdtjänst ............................... 133
9.4 Biträde av kontaktperson ................................................................. 134
9.5 Avlösarservice i hemmet .................................................................. 134
9.5.1 Beslut om avlösarservice och insatsens utformning ..................... 135
9.5.2 Kompletterande beslut om avlösning för barnets syskon ............. 135
9.6 Korttidsvistelse utanför det egna hemmet ........................................ 135
9.6.1 Behovsbedömning vid ansökan om korttidsvistelse ..................... 136
9.6.2 Beslut om korttidsvistelse och insatsens utformning .................... 139
9.6.3 Behov av hälso- och sjukvårdsinsatser ......................................... 141
9.6.4 LSS-kollo i Stockholms stad .......................................................... 141
9.7 Korttidstillsyn för skolungdom över 12 år utanför det egna hemmet i
anslutning till skoldagen samt under lov ................................................ 142
9.7.1 Ungdomar som inte omfattas av LSS ........................................... 143
9.7.2 Ungdomar i bostad med särskild service ...................................... 143
9.7.3 Ungdomar som har personlig assistans ........................................ 144
9.7.4 Krav på utformning och kvalitet ..................................................... 144
9.8 Boende i familjehem eller bostad med särskild service för barn eller
ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet .............................. 144
9.8.1 Utformning av insatsen ................................................................. 145
9.8.2 När barn placeras utanför hemmet ............................................... 145
9.8.3 Boende på grund av skolgång på annan ort ................................. 147
9.8.4 Barn och ungdomar som inte omfattas av LSS ............................ 148
9.9
Bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt
anpassad bostad för vuxna .................................................................... 148
9.9.1 Bedömning .................................................................................... 149
9.9.2 Beslut om bostad med särskild service eller annan särskilt anpassad
bostad ..................................................................................................... 149
link to page 152 link to page 152 link to page 154 link to page 154 link to page 154 link to page 155 link to page 155 link to page 156 link to page 157 link to page 157 link to page 158 link to page 158 link to page 159 link to page 159 link to page 159 link to page 160 link to page 163 link to page 164 link to page 164 link to page 164 link to page 164 link to page 165 link to page 165 link to page 165 link to page 166 link to page 170 link to page 171 link to page 171 link to page 172 link to page 172 link to page 173 link to page 173 link to page 173 link to page 173 link to page 174 link to page 174 link to page 174 link to page 175 link to page 175 link to page 176 link to page 177 link to page 177
Tillämpningsanvisningar
8 (205)
9.10 Daglig verksamhet för personer i yrkesverksam ålder som saknar
förvärvsarbete och inte utbildar sig ......................................................... 152
9.10.1 Låg närvaro .................................................................................. 154
9.10.2 Beslut om daglig verksamhet ...................................................... 154
9.10.3 Mål med insatsen......................................................................... 154
9.10.4 Habiliteringsersättning ................................................................. 155
9.11 Förhandsbesked enligt 16 § LSS ................................................... 155
9.11.1 Beslut ........................................................................................... 156
10. Bistånd enligt SoL .......................................................................... 157
10.1 Allmänna mål i SoL ......................................................................... 157
10.1.1 God kvalitet i SoL......................................................................... 158
10.2 Rätten till bistånd enligt SoL ........................................................... 158
10.3 En kommuns möjlighet att ge bistånd enligt 4 kap. 2 § SoL........... 159
10.4 Hänvisning till LSS när den enskilde ansöker om SoL-insats ........ 159
10.5 Utländska medborgare ................................................................... 159
10.5.1 Olika personkategorier ................................................................ 160
10.6
Hjälp i hemmet ........................................................................ 163
10.7
Boendeformer enligt SoL ........................................................ 164
10.8 Avgifter i samband med insatser enligt SoL ................................... 164
11.
Insatser som kan beviljas med stöd av SoL ....................... 164
11.1 Hemtjänst ........................................................................................ 164
11.1.1 Bedömning ................................................................................... 165
11.1.2 Beslut ........................................................................................... 165
11.1.3 Anställning av anhörig ................................................................. 165
11.1.4 Hemtjänstinsatser ........................................................................ 166
11.1.5 Beställning av hemtjänst .............................................................. 170
11.2 Hemtjänst i assistansliknande form för vuxna ................................ 171
11.3 Hemtjänst i assistansliknande form för barn .................................. 171
11.4 Trygghetslarm ................................................................................. 172
11.5 Hemvårdsbidrag ............................................................................. 172
11.5.1 Hemvårdsbidrag och merkostnadsersättning .............................. 173
11.5.2 Ersättningsgrupper ...................................................................... 173
11.5.3 Beslut om hemvårdsbidrag .......................................................... 173
11.5.4 Utbetalning av hemvårdsbidrag ................................................... 173
11.5.5 Hemvårdsbidrag under tillfällig vistelse ....................................... 174
11.5.6 Uppföljning av hemvårdsbidrag ................................................... 174
11.6 Boendestöd ..................................................................................... 174
11.6.1 Beslut om boendestöd och insatsens utformning ........................ 175
11.7 Ledsagning ..................................................................................... 175
11.7.1 Behovsbedömning av ledsagning enligt SoL .............................. 176
11.7.2 Bedömning av omfattning av insatsen och omkostnader för
ledsagaren .............................................................................................. 177
link to page 177 link to page 178 link to page 178 link to page 179 link to page 179 link to page 180 link to page 180 link to page 181 link to page 181 link to page 182 link to page 182 link to page 182 link to page 182 link to page 183 link to page 183 link to page 183 link to page 183 link to page 184 link to page 184 link to page 185 link to page 185 link to page 185 link to page 185 link to page 186 link to page 186 link to page 186 link to page 187 link to page 187 link to page 187 link to page 188 link to page 188 link to page 188 link to page 189 link to page 189 link to page 189 link to page 189 link to page 189 link to page 190 link to page 190 link to page 191 link to page 191 link to page 191
Tillämpningsanvisningar
9 (205)
11.7.3 Beslut om ledsagning .................................................................. 177
11.7.4 Beställning av ledsagning ........................................................... 178
11.7.5 Andra huvudmäns ansvar samt riksfärdtjänst ............................. 178
11.8 Omkostnadsersättning för ledsagare vid ledsagning enligt SoL och
ledsagarservice enligt LSS ..................................................................... 179
11.8.1 Omkostnadsersättning utöver beviljad nivå ................................ 180
11.8.2 Utbetalning av ersättning för omkostnader för ledsagare ........... 180
11.9 Medföljare vid semesterresa .......................................................... 181
11.10 Avlösning i hemmet ...................................................................... 181
11.10.1 Beslut om avlösning och insatsens utformning ......................... 182
11.10.2 Kompletterande beslut om avlösning för barnets syskon ......... 182
11.11 Omkostnadsersättning för avlösaren vid avlösning enligt SoL och
avlösarservice enligt LSS ....................................................................... 182
11.12 Kontaktperson .............................................................................. 183
11.13 Stöd när anhöriga vårdar den enskilde ........................................ 183
11.13.1 Indirekt stöd ............................................................................... 183
11.13.2 Direkt stöd ................................................................................. 183
11.14 Bostad med särskild service ........................................................ 184
11.15 Korttidsboende enligt SoL ............................................................ 184
11.16 Placering för vård eller boende .................................................... 185
11.16.1 HVB ........................................................................................... 185
11.16.2 Familjehem ................................................................................ 185
11.17 Stödboende för vuxna .................................................................. 185
11.17.1 Stödboende inom LOV .............................................................. 186
11.17.2 Socialförvaltningens stödboenden ............................................ 186
11.17.3 Boende genom SHIS ................................................................ 186
11.18 Försöks- och träningslägenheter ................................................. 187
11.19 Sysselsättning .............................................................................. 187
11.20 Dagverksamhet ............................................................................ 187
11.21 Kommunalt bostadsbidrag för personer med funktionsnedsättning
(KBF) ...................................................................................................... 188
11.22 Ansökan om insatser enligt SoL i annan kommun ....................... 188
11.22.1 Ansökan om bostad med särskild service enligt SoL ............... 189
11.22.2 Andra ansökningar .................................................................... 189
11.22.3 Ansökan på grund av våld eller andra övergrepp ..................... 189
12.
Övriga frågor ......................................................................... 189
12.1 Bidrag till bostadsanpassning ........................................................ 189
12.1.1 Bostadsanpassning i särskilda boendeformer ............................ 190
12.2 Förmedling av bostad efter ansökan om förtur .............................. 190
12.3 Syn- och hörselinstruktör ............................................................... 191
12.4 Hjälp med egenvård och hälso- och sjukvårdsuppgifter ................ 191
12.4.1 Delegering av hälso- och sjukvårdsuppgifter .............................. 191
link to page 192 link to page 193 link to page 193 link to page 193 link to page 193 link to page 195 link to page 196 link to page 196 link to page 196 link to page 196 link to page 197 link to page 197 link to page 198 link to page 198 link to page 198 link to page 199 link to page 199 link to page 199 link to page 199 link to page 200 link to page 201 link to page 201 link to page 201 link to page 202 link to page 202 link to page 202 link to page 202 link to page 202 link to page 204 link to page 204
Tillämpningsanvisningar
10 (205)
12.4.2 Egenvård ..................................................................................... 192
12.5 Tandvårdsstödsintyg....................................................................... 193
12.6 Ansvarsfördelning mellan kommuner ............................................. 193
12.6.1 Särskilda regler vid tillfälliga vistelser i annan kommun upp till sex
månader .................................................................................................. 193
12.6.2 Vistelser längre tid än sex månader i annan kommun ................ 195
12.7 Överflyttning av ärenden enligt SoL ............................................... 196
12.8 Skyddade personuppgifter .............................................................. 196
12.9 Tillståndsplikt för verksamhet som bedrivs med stöd av LSS och SoL
................................................................................................................ 196
12.10 Rapporteringsskyldighet av ej verkställda beslut ......................... 197
12.11 Inlämning av personuppgifter om LSS för officiell statistik ........... 197
12.12 Anmälnings- och rapporteringsskyldighet .................................... 198
12.12.1 Lex Sarah .................................................................................. 198
12.12.2 Barn som far illa ......................................................................... 198
12.12.3 Lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) ....... 199
12.12.4 Anmälan om god man eller förvaltare........................................ 199
12.12.5 Personlig assistans .................................................................... 199
12.12.6 Felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen .......................... 199
12.12.7 Polisanmälan ............................................................................. 200
12.13 Möjlighet att bryta sekretess när ett djur utsätts för vanvård eller
misshandel .............................................................................................. 201
12.13.1 Lex Maja .................................................................................... 201
Bilaga 1 .................................................................................................. 202
Rutin för fördelning av ansökningar enligt 2 a kap. 8 § SoL om bostad
med särskild service för vuxna samt förhandsbesked enligt 16 § LSS
avseende bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt
anpassad bostad för vuxna enligt 9 § 9 LSS .......................................... 202
Bilaga 2 .................................................................................................. 204
Stadens modell för användande av timmar ............................................ 204
Tillämpningsanvisningar
11 (205)
1. Ansvarsfördelning inom staden
Det ansvar som enligt lag åligger kommunernas socialnämnder vilar
i Stockholms stads organisation i huvudsak hos stadsdelsnämnderna
men även hos socialnämnden.
1.1 Stadsdelsnämndernas ansvar
För Stockholms stad gäller att stadsdelsnämnderna och
socialnämnden har ansvaret för de verksamheter som rör enskilda
inom individ- och familjeomsorg, omsorg om personer med
funktionsnedsättning och äldreomsorg. Samlingsbegrepp för dessa
verksamheter är socialtjänst. Stadsdelsnämnderna beslutar om sin
egen delegationsordning och nivåerna för hur besluten är delegerad
kan variera. Det är därför nödvändigt att handläggare och chefer
noggrant kontrollerar i den egna delegationsordningen vem som har
rätt att fatta vilka beslut.
2. Stöd- och styrdokument
Nedan anges de vanligast förekommande lagarna och
förordningarna samt de av Socialstyrelsens före-skrifter, allmänna
råd och handböcker som är tillämpliga vid handläggningen av
insatser och bistånd till personer med funktionsnedsättning. Även
andra riktlinjer, tillämpningsanvisningar, policydokument och
överenskommelser kan vara tillämpliga vid handläggning av
insatser och bistånd till personer med funktionsnedsättning.
2.1 Lagar och förordningar
Förvaltningslag (2017:900), FL
Lag (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade, LSS
Socialtjänstlag (2001:453), SoL
Socialförsäkringsbalk, SFB
Hälso- och sjukvårdslag (2017:30), HSL
Lag (2022:1250) om egenvård
Offentlighets- och sekretesslag (2009:400), OSL
Dataskyddsförordningen (GDPR)
Lag (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s
dataskyddsförordning
Lag (2001:454) om behandling av personuppgifter inom
socialtjänsten
Tryckfrihetsförordning, TF
Föräldrabalk, FB
Lag (2008:962) om valfrihetssystem, LOV
Lag (2016:1145) om offentlig upphandling, LOU
Tillämpningsanvisningar
12 (205)
Lag (1998:620) om belastningsregister
Lag (2010:479) om registerkontroll av personal som utför
vissa insatser åt barn med funktions-hinder
Förordning (1993:1090) om stöd och service till vissa
funktionshindrade
Socialtjänstförordning (2001:937), SoF
2.2 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna
råd
Utöver lagstiftning och prejudicerande domar är Socialstyrelsens
föreskrifter och allmänna råd styrande och vägledande för arbetet.
Föreskrifter är rättsligt tvingande medan allmänna råd är generella
rekommendationer för hur lagar, förordningar och föreskrifter kan
eller bör tillämpas. Inom Stockholms stad ska även de allmänna
råden följas. Som stöd vid handläggning av insatser enligt LSS och
bistånd enligt SoL till personer med funktionsnedsättning
rekommenderas Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om
dokumentation i verksamhet som bedrivs med stöd av SoL, LVU,
LVM och LSS. Även andra föreskrifter och allmänna råd kan
användas för ytterligare vägledning, se nedan.
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om våld i nära
relationer
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om lex Sarah
Socialstyrelsens föreskrifter om kommunens skyldighet att
lämna uppgifter om statistik om stöd och service till vissa
funktionshindrade
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om bostad
med särskild service för vuxna enligt 9 § 9 lagen (1993:387)
om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om bostad
med särskild service för barn eller ungdomar enligt LSS
Socialstyrelsens allmänna råd om personalens kompetens
vid handläggning och uppföljning
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om
socialnämndens ansvar för barn och unga i familjehem,
jourhem, stödboende och hem för vård eller boende
Ta del av senaste versionerna av socialstyrelsens föreskrifter och
allmänna råd på Socialstyrelsens webbplats.
2.3 Socialstyrelsens handböcker och riktlinjer
Som stöd vid handläggning av insatser enligt LSS och bistånd enligt
SoL till personer med funktionsnedsättning rekommenderas
Socialstyrelsens handböcker, ”Handläggning och dokumentation”
samt ”Stöd till barn och unga med funktionsnedsättning” Även
Tillämpningsanvisningar
13 (205)
andra handböcker och riktlinjer kan användas för ytterligare
vägledning, exempelvis:
Bostad med särskild service för vuxna enligt LSS
Placerade barn och unga – handbok för socialtjänsten
Lex Sarah – Handbok för tillämpningen av bestämmelserna
om lex Sarah
Våld i nära relationer – Handbok för socialtjänsten, hälso-
och sjukvården och tandvården
Nationella riktlinjer för vård och stöd vid adhd och autism
Ta del av Socialstyrelsens handböcker och riktlinjer på
Socialstyrelsens webbplats.
2.4 Riktlinjer och tillämpningsanvisningar i
Stockholms stad
Det finns en rad olika stöd- och styrdokument såsom riktlinjer och
tillämpningsanvisningar som gäller i Stockholms stad och som är
relevanta för handläggning av bistånd och insatser till personer med
funktionsnedsättning och annat som kan beröra detta.
Exempel på riktlinjer och tillämpningsanvisningar som har eller kan
ha betydelse för handläggningen av insatser till personer med
funktionsnedsättning är:
Riktlinjer Motverka felaktiga utbetalningar inom personlig
assistans
Riktlinjer för ärendeansvar mellan stadsdelsnämnderna inom
individ- och familjeomsorgen, äldreomsorgen och omsorgen
om personer med funktionsnedsättning
Riktlinjer för handläggning av försöks- och
träningslägenheter
Riktlinjer Riksfärdtjänst
Riktlinjer Medföljare vid semesterresa
Riktlinjer för kontaktverksamhet enligt SoL, LSS och LVU
Riktlinjer för KBF
Riktlinjer avseende särskilt individanpassad stödinsats för
att underlätta arbete eller studier enligt 4 kap. 2 § SoL
Riktlinjer för utredning, dokumentation mm inom stadens
socialpsykiatri
Riktlinjer för handläggning av ärenden enligt SoL och LSS
inom äldreomsorgen
Riktlinjer för samverkan mellan skola och socialtjänst för
barn/ungdomar som far illa eller riskerar att fara illa
Riktlinjer för handläggning av föräldrars ersättning till
staden för placerade
Tillämpningsanvisningar
14 (205)
Riktlinjer för familjevård för barn och ungdom
Barn och ungdomsärenden - Riktlinjer för handläggning och
dokumentation inom individ- och familjeomsorg
Riktlinjer för egenavgifter för vuxna i hem för vård eller
boende (HVB), familjehem mm
Riktlinjer för lex Sarah
Stockholms stads riktlinjer för arbetet med nationella
minoriteters rättigheter
Tillämpningsanvisningar för avgiftssystemet inom stöd och
service till personer med funktionsnedsättning
Tillämpningsanvisningar för KBF (Kommunalt
bostadsbidrag för personer med funktionsnedsättning)
Ta del av Stockholms stads riktlinjer och tillämpningsanvisningar
på stadens intranät.
2.5 Program, strategier och handlingsplaner
inom Stockholms stad
Inom Stockholms stad finns program, strategier och handlingsplaner
som kan ha särskild relevans för handläggning av bistånd och
insatser till personer med funktionsnedsättning.
Exempel på program, strategier och handlingsplaner som kan ha
betydelse för handläggningen av insatser till personer med
funktionsnedsättning är:
Program för tillgänglighet och delaktighet för personer med
funktionsnedsättning
Stockholms stads program för de mänskliga rättigheterna
Stockholms stads program för stöd till anhöriga
Stockholms stads program för att motverka hemlöshet
Stockholms stads program mot våld i nära relationer,
hedersrelaterat våld och förtryck, prostitution,
människohandel för sexuella ändamål samt sexuellt våld
oberoende relation
Stockholms stads strategi för att minska risken för att barn,
unga och unga vuxna ska dras in i kriminalitet
Handlingsplan för att motverka prostitution och
människohandel
Socialnämndens handlingsplan mot våldsbejakande
extremism
Ta del av Stockholms stads program, strategier och
handlingsplaner på stadens intranät.
Tillämpningsanvisningar
15 (205)
2.6 Överenskommelser inom länet
Utöver stadens egna stöd- och styrdokument finns även
överenskommelser mellan Region Stockholm och Stockholms stad
och/eller samtliga länets kommuner, till exempel gällande barn i
behov av särskilt stöd, färdtjänst, hälso- och sjukvårdsansvar,
rutiner för samverkan vid in- och utskrivning av patienter i
slutenvård samt för samverkan vid egenvård.
Samtliga dokument finns på stadens intranät och/eller på
StorSthlm:s webbplats.
2.7 Cirkulär från Sveriges kommuner och
regioner (SKR)
SKR tar i olika frågor fram cirkulär med syfte att tydliggöra och
underlätta kommunernas handläggning.
Samtliga dokument finns på SKR:s webbplats.
3. Samverkans- och samordningsansvar
Handläggaren har ett ansvar för att samverka med andra huvudmän
och myndigheter under utredningens gång. Om den enskilde har
behov av andra insatser än de som kommunen svarar för ska
handläggaren vara behjälplig med information om vart den enskilde
kan vända sig. I all samverkan ska gällande sekretessregler beaktas.
Skyldigheten att samverka gäller endast för sådana uppgifter för
vilka det inte föreligger sekretess eller tystnadsplikt.
3.1 Intern samverkan inom stadsdelsnämnden
Personer med funktionsnedsättning är ibland i behov av samordnade
insatser från olika enheter inom stadsdels-nämnderna vilket ställer
krav på en fungerande intern samverkan. Socialtjänsten behöver
vara flexibel och tillgänglig samt använda sig av individuellt
anpassade arbetssätt och insatser. Av vikt är att stadsdelsnämnderna
har rutiner för hur samverkan inom nämnden ska ske.
3.2 Barn med funktionsnedsättning som
omhändertas enligt LVU
För barn med funktionsnedsättning som omhändertas enligt LVU
gäller generellt att samverkan måste utgå från den kompetens och
delegation som finns inom respektive verksamhetsområde. Barn och
ungdomar som vårdas med stöd av SoL eller LVU kan samtidigt
erhålla bistånd enligt SoL och/eller insatser enligt LSS till följd av
en funktionsnedsättning. Individ- och familjeomsorgen har dock det
formella huvudansvaret för barn som vårdas med stöd av LVU.
Tillämpningsanvisningar
16 (205)
3.3 Samverkan kring personer med
neuropsykiatrisk funktionsnedsättning
Personer med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, såväl barn,
ungdomar som vuxna, har ofta behov av samordning av sina
insatser, vilket ställer krav på goda rutiner för samverkan med andra
verksamhetsområden och andra huvudmän. Finns både psykiatrisk
och neuropsykiatrisk problematik krävs samverkan mellan berörda
verksamhetsområden inom stadsdelsnämnden samt med psykiatri,
habilitering med flera. Det kan i förekommande fall även finnas
behov av samverkan med beroendevården. Varje stadsdelsnämnd
bör, med utgångspunkt från den egna organisationen, ha rutiner för
hur samverkan och handläggning som rör barn, ungdomar och
vuxna med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning ska gå till.
Läs mer om vilken samordning som kan behövas för personer med
neuropsykiatrisk funktionsnedsättning i Socialstyrelsens nationella
riktlinjer för vård och stöd vid adhd och autism.1
3.4 Samordnad individuell plan (SIP)
När personer med funktionsnedsättning är i behov av insatser både
från socialtjänsten och hälso- och sjukvården kan samordning
behövas för att alla ska arbeta mot samma mål. Med socialtjänst
avses i detta sammanhang alla sociala insatser som kommunen
ansvarar för enligt såväl SoL som LSS. SIP är lagstadgad i både
HSL och SoL och gäller personer i alla åldrar.
Lagen innebär att när den enskilde har behov av insatser både från
socialtjänsten och från hälso- och sjukvården ska kommunen
tillsammans med regionen upprätta en individuell plan. Planen ska
upprättas om kommunen eller regionen bedömer att den behövs för
att den enskilde ska få sina behov tillgodosedda, och om den
enskilde samtycker till att den upprättas. Arbetet med planen ska
påbörjas utan dröjsmål. Planen ska när det är möjligt upprättas
tillsammans med den enskilde. Närstående ska ges möjlighet att
delta i arbetet med planen, om det är lämpligt och den enskilde inte
motsätter sig det.
Av den samordnade individuella planen ska det framgå:
vilka insatser som behövs
vilka insatser respektive huvudman ansvarar för,
vilka åtgärder som vidtas av någon annan än kommunen och
regionen,
1 Nationella riktlinjer 2024: Adhd och autism Prioriteringsstöd till dig som
beslutar om resurser i hälso- och sjukvården eller socialtjänsten Artikelnummer:
2024-3-8958
Tillämpningsanvisningar
17 (205)
vem av huvudmännen som ska ha det övergripande ansvaret
för planen.
Den som i sin yrkesutövning inom socialtjänsten upptäcker behov
av samordning av insatser ska initiera en SIP genom att kalla till ett
möte där berörda parter bjuds in för att gemensamt upprätta en
individuell plan. Medarbetaren har också en skyldighet att
informera den enskilde om sin rätt till SIP. Den enskilde och/eller
en anhörig eller närstående kan själv framföra önskemål om SIP.
För vissa personer bör socialtjänsten och regionen utgå från att det
finns ett behov av SIP. Det gäller personer med omfattande behov,
till exempel personer med en kombination av psykisk sjukdom och
missbruksproblem, personer med allvarliga psykiska sjukdomar och
funktionsnedsättning, barn och ungdomar med psykosociala behov,
personer med demenssjukdom samt multisjuka äldre. 2
3.5 Individuell plan enligt 10 § LSS
I samband med att en LSS-insats beviljas ska den enskilde erbjudas
att en individuell plan enligt 10 § LSS med beslutade och planerade
åtgärder upprättas i samråd med honom eller henne.
Kommunen har enligt 14 § LSS ett särskilt ansvar för samordningen
av insatser som tas upp i planer. Staden ska därför underlätta
samordning av den enskildes insatser, såväl inom som utom staden.
De överenskommelser som träffats i arbetet ska dokumenteras i den
enskildes individuella plan.
I prop. 1992/93:1593 framgår följande om individuell plan:
Den enskilde som beviljats en insats ska när som helst kunna begära
att en plan upprättas, om det inte redan har skett. I planen ska även
åtgärder som vidtas av andra än kommunen eller regionen
redovisas. Planen ska omprövas fortlöpande och minst en gång om
året. Regionen och kommunen ska underrätta varandra om
upprättade planer, under förutsättning att den enskilde samtycker till
det. En individuell plan kan beskrivas som den enskildes egen
”karta” med syftet att ge den enskilde inflytande över de insatser
som planeras och en överblick över när olika insatser ska komma
ifråga. Den individuella planen ska möjliggöra full delaktighet i
planeringen av insatserna och utgå från den enskildes egna mål,
intressen och önskemål samt utformas så att den ger möjlighet till
uppföljning och revidering. Det är den enskilde som avgör planens
omfattning och som styr innehållet i planen. Administrativt enkla
2 Stockholms läns landsting och Storsthlm (2017), Vägledning till personal.
Samordnad individuell plan för vuxna inklusive personer över 65 år, s. 4
3 Prop. 1992/93:159 s. 182
Tillämpningsanvisningar
18 (205)
former bör eftersträvas och ansvarsfördelning avseende vem som
gör vad och när bör klargöras i planen.
Observera att individuell plan enligt 10 § LSS inte är helt jämförbar
med individuell plan enligt 2 kap. 7 § SoL. En samordnad
individuell plan (SIP) är tänkt att gälla generellt för alla som har
behov av en sådan. Om det redan finns en plan enligt någon annan
bestämmelse eller på frivillig grund såsom en individuell plan enligt
10 § LSS, är det tillräckligt med den planen så länge samtliga
föreskrivna krav är uppfyllda.
I prop. 2008/09:1934 beskrivs att andra aktuella åtgärder och planer,
såsom habiliterings- och rehabiliteringsplan enligt 8 kap. 7 § HSL
och individuell samordnad plan för insatser från socialtjänsten och
hälso- och sjukvården enligt 2 kap. 7 § SoL m.fl. med fördel kan tas
med i den enskildes individuella plan enligt LSS.
3.6 Habiliterings- och rehabiliteringsplan enligt
HSL
Enligt 8 kap. 7 § HSL ska regionen erbjuda dem som är bosatta
inom regionen habilitering och rehabilitering samt hjälpmedel till
personer med funktionsnedsättning. Regionen ska, i samverkan med
patienten, upprätta en individuell plan när habilitering,
rehabilitering eller hjälpmedel erbjuds. Av planen ska planerade och
beslutade insatser framgå. Regionens ansvar omfattar dock inte
habilitering, rehabilitering eller hjälpmedel som en kommun inom
regionen ansvarar för enligt 12 kap. 5 § HSL.
Läs mer om habiliterings- och rehabiliteringsplan i
Socialstyrelsens handbok Handläggning och dokumentation.
3.7 Samverkan vid utskrivning från sluten hälso-
och sjukvård
Lagen (2017:612)
om samverkan vid utskrivning från sluten hälso-
och sjukvård (LUS) syftar till att främja en god vård och en
socialtjänst av god kvalitet för enskilda som efter utskrivning från
slutenvård är i behov av insatser från socialtjänsten, den kommunalt
finansierade hälso- och sjukvården eller den regionfinansierade
öppna vården. I detta syfte ska lagen särskilt främja att en patient
med behov av insatser skrivs ut från den slutna vården så snart som
möjligt efter det att den behandlande läkaren bedömt att patienten är
utskrivningsklar. En kommun betalar i enlighet med 5 kap. LUS
ersättning till regionen för en patient som vårdas inom den slutna
vården efter det att den behandlande läkaren har bedömt att
4 Prop. 2008/09:193 s. 26
Tillämpningsanvisningar
19 (205)
patienten är utskrivningsklar. Enligt lagen kan region och kommun
träffa en överenskommelse om antalet dagar (så kallade fristdagar)
fram tills att kommunens betalningsansvar inträder. Samverkan
mellan kommunerna i Stockholms län och region Stockholm
regleras i överenskommelsen
Regional överenskommelse om
samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård i
Stockholms län, inklusive bilaga.
För att stötta region och kommun i arbetet med LUS har rutinerna
Gemensam rutin för samverkan vid utskrivning från somatisk
slutenvård och
Gemensam rutin för samverkan vid utskrivning från
psykiatrisk heldygnsvård tagits fram. I den sistnämnda rutinen ingår
barn- och ungdomspsykiatrisk heldygnsvård och beroendevård.
På intranätet finns en lokal rutin som har tagits fram av
socialförvaltningen som stöd i arbetet med utskrivning från sluten
hälso- och sjukvård.
Samverkan mellan skola och socialtjänst
I Stockholms stad finns ett stödmaterial för samverkan mellan skola
och socialtjänst. Materialet är tänkt att användas dels som ett
informationsmaterial, dels som vägledning kring fungerande
samverkan. Stödmaterialet ska utgöra stöd för samverkan mellan
skola och socialtjänst och bidra till att barn, unga och deras
föräldrar ska få en rättssäker och likvärdig hjälp oavsett var i staden
de bor eller går i skola, samt att ansvarsfördelningen mellan olika
huvudmän ska bli så tydlig som möjligt. Stödmaterialet är framtaget
i samverkan mellan socialförvaltningen och
utbildningsförvaltningen.
Ta del av stödmaterialet på stadens intranät.
4. Allmänna utgångspunkter
4.1 Sammanhållen socialtjänst
Globaliseringen och samhällsutvecklingen i stort leder till att
socialtjänstens verksamhetsområden tenderar att förändras och
utökas. Socialtjänsten bör vara förutsägbar, likvärdig, jämlik,
jämställd och rättssäker. Med målet att skapa ett mer sammanhållet
stöd till den enskilde bör socialtjänsten i Stockholms stad sträva
efter att jobba mer sammanhållet och gränsöverskridande mellan
verksamhetsområden i syfte att skapa mer verkningsfulla in-satser
för den enskilde.
4.2 Förebyggande perspektiv
Med fokus på den enskildes behov och utifrån individuella
bedömningar av insatser och bistånd behöver hand-läggaren ha ett
Tillämpningsanvisningar
20 (205)
förebyggande perspektiv. Handläggaren kan inom ramen för sin
informationsskyldighet identifiera verksamhet, service och hjälp
som utöver biståndsbedömda insatser fyller behovet för den
enskilde. Det är inte ovanligt att den enskilde är omedveten om sitt
behov av stöd och hjälp och därför kan den enskilde ibland behöva
motiveras för att ta emot insatser. Utifrån ett förebyggande
perspektiv behöver handläggaren även arbeta uppsökande,
exempelvis om uppgifter inkommer om oro för en person.
4.3 Brukarinflytande
Den enskilde ska i största möjliga utsträckning ges inflytande och
medbestämmande över insatser som ges.
Brukarinflytande handlar om att personer som får insatser genom
socialtjänsten ska få mandat och möjlighet att påverka beslut som
får stora konsekvenser för deras eget liv och vardag. Därför är det
nödvändigt att involvera den enskilde både i utredningsskedet och
vid beslutsfattandet.
Enligt 1 kap. 1 § SoL ska verksamheten bygga på respekt för
människors självbestämmanderätt och integritet. Vidare framgår av
3 kap. 5 § SoL att socialtjänstens insatser ska utformas och
genomföras tillsammans med den enskilde.
Enligt 6 § LSS ska verksamheten vara grundad på respekt för den
enskildes självbestämmanderätt och integritet.
4.4 Delaktighet, tillgänglighet och bemötande
Frågor om bemötande och tillgänglighet är särskilt viktiga att
uppmärksamma vid utredning av insatser till personer med
funktionsnedsättning. Det kan ha avgörande betydelse för en
persons möjlighet att komma till tals och utöva inflytande över
planerade och beslutade insatser, men också för kvaliteten i
utredningen. Det är viktigt att beakta att bemötandet kan behöva
anpassas med hänsyn till den enskildes funktionsnedsättning eller
om denne talar ett annat språk. Handläggaren ska försäkra sig om
att den enskildes uppgifter och synpunkter kommer fram och att den
enskilde kan tillgodogöra sig den information som lämnas. Det kan
också finnas hinder i den fysiska miljön som måste undanröjas.
Enligt 13 § förvaltningslagen (FL) ska en
myndighet använda tolk
och se till att översätta handlingar om det behövs för att den
enskilde ska kunna ta till vara sin rätt när myndigheten har kontakt
med någon som inte behärskar svenska.
En myndighet ska under
samma förutsättningar använda tolk och göra innehållet i handlingar
tillgängligt när den har kontakt med någon som har en
funktionsnedsättning som allvarligt begränsar förmågan att se, höra
eller tala.
Tillämpningsanvisningar
21 (205)
4.5 Våld i nära relationer
Personer som är utsatta för våld i nära relation finns inom alla
socialtjänstens områden inklusive funktionsnedsättning. Begreppet
”närstående” är enligt Socialstyrelsens definition könsneutralt och
syftar på varje person som den våldsutsatta bedöms ha en nära och
förtroendefull relation till. Bedömningen av vem som kan betraktas
som närstående ska göras utifrån familje- och levnadsförhållanden i
det enskilda fallet.
Alla handläggare måste ha grundläggande kunskaper för att våga
fråga om och upptäcka våld i nära relation. Eftersom våldet finns
inom alla områden är det viktigt att det finns en fungerande intern
samverkan mellan olika enheter i stadsdelsnämnden. Det är viktigt
att det finns rutiner för att hantera en akut situation.
Socialnämndens ansvar för våldsutsatta personer stadgas framförallt
i den så kallade brottsofferparagrafen 5 kap. 11 § SoL. Där anges
bland annat att nämnden ansvarar för att den som utsatts för brott
och dennes närstående får stöd och hjälp. Kvinnor och barn som
utsatts för våld, eller barn som upplevt våld mellan närstående, lyfts
särskilt fram i bestämmelsen. Socialnämnden ansvarar också för att
verka för att personer som utövat våld eller andra övergrepp mot
närstående ändrar sitt beteende vilket anges i 5 kap. 11 a § SoL. I
paragrafen anges att nämnden, vid fullgörande av uppgiften, särskilt
ska beakta säkerheten för den som utsatts för våldet eller
övergreppen, och dennes närstående.
Det är viktigt att beakta att våld kan förekomma i både
heterosexuella och homosexuella relationer och att såväl kvinnor
som män kan vara utsatta respektive förövare. Våld kan ta sig
många uttryck, såväl fysiskt som psykiskt, sexuellt, ekonomiskt,
materiellt eller i form av försummelse (det sistnämnda gäller
särskilt äldre personer och personer med funktionsnedsättning).
När det gäller våld mot kvinnor kan kvinnor med
funktionsnedsättning till följd av funktionsnedsättningen vara
särskilt utsatta. Detta då det kan finnas en bristande förmåga att
värja sig, men också på grund av beroendeförhållanden och
svårigheter att söka skydd, brist på tillgänglig information om vilka
insatser som finns, vart man vänder sig etc. I Socialstyrelsens
handbok5 framgår att många personer med funktionsnedsättning är
beroende av andra i sitt dagliga liv. Nära anhöriga, personliga
assistenter, färdtjänstchaufförer eller annan personal kan upptäcka
våldsutsattheten, men de kan också vara förövare.
Tillämpningsanvisningar
22 (205)
Om handläggaren får kännedom om att en vuxen som utsätts för
våld har barn eller bor tillsammans med barn, ska en orosanmälan
omgående göras till stadsdelsnämndens barn- och ungdomsenhet.
Om förutsättningar enligt 14 kap. 1 § SoL föreligger ska anmälan
göras oavsett vårdnadshavares samtycke.
4.6 Barnrättsperspektiv
FN:s konvention om barnets rättigheter, Barnkonventionen, är lag
sedan den 1 januari 2020. Det innebär att barns rättigheter har fått
en starkare ställning och att barns rättigheter ska beaktas av
domstolar och myndigheter i avvägningar och bedömningar som
görs i mål och ärenden som rör barn. Att konventionen blivit
gällande som lag innebär att den är tillämplig på alla rättsområden
och ensam kan läggas till grund för myndigheters beslut. Syftet med
lagstiftningen är vidare att den ska bidra till att synliggöra barns
rättigheter i all offentlig verksamhet.
Barnkonventionen består av 54 artiklar. Artiklarna ska ses som en
odelbar helhet och skapa en grund för ett mer barnrättsbaserat
synsätt och är lika viktiga. Fyra av artiklarna (artikel 2, 3, 6 och 12)
utgör de grundläggande och vägledande principer som alltid ska
beaktas när det gäller frågor som rör barn. Övriga artiklar i
barnkonventionen ska läsas med de fyra grundprinciperna som
utgångspunkt. De handlar om ett stort antal mer specifika
rättigheter. Där finns till exempel rätt till utbildning, hälsa och
fritid, skydd mot våld, övergrepp och barnarbete, yttrandefrihet,
tanke och samvetsfrihet, tillgång till information och skydd för
privatlivet. I artikel 23 anges att barn med fysisk eller psykisk
funktionsnedsättning har rätt till ett fullvärdigt och anständigt liv
som gör det möjligt för dem att delta aktivt i samhället.
Läs mer om barnkonventionen i Socialstyrelsens handbok
Handläggning och dokumentation inom socialtjänsten, kapitlet
”
Barnkonventionen och barnperspektivet i svensk lagstiftning”.
4.6.1 Barnrättsperspektiv i LSS och SoL
Med barn avses i riktlinjerna minderåriga barn 0-17 år. I LSS och
SoL finns bestämmelser som svarar mot barn-konventionen. När en
åtgärd eller insats rör ett barn ska enligt 6 a § LSS och 1 kap. 2 §
SoL barnets bästa särskilt beaktas. Bestämmelserna är avsedda att
stärka barns ställning och innebär att när en åtgärd eller insats rör ett
barn ska barnet få relevant information och ges möjlighet att
framföra sina åsikter. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i
förhållande till barnets ålder och mognad (8 § LSS och 11 kap. 10 §
SoL). Bestämmelserna om barnets bästa och barnets rätt att komma
till tals i LSS och SoL har betydelse för handläggning och
beviljande av insatser, för planering och genomförande av beviljade
insatser samt för uppföljning, tillståndsgivning och tillsyn.
Tillämpningsanvisningar
23 (205)
Enligt förarbetena måste barnet förstå syftet med varför det
tillfrågas. Barnet måste även få information om vilka rättigheter
som barnet har i kontakten med socialtjänsten. Det är viktigt att ta
reda på om barnet kunnat ta emot och förstå den information som
har lämnats. Barnet ska känna att dess medverkan har betydelse och
att synpunkter tas på allvar. Samtal med barn behöver vara
anpassade efter barnets ålder och förutsättningar. Barnet kan behöva
erbjudas stöd anpassat till funktionsnedsättning och ålder för att
utöva sin rätt till delaktighet. Det är klokt att planera in extra gott
om samtalstid för kontaktskapande och kommunikation, alternativt
flera korta besök beroende på hur behovet ser ut. Särskilda
kommunikationshjälpmedel kan behövas.
Barn har ingen skyldighet att berätta vad de tänker, tycker eller
önskar. Om barnet inte vill yttra sig ska det respekteras. Om barnet
inte kan, det vill säga inte är i stånd att bilda egna åsikter, eller inte
vill framföra sina åsikter ska barnets inställning så långt det är
möjligt klarläggas på annat sätt. Detta kan ske genom inhämtande
av uppgifter från barnets närstående eller någon annan företrädare
för barnet. Barnets inställning kan även klarläggas genom
dokumentation av vad barnet tidigare har framfört.
Delaktighet i individärenden gällande barn och unga
Även om det är vårdnadshavaren som ansöker om bistånd enligt
SoL eller insatser enligt LSS ska barnets önskemål och synpunkter
som regel inhämtas. Barnets inställning ska så långt som möjligt
klarläggas under utredningen och barnets vilja ska beaktas med
hänsyn till ålder och mognad. Barnets synpunkter och önskemål ska
inhämtas i samtal med barnet eller med barnets vårdnadshavare. Det
är alltid frivilligt för barnet att redogöra för sin inställning.
Om barnet har uppnått den ålder och mognad som krävs för att själv
bestämma om sin medverkan, är det barnet som avgör om något
samtal ska hållas. Om barnet
inte har uppnått den ålder och mognad
som krävs för att själv bestämma ligger det inom vårdnadshavarnas
bestämmanderätt att avgöra om samtal med barnet kan äga rum.
Handläggaren har i dessa fall inte någon rätt att tala med barnet mot
vårdnadshavarnas vilja.
För att kunna uttrycka sin inställning måste barnet få relevant
information om den aktuella insatsen, om det finns möjlighet att
välja insatser samt vilka följder som olika insatser kan tänkas få.
Barnet ska få information anpassad efter ålder och mognad.
Beroende på vad som bedöms bäst för det enskilda barnet i
förhållande till ålder, mognad och tidigare kunskaper kan det ibland
innebära att information inte ska ges, eller att bara viss information
ges. En individuell bedömning behöver göras i varje enskilt fall.
Det är viktigt att anpassa informationen och dokumentationen så att
barnet och barnets föräldrar kan förstå det som sägs eller skrivs.
Tillämpningsanvisningar
24 (205)
Att beakta barnets bästa enligt 6 a § LSS
Enligt 6 a § LSS ska barnets bästa särskilt beaktas när åtgärder
enligt LSS rör barn. Av förarbetena till paragrafen framgår att
bestämmelsen motsvarar kravet i artikel 3 i barnkonventionen.
Vidare uttalas i förarbetena att LSS är en rättighetslag vilket innebär
att den som begärt en insats enligt lagen har rätt att få den beviljad
om de krav som gäller för insatsen är uppfyllda. I de allra flesta fall
sammanfaller en begärd insats med vad som är bäst för barnet men
det kan ändå tänkas att en situation uppstår där en ansökan om en
insats enligt LSS från en vuxen som berör ett barn inte
överensstämmer med barnets bästa. Barnets bästa kan dock, enligt
förarbetsuttalandena, inte vara en grund för att kunna avslå den
begärda insatsen. Däremot bör det finnas möjlighet att se till barnets
bästa på andra sätt, till exempel i utformningen av utförandet av
insatsen eller med annat stöd. 6
I förarbetena till bestämmelserna om personlig assistans som trädde
i kraft 1 januari 2023 uttalar regeringen att beslutsfattande i ett
ärende om personlig assistans för ett barn är en åtgärd som rör
barnet. Att barnets bästa ska beaktas vid den individuella
bedömningen av rätten till personlig assistans följer, enligt
regeringen, såväl av 6 a § LSS som barnkonventionen. Det innebär
att barnets bästa ska beaktas vid bedömningen av rätten till samtliga
LSS-insatser.
4.6.2 Dokumentation av barnets bästa och barnets rätt att
komma till tals
Det ska dokumenteras på vilket sätt barnets bästa har beaktats under
utredningen och när beslut om insats fattas. Det ska även
dokumenteras hur barnet har kommit till tals, vilken information
som har lämnats, barnets inställning, eller om barnet inte har velat
eller kunnat klargöra sin inställning, föräldrarnas uppfattning och
handläggarens bedömning.
I
DUR FH Utredning för barn och ungdom finns specifika rubriker i
utredningsmallen för att tydliggöra barnets inställning till insatsen,
vårdnadshavarnas uppfattning mm. Handläggaren kan sedan väga in
dessa aspekter i bedömningen där barnets bästa ska beaktas. I
beställningen av insats kan handläggaren ange om särskilda krav
ställs på utformningen av insatsen med hänsyn till barnets bästa och
för att barnet ska komma till tals och vara delaktig under
genomförandet av insatsen. Det är viktigt att handläggaren följer
upp hur barnets bästa och barnets rätt att komma till tals beaktas
under insatsens genomförande.
6 Prop. 2009/10:176 s. 32
Tillämpningsanvisningar
25 (205)
4.6.3 Barnrättsperspektiv i samverkan med andra
Barn med funktionsnedsättning har ofta behov av insatser och
specialkompetens från flera verksamheter, till exempel socialtjänst,
förskola och skola, habilitering och annan hälso- och sjukvård samt
råd och stöd enligt LSS. Handläggaren ska uppmärksamma om ett
barn har behov av insatser från andra huvudmän eller från andra
delar av socialtjänsten och samverka så att olika insatser till barnet
samordnas på ett ändamålsenligt sätt.
Om samtycke till informationsöverföring inte finns kan samverkan
ske genom utbyte av avidentifierad metod- och sakkunskap
(konsultation). Det kan också föreligga annan grund för att bryta
sekretessen än samtycke exempelvis vid en anmälan enligt 14 kap.
1 § SoL.
4.6.4 Föräldrar med funktionsnedsättning som behöver
stöd
Socialtjänsten har ett ansvar när det gäller att möjliggöra för
personer med funktionsnedsättning att vara föräldrar. När en person
med funktionsnedsättning som har vårdnad om eller lever med barn
ansöker om bistånd enligt SoL eller insatser enligt LSS är det
viktigt att beakta behovet och utformningen av insatser även ur ett
barnrättsperspektiv.
Ur ett barnrättsperspektiv kan det till exempel finnas behov av mer
omfattande insatser. Det kan även vara angeläget att begränsa
antalet personer som ger omvårdnad, stöd och service i den
enskildes hem och/eller anpassa tiderna för när hjälpen ges.
Om den enskilde utöver behovet av insatser som avser
funktionsnedsättningen, har behov av stöd i sin föräldraroll,
ansvarar individ- och familjeomsorgen för att utreda hur behovet
lämpligast kan tillgodoses. I en sådan situation är en nära
samverkan mellan ansvariga verksamheter inom stadsdelsnämnden
nödvändig.
4.6.5 Barns delaktighet i individärenden inom
vuxenhandläggning
När en förälder med funktionsnedsättning som har vårdnad om barn
eller lever med barn, ansöker om bistånd enligt SoL eller insatser
enligt LSS för egen del kan barnet påverkas påtagligt av situationen
och de beslut som fattas. Även vid beslut riktade till vuxna, men
som påverkar barn, har barnet rätt till relevant och anpassad
information och stöd.
Vissa beslut som fattas gällande vuxna kan påverka barnet i hög
grad – till exempel insatser som utförs i hemmet. Andra exempel
Tillämpningsanvisningar
26 (205)
där barn kan påverkas påtagligt är beslut om placering på olika
typer av boenden.
4.6.6 Barnets bästa inom vuxenhandläggning
I socialtjänstens utredningar som primärt berör en vuxen person
utgår utredningen och insatsen från den vuxnes behov och
önskemål. I de fall där ett barn påverkas direkt eller indirekt av
beslut som fattas behöver ansvarig handläggare göra en särskild
analys och bedömning. Där ska det framgå hur och i vilken
utsträckning beslutet påverkar barnet. När en förälder eller annan
närstående vuxen är aktuell hos socialtjänsten är barnets bästa inte
styrande, men ska ändå vägas in i beslutet. Det ska också
dokumenteras på vilket sätt barnets bästa och barnets synpunkter
har beaktats samt om det finns behov av kompenserande åtgärder.
4.6.7 Barn som far illa
Ibland kan andra omständigheter än barnets funktionsnedsättning
aktualisera åtgärder från socialtjänsten för att tillgodose barnets
behov av sådant skydd och stöd som normalt åligger föräldrar.
Handläggare kan även komma i kontakt med barn i behov av stöd
och skydd vid handläggning av insatser till vuxna med
funktionsnedsättning. Frågor som rör brister i föräldrars omsorg om
ett barn ska utredas inom individ- och familjeomsorgen. Vid
misstanke om att ett barn far illa har handläggaren ansvar för att
sådan information lämnas till stadsdelsnämndens individ- och
familjeomsorg. Situationer där barn är i behov av insatser både till
följd av en funktionsnedsättning och brister i föräldrarnas om-sorg
ska lösas i samverkan mellan ansvariga verksamheter i
stadsdelsnämnden.
4.7 Stöd till anhöriga och anhörigperspektiv
Den som vårdar en närstående som är äldre, långvarigt sjuk eller
som har någon form av funktionsnedsättning ska erbjudas stöd för
att underlätta vardagen (5 kap. 10 § SoL). Det är av stor vikt att ge
stöd till anhöriga för att minska deras fysiska och psykiska
belastning. Den anhöriges situation och behov av stöd behöver
uppmärksammas tidigt. Handläggaren ansvarar för att lämna
information till den anhörige om rätten att få stöd för egen del.
4.7.1 Barn som anhöriga
Barn som anhöriga är en särskilt utsatt grupp.
Barnkonsekvensanalyser är ett sätt för socialtjänsten att
uppmärksamma barn som anhöriga. För att få till stånd ett
familjeorienterat arbetssätt inom socialtjänsten är en intern
samverkan och samordning av insatser av stor vikt. Även extern
Tillämpningsanvisningar
27 (205)
samverkan med regionen och ideella organisationer är av vikt för att
tillgodose barn som anhörigas individuella behov.
Stöd till anhöriga ska anpassas efter individuella behov och kan ges
i grupp eller individuellt. Stödet ska vara individuellt anpassat och
utformat i samråd med berörda parter.
Stockholms stads program
för stöd till anhöriga syftar till att öka kvaliteten i Stockholms stads
socialtjänst så att anhöriga har en bra livssituation, en god fysisk
och psykisk hälsa och får likvärdiga insatser oavsett var i staden de
bor. Läs mer om stöd till anhöriga i programmet. I stadens
stödmaterial för barnrättsperspektiv inom socialtjänsten finns ett
särskilt avsnitt om barn som anhöriga. Vidare finns mer information
i Socialstyrelsens publikation
Stöd till anhöriga. Vägledning till
kommunerna för tillämpning av 5 kap. 10 § socialtjänstlagen.
4.8 God kvalitet i verksamheten
God kvalitet i socialtjänstens verksamhet för personer med
funktionsnedsättning kan beskrivas med utgångspunkt i LSS och
SoL och de övergripande målen och de grundläggande
värderingarna för respektive lag. God kvalitet innefattar också att
verksamheten bedrivs så att de krav som följer av andra
författningar som gäller för socialtjänsten uppfylls.
Läs mer i Socialstyrelsens handbok Handläggning och
dokumentation.
4.9 Rutiner för att förebygga och åtgärda risker
och missförhållanden som rör barn
I 3 kap. 3 a § SoL anges att socialnämnden ska se till att det finns
rutiner för att förebygga och åtgärda risker och missförhållanden
inom socialtjänstens verksamheter för barn och ungdom.
Syftet med bestämmelsen är att stärka stödet och skyddet för barn
och unga som far illa eller riskerar att fara illa.7
5. Handläggning av ärenden
Ett ärende påbörjas genom ansökan och avslutas genom ett beslut.
Handläggaren ska se till att ärendet blir utrett på det sätt som krävs.
Handläggning och dokumentation ska ske i enlighet med
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd. Till stöd för
handläggning av ärenden finns Socialstyrelsens handbok,
7 Prop. 2013/13:10 s. 1
Tillämpningsanvisningar
28 (205)
”Handläggning och dokumentation” samt ”Stöd till barn och unga
med funktionsnedsättning”.
5.1 Handläggning efter kontorstid
Om behov av insatser uppstår efter kontorstid har Stockholms
Trygghetsjour delegation från samtliga stadsdelsnämnder att fatta
beslut som gäller fram till första vardagen efter det att ett sådant
beslut fattats. Därefter behöver stadsdelsförvaltningens handläggare
ta kontakt med den enskilde och efter eventuell ansökan från denne
utreda, bedöma och fatta beslut om fortsatta behov av insatser.
Stadsdelsförvaltningen ersätter berörd utförare enligt Stockholms
Trygghetsjours beslut.
5.2 Ansökan
En ansökan kan lämnas skriftligen eller muntligen av den enskilde
eller genom företrädare.
Om det finns behov av att säkerställa att handläggaren träffar rätt
person vid utredningsmötet kan handläggaren be den enskilde
identifiera sig med en giltig identitetshandling. Detta kan
exempelvis vara aktuellt vid ett första utredningsmöte om det inte
går att fastställa den enskildes identitet på annat sätt. Socialtjänsten
har inte någon rätt att kräva att den enskilde visar legitimation. Om
den enskilde inte vill legitimera sig och den enskildes identitet inte
kan fastställas på annat sätt kan det bli aktuellt att informera om att
det finns risk för att ansökan inte kan beviljas på grund av att det
inte finns tillräcklig utredning som styrker rätten till insatsen genom
att den enskildes identitet inte går att fastställa.
5.2.1 Ansökan när den enskilde är under 18
Ansökan enligt LSS
Av 8 § LSS framgår att om den enskilde är under 15 år eller
uppenbart saknar förmåga att på egen hand ta ställning i frågan kan
vårdnadshavare, god man, förmyndare, förvaltare eller
framtidsfullmaktshavare begära insatser för honom eller henne.
Finns det två vårdnadshavare krävs som huvudregel att bägge
ansöker om en insats.
I specialmotiveringen till 8 §8 LSS anges att en minderårig person
redan vid 15 års ålder kan anses tillräckligt mogen för att hans eller
hennes vilja ska ha en självständig betydelse. Det betyder att en 15-
åring som själv förstår vad saken gäller och kan uttrycka en vilja,
8 Prop. 1992/93:159 s. 173
Tillämpningsanvisningar
29 (205)
inte kan ges insatser enbart på vårdnadshavarens begäran. I
vårdnadsbegreppet enligt föräldrabalken ligger att vårdnadshavaren
har rätt och skyldighet att i viss utsträckning bestämma i
angelägenheter som rör barnet. En begäran av en person som fyllt
15 år om att till exempel få flytta till en bostad med särskild service
för barn och ungdomar kan därför inte beviljas mot
vårdnadshavarnas vilja.
Vuxna och ungdomar över 15 år som uppenbart saknar förmåga att
på egen hand ta ställning i frågan ska kunna ges insatserna på
begäran av vårdnadshavare, god man, förmyndare eller förvaltare.
Ansökan enligt SoL
Av 11 kap. 10 § andra stycket SoL framgår att ett barn som har fyllt
15 år har rätt att föra sin egen talan i mål och ärenden enligt denna
lag. Detta innebär att barnet vid 15 års ålder kan ansöka om bistånd
på egen hand och även överklaga ett sådant beslut. Fram till att den
unge fyller 18 år kommer dock även vårdnadshavarna i regel att
vara parter i ärendet.
Av 3 kap. 6 a § SoL framgår att nämnden får besluta om öppna
insatser för ett barn som har fyllt 12 men inte 15 år utan
vårdnadshavarens samtycke, om det är lämpligt och barnet
samtycker till det. För ett barn som har fyllt 15 år får nämnden
besluta om öppna insatser även utan vårdnadshavarens samtycke,
om det är lämpligt och barnet begär eller samtycker till det.
Av 3 kap. 6 b § SoL framgår att socialnämnden får utse en särskild
person (kontaktperson) eller en familj (kontaktfamilj) med uppgift
att hjälpa den enskilde och hans eller hennes närmaste i personliga
angelägenheter, om den enskilde begär eller samtycker till det.
För ett barn som inte har fyllt 12 år får en kontaktperson eller en
särskilt kvalificerad kontaktperson utses endast om barnets
vårdnadshavare begär eller samtycker till det.
För att barn som har fyllt 12 men inte 15 år får en kontaktperson
eller en särskilt kvalificerad kontaktperson utses om barnets
vårdnadshavare begär eller samtycker till det eller, om sådant
samtycke saknas, om det är lämpligt och barnet samtycker till det.
För ett barn som har fyllt 15 år får en kontaktperson eller en särskilt
kvalificerad kontaktperson utses endast om det är lämpligt och
barnet begär eller samtycker till det.
5.2.2 Ansökan mot en av vårdnadshavarnas vilja
Det förekommer att vårdnadshavare har olika uppfattning om de ska
ansöka om en insats för ett gemensamt barn eller inte. Enligt 6 kap.
13 a § FB får socialnämnden, om en av vårdnadshavarna ansöker
Tillämpningsanvisningar
30 (205)
om en insats för ett barn, fatta beslut mot den andra
vårdnadshavarens vilja om det krävs med hänsyn till barnets bästa.
Bestämmelsen avser de åtgärder som anges under samma
lagparagraf, nämligen psykiatrisk eller psykologisk utredning eller
behandling som omfattas av hälso- och sjukvårdslagen (HSL),
behandling i öppna former som ges med stöd av 4 kap. 1 § SoL,
kontaktperson eller kontaktfamilj enligt 3 kap. 6 b § SoL samt
insatserna kontaktperson enligt 9 § 4 LSS, avlösarservice enligt 9 §
5 LSS eller korttidsvistelse enligt 9 § 6 LSS.
Bestämmelsen i FB kan tillämpas när den andra vårdnadshavaren
uttryckligen motsätter sig åtgärden eller när vårdnadshavaren håller
sig undan eller väljer att inte medverka på ett sådant sätt att han
eller hon får anses motsätta sig åtgärden. Socialnämnden kan under
dessa förutsättningar fatta beslut enligt 6 kap. 13 a § FB om att en
åtgärd, exempelvis avlösarservice, får beviljas utan den andra
vårdnadshavarens samtycke, men bara om det krävs med hänsyn till
barnets bästa. Om ingen av vårdnadshavarna samtycker kan
bestämmelsen inte tillämpas.
När frågan om åtgärder för ett barn mot en vårdnadshavares vilja
aktualiseras ska nämnden fatta beslut om att inleda en utredning
enligt 11 kap. 1 § SoL. Beslut om att med hänsyn till barnets bästa
medge en viss åtgärd mot en av vårdnadshavarnas vilja ska fattas av
socialnämnden med stöd av 6 kap. 13 a § FB.
Enligt 10 kap. 5 § SoL får uppdraget att fatta beslut om att medge
en åtgärd enligt 6 kap. 13 a § FB endast delegeras till en särskild
avdelning inom socialnämnden som består av ledamöter eller
ersättare, vilket i staden motsvaras av stadsdelsnämndernas sociala
delegation. Ett separat beslut ska fattas om själva insatsen. Ett
beslut om medgivande till vård får överklagas till allmän
förvaltningsdomstol.
Hur handläggningen organiseras rent praktiskt är en fråga för den
enskilda stadsdelsnämnden och dess förvaltning.
För mer information, se Socialstyrelsens Meddelandeblad Nr
10/2012 Barnets möjligheter att få hälso- och sjukvård samt sociala
insatser när vårdnadshavarna inte är överens.
Ansökan om LSS-insatser under LVU-vård
Enligt 8 § LSS kan en ansökan om insatser bara göras av den
enskilde eller dennes legale ställföreträdare. Det finns dock praxis
där det har godtagits att socialnämnden med hänvisning till 11 §
fjärde stycket LVU kan vara behörig att ansöka om insatser enligt
LSS för ett barn som är placerat med stöd av LVU.
Tillämpningsanvisningar
31 (205)
5.2.3 Ombud och biträde
Den enskilde får enligt 14 § FL anlita ett ombud eller biträde som
hjälper den enskilde att föra sin talan. Ombudets fullmakt kan vara
muntlig eller skriftlig. Den som har ett ombud behöver fortfarande
ha kontakt med handläggaren och medverka personligen om
myndigheten begär det.
Omfattningen av uppdraget framgår av fullmakten. Åtgärder som
ombudet vidtar enligt fullmakt är bindande för uppdragsgivaren. I
de fall en muntlig fullmakt lämnas är det viktigt att den
dokumenteras. Om det är oklart om en fullmakt fortfarande gäller
kan kontakt tas med den enskilde för att få detta bekräftat.
Enligt 15 § FL får en myndighet begära att ett ombud ska styrka sin
behörighet genom en skriftlig eller muntlig fullmakt. En sådan
fullmakt ska innehålla uppgift om ombudets namn och uppdragets
omfattning. Om ombudet får sätta någon annan i sitt ställe, ska även
detta framgå av fullmakten.
En skriftlig fullmakt ska innehålla ombudets namn och bör vara
undertecknad av den enskilde. Den behöver inte vara bevittnad. En
fullmakt kan alltid återkallas av den enskilde, något som den
enskilde ska informeras om. En fullmakt slutar gälla omedelbart om
den återkallas av den enskilde. Kontroll kan därför behöva ske med
den enskilde kring om en tidigare utfärdad fullmakt fortfarande
gäller.
För mer information, se Socialstyrelsen handbok Handläggning
och dokumentation.
5.2.4 Anhörigas behörighet att rättshandla i vissa fall
Vid handläggning av insatser och bistånd till personer med
funktionsnedsättning är det vanligt förekommande att ha kontakt
med anhöriga. Det är i dessa fall viktigt att säkerställa vem som har
formell behörighet att företräda den enskilde.
Anhörigas behörighet att i vissa fall rättshandla regleras i 17 kap.
FB. En anhörigs behörighet att vidta ordinära rättshandlingar i den
enskildes ställe är begränsat till att handla om den enskildes dagliga
livsföring. Behörigheten är endast möjlig om det är uppenbart att
den enskilde på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat
hälsotillstånd eller något liknande förhållande inte längre har
förmåga att ta hand om sina ekonomiska angelägenheter och
ordinära rättshandlingar.
Som ett led i att tillgodose den enskildes behov ingår även att för
den enskildes räkning exempelvis lämna inkomstdeklaration eller
ansöka om sociala förmåner enligt socialförsäkringsbalken eller
Tillämpningsanvisningar
32 (205)
bistånd enligt socialtjänstlagen, t.ex. hemtjänst.9 Ansökan om
bostad med särskild service omfattas inte av denna behörighet.
Även om en anhörig inte bedöms ha formell behörighet att ansöka
om en viss insats kan kontakt med anhöriga vara ett värdefullt stöd i
handläggningen förutsatt att den enskilde samtycker till detta.
5.2.5 Framtidsfullmakt
Bestämmelserna om framtidsfullmakt regleras i lagen (2017:310)
om framtidsfullmakter. En framtidsfullmakt är en fullmakt som den
enskilde på förhand kan ge åt en eller flera personer för att företräda
den enskilde för det fall att denne senare på grund av sjukdom,
psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller något liknade
förhållande inte längre har förmåga att ta hand om sina
angelägenheter. Fullmakten börjar gälla när den enskilde inte längre
har förmåga att hantera sina angelägenheter såvitt dessa ryms inom
framtidsfullmakten. Oförmågan måste vara varaktig. Fullmakten
kan gälla personliga eller ekonomiska angelägenheter. Ansökan om
bostad med särskild service kan göras med stöd av en
framtidsfullmakt under förutsättning att framtidsfullmakten
omfattar personliga angelägenheter och det inte finns någon
begränsning gällande ansökan om bostad med särskild service i
fullmakten.
5.2.6 God man och förvaltare
Bestämmelserna om god man och förvaltare regleras i 11 kap. FB.
En person som inte själv kan sköta sina angelägenheter kan få en
god man förordnad för sig. Är personen "ur stånd att vårda sig och
sin egendom" kan i stället en förvaltare förordnas. Ett godmanskap
kräver den enskildes samtycke eller att det t.ex. av läkarintyg
framgår att den enskilde inte kan ta ställning till detta. Ett
godmanskap är ett uppdrag som innebär att tillvarata en persons
juridiska, ekonomiska och personliga intressen. Den som får god
man behåller sin rättshandlingsförmåga. Om handläggaren
uppmärksammar att den enskilde kan vara i behov av god man eller
förvaltare ska detta anmälas till överförmyndarnämnden. Denna
anmälningsskyldighet följer av bestämmelser i 15 § 6 LSS och 5
kap. 3 § SoF. Bestämmelserna innehåller också en
anmälningsskyldighet avseende när en person inte längre behöver
sådan företrädare.
En god man eller förvaltare kan ansöka om insatser för den
enskildes räkning om han eller hon har nedsatt beslutsförmåga. En
god man eller förvaltare kan dock inte samtycka till att insatser ges
mot den enskildes vilja eller tillåta användning av tvångsåtgärder.
9 Prop. 2016/17:30 s. 88
Tillämpningsanvisningar
33 (205)
Om en god man eller förvaltare ansöker om insatser för den
enskildes räkning kan det därför finnas skäl att säkerställa att den
enskilde står bakom ansökan.
Vid handläggning av insatser enligt SoL eller LSS kan det vara
fråga om personliga ställningstaganden till exempel val av
bostadsform.
Hovrätten över Skåne och Blekinge har i en dom (ÖÄ 1368-
07/2007-07-17) uttalat följande:
”Medicinska vård- och behandlingsåtgärder är av en så personlig art att en
självständig beslutanderätt inte kan anses föreligga ens för en förvaltare, i
vart fall inte om den enskilde motsätter sig vården. Enligt förarbeten till
lagstiftningen om förvaltarskap bör den enskilde själv i allmänhet
bestämma i frågor som rör hans boende, liksom innehållet i erbjuden vård.
Det kan inte komma på fråga att utan stöd i lag tvinga någon att anordna
sitt boende på ett visst sätt eller underkasta sig vårdåtgärder. I förevarande
fall är avsikten med förvaltarskapet enbart att, mot BS uttalade vilja,
åstadkomma en ansökan om vårdboende i kommunal regi. Det är inte
förenligt med gällande rätt att tillgodose hennes behov genom att använda
institutet förvaltarskap på detta sätt”.
Den enskildes ställning när det finns företrädare
Frågor om vem som har rätt att ansöka om en viss insats för någon
annans räkning kan vara svårbedömda och det ska alltid beaktas att
bistånd enligt SoL och insatser enligt LSS bygger på
frivillighet. Den enskildes inställning till en ansökan måste därför
utredas även om det är en god man, förvaltare eller ett ombud som
ansöker om insatser för den enskildes räkning. Det kan vara svårt att
bedöma den enskildes inställning om denne har nedsatt
beslutsförmåga.
I Socialstyrelsens kunskapsguide
Stödja vuxna personers vilja finns
mer information kring dessa frågor och vägledning kring hur man
kan stödja personer att uttrycka sin vilja.
Se även del 7 i
Handläggning och dokumentation om rollen som
ställföreträdare, ombud, biträde eller stödperson samt avsnitt om
begäran om insatser enligt LSS i
Stöd till barn och unga med
funktionsnedsättning.
5.2.7 Personligt ombud
Personligt ombud är en verksamhet som staden bedriver till stöd för
personer med långvariga och omfattande psykiska
funktionsnedsättningar som har behov av särskilt stöd för att kunna
tillvarata sina rättigheter i samhället. Ett personligt ombud arbetar
på uppdrag av den enskilde. Personligt ombud är inte en
biståndsbedömd insats och ombudet är inte heller en företrädare för
Tillämpningsanvisningar
34 (205)
den enskilde. Personligt ombud fungerar som ett redskap för att
stärka den enskildes tillit till sig själv och därmed få bättre kontroll
och makt över den egna vardagen. Uppdraget innebär att
tillsammans med den enskilde identifiera och formulera behovet av
vård, stöd, service, rehabilitering och sysselsättning. Det innebär
även att bistå den enskilde i kontakten med myndigheter och andra
verksamheter.
5.2.8 Ansökan från den som vårdar
Anhöriga har rätt att ansöka om stöd utifrån eget behov. En sådan
ansökan ska handläggas på samma sätt som en vanlig ansökan om
bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL. Det finns ingen begränsning avseende
vilken form av stöd som den anhöriga kan ansöka om. I det fall den
anhörige ansöker om insatser för egen del och bor i en annan
stadsdel eller annan kommun än den närstående, ska ansökan
lämnas till den stadsdelsnämnd eller kommun där den anhörige bor.
För mer information se särskilt avsnitt om anhörigstöd.
5.3 Om insats kan ges enligt både LSS och SoL
Om en insats kan ges enligt såväl LSS som SoL ska den enskilde,
om denne förväntas omfattas av personkretsen i LSS, få information
om möjligheten att ansöka om insatsen enligt LSS.
LSS begränsar inte rättigheter som en enskild person kan ha enligt
annan lag såsom SoL och HSL. Handläggaren ska upplysa om detta
samt om de skillnader som finns mellan SoL och LSS.
5.4 Utredning
Av 9 § FL framgår att ett ärende ska handläggas så enkelt, snabbt
och kostnadseffektivt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts.
När en ansökan inkommer ska en utredning inledas utan dröjsmål.
Utredningen ska inte vara mer omfattande eller ta längre tid än vad
som krävs för att beslut ska kunna fattas. Det finns ingen särskild
bestämmelse som reglerar handläggningstiden vid en ansökan om
insats enligt SoL eller LSS.
Utredningen ska genomföras i samråd med den enskilde. Den
enskildes önskemål och förslag ska prövas. Utredningen ska även
omfatta mål för de insatser som föreslås. Anhöriga, närstående eller
företrädare ska om den enskilde så önskar, beredas möjlighet att ge
sina synpunkter. Vidare ska det ingå att utreda om det finns behov
av att samordna insatser med regionen eller andra huvudmän.
I Stockholms stad används utredningsinstrumentet DUR
(Dokumentation, utvärdering, resultat) vid utredningar som rör
barn, ungdomar och vuxna personer med funktionsnedsättning.
Tillämpningsanvisningar
35 (205)
DUR används för att säkerställa kvalitet och rättssäkerhet för både
den enskilde och handläggaren samt för att skapa enhetlighet i
stadens utredningar och dokumentation inom verksamhetsområdet.
Vid utredningar av uppdragstagares lämplighet, såsom
kontaktpersoner, korttidsfamiljer för korttidsvistelse och familjehem
gäller stadens särskilda riktlinjer för kontaktverksamhet.
5.4.1 Underlag
För att kunna avgöra om den enskilde har behov av sökt insats
behöver handläggaren normalt sett få läkarintyg och andra underlag
rörande den enskildes funktionsnedsättning och de konsekvenser
som den medför i dennes vardag. Handläggaren bör dock alltid
överväga om ett intyg behöver begäras in för att styrka en
funktionsnedsättning eller ett behov i samband med
biståndsbedömning. Ibland kan det vara uppenbart obehövligt att
begära in intyg. Vilka underlag som behövs för att kunna fatta
beslut i ett enskilt ärende får avgöras i det enskilda fallet.
I förvaltningslagen finns ett antal regler om hur en utredning ska
bedrivas. Nämnden ska se till att ärendet blir utrett i den omfattning
som dess beskaffenhet kräver. Den enskilde ska medverka genom
att så långt som möjligt ge in de underlag som den vill åberopa till
stöd för sin framställning. Om det behövs ska myndigheten genom
frågor och påpekanden verka för att den enskilde förtydligar eller
kompletterar framställningen (23 § FL).
Nämnden ska i rimlig utsträckning hjälpa den enskilde genom att
inhämta upplysningar eller yttranden från andra myndigheter (8 §
andra stycket FL).
Om handläggaren bedömer att tillgängliga underlag är så oklara att
det inte går att bedöma rätten till insats kan kompletterande
underlag begäras in. Detta kan också behövas vid oklarheter när
olika intyg innehåller motstridiga uppgifter. För att få ett tillräckligt
underlag för beslut behöver handläggaren formulera tydliga frågor
som klargör vad det är som är oklart och behöver kompletteras.
Uppgifterna kan exempelvis avse förtydliganden eller mer
detaljerade uppgifter om en diagnos eller en funktionsnedsättning,
dess omfattning samt på vilket sätt och i vilka situationer den
begränsar den enskildes funktionsförmåga, aktivitetsförmåga och
möjlighet till delaktighet samt om behovet är tillgodosett alternativt
kan tillgodoses genom hjälpmedel eller på annat sätt.
Om det finns osäkerhet utifrån underlaget och intyg enbart bygger
på den enskildes uppgifter samtidigt som det saknas observationer,
kan det också finnas anledning att begära in ytterligare underlag.
Tillämpningsanvisningar
36 (205)
Bedömningen av om underlaget är tillräckligt måste göras i
förhållande till utredningen i sin helhet, ibland kan det vara
tillräckligt tydligt även om det inte finns observationer från
intygsskrivaren.
Om stadsdelsnämnden ser en risk för att ansökan kan komma att
avslås, på grund av att utredningsmaterialet är otillräckligt, ska den
enskilde informeras om detta.
Hembesök
Justitieombudsmannen (JO) har i flera beslut uttalat sig rörande
hembesök som utredningsåtgärd i socialtjänsten. JO uttalar bland
annat att hembesök är ett utredningsmedel som inte får användas
utan vidare och måste användas med stor försiktighet.
Socialnämnden måste väga de intrång i den personliga integriteten
som en åtgärd från nämndens sida medför mot de intressen som
myndigheten ska tillgodose. Det kan aldrig bli fråga om att
socialnämnden mot den enskildes vilja bereder sig tillträde till
dennes bostad. Ett sådant intrång kan nämligen strida mot
regeringsformens och Europakonventionens bestämmelser om
grundläggande fri- och rättigheter. Ett hembesök får således inte
vara påtvingat utan måste göras med den enskildes samtycke. Det
bör understrykas att frivilligheten måste vara reell.
Grundlagsskyddet får inte kringgås genom att myndigheten genom
ett hotfullt uppträdande eller genom antydningar om att den
enskilde är tvungen att öppna sitt hem för ett besök förmår honom
eller henne att godta en sådan begäran.10
Av Socialstyrelsens handbok för handläggning och dokumentation
framgår att socialtjänsten i vissa ärenden kan ha ett befogat intresse
av att få göra besök i den enskildes bostad för att kunna bilda sig en
uppfattning om hjälpbehovet och i vilken omfattning den enskilde
har rätt till bistånd. Nämnden måste säkerställa att den enskilde ges
de förutsättningar som denne behöver för att kunna sätta sig in i och
överväga konsekvenserna av att ett hembesök inte genomförs. Det
innebär att om stadsdelsnämnden ser en risk för att ansökan kan
komma att avslås om den enskilde inte medverkar till ett hembesök,
på grund av att utredningsmaterialet är otillräckligt, ska den
enskilde informeras om detta.11
10 Handläggning och dokumentation. Handbok för socialtjänsten. Art.nr 2021-12
7658 s.327-328
11 Ibid s. 328
Tillämpningsanvisningar
37 (205)
5.4.2 Kommunicering
Bestämmelser om kommunicering regleras i förvaltningslagen.
Kommunicering ska ske om det inte är uppenbart obehövligt. En
bedömning får här göras i varje enskilt fall.
Exempel på när kommunicering skulle kunna anses vara uppenbart
obehövligt är om alla uppgifter i utredningen har lämnats av den
enskilde eller om den enskilde efter utredning förväntas få helt
bifall på sin ansökan. Det kan dock, även i dessa situationer, finnas
skäl att kommunicera innehållet i en utredning. Det kan till exempel
handla om att nämnden vid en omfattande utredning behöver
försäkra sig om att de uppgifter som den enskilde har lämnat är
korrekt uppfattade.
Det finns inte någon skyldighet att kommunicera själva förslaget till
beslut. Det får avgöras i det enskilda fallet om förslag till beslut ska
kommuniceras eller inte.
Det är viktigt att beslut inte fattas innan kommuniceringstiden gått
ut.
5.4.3 Rätt att muntligen vid besök lämna uppgifter inför
nämnden
Enligt 8 a § LSS och 11 kap. 9 § SoL har den enskilde rätt att
muntligen vid besök lämna uppgifter inför nämnden, om det inte
finns särskilda skäl mot det. Om beslutanderätten har delegerats har
den enskilde rätt att lämna uppgifterna till den som på nämndens
vägnar ska fatta beslut i ärendet. Den enskilde ska informeras om
denna rätt i samband med kommuniceringen.
5.4.4 Behovsbedömning
En förutsättning för rätt till insatser och bistånd är en noggrann och
allsidig individuell bedömning, baserad på den information som
framkommit i utredningen. Det förutsätter i sin tur god kännedom
om olika funktionsnedsättningar, deras upphov, variationer och
betydelse för möjligheterna att leva ett liv så likt andras som möjligt
och i gemenskap med andra. Kunskap om vilka konsekvenser olika
funktionsnedsättningar kan medföra har stor betydelse för att kunna
bedöma behovet av insatser. Det är också viktigt att förstå hur
funktionshinder uppstår i förhållandet mellan den enskilde och
dennes omgivning.
Av 4 kap. 1 § SoL framgår att den enskildes ekonomi inte ska vägas
in i behovsbedömningen i samband med beslut om insatser.
Motsvarande gäller för behovsbedömning i samband med beslut om
insatser enligt 9 § LSS.
Tillämpningsanvisningar
38 (205)
5.4.5 Föräldraansvar för barn med funktionsnedsättning
Med undantag för vissa insatser i LSS finns ingen nedre åldersgräns
för att beviljas insatser och bistånd. Det är behovet som styr, oavsett
barnets ålder. I vissa fall kan behovet av stöd dock anses kunna
tillgodoses alternativt vara tillgodosett genom normalt
föräldraansvar. Det stöd och den omvårdnad en förälder ger till ett
barn utan funktionsnedsättning utgör riktmärke för vad som är att
betrakta som normalt föräldraansvar. Det är hjälpbehovet utöver det
som är normalt för ett barn i en viss ålder som utgör det merarbete
som kan ligga till grund för rätten till insatser och bistånd. Här får
en individuell bedömning göras i det enskilda fallet beroende på vad
ansökan avser. När det gäller insatsen personlig assistans tillämpas
särskilda regler i form av ett schabloniserat föräldraavdrag.
5.4.6 Behov av stöd under utredningstiden
Om den enskilde behöver någon insats under utredningstiden ska
behovet utredas och avgöras genom ett särskilt beslut. Det kan till
exempel bli aktuellt när en person begär insatser enligt LSS
eftersom personkretsfrågan kan ta lång tid att avgöra. Under tiden
kan beslut om insatser fattas med stöd av SoL. Det kan också bli
aktuellt med andra insatser i avvaktan på att en ansökan om mer
omfattande insatser enligt SoL eller LSS utreds, till exempel bostad
med särskild service. En stadsdelsnämnds delegationsordning bör
vara utformad så att den som har delegation att fatta beslut om
insatser enligt LSS även kan fatta beslut om motsvarande bistånd
enligt SoL.
Observera att det faktum att olika stödjande åtgärder vidtas under
utredningstiden inte påverkar kraven på skyndsam handläggning av
en ansökan eller begäran om insatser (jfr JO 1978/79 s. 144).
5.5 Beslut
Alla beslut om insatser ska föregås av en utredning och beslutet ska
bygga på en helhetssyn där hänsyn tas till sociala, medicinska,
psykologiska och pedagogiska behov. Beslut om insatser fattas
enligt tillämpligt lagrum i SoL och LSS. Beslut och utredning ska
skickas hem till den enskilde oavsett om den enskilde får bifall eller
avslag på sin ansökan. Om beslutet avser helt eller delvis avslag ska
den enskilde få information om hur man går tillväga för att
överklaga beslutet.
Hur beslut ska dokumenteras framgår av 31 § FL och 5 kap. 14 §
SOSFS 2014:5.
Beslut om avslag eller delvis avslag bör skickas med
mottagningsbevis eller genom förenklad delgivning. Observera att
förenklad delgivning endast får användas vid delgivning med den
som är part eller har liknande ställning i ett ärende, om denne har
Tillämpningsanvisningar
39 (205)
fått information av nämnden om att sådant delgivningssätt kan
komma att användas i ärendet.
För mer information om förenklad delgivning se delgivningslagen
(2010:1932).
5.5.1 Tidsbegränsning och ändringsförbehåll i beslut
Vid beslut om insatser enligt SoL eller LSS bör nämnden alltid
överväga om det finns skäl att förse beslutet med ändringsförbehåll.
Om det inte framgår av beslutet att det kan komma att ändras om
det sker väsentliga förändringar i de förhållanden som legat till
grund för beslutet kan nämnden inte minska eller dra in insatsen
under beslutstiden. En individuell bedömning av behovet av
ändringsförbehåll ska dock alltid göras.
Eventuell tidsbegränsning av beslutet är också en bedömning som
ska göras med utgångspunkt från omständigheterna i det enskilda
fallet. Tidsbegränsning får aldrig vara schablonmässig. En eventuell
tidsbegränsning ska inte förväxlas med handläggarens ansvar att
minst en gång per år följa upp beslutet i syfte att försäkra sig om att
den enskilde får sina behov tillgodosedda.
Nämnden ska redovisa vilka överväganden som gjorts avseende
beslutets giltighetstid. Om nämnden beslutar att förse ett
tidsbegränsat beslut med ett förbehåll bör anledningen till detta
motiveras.
Om en tidsbegränsad insats ska fortsätta ska ett nytt beslut fattas i
god tid innan den tidigare beslutsperioden har löpt ut. En insats kan
endast ges den enskilde om denne begär det. Det krävs därför en ny
ansökan från den en-skilde innan ett nytt beslut kan fattas.
Handläggaren bör ta kontakt med den enskilde i god tid innan
beslutet löper ut och ge denne möjlighet att ansöka om insatsen på
nytt.
JO har i flera beslut pekat på vikten av kontinuitet vid beslut om
insatser och har ifrågasatt en ordning där beslut om insatser alltid
tidsbegränsas.12 JO har dock uttalat att insatser kan behöva anpassas
om den enskildes behov varierar över tid. Det kan enligt JO till
exempel vara till följd av förändringar av graden av
funktionsnedsättning eller den enskildes tillgång till andra
stödinsatser.
12 JO Dnr 4207-2000, JO Dnr 589-2016, JO Dnr 1977-2020
Tillämpningsanvisningar
40 (205)
Motivering av tidsbegränsning och ändringsförbehåll
JO har uttalat att en nämnds överväganden avseende längden på
beslutens giltighetstid bör redovisas. Om nämnden dessutom
beslutar att förse beslutet med ett förbehåll bör det enligt JO framgå
varför nämnden anser att detta är nödvändigt. En klargörande
motivering är enligt JO nödvändig för att den enskilde och andra
som tar del av ett beslut ska förstå varför en myndighet anser sig ha
grund för ett visst ställningstagande.13
5.5.2 Avskriva ett ärende innan slutligt beslut har fattats
Om den enskilde ansöker om en insats men sedan återtar ansökan
innan beslut har fattats i ärendet ska handläggaren fatta ett beslut
om att avskriva ärendet. Enbart en journalanteckning är inte
tillräckligt. Det ska också framgå av dokumentationen när nämnden
har beslutat att avskriva ärendet, se 5 kap. 13 § SOSFS 2014:5.
Avseende avskrivning finns det ingen direkt paragraf att hänvisa
till.
Förslag på formulering som kan användas:
NN har den [datum] ansökt om [insats]. NN har [information om
när och hur] återtagit sin ansökan. Ärendet avskrivs därför.
5.5.3 Ändring av gynnande beslut
Ibland kan ett beslut om insatser av olika anledningar behöva
avslutas innan biståndsbeslutet löper ut. Det kan handla om att den
enskilde inte längre vill ha insatsen eller att nämnden gör
bedömningen att behov inte längre finns.
Av 37 § FL framgår att ett gynnande beslut bara får ändras till den
enskildes nackdel under vissa förutsättningar. Det kan bland annat
ske om det framgår av beslutet att det under vissa förutsättningar får
återkallas eller om felaktigheten beror på att parten har lämnat
oriktiga eller vilseledande uppgifter. Ändring av gynnande beslut
förutsätter därför som regel att beslutet är försett med ett
ändringsförbehåll. Om det inte finns ett ändringsförbehåll är
utrymmet för att ändra beslutet till nackdel för den enskilde
begränsat. Vid behov av rådgivning kring dessa frågor kan stadens
juridiska avdelning kontaktas.
Om den enskilde avsäger sig insatsen på egen begäran
Om den enskilde på egen begäran vill avsäga sig insatsen ska det
tydligt dokumenteras. Önskvärt är att den enskilde meddelar sin
13 JO Dnr 1977-2020
Tillämpningsanvisningar
41 (205)
begäran skriftligen men det finns inget krav på det. Förutsatt att det
finns ett förbehåll kan insatsen avslutas genom att det tidigare
beslutet ändras genom ett nytt beslut. Enbart en journalanteckning
är inte tillräckligt. Det är viktigt att handläggaren försäkrar sig om
att den enskilde inte längre vill ha kvar sitt gynnande beslut och att
den enskilde förstår innebörden av det, det vill säga att det inte bara
gäller pausad verkställighet av beslutet.
Förslag på formulering som kan användas:
Beslut
[X] stadsdelsnämnd beslutar att ändra beslut om [insats, omfattning,
datum] på så sätt att det avslutas.
Ange datum för när beslutet
avslutas.
Motivering
Du är beviljad [insats, omfattning] genom beslut daterat [datum för
beslutet]. Av beslutet framgår att det kan ändras vid väsentligt
ändrade förhållanden. Du har [
information om när och hur]
meddelat du inte längre vill ha kvar ditt beslut om [insats]. Att du
inte längre vill ha kvar ditt beslut om [insats] innebär ett sådant
väsentligt förhållande som gör att det kan ändras. Ditt beslut om
[insats, omfattning] upphävs därmed.
Ange datum för när beslutet
upphävs.
Om nämnden vill ändra ett gynnande beslut
Om den enskilde önskar ha kvar en beviljad insats men nämnden
anser att den enskilde inte längre har behov av denna kan nämnden
ändå ompröva beslutet och ändra det till nackdel för den enskilde.
Det förutsätter dock att nämnden startar en ny utredning och prövar
behovet på nytt utifrån de nya förutsättningarna. En individuell
bedömning ska göras i det enskilda fallet.
Förslag på formulering som kan användas:
Beslut
[X] stadsdelsnämnd beslutar att ändra ditt beslut om [insats,
omfattning, datum] på så sätt att det upphävs.
Ange datum för när
beslutet upphävs.
Motivering
Du är beviljad [
insats, omfattning] genom beslut daterat [
datum för
beslutet]. Av beslutet framgår att det kan ändras vid väsentligt
ändrade förhållanden. [
Beskrivning av det ändrade
förhållandet/förhållandena] innebär ett sådant väsentligt
Tillämpningsanvisningar
42 (205)
förhållande eftersom [
beskrivning]. Ditt beslut om [
insats,
omfattning] upphävs därmed.
Ange datum för när beslutet upphävs.
5.5.4 Den enskildes rätt att påverka utformningen av
insats
Av SoL och LSS framgår att alla insatser bygger på frivillighet och
med beaktande av den enskildes integritet. Insatserna ska utformas i
samråd med den enskilde. Den enskilde ska ha största möjliga
inflytande över hur insatserna planeras och utförs. Den enskilde har
dock ingen ovillkorlig rätt att kräva att insatsen utförs av en viss
utförare, person eller på en särskild adress.
Det framgår av förarbetena till 4 kap. 1 § SoL att den enskilde kan
uttrycka önskemål om vilken insats han eller hon föredrar och att
detta ska beaktas så långt det är möjligt. Detta utesluter emellertid
inte att kommunen, när likvärdiga insatser finns att tillgå, ges
möjlighet att exempelvis välja det billigaste alternativet. Vid
bedömningen av vilken insats som kan komma ifråga måste en
sammanvägning göras av olika omständigheter såsom den önskade
insatsens lämplighet som sådan, kostnaderna för den önskade
insatsen i jämförelse med andra insatser samt den enskildes
önskemål. Det finns inte en obegränsad frihet för den enskilde att
välja sociala tjänster oberoende av kostnad (prop. 2000/01:80 s.91).
Någon ovillkorlig rätt att exempelvis kräva ett visst utpekat boende
följer inte heller av LSS, även här måste en sammanvägd
bedömning göras av omständigheterna i ärendet.
Det är först när beslutet verkställs som det bestäms var den enskilde
ges plats, till exempel i en viss bostad med särskild service. Hur
biståndet eller insatsen ska utformas är en verkställighetsfråga.
När det finns ett valfrihetssystem får den enskilde ett beslut om en
beviljad insats enligt SoL eller LSS. Den enskilde får sedan välja
vilken utförare som ska genomföra insatsen och ges därmed en
direkt möjlighet att vara med och påverka insatsens utformning.
När det inte finns ett valfrihetssystem finns ingen möjlighet för den
enskilde att välja att få insatsen eller biståndet tillgodosett hos en
viss utförare eller på en särskild adress.
Valet av en särskild utförare eller särskild adress ingår som ett led i
verkställigheten av grundbeslutet och normalt fattas därför inte
särskilda fristående beslut angående verkställigheten av ett beslut
om insats enligt LSS eller ett beslut enligt SoL. Utformningen av en
insats kan dock ha mycket stor betydelse för den enskilde. Om den
enskilde begär att få sin insats utförd av en särskild person, av en
särskild utförare eller på en särskild adress och nämnden inte
tillmötesgår den enskildes önskemål ska den enskilde erhålla ett
överklagbart beslut avseende den begärda verkställigheten.
Tillämpningsanvisningar
43 (205)
Boendeformer enligt LSS som verkställs i annan kommun
Om det finns särskilda skäl får ett beslut enligt 9 § 8 eller 9 LSS
verkställas i en annan kommun (16 c § LSS). Särskilda skäl kan
exempelvis föreligga om den enskilde har en ovanlig diagnos eller
en komplicerad funktionsnedsättning och behöver en anpassad
boendelösning och särskild kompetens som inte går att
tillhandahålla i hemkommunen. Skälen för att tillhandahålla
insatsen i en annan kommun bör dokumenteras.
Målet bör vara att den enskilde efter en kortare eller längre tid ska
flytta hem igen och där få ett boende av god kvalitet. Det är därför
viktigt att handläggaren gör tydligt för den enskilde att boendet i
den andra kommunen är tillfälligt. Om stadsdelsnämnden
verkställer ett beslut i en annan kommun ska den enskilde få
information om att verkställigheten kan komma att ändras om och
när stadsdelsnämnden kan erbjuda ett boende som kan tillgodose
goda levnadsvillkor i den egna kommunen. Informationen bör vara
skriftlig.
Beslut om ändrad verkställighet bör så långt det är möjligt ske i
samråd med den enskilde och en individuell bedömning ska alltid
göras i varje enskilt fall.
Om den enskilde erbjuds ett boende som kan tillgodose goda
levnadsvillkor i Stockholms stad och den enskilde i samband med
ett sådant erbjudande uttrycker en tydlig vilja att bo kvar i
bosättningskommunen ska den enskilde som huvudregel vända sig
till bosättningskommunen med en ansökan om förhandsbesked
enligt 16 § LSS.
Anställning av anhörig vid insats enligt LSS och bistånd enligt
SoL
Någon uttalad ovillkorlig rätt till anställning av anhörig finns inte i
SoL eller i LSS. Utgångspunkten är att anställning av anhörig
medges endast om det krävs för att tillförsäkra den enskilde goda
levnadsvillkor respektive skälig levnadsnivå.
Exempel på när det kan finnas skäl att medge anställning av anhörig
är att det finns behov av särskild kunskap om den enskilde för att
säkerställa att stödet kan ges på ett tryggt och säkert sätt eller att det
genom medicinsk utredning är styrkt att den enskilde inte kan ta
emot stöd från ny personal. Andra exempel kan vara psykisk ohälsa
eller språksvårigheter. En individuell bedömning får göras i det
enskilda fallet. Om den enskilde har önskemål om anställning av
anhörig ska detta godkännas av aktuell beställarenhet och utföraren
ska därmed inhämta beställarens godkännande innan rekrytering
påbörjas.
Tillämpningsanvisningar
44 (205)
Anställning av anhörig vid insatser enligt LSS
Enligt 6 § LSS ska verksamhet enligt denna lag vara av god
kvalitet. Verksamheten ska vara grundad på respekt för den
enskildes självbestämmanderätt och integritet. Den enskilde ska i
största möjliga utsträckning ges inflytande och medbestämmande
över insatser som ges. Kvaliteten i verksamheten ska systematiskt
och fortlöpande utvecklas och säkras. För verksamheten ska det
finnas den personal som behövs för att ett gott stöd och en god
service och omvårdnad ska kunna ges. Enligt 6 a § LSS ska barnets
bästa särskilt beaktas när åtgärder rör barn.
Vid en ansökan om insats enligt LSS ska en prövning av rätten till
den sökta insatsen ske. Om insatsen beviljas ska den utformas på ett
sådant sätt att den uppnår tillräckligt hög kvalitet för att tillförsäkra
den enskilde goda levnadsvillkor. För att tillförsäkras goda
levnadsvillkor i det enskilda fallet kan det innebära att en anhörig
anlitas.
Vid bedömning av rätt till anställning av anhörig vid insatser enligt
LSS ska hänsyn tas till bestämmelserna i 6 § samt 6 a § LSS samt
om anställning av anhörig krävs för att tillförsäkra den enskilde
goda levnadsvillkor. Beställaren ska även göra en bedömning av
lämpligheten i sig att anlita en anhörig. En individuell bedömning
ska göras i det enskilda fallet.
Valet av utförare ingår som ett led i verkställigheten av
grundbeslutet och normalt fattas inte särskilda fristående beslut
angående verkställigheten av ett beslut om insats enligt LSS. Om
den enskilde begär att få sin insats utförd av en anhörig och
nämnden inte tillmötesgår den enskildes önskemål ska den enskilde
erhålla ett överklagbart beslut avseende den begärda
verkställigheten.
Om beställaren har godkänt anställning av anhörig krävs också att
den som anställs uppfyller samma krav som för andra anställningar.
En bedömning av den anhöriges lämplighet för uppdraget ska göras.
Anställning av anhörig medges inte om det finns risk för att god
kvalitet inte kan säkerställas.
Anställning av anhörig vid bistånd enligt SoL
Varken SoL eller lagens förarbeten ger den enskilde någon rätt att
kräva bistånd i form av anställning av anhörig.14 Av 3 kap. 3 § SoL
framgår att insatser inom socialtjänsten ska vara av god kvalitet, det
ska finnas personal med lämplig utbildning och kvaliteten i
verksamheten ska systematiskt och fortlöpande utvecklas och
säkras. Kravet på god kvalitet gäller i både privat och offentlig
14 Se KR i Göteborg 3563-10, KR i Stockholm 5423-08 samt KR i Jkpg 774-12
Tillämpningsanvisningar
45 (205)
verksamhet inom socialtjänsten och i såväl myndighetsutövning
som i de insatser som ska utföras. Av 3 kap. 5 § SoL framgår att
socialnämndens insatser för den enskilde ska utformas och
genomföras tillsammans med honom eller henne. Socialtjänstens
arbete och utformning av insatser ska alltid utgå från den enskildes
behov och livssituation. När åtgärder rör barn ska hänsyn till vad
barnets bästa kräver särskilt beaktas (1 kap. 2 § SoL).
Vid en ansökan om bistånd enligt SoL ska en prövning av rätten till
sökt bistånd ske. Om biståndet beviljas ska det utformas på ett
sådant sätt att det uppnår tillräckligt hög kvalitet för att tillförsäkra
den enskilde en skälig levnadsnivå. För att tillförsäkras en skälig
levnadsnivå i det enskilda fallet kan det innebära att en anhörig
anlitas.
Vid bedömning av rätt till anställning av anhörig vid bistånd enligt
SoL ska hänsyn tas till bestämmelserna i 3 kap. 3 och 5 §§ SoL
samt 1 kap 2 § SoL. En sammantagen bedömning ska göras
gällande om anställning av anhörig krävs för att tillförsäkra den
enskilde en skälig levnadsnivå. Beställaren ska även göra en
bedömning av lämpligheten i sig att anlita en anhörig. En
individuell bedömning ska göras i det enskilda fallet.
Valet av utförare ingår som ett led i verkställigheten av
grundbeslutet och normalt fattas inte särskilda fristående beslut
angående verkställigheten av ett beslut om insats enligt SoL. Om
den enskilde begär att få sin insats utförd av en anhörig och
nämnden inte tillmötesgår den enskildes önskemål ska den enskilde
erhålla ett överklagbart beslut avseende den begärda
verkställigheten.
Om beställaren har godkänt anställning av anhörig krävs också att
den som anställs uppfyller samma krav som för andra anställningar.
En bedömning av den anhöriges lämplighet för uppdraget ska göras.
Anställning av anhörig medges inte om det finns risk för att god
kvalitet inte kan säkerställas.
Observera att för insatsen hemtjänst finns särskilda regler om
anställning av anhörig.
För mer information anställning av anhörig inom hemtjänst se
avsnitt
Anställning av anhörig.
5.6 Överklagande
5.6.1 Förvaltningsbesvär
Den enskilde ska få information om hur ett beslut kan överklagas.
Vid eventuellt överklagande ska handläggaren vara den enskilde
behjälplig i den utsträckning som följer av 6 § Förvaltningslagen
(FL).
Tillämpningsanvisningar
46 (205)
Det kan till exempel handla om att ge ytterligare information om
hur den enskilde ska gå till väga. Serviceskyldigheten omfattar dock
inte rådgivning av hur den enskilde ska formulera sitt överklagande.
Överklagandet ska vara ställt till förvaltningsrätten men lämnas till
nämnden. Det ska innehålla uppgifter om vilket beslut som
överklagas och den ändring som begärs. Överklagandet bör även
innehålla bland annat en beskrivning av varför den enskilde är
missnöjd med beslutet. Ett överklagande av ett beslut ska ha
inkommit till nämnden inom tre veckor från det att den enskilde tog
del av beslutet (se 44 § FL). Överklagandet ska hanteras skyndsamt
inom stadsdelsnämnden och skickas vidare till förvaltningsrätten.
Om ett överklagande inkommer för sent ska det avvisas genom ett
överklagbart beslut (se 45 § FL).
Tidsbegränsning och ändringsförbehåll vid överklagande
Det kan i många fall vara motiverat att förse ett bifallsbeslut med
ändringsförbehåll och/eller tidsbegränsning. När nämnden beslutar
om att helt avslå en ansökan om bistånd eller insats tar den inte
ställning till om beslutet ska förses med ändringsförbehåll och/eller
tidsbegränsning. Vid överklagande av ett avslagsbeslut behöver
nämnden därför göra en bedömning av om det är motiverat med
ändringsförbehåll eller tidsbegränsning, för det fall att rät-ten skulle
bifalla den enskildes överklagande. Om det finns ett sådant behov
bör nämnden, i samband med att överklagandet skickas vidare till
förvaltningsrätten, yrka att domen vid eventuellt bifall ska gälla
med en viss tidsbegränsning och/eller yrka att målet vid eventuellt
bifall ska återförvisas till nämnden för att ta ställning till lämplig
tidsbegränsning och/eller förbehåll för beslutet.
Socialförvaltningen har i samråd med juridiska avdelningen tagit
fram förslag på hur stadsdelsnämnderna kan formulera ett yrkande i
ett yttrande när den enskilde överklagar ett beslut om helt avslag till
förvaltningsrätten. Vilken formulering som används får avgöras i
det enskilda fallet utifrån en individuell bedömning:
Nämnden yrkar att det, vid ett eventuellt bifall, ska framgå att
beslutet kan komma att ändras om det sker väsentliga
förändringar i de förhållanden som legat till grund för beslutet
alternativt att målet då återförvisas till nämnden för att förse
beslutet med sådant förbehåll. Lägg till motivering till varför
nämnden anser att beslutet ska förses med ett
ändringsförbehåll.
Nämnden yrkar att det, vid ett eventuellt bifall, ska framgå att
beslutet tidsbegränsas till och med ÅÅÅÅ- MM-DD alternativt
att målet då återförvisas till nämnden för att förse beslutet med
tidsbegränsning. Lägg till motivering till varför nämnden
anser att beslutet ska tidsbegränsas.
Tillämpningsanvisningar
47 (205)
Nämnden yrkar att beslutet vid eventuellt bifall ska
tidsbegränsas till och med ÅÅÅÅ-MM-DD samt att det ska
framgå att beslutet kan komma att ändras om det sker
väsentliga förändringar i de förhållanden som legat till grund
för beslutet alternativt att målet då återförvisas till nämnden för
att ta ställning till lämplig tidsbegränsning och förbehåll för
beslutet. Lägg till motivering till varför nämnden anser att
beslutet ska förses med både tidsbegränsning och
ändringsförbehåll.
5.6.2 Laglighetsprövning
I Stockholms stad har kommunfullmäktige beslutat om möjlighet att
bevilja vissa insatser som normalt sett inte omfattas av rätten till
bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL. Beslut som fattas med stöd av 4 kap.
2 § SoL kan inte överklagas genom förvaltningsbesvär, utan bara
genom laglighetsprövning.
Av uttalande från JO (se t.ex. JO Dnr 2339-2002) framgår att ett
beslut att bevilja bistånd enligt 4 kap. 2 § SoL alltid ska föregås av
ett beslut att avslå en ansökan om bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL.
Beslutet enligt 4 kap. 1 § SoL kan överklagas genom
förvaltningsbesvär.
Den enskilde bör få information om hur ett beslut som fattats med
stöd av 4 kap. 2 § SoL kan överklagas.
Överklagandet ska skickas eller lämnas direkt till förvaltningsrätten.
Överklagandet måste vara skriftligt. Förvaltningsrätten prövar om
det finns grund för upphävande av beslutet.
5.7 Verkställighet
Beslut om bistånd enligt SoL eller insats enligt LSS som beslutats
av nämnd eller av domstol ska verkställas omedelbart. I praktiken är
det emellertid rimligt att vissa insatser inte kan verkställas
omedelbart efter att ett gynnande beslut har fattats. Det är därför
inte möjligt att generellt säga vad som kan betraktas som skälig tid
för verkställighet. Insatser som till exempel
avlösning/avlösarservice eller ledsagning/ledsagarservice bör kunna
verkställas i stort sett utan dröjsmål, medan den skäliga tiden för
andra insatser som ställer krav på planering och framförhållning,
som till exempel bostad med särskild service kan vara längre.
Alla omständigheter som medför dröjsmål bör dokumenteras i den
enskildes personakt. Dokumentationen utgör underlag för nämnden
att kunna påvisa om det funnits omständigheter kring fördröjningar
som ligger utanför nämndens kontroll. Det finns ingen tydlig
skyldighet att regelmässigt journalföra alla de kontakter som tas för
Tillämpningsanvisningar
48 (205)
att hitta en utförare som kan verkställa den enskildes beslut. Det är
dock viktigt att beakta att frågan om att få en plats i en verksamhet
kan ha stor relevans för den enskilde och därmed vara en ”faktisk
omständighet av betydelse”. Om sådana kontakter med utförare
dokumenteras någon annanstans utanför ärendet kan
journalanteckningen vara mer begränsad och hänvisa till att mer
information finns på annan plats.
Enligt 16 kap. 3 § tredje stycket SoL får verkställandet av beslut om
bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL på begäran av den enskilde
senareläggas om verkställandet sker inom ett valfrihetssystem enligt
lagen LOV. Bestämmelsen innebär att nämnden har möjlighet att
avvakta med att verkställa beslut om bistånd till dess att den
enskilde kan få tillgång till den leverantör som denne önskar.
5.7.1 Särskild avgift
Av 16 kap. 6 a–e § § SoL och 28 a–e § § LSS framgår att en
kommun som inte inom skälig tid tillhandahåller bistånd enligt 4
kap. 1 § SoL eller insats enligt 9 § LSS som någon är berättigad till
enligt socialnämndens beslut ska åläggas att betala en särskild
avgift. Samma gäller om kommunen inte inom skälig tid på nytt
tillhandahåller biståndet eller insatsen efter det att verkställigheten
av ett sådant gynnande beslut avbrutits.
När avgiften fastställs beaktas särskilt dröjsmålets längd och hur
allvarligt det kan anses vara. Det kan till exempel handla om:
vilka konsekvenser det får för den enskilde som får vänta på
insatsen,
hur kommunens möjligheter att verkställa beslutet eller domen
har sett ut,
det funnits särskilda svårigheter,
kommunen tjänat något på att inte verkställa beslutet eller
domen,
kommunen haft några
kostnader för andra insatser till den
enskilde under dröjsmålstiden.
Om det finns synnerliga skäl kan avgiften efterges och kommunen
undgå att betala avgift. I ringa fall ska ingen avgift tas ut.
Enligt praxis ska särskild avgift inte utgå då väntetid uppstått till
följd av att den enskilde förklarat sig enbart godta ett visst boende
som kommunen inte kunnat tillhandahålla.15
15 RÅ 2009 ref. 21.
Tillämpningsanvisningar
49 (205)
Prövning av särskild avgift
Frågor om särskild avgift prövas enligt 16 kap. 6 c § SoL respektive
28 c § LSS av förvaltningsrätten efter ansökan från IVO. Det är
alltså IVO som avgör om en ansökan om särskild avgift ska göras
till förvaltningsrätten. För att särskild avgift ska kunna dömas ut ska
kommunen delges IVOs ansökan om särskild avgift till
förvaltningsrätten inom två år från tidpunkten för det gynnande
beslutet eller inom två år från det att verkställigheten av det
gynnande beslutet avbrutits. Innan IVO ansöker om särskild avgift
ska kommunen delges de uppgifter som ligger till grund för ansökan
och ges tillfälle att yttra sig.
5.7.2 Att verkställa beslut om boende enligt 9 § 8 eller 9 §
9 LSS i en annan kommun
Om det finns särskilda skäl får en kommun, enligt 16 c § LSS,
verkställa ett beslut enligt 9 § 8 eller 9 LSS i en annan kommun.
Avtal med bibehållet ansvar och underrättelseskyldighet
En kommun får enligt 17 § LSS med bibehållet ansvar sluta avtal
med någon annan om att tillhandahålla insatser enligt lagen. Om ett
avtal som kommunen träffar med en utförare innebär att en
boendeinsats enligt 9 § 8 eller 9 § 9 ska tillhandahållas i en annan
kommun är kommunen skyldig att underrätta den andra kommunen
om detta avtal (17 § första stycket LSS).
Underrättelseskyldigheten syftar till att säkerställa att den andra
kommunen, där den enskilde vistas eller är bosatt, känner till detta
förhållande.16 Regeln är sekretessbrytande men den enskilde bör
ändå informeras om att den andra kommunen underrättas.
5.7.3 Stadens valfrihetssystem
För vissa insatser enligt SoL och LSS tillämpar Stockholms stad
valfrihet enligt lagen om valfrihetssystem (LOV). Genom stadens
valfrihetssystem erbjuds personer med funktionsnedsättning i
Stockholms stad möjlighet att själva välja utförare. Handläggaren
ska vara behjälplig med information om vilka utförare den enskilde
kan välja mellan. Handläggaren måste dock förhålla sig
konkurrensneutral i förhållande till de leverantörer som finns i
valfrihetssystemet, inklusive egenregiverksamheten. Samtidigt ska
handläggaren uppmuntra och stödja den en-skilde att göra ett aktivt
val som kan tillgodose de behov som den enskilde har.
16 Prop. 2009/10:176 s. 60–61.
Tillämpningsanvisningar
50 (205)
Handläggaren behöver därför utgå från den enskildes livssituation,
önskemål och behov av stöd samt ta reda på vad den enskilde
värdesätter och utifrån detta ge information om tänkbara utförare
som kan intressera den enskilde. Informationen ska vara så utförlig
att det är möjligt för den enskilde att göra sitt val. Informationen ska
vara saklig, relevant, jämförbar, lättförståelig och lättillgänglig. Om
möjligt ska flera alternativ kunna presenteras för den enskilde. Det
är inte möjligt att välja fler än en utförare per insatstyp.
Målet är att alla ska ges möjlighet att göra ett aktivt val av utförare.
I de fall den enskilde inte kan eller vill välja utförare ska insatserna
beställas av ett ickevalsalternativ. Den enskilde har alltid rätt att
välja och byta utförare.
Intresseanmälan av insatser enligt LSS
För insatserna korttidshem, bostad med särskild service och daglig
verksamhet kan den enskilde lämna en intresseanmälan till
handläggaren, antingen en tid före eller i samband med att den
enskilde ansöker om en insats. Intresseanmälan handläggs av
gruppen för bedömning och förmedling på socialförvaltningen.
5.7.4 Beställning av insats
När den enskilde fått ett beslut och utförare är utsedd ska
handläggaren, efter samtycke från den enskilde, lämna nödvändiga
uppgifter till vald utförare. Handläggaren skickar en formell
beställning. Utgångspunkten är att beställningen ska göras i så god
tid att utföraren har en rimlig chans att planera och verkställa
beslutet.
Beställning till privata utförare som ingår i stadens valfrihetssystem
och alla typer av verksamheter i kommunal regi samt entreprenader
skickas via stadens verksamhetssystem.
Privata utförare som inte ingår i stadens valfrihetssystem kan inte ta
emot beställningar via stadens verksamhetssystem. Beställningen
ska i dessa fall skrivas ut och skickas på annat sätt.
5.7.5 Muntlig beställning
I undantagsfall kan handläggaren behöva göra en muntlig
beställning av insatser enligt fattat beslut om insatserna behöver
påbörjas omgående. I fall som dessa är det viktigt att försäkra sig
om att utföraren uppfattat uppdraget korrekt. Handläggaren bör
snarast möjligt återkomma med en skriftlig beställning som
överensstämmer med den muntliga.
Tillämpningsanvisningar
51 (205)
5.7.6 Plan för genomförande
I 3 kap. 5 § SoL anges att insatserna för den enskilde ska utformas
och genomföras tillsammans med honom eller henne. I 6 § LSS
anges att den enskilde i största möjliga utsträckning ska ges
inflytande och medbestämmande över de insatser som ges. Stadens
insatser för personer med funktionsnedsättning ska utgå från den
enskildes behov och önskemål.
Genomförandeplan
En genomförandeplan är en plan som beskriver hur en beslutad
insats rent praktiskt ska genomföras. I Stockholms stad anges i avtal
att utföraren tillsammans med den enskilde ska upprätta en
genomförandeplan inom 15 dagar från det att insatsen har påbörjats.
Genomförandeplanen ska dokumenteras och det ska framgå om den
enskilde har deltagit i planeringen. Det finns dock inget krav på att
genomförandeplanen ska ”godkännas” eller vara undertecknad av
den enskilde.
En kopia på genomförandeplanen sänds till handläggaren. För
utförare som är anslutna till ParaSoL, stadens verksamhetssystem
för utförardokumentation, sker detta automatiskt när utföraren
bekräftat att genomförandeplanen är undertecknad.
Läs mer om dokumentation under genomförandet av insatser enligt
SoL och LSS i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd
SOSFS 2014:5 och tillhörande handbok (Handläggning och
dokumentation).
5.8 Uppföljning
Beslutande nämnd ansvarar för att genom individuppföljning följa
upp att beviljade insatser utförs (innehåll, omfattning och kvalitet)
och att dessa tillgodoser den enskildes behov.
Varje beslut om insatser ska följas upp och utvärderas kontinuerligt
eller vid förändringar. I de fall beslutet är tidsbegränsat ska
handläggaren ta kontakt med den enskilde i god tid innan beslutet
löper ut. Vill den enskilde ansöka om insatser på nytt ska
handläggaren vara den enskilde behjälplig att upprätta en sådan
ansökan. Varje nytt beslut ska gå att koppla till en aktuell utredning
kring insatsen.
Uppföljning ska ske minst en gång per år och därutöver vid
förändringar som föranleder uppföljning, till exempel förändrade
behov eller när det annars finns skäl för det. När en ny insats
påbörjas kan behovet av uppföljning vara större och behöva
genomföras tätare.
Tillämpningsanvisningar
52 (205)
Ibland kan det vara svårt för den enskilde och/eller dennes
företrädare att ge uttryck för att han eller hon inte är helt nöjd med
en insats. Uppföljningen ska därför ge den enskilde och dennes
företrädare möjlighet att uttrycka sina åsikter till handläggaren utan
att den som utför insatsen är närvarande. Handläggaren och den
enskilde bör i förväg komma överens kring om utföraren ska vara
med eller inte vid uppföljningen.
Det är viktigt att handläggaren har kännedom om vilka åtgärder som
ska vidtas om brister i utförandet uppmärksammas vid en
uppföljning.
5.8.1 Dokument för uppföljning och utvärdering
Vid uppföljning och ansökan eller begäran om fortsatt insats ska
följande dokument användas, utvärderas och uppdateras:
Uppföljningsdelen i DUR FH.
Beställning av insats.
Genomförandeplan.
Eventuell individuell plan eller annan plan som påverkas av
ändringar vid uppföljningen.
Vid uppföljning är det viktigt att handläggaren och den enskilde går
igenom hur målen med den beviljade insatsen uppnåtts och
uppdaterar målen så att de stämmer överens med nuläget.
I SOSFS 2014:5 finns bestämmelser om utförarens dokumentation
för att säkerställa att god kvalitet uppnås men också för att göra
insatsen uppföljningsbar.
6. LSS
LSS är en utpräglad rättighetslag som har tillkommit som ett
komplement till annan lagstiftning. LSS innebär alltså inte någon
inskränkning i rätten till bistånd enligt SoL eller till hälso- och
sjukvård för de som omfattas av lagen. Genom insatser enligt LSS
ska den enskilde tillförsäkras goda levnadsvillkor, vilket ska
motsvara vad som är goda levnadsvillkor för människor i samma
ålder som den enskilde och som inte har någon
funktionsnedsättning.
Enligt 5 § LSS ska verksamhet enligt lagen främja jämlikhet i
levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet, med målet att
den enskilde får möjlighet att leva som andra.
Av förarbetena framgår att målet med LSS är att människor med
omfattande funktionsnedsättning ska kunna skapa sig ett värdigt liv,
så likt andra människors som möjligt och i gemenskap med andra
människor. De insatser som ges ska utformas så att de stärker den
Tillämpningsanvisningar
53 (205)
enskildes möjlighet att leva ett självständigt och oberoende liv och
att delta aktivt i samhällslivet. Insatserna ska också utformas så att
de svarar mot den enskildes aktuella situation. För att målen i LSS
ska kunna nås ska insatserna anpassas efter den enskildes behov
som kan variera i livets olika skeden. Den enskilde ska ha ett direkt
inflytande över planeringen, utformningen och genomförandet av
insatserna. Kontinuitet, tillgänglighet, samordning och varaktighet
ska karaktärisera insatserna. Det är särskilt viktigt att
uppmärksamma när det gäller personer med omfattande
funktionsnedsättning som är beroende av flera olika stödinsatser.
Det övergripande syftet med insatser enligt LSS är att skapa så
jämlika villkor som möjligt mellan människor med
funktionsnedsättning och andra människor.
Insatser enligt LSS ska förebygga och minska följderna av
funktionsnedsättning. Barn och ungdomar med
funktionsnedsättning ska ges förutsättningar för en god fysisk och
psykisk utveckling, det vill säga erhålla uppväxtvillkor som
betraktas som goda för alla barn och ungdomar. Insatser till vuxna
personer ska grundas på behov som den enskilde själv anser är
angelägna för att kunna leva ett så självständigt och oberoende liv
som möjligt. Andra viktiga utgångspunkter är anhörigas behov av
att kunna leva ett aktivt och tryggt liv. Föräldrar till barn med
funktionsnedsättning ska kunna förvärvsarbeta, ha kontakt med
vänner och kunna utöva intressen utanför hemmet. Ungdomars
behov av frigörelse och vuxnas behov av vuxenrelationer till sina
närstående ska beaktas.17
6.1 God kvalitet i LSS
Av 6 § LSS framgår att verksamheten ska vara av god kvalitet, och
att kvaliteten i verksamheten systematiskt och fortlöpande ska
utvecklas och säkras. Kravet på god kvalitet gäller både i offentlig
och enskilt bedriven verksamhet och i såväl myndighetsutövning
som i de insatser som ska utföras. För verksamheten ska det finnas
den personal som behövs för att ett gott stöd och en god service och
omvårdnad ska kunna ges. Verksamheten ska bedrivas i samarbete
med andra berörda samhällsorgan och myndigheter. Den ska vara
grundad på respekt för den enskildes rätt till självbestämmande och
integritet. Den enskilde ska i största möjliga utsträckning ges
inflytande och medbestämmande över de insatser som ges.
Verksamhetens mål och allmänna inriktning ska vara att främja
jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för de
personer som omfattas av lagen (5 § LSS). Målet enligt 5 § LSS ska
vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra.
17 Prop. 1992/93:159 s. 50–51.
Tillämpningsanvisningar
54 (205)
I 7 § LSS anges en kvalitetsnivå på de insatser som tillhandahålls.
Genom de särskilda insatserna i LSS ska den enskilde tillförsäkras
goda levnadsvillkor. Vidare ska insatserna vara varaktiga och
samordnade, och anpassade till mottagarens individuella behov.
Insatserna ska dessutom vara utformade så att de är lättillgängliga
för de personer som behöver dem och stärker förmågan att leva ett
självständigt liv. Det ska finnas en överensstämmelse mellan
verksamhetens mål och de mål som anges i LSS och verksamheten
ska uppfylla de bestämmelser som LSS anger.18
Det finns enligt förarbetena till kvalitetsparagrafen i LSS vissa
allmänt vedertagna kriterier för god kvalitet. Att ta hänsyn till barns
särskilda behov och förutsättningar är exempel på ett sådant.
6.2 Rätt till insatser enligt 7 § LSS
Vid bedömning av om den enskilde har rätt till insatser enligt 9 §
LSS används begreppet
goda levnadsvillkor. Den enskilde har
enligt 7 § LSS rätt till insatser enligt LSS om han eller hon tillhör
någon av lagens tre personkretsar, om behov föreligger, om behovet
faktiskt inte tillgodoses på annat sätt samt om insatserna behövs för
att den enskilde ska tillförsäkras goda levnadsvillkor.
Personer som tillhör LSS personkrets har enligt 7 § LSS rätt till de
insatser som framgår av 9 § 1-9 LSS om de behöver sådant stöd och
service i sin livsföring och om deras behov inte tillgodoses på annat
sätt. Personer som tillhör personkrets 1 och 2 har under samma
förutsättningar även rätt till daglig verksamhet enligt 9 § 10 LSS.
Vid bedömning av om den enskilde har behov av en insats ska
jämförelse göras med den livsföring som anses normal för personer
i samma ålder. En bedömning ska göras av om den enskilde
behöver sådan kontinuerlig hjälp i sin livsföring som avses med de
insatser som anges i 9 § LSS för att få möjlighet att ”leva som
andra” (5 § LSS).
Det framgår vidare av förarbetena till LSS att det inte räcker med att
behovet kan tillgodoses på annat vis. Behovet ska rent faktiskt vara
tillgodosett på angivet sätt. Här ligger en av de mer betydande
skillnaderna mellan LSS och SoL.
6.3 LSS och SoL kompletterar varandra
LSS ska komplettera SoL utan att ersätta eller inskränka den.
Insatser enligt de bägge lagarna är frivilliga och kan ges efter
ansökan från den enskilde.
18 Prop. 2004/05:39 s.17-18
Tillämpningsanvisningar
55 (205)
Alla som omfattas av LSS personkrets och är i behov av stöd från
socialtjänsten ska i första hand erbjudas hjälp att ansöka om insatser
enligt LSS. Den enskilde kan dock själv välja att endast ansöka om
insats enligt SoL.
Av specialmotiveringen till 4 § LSS19 framgår följande:
”En framställan om stöd och service från en person som tillhör lagens
personkrets bör i första hand prövas enligt denna lag om det gäller en
insats som regleras i lagen, eftersom detta i allmänhet får antas vara till
fördel för den enskilde. I andra hand kan en framställan prövas enligt
socialtjänstlagen. När en prövning av behovet av insatser enligt denna lag
görs är det ofta nödvändigt att samtidigt pröva om det därutöver behövs
insatser enligt socialtjänstlagen.”
Personer som ingår i lagens personkrets kan behöva andra insatser
än de som LSS omfattar. Behovet måste då tillgodoses med stöd av
SoL eller annan lagstiftning. Ibland kan behovet omfatta insatser
enligt både LSS och SoL eller annan lagstiftning. Den enskilde ska
informeras om möjligheten att ansöka om bistånd enligt 4 kap. 1 §
SoL för att tillgodose behov av insatser som inte ryms i LSS.
6.4 Om den enskilde inte tillhör personkretsen
En ansökan om insats enligt LSS ska alltid utredas och den enskilde
ska erhålla ett skriftligt avslag med en motivering om denne inte
bedöms tillhöra personkretsen i LSS. En person som inte bedömts
tillhöra personkretsen i LSS ska alltid erbjudas prövning enligt SoL.
Handläggaren ska därför informera den enskilde om möjligheten att
ansöka om insatser enligt denna lag.
6.5 Personer över 66 år
Personer med funktionsnedsättning över 66 år kan omfattas av LSS
och ha rätt till insatser enligt lagen med vissa begränsningar. För
personkrets 3 gäller att personer över 66 år kan omfattas av
personkretsen om funktionsnedsättningen inte uppenbart beror på
normalt åldrande. För personkrets 1 och 2 finns ingen övre
åldersgräns.
För daglig verksamhet finns vissa begränsningar genom att insatsen
i första hand avser personer i yrkesverksam ålder som omfattas av
personkrets 1 eller 2.20 Vidare finns särskilda regler för personer över
66 år när det gäller personlig assistans.
19 Prop. 1992/93:159 s. 171
20 Prop. 1992/93:159 s. 90
Tillämpningsanvisningar
56 (205)
För mer information se respektive avsnitt om daglig verksamhet
samt personlig assistans.
6.6 Asylsökande med fl. som inte är folkbokförda
i Sverige
En kommuns ansvar att erbjuda insatser enligt LSS gäller enbart för
dem som är bosatta i kommunen. Den som är asylsökande anses
inte vara bosatt i Sverige. Det gör att varken barn eller vuxna
personer som söker asyl har rätt till insatser enligt LSS. De kan
heller inte få förhandsbesked om rätten till insatser. Om ett behov
inte ska tillgodoses genom lagen (1994:137) om mottagande av
asylsökande m.fl. (LMA) kan bestämmelserna i SoL bli aktuella för
att enskilda ska kunna få det stöd och den hjälp som de behöver.
Den som beviljats uppehållstillstånd och kan antas komma att
tillbringa sin dygnsvila i landet under minst ett år anses bosatt i
landet. Även den person som ännu inte folkbokförts kan i vissa fall
anses vara bosatt i Sverige. Uppehållstillståndets giltighetstid måste
inte heller vara över ett år. Personer som anses bosatta enligt ovan
har rätt till insatser enligt LSS på samma premisser som andra
personer som är bosatta i Sverige.
Läs mer om bestämmelser för asylsökande m.fl. som inte är
folkbokförda i Sverige i Handläggning och dokumentation inom
Socialtjänsten samt Socialstyrelsens meddelandeblad nr 3/2020
Rättsliga förutsättningar för barn och unga med
funktionsnedsättning i migration.
6.6.1 Ersättning för stöd och service
Av 18 § förordningen (2010:1122) om statlig ersättning för insatser
för vissa utlänningar framgår att kommunen har rätt till ersättning
för vissa kostnader för personer som omfattas av 5–5 b §§ i
förordningen. Kommunen har bland annat rätt till ersättning för
insatser enligt LSS samt assistansersättning enligt SFB.
Ersättning för kostnader för insatser enligt LSS lämnas till
kommunen från Migrationsverket om personen har behov av sådana
insatser på grund av en sjukdom eller en funktionsnedsättning som
personen hade när han eller hon först togs emot i en kommun eller
som annars har ett direkt samband med personens situation som
skyddsbehövande, 24 § i förordningen.
För mer information om återsökning av ersättning för kostnader
för insatser enligt LSS kan stadens statsbidragshandläggare på
arbetsmarknadsförvaltningen kontaktas.
Tillämpningsanvisningar
57 (205)
7. Personkretsbedömning i LSS
Den som inte tillhör personkretsen i LSS kan heller inte få insatser
enligt den lagen. I utredningsfasen är frågan om personkrets därför
av avgörande betydelse. Enligt 1 § LSS omfattar lagens
bestämmelser personer med:
utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd (1
§ 1 LSS)
betydande och bestående begåvningsmässigt
funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av
yttre våld eller kroppslig sjukdom (1 § 2 LSS), eller
andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som
uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och
förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsfö-ringen
och därmed ett omfattande behov av stöd eller service (1 § 3
LSS).
I dessa riktlinjer benämns dessa grupper med personkrets 1,
personkrets 2 respektive personkrets 3. Huruvida en person
omfattas av personkrets 1 eller 2 bestäms utifrån den enskildes
diagnos utan hänsyn till hans eller hennes stödbehov. Huruvida en
person omfattas av personkrets 3 utgår i stället från den enskildes
behov oavsett vilken skada, sjukdom eller funktionsnedsättning som
orsakar behovet. För personkrets 3 gäller att personer över den
allmänna pensionsåldern kan omfattas av personkretsen om
funktionsnedsättningen inte uppenbart beror på normalt åldrande.
För personkrets 1 och 2 finns ingen övre åldersgräns.
Ett beslut om personkretstillhörighet ska vara en del av beslutet om
insatser. Bedömningen av om en person omfattas av LSS
personkrets ska framgå av beslutet om insats och kan överklagas.
Personkretsfrågan måste därför tillmätas stor betydelse i
utredningsfasen.
En personkretsbedömning kan inte aktualiseras av andra
omständigheter än ansökan om insatser enligt LSS. Det är därmed
inte möjligt för en enskild person att få ett särskilt beslut om att
denne tillhör någon av personkretsarna i LSS.
7.1 Underlag för personkretsutredning
För att kunna avgöra om en person tillhör personkretsen i LSS
behöver handläggaren få tillgång till läkarintyg och andra underlag
som bekräftar personens funktionsnedsättning och beskriver vilka
konsekvenser den medför i vardagen för den enskilde och för
livsföringen i övrigt. Om handläggaren bedömer att tillgängliga
underlag är alltför oklara för att kunna avgöra om den enskilde
Tillämpningsanvisningar
58 (205)
omfattas av personkretsen är det nödvändigt att begära in
kompletterande underlag.
För att få ett tillräckligt underlag för beslut i personkretsfrågan är
det viktigt att formulera tydliga frågor till intygsskrivaren, om
diagnosen, funktionsnedsättningen och dess konsekvenser.
Uppgifterna kan exempelvis avse förtydliganden eller mer
detaljerade uppgifter om en diagnos eller en funktionsnedsättning,
dess omfattning och varaktighet, om den beror på normalt åldrande
eller ej, på vilket sätt och i vilka situationer den begränsar den
enskildes funktionsförmåga, aktivitetsförmåga och möjlighet till
delaktighet, om kompensatoriska åtgärder (till exempel hjälpmedel,
bostadsanpassning, arbetsplatsanpassning) bedöms kunna minska
hinder i den omgivande miljön.
Personkrets 1 och 2 bygger på medicinska diagnoser.
Personkretstillhörigheten ska därför bedömas utifrån medicinska
underlag. Det ska framgå av underlaget vilka utredningar som har
gjorts för att fastställa den medicinska diagnosen. En person som
tillhör LSS personkrets 1 eller 2 har en diagnos som innebär att
funktionsnedsättningen är bestående. Som huvudregel krävs därför
inte någon ny utredning för att fatta beslut i personkretsfrågan vid
en förnyad ansökan. Undantag kan gälla vissa barn vars diagnos
med stigande ålder kan komma att ändras och vissa vuxna som har
en oklar diagnos och ålderstigen utredning, till exempel personer
med förvärvad hjärnskada vars begåvningsmässiga
funktionsnedsättning ibland kan behöva utredas på nytt.
Personkrets 1 och 2 har företräde framför personkrets 3. Det innebär
att om det finns ett medicinskt underlag som visar tillhörighet enligt
grupp 1 eller 2 så ska någon av dessa grupper fastslås även om
kriterierna för grupp 3 också uppfylls.
Om utredningen syftar till att klarlägga om en person tillhör
personkrets 1 eller 2, och det redan är klarlagt att personen tillhör
personkrets 3, ska beslut om insats fattas utifrån att personen tillhör
personkrets 3. Detta sker då i avvaktan på att
personkretsutredningen vad gäller den första eller andra
personkretsen blir klar.
7.1.1 Personkrets 1 (1 § 1 LSS)
För att en person ska kunna omfattas av personkrets 1 i LSS krävs
att denne har någon av diagnoserna utvecklingsstörning, autism
eller autismliknande tillstånd. Diagnosen ska vara medicinskt styrkt
genom intyg. Regionen ansvarar för att utreda och fastställa
diagnoser som rör utvecklingsstörning, autism och autismliknande
tillstånd.
Tillämpningsanvisningar
59 (205)
Utvecklingsstörning
Med utvecklingsstörning avses en intellektuell funktionsnedsättning
som uppkommit under personens utvecklingsperiod, och som är så
betydande att han eller hon behöver särskilt stöd och särskild hjälp i
sin livsföring. Med utvecklingsperiod avses vanligen åren före 16
års ålder (prop. 1992/93:159 s. 53–54).
I LSS och lagens förarbeten används begreppet utvecklingsstörning.
Begreppet intellektuell funktionsnedsättning används dock allt
oftare och i diagnosmanualen DSM-5 har begreppet
utvecklingsstörning ersatts av begreppet intellektuell
funktionsnedsättning. I dessa riktlinjer används dock begreppet
utvecklingsstörning eftersom det ofta hänvisas till de begrepp som
finns i förarbetena och lagstiftningen.
Autism eller autismliknande tillstånd
Med autism eller autismliknande tillstånd avses en djupgående
personlighetsstörning som debuterar under barn-domen, i regel före
sju års ålder. De djupgående störningarna påverkar bland annat
social förmåga, kommunikation och beteende. Dessa tillstånd ger
nästan alltid allvarliga psykiska funktionshinder under hela livet
(prop. 1992/93:159 s. 54 och 167).
I Sverige används två internationella diagnosmanualer för att
beskriva autismspektrumet, DSM-5 och ICD-10. När diagnos ställs
i Sverige används ofta kriterierna från DSM-5 men när diagnosen
ska anges i en journal kodas den enligt ICD-10. I ICD-10 finns
diagnosnamnen
Autism i barndomen,
Aspergers syndrom och
atypisk autism. I den nya versionen, ICD-11 har dessa diagnoser
slagits ihop till en diagnos,
Autism spectrum disorder. Arbete pågår
med en svensk version av ICD-11.
För att ställa diagnos hos barn och unga krävs en utredning av en
barnpsykiater, barnneurolog eller barnläkare med särskild
kompetens inom området samt psykolog. För att ställa diagnos hos
vuxna görs en neuropsykiatrisk utredning av en psykiater och en
psykolog inom den specialiserade psykiatrin. Vid utredningen, både
för barn och vuxna, kan även andra personalkategorier medverka,
såsom kurator eller arbetsterapeut.
Läs mer om diagnoskriterierna för autism på
www.autismforum.se och www.kunskapsguiden.se
7.1.2 Personkrets 2 (1 § 2 LSS)
Personkrets 2 i LSS omfattar personer som i vuxen ålder fått en
hjärnskada med ett betydande och bestående begåvningsmässigt
funktionshinder som följd. Utredningen ska styrka hjärnskada och
betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder.
Tillämpningsanvisningar
60 (205)
Regionen ansvarar för att utreda och fastställa diagnoser som rör
hjärnskador som förvärvats i vuxen ålder och om en hjärnskada
medför ett betydande och bestående begåvningsmässigt
funktionshinder.
Hjärnskada i vuxen ålder med betydande och bestående
begåvningsmässigt funktionshinder
Med vuxen ålder avses tid efter utvecklingsåren, från cirka 16 år.
Den begåvningsmässiga funktionsnedsättningen bedöms enligt
samma principer som för utvecklingsstörning i personkrets 1.
Utlösande faktorer ska enligt lagens förarbeten vara sjukdomar eller
skador av kroppslig art som beror på exempelvis:
Trauma på grund av yttre våld - till exempel trafikolycka
misshandel, fallolycka.
Stroke - hjärninfarkt på grund av hjärnblödning eller
blodpropp.
Syrebristskada - till exempel efter hjärtstillestånd,
drunkningstillbud, förgiftning.
Tumörer - i hjärnan eller i hjärnhinnorna.
Infektioner.
Lösningsmedelsskada.
Även personer med demenssjukdomar såsom Alzheimers sjukdom
kan tillhöra LSS personkrets 2 förutsatt att övriga villkor är
uppfyllda, såsom att en organisk hjärnskada är konstaterad och att
nedsättningen av den begåvningsmässiga förmågan är betydande.
Bakgrunden till denna utvidgning av personkretsen är en dom i
Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) (RÅ 2008 ref. 78).
När det gäller demenssjukdom som är en följd av missbruk såsom
Wernicke-Korsakows syndrom finns praxis där personer som fått
demenssjukdom på grund av alkoholmissbruk bedömts tillhöra
personkrets 2 i LSS.
Det finns kammarrättspraxis där man har uttalat att en prövning av
personkretstillhörighet ska begränsas till om hjärnskadan är
föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom. De bakomliggande
orsakerna till en kroppslig sjukdom ska inte ha någon avgörande
betydelse (se exempelvis Kammarrätten i Stockholms dom mål nr
2653-10 och Kammarrätten i Göteborgs dom mål nr 5165-14)
För att avgöra om en person tillhör personkrets 2 måste både
diagnosen och en betydande begåvningsmässig
funktionsnedsättning vara styrkt.
Personkrets 2 är i likhet med personkrets 1 diagnosstyrd.
Personkretstillhörighet ska styrkas genom utredning av psykolog
Tillämpningsanvisningar
61 (205)
och vid behov läkare. Vid tveksamheter eller i svårbedömda fall ska
utredningen göras av både psykolog och läkare. Ofta krävs för
bedömningen att såväl läkare som psykolog har
specialistkompetens.
En personkretsbedömning blir oftast säkrare om en person med
hjärnskada genomgått rehabilitering. Annars kan det vara svårt att
bedöma hjärnskadans omfattning och varaktighet. Det kan därför
vara nödvändigt att avvakta resultaten av rehabiliteringsinsatser
innan personkretstillhörigheten avgörs. Om en utredning är gjord
för många år sedan kan en ny personkretsutredning behöva
aktualiseras.
Olika psykiska sjukdomstillstånd kan också ge en
begåvningsmässig funktionsnedsättning, men räknas inte till
personkrets 2. Dessa personer kan endast omfattas av LSS om de
uppfyller kriterierna för personkrets 3.
För personkrets 2 är det ett krav att hjärnskadan medfört en
betydande intellektuell eller begåvningsmässig
funktionsnedsättning. En individ kan, på grund av hjärnskada, ha
stora svårigheter i vissa avseenden men klara sig normalt i andra.
Bristande förmåga i flera avseenden kan sammantaget göra att den
enskildes funktionsnedsättning ska betraktas som stor trots att den
enskilde inte har någon intellektuell funktionsnedsättning. I sådana
fall är det viktigt att pröva om den enskilde eventuellt tillhör
personkrets 3.
7.1.3 Personkrets 3 (1 § 3 LSS)
Personkrets 3 omfattar personer med andra varaktiga och
omfattande fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart
inte beror på normalt åldrande. Funktionshindren ska vara stora och
förorsaka betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och
därmed ett omfattande behov av stöd eller service. För att omfattas
av lagen krävs att samtliga villkor är uppfyllda. Funktionshindren
kan vara medfödda eller för-värvade. I personkretsen återfinns barn,
ungdomar och vuxna med långvariga habiliterings- och
rehabiliteringsbehov.
Personkrets 3 är, till skillnad från personkrets 1 och 2, inte
diagnosstyrd i den meningen att en viss diagnos alltid medför att
personen omfattas av LSS. Bedömningen av om en person tillhör
personkrets 3 inriktas på svårigheter i den dagliga livsföringen. Vad
som orsakar dessa svårigheter är av underordnad betydelse.
Samtliga nedanstående villkor ska vara uppfyllda för att tillhöra
personkrets 3, men i personkretsbedömningen behöver de beaktas
var för sig:
andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder,
Tillämpningsanvisningar
62 (205)
som uppenbart inte beror på normalt åldrande,
om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den
dagliga livsföringen och därmed föranleder ett omfattande
behov av stöd eller service.
Det kan samtidigt vara svårt att bedöma villkoren var för sig
eftersom de påverkar varandra. En person kan ha stora svårigheter i
ett avseende men klara sig normalt i ett annat.
Av HFD 2012 ref. 8 framgår att det faktum att en person i viss
utsträckning behöver hjälp med sina grundläggande behov inte
nödvändigtvis innebär att denne tillhör personkrets 3. HFD ansåg att
det var klarlagt att den enskildes funktionsnedsättning var varaktig
och inte berodde på normalt åldrande. Den enskilde behövde i viss
utsträckning hjälp för att klara den dagliga livsföringen men
funktionsnedsättningen kunde trots det inte anses vara så stor och
förorsaka sådana betydande svårigheter i den dagliga livsföringen
att den medförde ett så omfattande behov av stöd och service som
krävs för tillhörighet till personkretsen enligt 1 § 3 LSS.
”Andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder”
Det framgår inte av förarbetena vad som menas med begreppet
varaktigt funktionshinder. Det framgår dock att funktionshindret
inte får vara av tillfällig eller mer övergående natur. Vidare framgår
att LSS i första hand syftar till att tillförsäkra personer med
livslånga eller mycket långvariga funktionshinder det särskilda stöd
som de behöver för att bygga upp och bibehålla levnadsvillkor som
är likvärdiga med andra människors (prop. 1992/93:159 s. 56).
Det kan ibland vara svårt att bedöma hur en funktionsnedsättning
kommer att utvecklas. Det är därför viktigt att det framgår av
utredningen på vilket sätt den enskildes funktionsnedsättning är
varaktig, eftersom det kan vara särskilt svårt att avgöra.
Om en funktionsnedsättning ska betraktas som varaktig får bedömas
i det enskilda fallet. I svårbedömda fall när det gäller varaktigheten
får man utgå från den situation som föreligger vid
utredningstillfället. I sådana situationer ska det beslut som fattas
vara tidsbegränsat. Vid en förnyad ansökan, när beslutet om insats
löper ut, kan personkretstillhörigheten och varaktigheten bedömas
annorlunda. Om ansökan avser ett barn och det inte går att bedöma
om barnet kommer att omfattas av LSS på grund av att
varaktigheten inte kan styrkas ska handläggaren informera barnets
vårdnadshavare om vikten av en ny LSS-ansökan längre fram.
”Som uppenbart inte beror på normalt åldrande”
För att en person ska omfattas av personkrets 3 får
funktionsnedsättningen inte bero på normalt åldrande. I praktiken
Tillämpningsanvisningar
63 (205)
betraktas funktionsnedsättningar som en följd av normalt åldrande
endast när det gäller äldre personer. Med äldre avses personer över
den allmänna pensionsåldern. Även när åldrandet förstärker en
funktionsnedsättning som debuterat vid en sådan ålder att den
uppenbart inte är åldersrelaterad kan en person omfattas av lagen.
Exempelvis kan en person med diabetes ha stora
funktionsnedsättningar till följd av sin diabetes, det vill säga en icke
åldersrelaterad sjukdom. Sannolikt kommer dessa
funktionsnedsättningar att förstärkas på grund av åldrandet. Äldre
personer kan också drabbas av en omfattande funktionsnedsättning
utan samband med åldrandet, till exempel efter en trafikolycka
(prop. 1992/93:159 s. 169–170).
”Stora funktionshinder”
Funktionsnedsättning används här synonymt med begreppet
funktionshinder i lagens förarbeten. Med funktionsnedsättning
avses därmed den begränsning som gör att en person inte kan utföra
en aktivitet på det sätt eller i den omfattning som kan anses normalt.
Funktionsnedsättningen ska vara
stor vilket innebär att den ska
inkräkta på viktiga livsområden som till exempel i hemmet, på
arbetet eller under fritiden samt på förmågan att ta till sig
information, att kommunicera, strukturera, organisera och förstå den
egna vardagen eller sköta sin ekonomi. En person kan klara sig
normalt i vissa avseenden men ändå ha stora svårigheter. Exempel
på funktionsnedsättningar som kan vara stora är rörelsehinder,
grava syn- eller hörselskador, svårartade effekter av sjukdomar som
till exempel diabetes eller hjärt- och lungsjukdomar och olika
former av psykiska eller neuropsykiatriska funktionsnedsättningar
(prop. 1992/93:159 s. 55 och s. 168).
”Betydande svårigheter”
Med betydande svårigheter i den dagliga livsföringen menas att den
enskilde inte på egen hand kan klara vardagsrutiner som till
exempel hygien, toalettbestyr, påklädning, mathållning, förflyttning
inomhus och utomhus, sysselsättning eller att utföra nödvändig
träning eller behandling. Det kan också innebära att den enskilde
inte kan förstå eller klara sin ekonomi. Andra svårigheter kan vara
att kommunicera med andra. Det gäller både svårigheter att ta emot
och att ge information och att samtala med andra direkt eller per
telefon. Begreppet bör även kunna användas om den enskilde på
grund av funktionsnedsättning löper risk att bli isolerad från andra
människor (prop. 1992/93:159 s. 56 och 169).
För människor med
flera funktionsnedsättningar måste den samlade
effekten bedömas. Små men flera funktionsnedsättningar kan
tillsammans förorsaka betydande svårigheter (prop. 1992/93:159 s.
56 och 169).
Tillämpningsanvisningar
64 (205)
”Omfattande behov av stöd eller service”
Konsekvensen av att den enskilde har betydande svårigheter i sin
dagliga livsföring innebär att han eller hon i allmänhet har ett
dagligt eller så gott som dagligt behov av långvarigt eller upprepat
stöd. Omfattande behov av stöd eller service kan enligt lagens
förarbeten exempelvis bestå i behov av hjälp med toalettbesök,
påklädning, matlagning, att skriva och läsa, kommunikation,
förflyttning, sysselsättning. Det kan även innebära behov av
strukturerande stöd, det vill säga att tillsammans med den enskilde
finna lämpliga sätt att hantera vardagen.
Begreppet ”omfattande behov av stöd eller service” har både
kvantitativa och kvalitativa aspekter. Detta innebär att den enskilde
i allmänhet har ett dagligt behov av långvarigt eller upprepat stöd.
Ibland kan det emellertid behövas återkommande insatser av så
speciell art att de trots en mindre tidsåtgång är att betrakta som
omfattande. En bedömning av en persons behov av stöd eller
service måste alltid göras utifrån en sammanvägning av medicinska,
sociala, psykologiska och pedagogiska faktorer. Många personer
med psykisk funktionsnedsättning har ett omfattande behov av stöd
och service.
7.1.4 Personkretsbedömning av små barn
Vid bedömning av små barn med funktionsnedsättning är
utgångspunkten den aktuella situationen. På grund av barnets låga
ålder framgår det kanske inte om funktionsnedsättningen är så
stor att den orsakar
betydande svårigheter i den dagliga livsföringen.
Alla små barn behöver hjälp med att äta, kommunicera och förflytta
sig mm. I dessa fall får man bedöma om barnet med stigande ålder
kan antas komma att få betydande svårigheter i den dagliga
livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service
(prop. 1992/93:159 s. 169). Avsikten med att göra en prognos om
barnets framtida svårigheter och därmed sammanhängande
stödbehov är att redan när det gäller mycket små barn kunna
bedöma om barnet omfattas av LSS personkrets. Personkretsens
grupptillhörighet kan ändras allt eftersom barnet utvecklas och
möjligheterna att ställa diagnos enligt LSS personkrets 1 blir
säkrare.
I vissa fall, till exempel vid allvarliga ryggmärgsbråck, grav CP-
skada etc. torde man dock med stor säkerhet kunna säga att barnet
kommer att få betydande svårigheter även på längre sikt. I sådana
fall finns det ingen anledning att dröja med beslut om
personkretstillhörighet.
Betydelsen av tidiga insatser ska inte underskattas vilket
understryker behovet av att allsidiga och kvalificerade insatser till
barn med omfattande funktionsnedsättning kommer till stånd.
Tillämpningsanvisningar
65 (205)
En funktionsnedsättning för barn i en viss ålder kan ibland
förorsaka sådana betydande svårigheter i den dagliga livsföringen
att behovet av stöd och service under några år kan anses så
omfattande att barnet omfattas av personkrets 3 och har behov av
insatser enligt lagen. Behovet av hjälp kan med tiden, genom
inlärning och kompensatorisk träning, komma att förändras och
minska (jfr RÅ 2001 ref. 33 där HFD uttalar att det är uppenbart att
konsekvenserna av ett funktionshinder – vad gäller både
svårigheter i den dagliga livsföringen och behovet av stöd och
service – kan variera såväl i tiden som från individ till individ).
7.1.5 Personer med missbruks- och beroendeproblematik
Om funktionsnedsättningen är stor och varaktig och uppenbart inte
beror på normalt åldrande samt förorsakar betydande svårigheter i
den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd
eller service kan personer med missbruks- och beroendeproblematik
omfattas av personkrets 3. Detta gäller oavsett om behovet är
förorsakat av missbruket eller inte. Samtidigt kvarstår
socialtjänstens ansvar att aktivt sörja för att den enskilde får den
hjälp och vård som personen behöver för att komma ifrån
missbruket. Att en person omfattas av LSS personkrets utgör ingen
inskränkning i rätten till hjälp enligt SoL för missbruket. Det kan
handla om insatser som syftar till nykterhet och drogfrihet men även
skademinimerande åtgärder. Handläggaren ska i dessa fall efter
samtycke hjälpa den enskilde att komma i kontakt med
stadsdelsnämndens vuxen-/missbruksenhet för bedömning av den
enskildes behov av vård och stöd. Samtycke krävs dock inte om
anmälan görs med stöd av lagen om vård av missbrukare i vissa fall
(LVM). Av vikt är att ha en helhetssyn kring den enskildes situation
och en välfungerande intern samverkan och samordning av insatser.
Behovet av insatser enligt LSS eller SoL till följd av den enskildes
funktionsnedsättning måste vägas samman med det vårdbehov för
missbruk och beroende som föreligger.
7.1.6 Personer med psykisk funktionsnedsättning
Enligt nationell psykiatrisamordning har en person en psykisk
funktionsnedsättning om han eller hon har väsentliga svårigheter
med att utföra aktiviteter inom viktiga livsområden och dessa
begränsningar har funnits eller kan antas komma att bestå under en
längre tid. Svårigheterna ska vara en konsekvens av psykisk
störning.
Personer med psykisk funktionsnedsättning kan omfattas av
personkrets 3 om funktionsnedsättningen påverkar psykiska och
sociala funktioner i sådan omfattning att kriterierna är uppfyllda.
Hjälpbehov som rör vård och be-handling hör till regionens
ansvarsområde och ska inte tillgodoses inom ramen för LSS. Behov
Tillämpningsanvisningar
66 (205)
av insatser både från socialtjänsten och regionen ska beaktas utifrån
bestämmelser om samverkan och samordning av insatser.
8. Avgifter i samband med insatser enligt
LSS
Bestämmelser om avgifter i samband med insatser regleras i 18–21
§§ LSS. För information om vilka avgifter staden tar ut i samband
med LSS-insatser se stadens särskilda
tillämpningsanvisningar för
avgiftssystem för stöd och service till personer med
funktionsnedsättning under 65 år.
9. Insatser i LSS
I 9 § LSS återfinns de insatser för särskilt stöd och särskild service
som kan lämnas med stöd av lagen. Insatserna anges i tio punkter.
1. rådgivning och annat personligt stöd som ställer krav på
särskild kunskap om problem och livsbetingelser för
människor med stora och varaktiga funktionshinder,
2. biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till
skäliga kostnader för sådan assistans, till den del behovet av
stöd inte täcks av beviljade assistanstimmar enligt 51 kap.
socialförsäkringsbalken,
3. ledsagarservice,
4. biträde av kontaktperson,
5. avlösarservice i hemmet,
6. korttidsvistelse utanför det egna hemmet,
7. korttidstillsyn för skolungdom över 12 år utanför det egna
hemmet i anslutning till skoldagen samt under lov,
8. boende i familjehem eller bostad med särskild service för
barn eller ungdomar som behöver bo utanför
föräldrahemmet,
9. bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt
anpassad bostad för vuxna,
10. daglig verksamhet för personer i yrkesverksam ålder som
saknar förvärvsarbete och inte utbildar sig (endast för
personkrets 1 och 2).
I insatserna enligt 9 § 5–8 och 10 LSS samt i insatsen bostad med
särskild service för vuxna ingår omvårdnad. Med omvårdnad avses
praktiska åtgärder för att stödja och hjälpa till med dagliga
personliga behov personer med funktionsnedsättning kan ha svårt
att klara själva. I insatserna bostad med särskild service för barn och
ungdomar samt bostad med särskild service för vuxna ingår också
fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter. Syftet är att ge personer
Tillämpningsanvisningar
67 (205)
med omfattande funktionsnedsättning möjlighet att utifrån egna
önskemål kunna ta del av det allmänna fritids- och kulturutbudet
utifrån individuella förutsättningar, både som åskådare och som
aktiva utövare.
9.1 Rådgivning och annat personligt stöd som
ställer krav på särskild kunskap om problem och
livsbetingelser för människor med stora och
varaktiga funktionshinder
Rådgivning och annat personligt stöd enligt 9 § 1 LSS är ett
komplement till habilitering, som syftar till att underlätta vardagen
medan habilitering syftar till att främja utvecklingen av bästa
möjliga funktionsförmåga.
Det är regionen som ansvarar för insatsen råd och stöd enligt 9 § 1
LSS. Vid behov ska handläggaren ge den enskilde stöd att ansöka
om insatsen råd och stöd. Det ska framgå av ansökan att det är
insatsen råd och stöd, såsom insatsen är beskriven i förarbetena till
LSS, som efterfrågas. När ansökan om råd och stöd upprättas är det
viktigt att definiera behovet av stöd samt hur den enskilde i sin
vardagssituation kan bli hjälpt genom råd och stöd.
9.2 Biträde av personlig assistent eller
ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan
assistans
Med personlig assistans enligt 9 § 2 LSS avses ett personligt
utformat stöd som ges i olika situationer av ett be-gränsat antal
personer åt den som på grund av stora och varaktiga
funktionshinder behöver hjälp med ett eller flera grundläggande
behov, se 9 a § LSS. Stödet ska enligt lagens förarbeten kunna
finnas tillgängligt för den enskilde i olika situationer och under
olika tider på dygnet. Det personliga stödet ska ge ökade
möjligheter till ett självständigt liv och möjliggöra för den enskilde
att som andra i samhället kunna studera, delta i fritidsaktiviteter, få
möjlighet till eget boende mm. Den personliga assistenten ska i
möjligaste mån garantera en kontinuitet i stödet, och därmed
trygghet för den enskilde och hans eller hennes närstående (prop.
1992/93:159 s. 174).
9.2.1 Delat ansvar för personlig assistans
Med personlig assistans enligt LSS och assistansersättning enligt
socialförsäkringsbalken (SFB) avses i grunden en och samma
insats. Det innebär att behovet av personlig assistans utreds och
bedöms enligt samma principer. Kommunen ansvarar för personlig
assistans enligt LSS i de fall den enskildes behov av hjälp för
grundläggande behov inte överstiger i genomsnitt 20 timmar per
Tillämpningsanvisningar
68 (205)
vecka. Kommunen ansvarar för hela kostnaden för personlig
assistans enligt LSS även om det totala antalet beslutade timmar
överstiger 20 timmar per vecka, vilket inträffar om den enskilde har
andra personliga hjälpbehov, utöver de grundläggande.
Försäkringskassan ansvarar för assistansersättning för personlig
assistans enligt 51 kap. SFB i de fall den enskildes grundläggande
behov överstiger i genomsnitt mer än 20 timmar per vecka.
Kommunen har alltid kostnadsansvaret för de 20 första timmarna
per vecka i alla beslut om assistansersättning enligt SFB.
9.2.2 Rätt till personlig assistans
För rätt till personlig assistans enligt LSS krävs att den enskilde har
behov av insatsen för sina grundläggande behov och att dessa inte
tillgodoses på annat sätt. Med grundläggande behov betonas i
lagens förarbeten att det är fråga om hjälp eller stöd av mycket
privat karaktär och att insatsen ska vara förbehållen situationer av
krävande eller på annat sätt komplicerad natur. Här åsyftas
hjälpbehov som uppfattas som mycket privata och känsliga för den
personliga integriteten och där den enskilde måste anses ha ett
särskilt intresse av att kunna bestämma vem som ska ge sådan hjälp
och hur den ska ges (prop. 1992/93:159 s. 64 och 174).
Vid bedömningen av om den enskilde behöver personlig assistans i
sin dagliga livsföring ska en jämförelse göras med den livsföring
som kan anses normal för personer i samma ålder. Med daglig
livsföring menas förutsebara, kontinuerliga, dagliga eller ofta
återkommande aktiviteter eller situationer av vardagligt slag
(prop.1992/93:159 s. 195).
9.2.3 Personlig assistans och egenvård
Enligt 9 g § LSS lämnas inte personlig assistans enligt 9 § 2 för
sjukvårdande insatser enligt hälso- och sjukvårdslagen (HSL).
Personlig assistans ska inte ersätta den omvårdnad som
sjukvårdshuvudmannen är skyldig att ge. Om den enskilde har
behov av HSL-insatser är det sjukvårdshuvudmannen som ska
finansiera dessa. Vid utförande av egenvård gäller inte HSL eller
andra regler på hälso- och sjukvårdens område, se 5 § lagen
(2022:1250) om egenvård. Vid gränsdragningen mellan personlig
assistans och sjukvårdsuppgifter är det därför viktigt att skilja på
insatser som är att betrakta som egenvård och på insatser enligt
HSL.
Egenvård som avser något av de grundläggande behoven kan
beaktas inom ramen för bedömningen av hjälpbehovet. Egenvård
kan även avse ett annat personligt behov. En legitimerad
yrkesutövare ska vid sin bedömning av om en hälso- och
sjukvårdsåtgärd kan utföras som egenvård tillämpa lag (2022:1250)
Tillämpningsanvisningar
69 (205)
om egenvård. Vilka åtgärder som utgör egenvård beror på
omständigheter i varje enskilt fall och ska alltid föregås av en
individuell bedömning. Det är den behandlande legitimerade
yrkesutövaren inom hälso- och sjukvården som inom sitt
ansvarsområde ska bedöma om en hälso- och sjukvårdsåtgärd kan
utföras som egenvård.
Av HFD 2021 ref. 11 framgår att för att en hälso- och
sjukvårdsåtgärd ska kunna bedömas som egenvård ska det klart
framgå av beslutsunderlaget att legitimerad hälso- och
sjukvårdspersonal har överlämnat åt den enskilde att utföra åtgärden
själv, eller med hjälp av någon annan (egenvård).
Att den personliga assistenten har tillräckliga kunskaper för att
kunna utföra hjälpåtgärder som avser egenvård på ett säkert sätt
prövas vid egenvårdsbedömningen i varje enskilt fall (prop.
2018/19:145 s. 20 och prop. 2021/22:244 s. 40).
För mer information se avsnitt om Hjälp med egenvård och
hälso- och sjukvårdsuppgifter
9.2.4 Dubbel assistans – behov av fler än en personlig
assistent samtidigt
En enskild person kan ibland behöva hjälp av flera assistenter
samtidigt, så kallad dubbel assistans. En timmes dubbel assistans
med två assistenter motsvarar två assistanstimmar.
Behov av flera assistenter kan till exempel uppstå under resor, när
den enskilde bor utanför hemmet, deltar i fritids- och
träningsaktiviteter etc. Andra exempel på situationer som kan kräva
dubbel assistans är vid rörelseträning eller vid förflyttning. Det är
dock viktigt att beakta att det kan finnas fler situationer där behov
kan uppstå. En individuell bedömning av den enskildes behov av
flera assistenter måste göras i varje enskilt fall.
Utredning av behov av mer än en personlig assistent
samtidigt
Behov av två eller fler assistenter samtidigt kan uppstå både i vissa
avgränsade moment och under längre perioder.
Om behovet avser grundläggande behov ska det medräknas i tiden
för grundläggande behov (RÅ 2010. ref. 53). Om behovet avser
andra personliga behov ska det medräknas i tiden för andra
personliga behov.
Ett flertal domar från kammarrätterna visar att dubbel assistans
endast beviljas för
aktiva moment, det vill säga för preciserade
hjälpbehov, om det inte är förenat med allvarliga hälsorisker att
medge dubbel assistans endast för den tid det tar att utföra aktiva
Tillämpningsanvisningar
70 (205)
insatser och det inte heller finns ett behov av tillsyn mellan de
aktiva insatserna. Det är den enskildes egna behov av dubbel
assistans som är avgörande för om dubbla timmar kan beviljas.
Behov som kan härledas till assistenten eller anordnaren så som
arbetsmiljö eller schemaläggning ska inte vara avgörande för den
enskildes rätt till dubbel assistans. Undantag kan dock göras vid
särskilda omständigheter (se Kammarrätten i Stockholms dom mål
nr 2398-08, Kammarrätten i Göteborgs dom 4604-11 och 874-10,
Kammarrätten i Jönköpings dom 2040-21).
Kan behovet avhjälpas eller minskas med bostadsanpassning
eller hjälpmedel?
Av 9 a § femte stycket LSS framgår att den enskilde har rätt till två
eller flera assistenter endast om möjligheterna att få bidrag enligt
lagen om bostadsanpassningsbidrag eller hjälpmedel enligt HSL har
utretts.
Handläggaren ska informera den enskilde om vilken utredning som
krävs samt vilka möjligheter den enskilde har att få sina hjälpbehov
tillgodosedda genom hjälpmedel, bostadsanpassning eller rätt till
två eller fler assistenter.
I staden ansvarar Stockholms stadsbyggnadskontor för att utreda om
den enskilde kan få bostadsanpassningsbidrag medan regionen
ansvarar för hjälpmedel. Behov av dubbel assistans under
stadsbyggnadskontorets utredningstid ska tillgodoses. Om en
utredning hos stadsbyggnadskontoret eller en hjälpmedelsutredning
är uppenbart obehövlig kan utredningen begränsas till att denna
bedömning motiveras och dokumenteras.
Det är den enskilde som i slutändan avgör om denne vill låta utföra
en bostadsanpassning. Rätten till dubbel assistans påverkas inte av
att den enskilde avböjer bostadsanpassning.
Vid behov ska handläggaren vara den enskilde behjälplig med att
ansöka om bostadsanpassningsbidrag.
I förarbetena framgår att behovet av hjälp av en extra assistent vid
till exempel skötsel av hygien och vid av- och påklädning i vissa
fall bör kunna underlättas genom att en lyft installeras i bostaden.
Det framgår vidare att det bör kunna krävas av den enskilde att
denne undersökt och övervägt alternativa lösningar för behoven av
dubbel assistans. Även om den enskilde finner att behovet kan
tillgodoses exempelvis genom bostadsanpassning, bör det även
fortsättningsvis stå honom eller henne fritt att välja att ansöka om
dubbel assistans i stället. Det bör alltså räcka med att de alternativa
lösningarna har utretts (prop. 2009/10:176 s. 57).
Att möjligheterna ska ha utretts innebär att beslut om
bostadsanpassning och en bedömning av en arbetsterapeut eller
Tillämpningsanvisningar
71 (205)
motsvarande utredning ska bifogas en ansökan om dubbel assistans.
Så snart en utredning har presenterats av den enskilde ska han eller
hon ha rätt till dubbel assistans om övriga villkor är uppfyllda, även
om det finns möjlighet att tillgodose behovet på annat sätt, till
exempel genom beviljade hjälpmedel så länge hjälpmedlen inte rent
faktiskt är installerade. Den som redan tagit reda på sina möjligheter
i dessa avseenden behöver inte på nytt undersöka förutsättningarna,
utan kan bifoga de beslut eller den utredning som redan finns. Om
bostadsanpassningsbidrag över huvud taget inte är aktuellt får
möjligheterna anses utredda redan med ett sådant konstaterande
(prop. 2009/10:176 s. 75).
Om den enskilde fått tillgång till hjälpmedel eller
bostadsanpassning och får sina behov tillgodosedda på så sätt, finns
ingen rätt till dubbel assistans.
9.2.5 Utredning av grundläggande och andra personliga
behov
Utredningen av grundläggande och andra personliga behov ska
alltid föregås av en personkretsbedömning som visar om den
enskilde omfattas av personkretsen enligt 1 § 1–3 LSS. Vidare
behöver det klargöras att den enskildes ansökan om personlig
assistans har inkommit till staden senast dagen före den enskildes
66-årsdag. Följande frågor ska därför besvaras innan en utredning
av grundläggande behov påbörjas:
Var den enskilde under 66 år när ansökan inkom till staden?
Vilken grupp i LSS personkrets omfattas den enskilde av; 1,
2 eller 3?
Om den enskilde bedöms tillhöra någon av grupperna i LSS
personkrets, utreds om den enskilde har behov av hjälp för sina
grundläggande behov och omfattningen på dessa. Om utredningen
visar att den enskilde har behov av hjälp med grundläggande behov
samt att de är av sådan art och omfattning att de berättigar till
personlig assistans utreds vidare om den enskilde behöver hjälp
med andra personliga behov.
Bedömning av grundläggande behov
Bedömningen av de grundläggande behoven är en särskild
bedömning som inte avser den enskildes hela hjälpbehov.
Utredningen av de grundläggande behoven görs för att säkerställa
att den enskilde har behov som motsvarar lagens krav för personlig
assistans enligt 9 § 2 LSS samt för att avgöra om den enskilde kan
ha rätt till statlig assistansersättning enligt 51 kap. SFB.
Vid bedömningen av behovet av insatser för de grundläggande
behoven måste en beräkning av tidsåtgången göras. Det är den
Tillämpningsanvisningar
72 (205)
aktiva insatsen för att tillgodose vart och ett av de grundläggande
behoven i sin helhet som ska tidsbestämmas med hänsyn till den
enskildes individuella behov. Det är viktigt att utreda alla
grundläggande behov. Om det inte är aktuellt att bedöma något av
de grundläggande behoven ska det framgå. Till beräkningen ska den
tid då personen behöver dubbel assistans för sina grundläggande
behov läggas till.
Den enskilde kan behöva hjälp med ett, flera eller samtliga
grundläggande behov. Något krav på att den enskilde måste ha hjälp
med samtliga grundläggande behov ställs inte.
Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har slagit fast att det inte
krävs någon bestämd tidsmässig omfattning av grundläggande
behov för rätt till personlig assistans (RÅ 2009 ref. 57). Det är
samtidigt inte självklart att en person som endast i mycket
begränsad omfattning har behov av hjälp med grundläggande behov
kan anses berättigad till personlig assistans. Såväl kvantitativa som
kvalitativa aspekter måste beaktas, även hur ofta hjälpen behövs.
HFD har i ett annat avgörande (HFD 2018 ref. 13) slagit fast att en
tidsåtgång om tre timmar per vecka talar emot att det handlar om en
person som hör till den grupp av personer med svåra
funktionsnedsättningar som dagligen är mycket beroende av
stödinsatser och som därför har rätt att få ett personligt utformat
stöd. Det var inte heller visat att hjälpbehovet var sådant att det
krävdes en specifik kompetens som gjorde att endast ett fåtal
personer kunde utföra hjälpen. Under dessa omständigheter fann
HFD att ett hjälpbehov om tre timmar per vecka inte är tillräckligt
omfattande för att medföra rätt till personlig assistans.
Vad är grundläggande hjälpbehov?
Med grundläggande behov avses
1. andning,
2. personlig hygien,
3. måltider,
4. av- och påklädning,
5. kommunikation med andra,
6. stöd som den enskilde behöver på grund av en psykisk
funktionsnedsättning för att förebygga att han eller hon
fysiskt skadar sig själv, någon annan eller egendom, och
7. stöd som den enskilde behöver löpande under större delen
av dygnet på grund av ett medicinskt tillstånd som innebär
att det finns fara för den enskildes liv eller att det annars
finns en överhängande och allvarlig risk för hans eller
hennes fysiska hälsa.
I lagens förarbeten betonas att det vid grundläggande behov är fråga
om hjälp eller stöd av mycket privat karaktär och att insatsen ska
Tillämpningsanvisningar
73 (205)
vara förbehållen situationer av krävande eller på annat sätt
komplicerad natur. Här åsyftas hjälpbehov som uppfattas som
mycket privata och känsliga för den personliga integriteten och där
den enskilde måste anses ha ett särskilt intresse av att kunna
bestämma vem som ska ge sådan hjälp och hur den ska ges.
Hjälp med behov enligt första stycket 1, 6 och 7 ska anses som hjälp
med grundläggande behov, oavsett hjälpens karaktär. Detta gäller
även hjälp med måltider i form av sondmatning och hjälp i form av
kvalificerade aktiverings- och motiveringsinsatser.
Om stödbehovet inte bedöms vara av sådan art att det kan bedömas
som ett grundläggande behov kan det istället prövas som ett annat
personligt behov.
Andning
För att hjälp med andning ska bedömas som ett grundläggande
behov ska den enskilde ha en dokumenterad nedsättning av
andningsfunktionerna. Det ska finnas risk för den enskildes hälsa,
ytterst den enskildes liv om inte hjälpinsatserna ges. Hjälpåtgärder
som mer allmänt syftar till att förbättra andningsförmågan, eller
underlätta andning är inte ett grundläggande behov (prop.
2018/19:145 s. 29).
Dokumentation av nedsättning av andningsfunktionerna förutsätter
att en legitimerad yrkesutövare genom undersökning har fastställt
detta. Som stöd för vad som avses med andningsfunktionerna kan
utgångspunkt tas från WHO:s internationella klassifikation av
funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa (ICF). Nedsättningen
ska vara av sådan grad att den enskildes liv riskeras om denne inte
får hjälp med sin andning.
Hjälp med andning kan handla både om praktisk hjälp och
övervakning. Enligt förarbetena kan det till exempel gälla
avancerad andningsgymnastik, respiratorvård, hantering av
trakealkanyl vid trakeostomi, slemsugning i andningsvägarna och
övervakning på grund av risk för kvävning eller lungblödningar
(prop. 2018/19:145 s. 29).
Om den enskilde har behov av hjälp med andning som ett
grundläggande behov ingår alla hjälpmoment. Det saknar betydelse
i vilken utsträckning hjälpen är av privat eller integritetskänslig
karaktär. Hjälp med andning innefattar därmed all hjälp som utförs
under tiden som det grundläggande behovet varar. Hjälp som utförs
före eller efter det grundläggande behovet omfattas inte av det
grundläggande behovet men kan vara ett annat personligt behov
(prop. 2019/20:92 s.22).
Tillämpningsanvisningar
74 (205)
Ett hjälpbehov kan samtidigt vara hjälp med andning och hjälp med
något av de andra grundläggande behoven. Hjälp med andning ska i
dessa fall beaktas i första hand (prop. 2021/22:244 s.33-34).
Personlig assistans kan inte ges för sjukvårdande insatser enligt
hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), HSL (se den nya
bestämmelsen 9 g § LSS). För att hjälp med hälso- och
sjukvårdsåtgärder som avser andning ska kunna vara
assistansgrundande förutsätts därför att det är fråga om egenvård
(prop. 2019/20:92 s. 23).
Nedan ges exempel på frågor som kan behöva besvaras för att
kunna ta ställning till om den enskildes behov av hjälp med andning
är att betrakta som grundläggande:
Har den enskilde en dokumenterad nedsättning av
andningsfunktionerna?
Finns risk för den enskildes hälsa, ytterst den enskildes liv
om inte hjälpinsatserna ges?
Är hjälpen som den enskilde behöver en hälso- och
sjukvårdsåtgärd som inte bedömts vara egenvård?
Behöver den enskilde hjälpen på grund av ett stort och
varaktigt funktionshinder?
Hur ser hjälpbehovet ut under en dag respektive en vecka?
När, hur ofta, hur många gånger behöver den enskilde
hjälpen?
Finns behov av två eller fler assistenter samtidigt (dubbel
assistans) för att tillgodose behovet?
Varför och när uppstår behov av dubbel assistans?
Hur lång tid tar det att tillgodose behovet av dubbel
assistans?
Kan behovet helt eller delvis avhjälpas med
bostadsanpassning eller hjälpmedel?
Tillgodoses behovet delvis på annat sätt (t.ex. i skola,
barnomsorg, daglig verksamhet)?
Finns särskilda skäl för att helt eller delvis tillgodose behov
av hjälp i skola, barnomsorg eller daglig verksamhet?
Tillgodoses hela behovet av personlig assistans för det
grundläggande behovet på annat sätt (7§ LSS)? I så fall hur?
Personlig hygien
Det grundläggande behovet att sköta sin personliga hygien avser
behov av mycket personlig karaktär såsom att tvätta sig, att hålla sin
kropp ren, torka sig på kroppen, torka håret, raka sig eller liknande
samt hjälp vid toalettbesök. För att ge rätt till personlig assistans ska
hjälpen vara av mycket privat eller integritetskänslig karaktär.
Tillämpningsanvisningar
75 (205)
HFD har slagit fast att med personlig hygien avses att hålla
människokroppen ren från smuts och andra ohälsosamma ämnen
(HFD 2019 ref. 56). Det innebär att det endast är hjälp som syftar
till att hålla kroppen ren från smuts och andra ohälsosamma ämnen
som kan godtas som grundläggande behov. Hjälp i form av att
borsta tänder, tvätta hår och kropp inklusive torka sig samt sköta
toalettbehov betraktas alltid som grundläggande eftersom syftet
med hjälpen är att hålla kroppen ren. Hjälp med sminkning,
hårklippning, hårinpackning, trimning av skägg samt insmörjning i
syfte att hålla huden mjuk är däremot inte grundläggande eftersom
syftet med hjälpen inte är att hålla kroppen ren. Vissa hjälpbehov
kan ibland vara grundläggande eftersom syftet med hjälpen kan
vara att hålla kroppen ren, men inte alltid är det, exempelvis
rakning. I dessa fall bör den enskilde ges möjlighet att beskriva på
vilket sätt syftet med hjälpen är att hålla sig ren och en bedömning
får sedan göras i det enskilda fallet.
Nedan ges exempel på frågor som kan behöva besvaras för att
kunna ta ställning till om den enskildes behov av hjälp med
personlig hygien är att betrakta som grundläggande:
Syftar den hjälp som den enskilde behöver till att hålla
kroppen ren?
Är den hjälp som den enskilde behöver av mycket privat
eller integritetskänslig karaktär?
Behöver den enskilde hjälpen på grund av ett stort och
varaktigt funktionshinder?
Hur ser hjälpbehovet ut under en dag respektive en vecka?
När, hur ofta, hur många gånger behöver den enskilde
hjälpen?
Finns behov av två eller fler assistenter samtidigt (dubbel
assistans) för att tillgodose behovet?
Varför och när uppstår behov av dubbel assistans?
Hur lång tid tar det att tillgodose behovet av dubbel
assistans?
Kan behovet helt eller delvis avhjälpas med
bostadsanpassning eller hjälpmedel?
Tillgodoses behovet delvis på annat sätt (t.ex. i skola,
barnomsorg, daglig verksamhet)?
Finns särskilda skäl för att helt eller delvis tillgodose behov
av hjälp i skola, barnomsorg eller daglig verksamhet?
Tillgodoses hela behovet av personlig assistans för det
grundläggande behovet på annat sätt (7§ LSS)? I så fall hur?
Måltider
För att hjälp med måltider ska bedömas vara ett grundläggande
behov ska den enskilde behöva hjälp att inta måltiden (prop.
1992/93:159 s. 64 och 174). I lagens förarbeten preciseras inte vad
Tillämpningsanvisningar
76 (205)
som ryms i begreppet måltid men HFD har uttalat att det som bör
vara avgörande är att kroppen tillförs den näring som behövs. På
vilket sätt näringen intas bör, enligt HFD, inte vara utslagsgivande.
Även andra sätt än att föra mat till munnen bör enligt HFD ingå i
begreppet måltid (HFD 2018 ref. 21).
Hjälp med måltid omfattar hela den tid som det tar att inta en
måltid. Övriga moment runt måltiden som hjälp med att laga eller
värma mat, duka fram och av, att få mat på tallriken och dela mat
eller diska anses inte vara hjälp med grundläggande behov. Sådan
hjälp kan istället ingå i andra personliga behov (RÅ 2009 ref. 57).
För att bedöma om hjälpen med måltider är ett grundläggande
behov, behöver handläggaren ta ställning till om hjälpen i sin helhet
eller delvis är av tillräckligt privat karaktär. Att föra mat till munnen
är exempelvis ett sådant behov som kan anses vara av tillräckligt
privat karaktär och därmed att anse som ett grundläggande behov.
I att inta en måltid ingår även att hjälpa en person som har satt i
halsen. Detsamma gäller för personer med kognitiv
funktionsnedsättning eller demenssjukdom som trots att de kan föra
maten till munnen inte är medvetna om att de äter.
Sondmatning
HFD (2018 ref. 21) har uttalat att sondmatning bör likställas med
måltid i den mening som avses i 9 a § första stycket LSS. När det
gäller sondmatning har HFD vidare konstaterat att själva
näringstillförseln, från påkoppling av sondslang till urkoppling av
denna, ingår i begreppet måltid. Däremot ingår inte förberedelse
och efterarbete så som att göra rent sondsprutan.
Hjälp med måltider i form av sondmatning är assistansgrundande
oavsett hjälpens karaktär. Det saknar betydelse i vilken utsträckning
hjälpen är av privat eller integritetskänslig karaktär. Alla
hjälpmoment ska därmed räknas som grundläggande behov när det
gäller måltider i form av sondmatning (prop. 2019/20:92 s. 46).
Hjälp som utförs före eller efter det grundläggande behovet
omfattas däremot inte (prop. 2019/20:92 s. 22). Exempel på sådan
hjälp kan vara förberedelse och efterarbete så som att göra rent
sondsprutan, men kan vara ett annat personligt behov.
Ett hjälpbehov kan samtidigt vara hjälp med måltider i form av
sondmatning och hjälp med något av de andra grundläggande
behoven. I dessa fall ska hjälp med sondmatning beaktas i första
hand (prop. 2021/22:244 s. 33 f.).
Nedan ges exempel på frågor som kan behöva besvaras för att
kunna ta ställning till om den enskildes behov av hjälp med måltider
är att betrakta som grundläggande:
Tillämpningsanvisningar
77 (205)
Behöver den enskilde hjälp med att inta måltiden?
Är den hjälp som den enskilde behöver av mycket privat
eller integritetskänslig karaktär?
Behöver den enskilde hjälp med sondmatning? (
Observera
att det här saknas betydelse i vilken utsträckning hjälpen är
av privat eller integritetskänslig karaktär).
Behöver den enskilde hjälpen på grund av ett stort och
varaktigt funktionshinder?
Är hjälpen som den enskilde behöver en hälso- och
sjukvårdsåtgärd som inte bedömts vara egenvård?
Hur ser hjälpbehovet ut under en dag respektive en vecka?
När, hur ofta, hur många gånger behöver den enskilde
hjälpen?
Finns behov av två eller fler assistenter samtidigt (dubbel
assistans) för att tillgodose behovet?
Varför och när uppstår behov av dubbel assistans?
Hur lång tid tar det att tillgodose behovet av dubbel
assistans?
Kan behovet helt eller delvis avhjälpas med
bostadsanpassning eller hjälpmedel?
Tillgodoses behovet delvis på annat sätt (t.ex. i skola,
barnomsorg, daglig verksamhet)?
Finns särskilda skäl för att helt eller delvis tillgodose behov
av hjälp i skola, barnomsorg eller daglig verksamhet?
Tillgodoses hela behovet av personlig assistans för det
grundläggande behovet på annat sätt (7§ LSS)? I så fall hur?
Av- och påklädning
Det grundläggande behovet avser situationen att få kläderna på och
av sig, oavsett när på dygnet det sker, hur många gånger behovet
finns och i vilket sammanhang. I det grundläggande behovet av-
och påklädning kan det förutom kläder ingå hjälp med att ta på och
av vissa proteser och ortopediska skydd. Liksom för övriga
grundläggande behov krävs ett behov av hjälp med det som är
fysiskt nära och av mycket personlig karaktär för att på- och
avklädning ska ses som ett grundläggande behov i lagens mening.
För att kunna ta ställning till om hjälpen med av- och påklädning
kan ses som ett grundläggande behov behöver man ta ställning till
om hjälpen i sin helhet eller delvis är av tillräckligt privat karaktär.
Det beror på att det ska handla om situationer som är av krävande
eller på annat sätt komplicerad natur, i regel av mycket personligt
slag. Detta måste avgöras efter en individuell bedömning av
förhållandena i det enskilda fallet. Hjälp med att ta av och på kläder
som är närmast kroppen är i regel mycket privat och känslig för den
personliga integriteten. Hjälp med att ta på och av sig ytterkläder
och skor är normalt inte mycket privat och känsligt för den
personliga integriteten eftersom den enskilde har kläder under.
Tillämpningsanvisningar
78 (205)
Andra behov av hjälp med till exempel klädvård, att plocka fram
eller undan kläder samt hjälp med ytterkläder och ytterskor kan
räknas med i andra personliga hjälpbehov.
Nedan ges exempel på frågor som kan behöva besvaras för att
kunna ta ställning till om den enskildes behov av hjälp med av- och
påklädning är att betrakta som grundläggande:
Behöver den enskilde hjälp med att få kläder, proteser eller
ortopediska skydd på och av sig?
Är den hjälp som den enskilde behöver av mycket privat
eller integritetskänslig karaktär?
Behöver den enskilde hjälpen på grund av ett stort och
varaktigt funktionshinder?
Hur ser hjälpbehovet ut under en dag respektive en vecka?
När, hur ofta, hur många gånger behöver den enskilde
hjälpen?
Finns behov av två eller fler assistenter samtidigt (dubbel
assistans) för att tillgodose behovet?
Varför och när uppstår behov av dubbel assistans?
Hur lång tid tar det att tillgodose behovet av dubbel
assistans?
Kan behovet helt eller delvis avhjälpas med
bostadsanpassning eller hjälpmedel?
Tillgodoses behovet delvis på annat sätt (t.ex. i skola,
barnomsorg, daglig verksamhet)?
Finns särskilda skäl för att helt eller delvis tillgodose behov
av hjälp i skola, barnomsorg eller daglig verksamhet?
Tillgodoses hela behovet av personlig assistans för det
grundläggande behovet på annat sätt (7§ LSS)? I så fall hur?
Kommunikation med andra
Av RÅ 2010 ref. 17 framgår att för att kommunikation ska anses
vara ett grundläggande behov ska tre förutsättningar vara uppfyllda.
HFD har uttalat att det, utöver kunskap om
kommunikationsformen och funktionsnedsättningen som sådana,
ska krävas särskild kunskap om den funktionsnedsatte för att
kommunikationen ska fungera.
Med grundläggande behov för att kommunicera med andra avses att
den enskilde behöver ha ytterligare en person närvarande för att
över huvud taget kunna kommunicera och samspela med andra. För
att kommunikation ska bedömas som ett grundläggande behov
krävs att den enskilde har sådana svårigheter att förmedla och ta
emot budskap att den personliga assistenten behöver ha särskild
kunskap om den enskilde, om funktionsnedsättningen och om den
enskildes sätt att kommunicera, dvs. om den enskildes uttryckssätt
och förmåga att förstå och uppfatta andra. Det kan särskilt vara
Tillämpningsanvisningar
79 (205)
fallet om den enskilde kommunicerar med alternativa
kommunikationsmetoder eller med andra uttryckssätt som bara kan
förstås av den som ger hjälpen.
I HFD 2018 ref. 44 uttalas att hjälpen ska avse något annat än
enbart tolkhjälp. Det ska krävas särskild kunskap om personen för
att kommunicera med denne, exempelvis hur den enskilde reagerar i
olika situationer och på olika stimuli samt vad olika uttryck betyder.
Särskild kunskap handlar om vad som krävs för att hjälpa den
enskilde att kommunicera med andra. Att en personlig relation kan
underlätta och förbättra tolkningen påverkar inte bedömningen.
Behov av enbart tolkning utgör inte hjälp med ett grundläggande
behov i den mening som avses i 9 a § första stycket LSS.
För att avgöra om den enskildes behov av hjälp med att
kommunicera är ett grundläggande hjälpbehov kan handläggaren
behöva underlag från exempelvis logoped, läkare, psykolog,
specialpedagog, förskola eller skola.
Syftet med det grundläggande hjälpbehovet
kommunikation med
andra är att möjliggöra för den enskilde att både upprätthålla och
skapa sociala kontakter med andra människor. Det behöver inte vara
visat att den enskilde i dag har många sociala relationer, men
handläggaren behöver ändå bedöma sannolikheten utifrån den
enskildes önskan att upprätthålla sociala relationer. I bedömningen
av behovet av personlig assistans för kommunikation är det viktigt
att utreda i vilka situationer behovet uppstår för att nå delaktighet i
den avsedda situationen.
Nedan ges exempel på frågor som kan behöva besvaras för att
kunna ta ställning till om den enskildes behov av hjälp med
kommunikation är att betrakta som grundläggande:
Behöver en annan person (den personliga assistenten) ha
kunskap om den enskildes kommunikationsform och
funktionsnedsättning?
Behöver en annan person (den personliga assistenten) ha
särskild kunskap om den enskilde?
I vilka situationer uppstår behovet av hjälp med
kommunikation?
Vilken särskild kunskap behövs om den enskilde?
Kan vem som helst förstå den enskilde enbart genom att ha
kunskap om funktionsnedsättningen och
kommunikationsformen eller behövs en mer specifik
kunskap om den enskilde?
Vilken specifik kunskap behövs om funktionsnedsättningen?
Vilken specifik kunskap behövs om kommunikationssättet?
Behöver den enskilde ha hjälpen på grund av ett stort och
varaktigt funktionshinder?
Tillämpningsanvisningar
80 (205)
Hur ser hjälpbehovet ut under en dag respektive en vecka?
När, hur ofta, hur många gånger behöver den enskilde
hjälpen?
Finns behov av två eller fler assistenter samtidigt (dubbel
assistans) för att tillgodose behovet?
Varför och när uppstår behov av dubbel assistans?
Hur lång tid tar det att tillgodose behovet av dubbel
assistans?
Kan behovet helt eller delvis avhjälpas med
bostadsanpassning eller hjälpmedel?
Tillgodoses behovet delvis på annat sätt (t.ex. i skola,
barnomsorg, daglig verksamhet)?
Finns särskilda skäl för att helt eller delvis tillgodose behov
av hjälp i skola, barnomsorg eller daglig verksamhet?
Tillgodoses hela behovet av personlig assistans för det
grundläggande behovet på annat sätt (7§ LSS)? I så fall hur?
Stöd som den enskilde behöver på grund av en psykisk
funktionsnedsättning för att förebygga att han eller hon fysiskt
skadar sig själv, någon annan eller egendom
Stödet gäller endast personer som har en psykisk
funktionsnedsättning och ersätter det stöd som tidigare kallades för
aktiv tillsyn av övervakande karaktär. I förarbetena uttalas att den
som ger stödet inte behöver ha ingående kunskaper om den enskilde
för att hjälpen ska ses som ett grundläggande behov (prop.
2021/22:214 s. 28). Av 9 a § tredje stycket följer att hjälpen anses
vara grundläggande behov oavsett om hjälpen är av privat eller
integritetskänslig karaktär eller inte.
Att den enskilde behöver stödet ska bero på dennes psykiska
funktionsnedsättning, och ska syfta till att begränsa allvarliga
konsekvenser av den enskildes riskbeteende. Det ska finnas en risk
för att den enskilde fysiskt skadar sig själv, någon annan eller
egendom om denne inte får hjälp. Risken ska gälla allvarliga
konsekvenser. Den skada som riskerar att uppkomma ska inte vara
obetydlig (prop. 2021/22:214 s. 24 f.)
Med ”fysiskt skadar sig själv” avses situationer där den enskilde
agerar på ett sätt som gör att denne kommer till fysisk skada. Risken
för att en person skadar sig själv kan handla om att denne är
utagerande, impulsstyrd eller självskadande. Avsaknad av insikt om
vad som är farligt, avsaknad av konsekvenstänkande och
rymningsbenägenhet kan också ha betydelse vid bedömningen.
Förutom självskadande handlingar kan stödet exempelvis behövas
för att förebygga att den enskilde försöker springa rakt ut på en
trafikerad väg (prop. 2021/22:214 s. 68-69).
Det ska finnas en tydlig risk för skada i det enskilda fallet. Det ska
behövas frekventa ingripanden för att minska risken för att farliga
Tillämpningsanvisningar
81 (205)
situationer uppstår, eller för att hantera sådana situationer. En risk
för att ett barn rivs eller nyps är inte en tillräckligt allvarlig
konsekvens för att motivera det förebyggande stödet. Stödet syftar
inte till att förebygga beteenden som på ett mer indirekt sätt skulle
kunna medföra en risk för skada i framtiden, till exempel genom
kontakter på internet (prop. 2021/22:214 s. 69).
Syftet med stödet är att förebygga allvarliga skador på den enskilde,
andra eller egendom. För att syftet ska uppfyllas ska den personliga
assistenten ge den enskilde ett aktivt stöd. Behovet av förebyggande
stöd kan vara begränsat till enskilda aktiviteter eller situationer. Det
finns alltså inget krav på att den enskilde ska behöva stödet hela
eller en stor del av sin vakna tid, men stödet ska ges löpande under
den tid som det behövs. Det är med andra ord inte fråga om stöd i
form av punktinsatser. Det förebyggande stödet kan till exempel
handla om hjälp för att skapa begriplighet och förutsägbarhet i
tillvaron, eller för att minska oro eller upplevelser av vanmakt hos
den enskilde. Stödet kan också handla om att ingripa på ett
personligt utformat sätt för att minska risken för skada när en farlig
situation väl har uppstått, till exempel genom ett anpassat
bemötande för att ”varva ner” den enskilde (prop. 2021/22:214 s.
26-28 och 68 f.)
Den personliga assistenten behöver vara nära den enskilde för att
löpande kunna bedöma vilket stöd som behövs och för att kunna
ingripa om en farlig situation skulle uppstå. Eftersom stödet syftar
till att förebygga direkta risker för fysisk skada krävs det att
assistenten hela tiden ska ha uppsikt över den enskilde och befinna
sig i hans eller hennes omedelbara närhet. (prop. 2021/22:214 s. 69)
Nedan ges exempel på frågor som kan behöva besvaras för att
kunna ta ställning till om den enskildes behov av hjälp med av- och
påklädning är att betrakta som grundläggande:
Har den enskilde en stor och varaktig psykisk
funktionsnedsättning?
Är behovet av hjälp en följd av den psykiska
funktionsnedsättningen?
Varför behöver den enskilde stödet?
Vad blir konsekvensen för den enskilde om han eller hon
inte har en personlig assistent som ger stödet i samband med
riskbeteende?
I vilka situationer eller sammanhang behöver den enskilde
stödet?
Kan det vara skillnad i okänd miljö eller van hemmiljö?
Hur ser behovet ut när den enskilde vistas i andra
verksamheter, som till exempel skola, daglig verksamhet
och korttidsvistelse?
På vilket sätt behöver assistenten ingripa?
Tillämpningsanvisningar
82 (205)
Med vilken frekvens behöver assistenten ingripa?
Är det möjligt att förutse behov av stöd och ingripande?
Hur går det till? Vad gör den som hjälper den enskilde då?
Vad blir följden om assistenten inte hela tiden har uppsikt
över den enskilde och är i hans eller hennes omedelbara
närhet?
Är det tillräckligt att assistenten bara finns hos den enskilde
utan att ingripa?
Hur ser hjälpbehovet ut under en dag respektive en vecka?
När, hur ofta, hur många gånger behöver den enskilde
hjälpen?
Finns behov av två eller fler assistenter samtidigt (dubbel
assistans) för att tillgodose behovet?
Varför och när uppstår behov av dubbel assistans?
Kan behovet helt eller delvis avhjälpas med
bostadsanpassning eller hjälpmedel?
Hur lång tid tar det att tillgodose behovet av dubbel
assistans?
Tillgodoses behovet delvis på annat sätt (t.ex. i skola,
barnomsorg, daglig verksamhet)?
Finns särskilda skäl för att helt eller delvis tillgodose behov
av hjälp i skola, barnomsorg eller daglig verksamhet?
Tillgodoses hela behovet av personlig assistans för det
grundläggande behovet på annat sätt (7§ LSS)? I så fall hur?
Stöd som den enskilde behöver löpande under större delen
av dygnet på grund av ett medicinskt tillstånd som innebär att
det finns fara för den enskildes liv eller att det annars finns en
överhängande och allvarlig risk för hans eller hennes fysiska
hälsa
För att stödet ska ses som ett grundläggande behov, ska behovet
finnas löpande under större delen av dygnet. Med löpande under
större delen av dygnet avses en period utan avbrott om mer än 12
timmar. Tidskravet gäller behovet av stöd i sig, oavsett hur behovet
tillgodoses. Det har alltså ingen betydelse om behoven tillgodoses i
annan verksamhet en del av denna tid, till exempel om den enskilde
går i skolan eller vistas i daglig verksamhet. (prop. 2021/22:244 s.
65)
Det finns inte något krav på ingående kunskaper om den enskilde
för att stödet ska ses som ett grundläggande behov. Hjälpen ska
anses som grundläggande behov oavsett karaktär. Det innebär att
det saknar betydelse i vilken utsträckning hjälpen anses vara av
privat eller integritetskänslig karaktär.
Det medicinska tillståndet ska
bero på stora och varaktiga funktionsnedsättningar
Tillämpningsanvisningar
83 (205)
antingen medföra fara för den enskildes liv, eller en
överhängande och allvarlig risk för hens fysiska hälsa.
Uttrycket medicinskt tillstånd gäller somatiska tillstånd. Hjälp som
kan bedömas ingå i stödet är sådan hjälp som kan avhjälpa en direkt
och konkret risk för den enskildes liv eller hälsa. Det bör finnas en
påtaglig risk för att utebliven hjälp direkt kan leda till ett
livshotande tillstånd, till akuta skador eller till att det medicinska
tillståndet omedelbart förvärras. Det kan till exempel röra sig om en
risk för skador i samband med epilepsianfall, eller att det kan uppstå
en situation där den enskilde behöver akut vård. För att hjälpen ska
bedömas vara grundläggande behov behöver det finnas en påtaglig
risk för att det kan uppstå situationer som behöver hanteras
omedelbart. Risk för en gradvis försämring av hälsotillståndet, eller
en mer långsiktig risk för den enskildes liv kan däremot inte beaktas
som löpande stöd vid ett medicinskt tillstånd. Med hänsyn till att
risken för den enskildes hälsa ska vara allvarlig bör inte risker för
obetydliga skador ligga till grund för stödet. Ett exempel på ett
medicinskt tillstånd som skulle kunna ge rätt till stödet är grav
epilepsi (prop. 2021/22:244 s. 65).
Behovet av löpande stöd vid ett medicinskt tillstånd kan gälla
praktiska åtgärder såsom uppsikt som behövs för att kunna ingripa
om situationen kräver det. Personlig assistans kan inte beviljas för
åtgärder som syftar till att medicinskt förebygga eller behandla
sjukdomar eller skador, det vill säga hälso- och sjukvårdsåtgärder.
För att hälso- och sjukvårdsåtgärder som gäller ett medicinskt
tillstånd ska kunna vara assistansgrundande ska de bedömts vara
egenvård enligt lagen om egenvård.
Den personliga assistenten behöver vara nära den enskilde för att
löpande kunna bedöma vilken hjälp som behövs, och för att kunna
ingripa omedelbart om en kritisk situation skulle uppstå. Det krävs
att assistenten hela tiden har uppsikt över den enskilde och befinner
sig i hans eller hennes omedelbara närhet. Kraven på omedelbar
närhet innebär att den personliga assistenten i princip bör befinna
sig i samma rum som den enskilde. Det bör alltså inte anses vara
tillräckligt att den personliga assistenten befinner sig på höravstånd
i ett annat rum i bostaden (prop. 2021/22:244 s. 66).
Ett hjälpbehov kan samtidigt vara löpande stöd vid ett medicinskt
tillstånd, och hjälp med något av de andra grundläggande behoven.
Om det andra grundläggande behovet är andning eller måltider i
form av sondmatning ska det beaktas i första hand. I övriga fall ska
löpande stöd vid ett medicinskt tillstånd beaktas i första hand. Även
om hjälpbehovet i första hand beaktas som andning eller måltid i
form av sondmatning kan den tiden även behöva beaktas vid
bedömning av om stödet behövs löpande under mer än 12 timmar.
(prop. 2021/22:244 s. 33).
Tillämpningsanvisningar
84 (205)
Nedan ges exempel på frågor som kan behöva besvaras för att
kunna ta ställning till om den enskildes behov av hjälp med av- och
påklädning är att betrakta som grundläggande:
Beror det medicinska tillståndet på stora och varaktiga
funktionsnedsättningar
Medför det medicinska tillståndet fara för den enskildes liv,
eller en överhängande och allvarlig risk för hans eller
hennes fysiska hälsa?
Finns det en påtaglig risk för att det, till följd av det
medicinska tillståndet, kan uppstå situationer som behöver
hanteras omedelbart?
Behöver den personliga assistenten vara nära den enskilde
för att löpande kunna bedöma vilken hjälp som behövs?
Behöver den personliga assistenten vara nära den enskilde
för att kunna ingripa omedelbart om en kritisk situation
skulle uppstå?
Kräver det medicinska tillståndet att assistenten hela tiden
har uppsikt över den enskilde och befinner sig i hans eller
hennes omedelbara närhet?
Kräver det medicinska tillståndet att den personliga
assistenten i princip befinner sig i samma rum som den
enskilde eller är det tillräckligt att den personliga assistenten
befinner sig på höravstånd i ett annat rum i bostaden?
Är hjälpen som den enskilde behöver en hälso- och
sjukvårdsåtgärd som inte bedömts vara egenvård?
Hur ser hjälpbehovet ut under en dag respektive en vecka?
När, hur ofta, hur många gånger behöver den enskilde
hjälpen?
Finns behov av två eller fler assistenter samtidigt (dubbel
assistans) för att tillgodose behovet?
Varför och när uppstår behov av dubbel assistans?
Kan behovet helt eller delvis avhjälpas med
bostadsanpassning eller hjälpmedel?
Hur lång tid tar det att tillgodose behovet av dubbel
assistans?
Tillgodoses behovet delvis på annat sätt (t.ex. i skola,
barnomsorg, daglig verksamhet)?
Finns särskilda skäl för att helt eller delvis tillgodose behov
av hjälp i skola, barnomsorg eller daglig verksamhet?
Tillgodoses hela behovet av personlig assistans för det
grundläggande behovet på annat sätt (7§ LSS)? I så fall hur?
Kvalificerade aktiverings och motiveringsinsatser
Om den enskilde på grund av en psykisk funktionsnedsättning
behöver kvalificerade aktiverings- och motiveringsinsatser för att
Tillämpningsanvisningar
85 (205)
han eller hon själv ska klara att tillgodose ett grundläggande behov
som avses i 9 a § första stycket 2-5 LSS, ska sådana insatser beaktas
som en del av hjälpen med det grundläggande behovet.
Kvalificerade aktiverings- och motiveringsinsatser utgör alltså inte
ett separat grundläggande behov utan ska beaktas som en del av det
grundläggande behov som de avser att tillgodose.
Hjälpen måste vara av kvalificerad natur och innebära något mer än
vägledning, påminnelser och instruktioner. Ett mer allmänt stöd ska
inte beaktas men kan däremot utgöra ett annat personligt behov. Det
uppställs inte något krav på ingående kunskaper om den enskilde
för stöd genom kvalificerade aktiverings- och motiveringsinsatser.
Enligt lagens förarbeten kan insatserna vara kvalificerade om de
förutsätter en omedelbar fysisk närhet till den enskilde i samband
med integritetsnära situationer och innehåller moment som i det
närmaste är att betrakta som praktiska (prop. 2021/22:214 s. 70).
Det kan även vara fråga om situationer där den enskilde har stora
begränsningar i kommunikationsförmågan eller det av andra skäl
som har samband med den enskildes funktionsnedsättning krävs att
insatserna ges av någon som har ingående kunskaper om honom
eller henne. Vidare anges att vad som krävs för att insatserna ska
anses vara kvalificerade får även fortsättningsvis ytterst avgöras i
rättstillämpningen.
Nedan ges exempel på frågor som kan behöva besvaras för att
kunna ta ställning till om den enskilde behöver hjälp med
kvalificerade aktiverings- och motiveringsinsatser för att klara att
tillgodose ett grundläggande behov:
Har den enskilde en stor och varaktig psykisk
funktionsnedsättning?
Behöver den enskilde hjälpen för att han eller hon själv ska
klara att tillgodose ett grundläggande behov? Vilka
grundläggande behov?
Är behovet av hjälp en följd av den enskildes psykiska
funktionsnedsättning?
Varför behöver den enskilde stödet?
På vilket sätt behöver hjälpen vara av kvalificerad natur?
Varför kan inte behovet tillgodoses genom enbart
vägledning, påminnelser och instruktioner?
Hur ser hjälpbehovet ut under en dag respektive en vecka?
När, hur ofta, hur många gånger behöver den enskilde
hjälpen?
Finns behov av två eller fler assistenter samtidigt (dubbel
assistans) för att tillgodose behovet?
Varför och när uppstår behov av dubbel assistans?
Kan behovet helt eller delvis avhjälpas med
bostadsanpassning eller hjälpmedel?
Tillämpningsanvisningar
86 (205)
Förflyttningar
Hjälp med förflyttning anses som huvudregel inte ingå i de
grundläggande behoven men kan i vissa fall ses som privat och
integritetskänsligt. Det kan till exempel handla om förflyttning i
samband med att den enskilde får hjälp med personlig hygien eller
av- och påklädning. Behov av hjälp med förflyttningar i övriga
situationer kan ingå i andra personliga behov.
Beräkning av tiden för grundläggande behov
Den enskildes behov av insatsen personlig assistans för
grundläggande behov kan, beroende på den enskildes individuella
livssituation, variera i omfattning mellan olika veckor, dagar, helger
och vardagar. De grundläggande behoven kan till exempel helt eller
delvis tillgodoses i skola, barnomsorg, på korttidsvistelse eller i
daglig verksamhet. Tid för grundläggande behov som tillgodoses i
andra verksamheter ska som huvudregel inte medräknas.
Observera att om den enskilde har behov av dubbel assistans för
grundläggande behov ska tiden för den andra eller fler assistenter
räknas med i tiden för de grundläggande behoven.
Handläggaren behöver göra en bedömning av hur ofta den enskilde
behöver få hjälp med ett grundläggande behov och hur lång tid den
hjälpen tar. Bedömningen ska göras utifrån vad som är rimligt i
förhållande till den enskildes funktionsnedsättning. Det spelar ingen
roll när på dygnet den enskilde har behov av hjälp med ett
grundläggande behov. Handläggaren behöver dock göra en
bedömning av hur ofta den enskilde behöver hjälp med det
grundläggande behovet samt hur lång tid det tar. Beslutet ska
grundas på det genomsnittliga hjälpbehovet per vecka under
perioden.
Bestäm den enskildes totala behov av personlig assistans för de
grundläggande behoven under en veckas alla dygn. Om stödbehovet
varierar mellan olika veckor kan de olika ”typveckorna” beskrivas.
Om den enskilde i mycket begränsad omfattning behöver hjälp med
grundläggande behov kan följande frågor behöva beaktas inför en
bedömning av om hjälpbehovet är tillräckligt omfattande för att
berättiga till personlig assistans:
Är den enskilde dagligen beroende av stöd med
grundläggande behov? Hur ofta?
Är det visat att hjälpbehovet är sådant att det krävs en
specifik kompetens som gör att endast ett fåtal personer kan
utföra hjälpen?
Tillämpningsanvisningar
87 (205)
Om den enskilde inte har behov av stöd med grundläggande behov i
sådan art och omfattning att denne bedöms ha rätt till personlig
assistans ska ansökan avslås. Den enskilde kan däremot ha rätt till
andra insatser enligt LSS eller bistånd enligt SoL.
Om den enskilde har behov av stöd med grundläggande behov i
sådan omfattning att denne bedöms ha rätt till personlig assistans
bedöms i nästa steg behovet av personlig assistans för andra
personliga hjälpbehov.
Andra personliga hjälpbehov
Av 9 a § LSS framgår att den som har behov av personlig assistans
för sina grundläggande behov även har rätt till insats enligt 9 § 2 för
andra personliga behov om behoven inte tillgodoses på annat sätt.
Om behovet avser hjälp med ett grundläggande behov som avses i
första stycket 1 eller 7 (andning eller löpande stöd vid ett
medicinskt tillstånd), omfattar rätten till insats alla åtgärder som är
direkt nödvändiga för att hjälpen ska kunna ges. Om behovet avser
hjälp med måltider i form av sondmatning, omfattar rätten till insats
alla åtgärder som är direkt nödvändiga för förberedelse och
efterarbete i samband med sådana måltider.
Personlig assistans för andra personliga behov avser även tid under
den enskildes dygnsvila när en assistent behöver vara tillgänglig i
väntan på att den enskilde behöver hjälp utan att det är fråga om
tillsyn (väntetid), tid under den enskildes dygnsvila när en assistent
i stället behöver finnas till förfogande på annan plats i väntan på att
den enskilde behöver hjälp (beredskap), och tid när en assistent
behöver vara närvarande i samband med en aktivitet utanför den
enskildes hem på grund av att ett hjälpbehov kan förväntas uppstå.
Vad är andra personliga hjälpbehov?
I lagtexten anges, till skillnad från när det gäller de
grundläggande behoven, inget om vilka typer av behov eller
hjälpinsatser som det kan vara fråga om. När LSS infördes
framhölls att den personliga assistansen ska vara förbehållen
krävande eller i olika avseenden komplicerade situationer, i
regel av mycket personlig karaktär. Det angavs vidare att
avgörande för rätt till denna form av stöd bör vara att den
enskilde behöver personlig hjälp för att klara sin hygien, för
att klä av och på sig, för att inta måltider eller för att
kommunicera med andra. Assistans ska därutöver också
kunna ges i andra situationer där den funktionshindrade
behöver kvalificerad hjälp och som ingår i det dagliga livet,
till exempel om personen behöver hjälp för att komma ut i
samhället, för att studera, för att delta i daglig verksamhet
eller för att få eller behålla ett arbete (prop. 1992/93:159 s.
64).
Tillämpningsanvisningar
88 (205)
Exempel på andra personliga behov kan vara behov av hjälp med att
träna, arbeta eller studera. Det kan också vara behov av hjälp med
att sköta sitt hem, med att utöva sina fritidsintressen, behov av
ledsagning eller annat som leder till att den enskilde kan leva ett liv
så likt andras som möjligt. Andra personliga hjälpbehov kan även
uppstå i anslutning till grundläggande behov, till exempel med att
laga mat eller att ta fram och välja ut kläder. De moment som finns
före respektive efter ett grundläggande behov räknas till andra
personliga hjälpbehov.
Av lagens förarbeten framgår att om kommunen beviljar
personlig assistans bör stödet omfatta den enskildes hela
behov av stödinsatser, och innefatta även sådant som sett för
sig kanske inte skulle ge rätt till personlig assistans. Också
uppgifter som vanligen utförs av den sociala hemtjänsten ska
kunna utföras av assistenten, men assistansen ska inte till alla
delar ersätta denna hemtjänst. För att hjälp med andra
personliga behov ska betraktas som personlig assistans måste
de utföras tillsammans med den enskilde, som ett led i det
personliga stödet. Städning, inköp och liknande uppgifter som
inte utförs tillsammans med den funktionshindrade som ett led
i det personliga stödet till honom eller henne ska inte beaktas
vid beräkningen av behovet av personlig assistans (prop.
1992/93:159 s. 175–176).
Det finns dock vissa åtgärder som ger rätt till personlig
assistans för andra personliga behov oavsett om den
personliga assistenten utför dem tillsammans med den
enskilde eller inte. För mer information se avsnitt
Andra
personliga behov som inte kräver kvalificerad hjälpinsats.
Kvalificerade hjälpinsatser
HFD har i en dom (HFD 2017 ref. 27) uttalat att inte alla personliga
behov ger rätt till personlig assistans enligt bestämmelsen i 9 a §
andra stycket. Det särskilda stöd som den funktionshindrade
behöver ska också i någon mening vara kvalificerat för att grunda
en rätt till personlig assistans enligt bestämmelsen. Detta krav får
enligt HFD anses innefatta att den personliga assistentens insats
ska ha en direkt och konkret koppling till ett individuellt behov av
hjälp i det dagliga livet.
Av HFD 2017 ref. 27 kan utläsas att vid en bedömning av om
hjälpen är kvalificerad eller inte ska en avgörande vikt läggas vid
hur hjälpen utförs.
Ett exempel på kvalificerad hjälpinsats är så kallad tillsyn som ett
annat personligt behov vilket framgår av Högsta
förvaltningsdomstolens dom i RÅ 2010 ref. 17.
Tillämpningsanvisningar
89 (205)
Andra personliga behov som inte kräver en kvalificerad
hjälpinsats
I 9 a § fjärde stycket LSS regleras vissa åtgärder och situationer
som ska anses vara assistans för andra personliga behov oavsett om
assistentens insats är kvalificerad eller inte på det sätt som annars
krävs för sådana behov. Det betyder att det i dessa situationer inte
ska göras någon bedömning av om åtgärderna är kvalificerade i den
mening som avses i avgörandet HFD 2017 ref. 27.
Hjälpåtgärder som alltid anses kvalificerade och därmed
assistansgrundande
Följande hjälpåtgärder ska alltid anses vara kvalificerade och därför
vara assistansgrundande:
åtgärder som är direkt nödvändiga för att hjälp med andning
(9 § 2 första stycket 1 LSS) eller löpande stöd på grund av
ett medicinskt tillstånd (9 § 2 första stycket 7 LSS) ska
kunna ges
åtgärder som är direkt nödvändiga för förberedelse och
efterarbete i samband med måltider i form av sondmatning
De här åtgärderna ger rätt till personlig assistans för andra
personliga behov oavsett om den personliga assistenten utför dem
tillsammans med den enskilde eller inte (prop. 2019/20: 92 s. 27
och 2021/22:244 s. 39).
Det ska finnas ett omedelbart samband mellan hjälpåtgärden och de
grundläggande behoven andning, löpande stöd på grund av ett
medicinskt tillstånd och måltider i form av sondmatning. Det kan
till exempel handla om iordningsställande och skötsel av hjälpmedel
eller apparatur som ska användas under själva hjälpinsatsen. Det
kan finnas ett omedelbart samband mellan hjälpåtgärderna och
hjälpen med andning, sondmatning eller löpande stöd på grund av
ett medicinskt tillstånd även om åtgärderna inte sker i direkt
anslutning till hjälpen med det grundläggande behovet. Det kan till
exempel handla om att en assistent ställer i ordning kvällen innan.
Inköp av medicintekniska produkter och kontakter med hälso- och
sjukvården betraktas däremot inte som direkt nödvändiga eftersom
kopplingen till de grundläggande behoven inte är omedelbar (prop.
2019/20: 92 s. 46–47).
Väntetid, beredskap samt aktiviteter
Vid väntetid och beredskap består assistentens insats av närvaro
eller tillgänglighet för att kunna gripa in om ett hjälpbehov skulle
uppstå. Det kan också behövas vid aktiviteter utanför den enskildes
hem (prop. 2017/18:78 s. 28–29).
Tillämpningsanvisningar
90 (205)
Tid under dygnsvila (väntetid)
Med väntetid avses tid under den enskildes dygnsvila när en
assistent behöver vara tillgänglig i väntan på att ett hjälpbehov
uppstår, utan att det är fråga om tillsyn. Kravet på tillgänglighet
innebär att assistenten ska befinna sig på den plats där den enskilde
utövar sin dygnsvila, vilket i normalfallet är den enskildes hem. Det
innebär dock inte att assistenten måste befinna sig i samma rum
som den enskilde. Väntetid avser tillgänglighet. Detta ska skiljas
från assistans i form av så kallad tillsyn (prop. 2017/18:78 s. 29).
Tid under dygnsvila (beredskap)
Med beredskap avses att assistenten under den enskildes dygnsvila
finns till förfogande på en annan plats än den enskilde i väntan på
att den enskilde behöver hjälp. Assistenten kan till exempel befinna
sig i sitt eget hem (prop. 2017/18:78 s. 29).
Aktiviteter utanför den enskildes hem
Personlig assistans kan beviljas för en hel aktivitet utanför den
enskildes hem, inte bara för preciserade hjälpbehov i samband med
aktiviteten.
En förutsättning för detta är att assistenten är närvarande under hela
aktiviteten på grund av att ett hjälpbehov kan förväntas uppstå. Det
handlar därmed om situationer där det inte skulle vara möjligt för
den enskilde att utöva aktiviteten om inte assistans beviljades för
hela aktiviteten. Med närvarande innebär i detta sammanhang inte
nödvändigtvis att assistenten befinner sig i den enskildes
omedelbara närhet. Vid till exempel ett sammanträde kan den
personliga assistenten ibland av sekretesskäl inte vara i samma rum
som den enskilde. Det får då anses vara tillräckligt att assistenten
befinner sig strax utanför rummet så att den enskilde snabbt kan
kalla på hjälp vid behov (prop. 2017/18:78 s. 29).
Bestämmelsen reglerar rätten till personlig assistans vid aktiviteter
”utanför den enskildes hem”. Den ska inte ses som en inskränkning
av rätten till personlig assistans i samband med regelbundna
aktiviteter i samhället såsom arbete, arbetsträning eller studier.
Bestämmelsen tar sikte på behov av assistans i samband med en
aktivitet, vilket även inbegriper resor till och från aktiviteten. Om
ett hjälpbehov kan förväntas uppstå under resan, ska personlig
assistans beviljas även för övrig restid (prop. 2017/18:78 s. 30). Det
innebär att även tiden mellan preciserade hjälpbehov under en resa
till och från en aktivitet bör berättiga till personlig assistans (prop.
2017/18:78 s. 15).
En grundförutsättning för väntetid, beredskap och aktiviteter utanför
hemmet är att det först har konstaterats att den enskilde har behov
av assistans för grundläggande behov eller för ett annat personligt
behov som förutsätter en kvalificerad hjälpinsats. Det är först
Tillämpningsanvisningar
91 (205)
därefter som det kan bli aktuellt att tillämpa någon av de tre
punkterna som beskrivs i 9 a § LSS fjärde stycket. Vid
bedömningen om det finns rätt till personlig assistans för dessa
situationer gäller precis som för andra personliga behov att rätten
till stöd finns om behovet inte tillgodoses på annat sätt samt att
förutsättningarna för rätten till personlig assistans i övrigt är
uppfyllda.
Gemensamt ansvarstagande när någon i ett hushåll har en
funktionsnedsättning
En persons behov av hjälp kan tillgodoses genom det gemensamma
ansvar för hem och hushåll som finns makar emellan (1 kap. 2 §
äktenskapsbalken). I ett sådant fall är behovet också tillgodosett på
ett annat sätt, enligt 7 § LSS. Bedömningen bör göras på samma sätt
om den enskilde är sambo. Det bör även finnas ett visst utrymme att
göra samma bedömning i andra situationer när den enskilde delar
hushåll med en annan vuxen person. Därtill kan det finnas ett visst
ansvar att bistå den enskilde, exempelvis nattetid. Den enskilde har
däremot rätt att vid behov få stöd genom insatser enligt LSS för att
kunna utöva fritidsintressen, kulturella aktiviteter osv. på egen
hand, utan makar, sambor eller andra som den enskilde delar
hushåll med. Ansvaret för att ge stöd till egen fritid faller utanför
skyldigheten enligt äktenskapsbalken.
Handläggaren behöver i varje enskilt fall bedöma om den enskildes
behov kan anses vara tillgodosett av dennes make/maka eller
sambo. I bedömningen bör handläggaren väga in makens eller
sambons eget hälsotillstånd och den enskildes hälsotillstånd. Den
enskildes typ och omfattning av hjälpbehov är även omständigheter
som påverkar bedömningen av makars ansvar för varandra. Det
gäller både vid aktiva insatser eller vid väntetid. För att ett behov
ska kunna anses omfattas av make/makaansvar måste behovet också
faktiskt kunna tillgodoses av make/maka.
HFD har i två domar berört frågan om hur rätten till assistans
påverkas av det ansvar som makar har gentemot varandra. Målen
rörde två kvinnor med omfattande funktionshinder som var
beroende av hjälp för att klara sina grundläggande behov. HFD
framhöll att det behov av jour och beredskap som fanns i allt
väsentligt fick anses vara tillgodosett av de hemmavarande
makarna. Vidare fastslog domstolen att makar har ett gemensamt
ansvar för hushållet, och detta medförde att kvinnornas makar
ansågs kunna stå för en stor del av göromålen i detta hänseende.
Däremot skulle – med tanke på syftet med assistansreformen att
funktionshindrade ska kunna leva som andra – en del av behovet
som avsåg skötseln av hushållet tillgodoses genom personlig
assistans (RÅ 1997 not.165).
Tillämpningsanvisningar
92 (205)
Föräldrar med funktionsnedsättning
Ett barns behov av omvårdnad är principiellt inte en uppgift för
förälderns personliga assistent. Assistans kan dock ges för att hjälpa
en förälder med funktionsnedsättning med den praktiska omvårdnad
som finns under barnets första tid när barnet är känslomässigt och
praktiskt totalt beroende av någon vuxen, oftast en förälder. Det kan
gälla till exempel vid amning och blöjbyten (prop. 1992/93:159 s.
66 och 176).
Vid bedömningen av förälderns behov av personlig assistans ska
barnrättsperspektivet beaktas och om även barnet har behov av stöd.
Om den enskilde utöver behovet av insatser som avser
funktionsnedsättningen, har behov av stöd i sin föräldraroll,
ansvarar individ- och familjeomsorgen för att utreda hur behovet
lämpligast kan tillgodoses. I en sådan situation är en nära
samverkan mellan ansvariga verksamheter i stadsdelsnämnden
nödvändig.
Frågor som kan ställas vid behovsutredning för personlig
assistans för andra personliga behov
Nedan följer exempel på frågor som kan vara till hjälp i
behovsutredningen för personlig assistans för andra personliga
behov:
Har den enskilde andra personliga hjälpbehov i anslutning
till de hjälpsituationer som ingår i de grundläggande
behoven?
Har den enskilde andra personliga hjälpbehov i samband
med träning, arbete eller studier?
Har den enskilde andra personliga hjälpbehov för att utöva
sina fritidsintressen eller annan ledsagning?
Har den enskilde andra personliga hjälpbehov för att sköta
sitt hem, t.ex. städning, inköp och liknande uppgifter? Är
den enskilde delaktig i dessa moment?
Har den enskilde behov av tillsyn som annat personligt
hjälpbehov?
Har den enskilde behov av stöd för väntetid, beredskap eller
vid aktiviteter
Behöver den enskilde hjälp med några hälso- och
sjukvårdande åtgärder som måste utföras på delegation av
medicinskt behandlingsansvarig?
Behöver den enskilde hjälp med några hälso- och
sjukvårdande åtgärder som av medicinskt
behandlingsansvarig bedömts utgöra egenvård?
Hur lång tid tar det att tillgodose varje enskilt hjälpbehov i
sin helhet?
Tillämpningsanvisningar
93 (205)
När under veckan, hur ofta, hur många gånger behöver den
enskilde hjälp med andra personliga behov?
Finns behov av två eller fler assistenter samtidigt (dubbel
assistans) för att tillgodose andra personliga hjälpbehov
under veckan?
Varför och när uppstår hjälpbehovet av dubbel assistans?
Kan behovet helt eller delvis avhjälpas med
bostadsanpassning eller hjälpmedel?
Tillgodoses behovet av personlig assistans för andra
personliga hjälpbehov helt eller delvis på annat sätt?
Beräkning av den totala tidsåtgången för andra personliga
hjälpbehov
Den tid det tar att tillgodose den enskildes andra personliga
hjälpbehov ska utredas och beräknas. Det är viktigt att
uppmärksamma om behovet varierar över dygnet, från dag till dag,
mellan vardagar och helger eller uppstår i samband med någon
annan ledighet. I utredningen ska även annat samhällsstöd för att
tillgodose andra personliga behov beaktas.
Bestäm den enskildes totala behov av personlig assistans för de
övriga personliga behoven under en veckas alla dygn. Om
stödbehovet varierar mellan olika veckor kan de olika
”typveckorna” beskrivas.
Tid för väntetid och beredskap
I Stockholms stad beräknas och ersätts väntetid och beredskap
enligt samma princip som Försäkringskassan tillämpar.
Bedömning av det totala behovet av personlig assistans
När bedömningen av grundläggande behov och andra personliga
hjälpbehov är klar ska slutligen det totala behovet av personlig
assistans beräknas i antal timmar för en viss period.
En utgångspunkt för den slutliga bedömningen är att den enskilde
genom insatserna ska få hela sitt behov av personligt stöd och hjälp
i den dagliga livsföringen tillgodosett och att insatserna ska
möjliggöra ett liv så likt andras som möjligt med goda
levnadsvillkor. All personlig assistans som är nödvändig för att
tillgodose grund-läggande och andra personliga hjälpbehov som
inte tillgodoses på annat sätt och som krävs för att tillförsäkra den
enskilde goda levnadsvillkor ska beaktas i den totala tiden.
Bedömningen av det totala antalet timmar ska utgå från den
enskildes behov av stöd. Behov som uppstår på grund av andra skäl
och som kan hänföras till de personliga assistenterna,
schemaläggning eller liknande beaktas inte. Eventuella problem vid
Tillämpningsanvisningar
94 (205)
schemaläggning för assistenter, eller om antalet beviljade timmar i
sig gör det svårt för en anordnare att ordna assistansen ska inte
beaktas.
Observera att tidsberäkningen för den enskildes olika aktiviteter inte
ska uppfattas som en schemaläggning för att utföra den personliga
assistansen utan endast som en metod för handläggaren att kunna
utreda behovets omfattning, hur ofta behovet av aktivt stöd uppstår
och hur behovet av kontinuitet ska beräknas. Det är den enskilde
och dennes assistansanordnare som kommer överens om själva
utformningen av den personliga assistansen.
Vid beräkningen av det totala behovet av personlig assistans bör det
framgå hur mycket tid som gäller:
grundläggande behov inklusive eventuell dubbelassistans
andra personliga behov inklusive eventuell dubbelassistans
väntetid eller beredskap, omvandlat till assistanstimmar
aktiva insatser under dygnsvilan
föräldraavdrag (om bedömningen avser ett barn)
När det totala behovet av personlig assistans fastställs kan det vara
lämpligt att göra en heltäckande beskrivning av alla grundläggande
och andra personliga hjälpbehov som förekommer under olika
veckor för den enskilde. En översiktlig beskrivning av den enskildes
möjligheter att klara sig själv under veckan kan också ge en bild av
den enskildes totala hjälpbehov.
Ibland kan ett annat personligt hjälpbehov uppkomma samtidigt
som ett grundläggande hjälpbehov. Tid kan då redan ha beaktats
inom ramen för grundläggande hjälpbehov. I dessa fall ska endast
den tid som återstår för att tillgodose hela hjälpbehovet beräknas för
det andra personliga behovet.
Det är viktigt att man konsekvent håller sig till samma mått vid
tidsberäkningen. För att ha en enhetlig hantering av beräkningen av
tid och för att den beviljade tiden ska motsvara den verkliga tiden
bör måttet timmar och minuter användas.
9.2.6 Behov av särskild kompetens
I vissa fall kan det krävas särskild kompetens för att tillgodose den
enskildes behov av personlig assistans. I sådana fall kan
stadsdelsnämnden göra en bedömning av om den enskilde till följd
av sin funktionsnedsättning behöver särskilda assistansinsatser som
innebär högre kostnader än stadens schablonbelopp. Särskilda skäl
kan vara att assistansinsatserna medför förhöjda kostnader för den
enskilde, exempelvis om det behövs assistenter med speciell
kompetens, om assistansbehovet till mer än hälften är förlagt på
obekväm arbetstid eller om en assistent behöver fungera som
Tillämpningsanvisningar
95 (205)
arbetsledare för att samordna assistansen och ge assistenterna
särskilt stöd i arbetet. Det kan finnas ytterligare särskilda skäl att
bevilja förhöjt timbelopp. Ersättningsnivån ska fastställas i samband
med beslut om ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan
assistans enligt 9 § 2 LSS. Med anledning av att sta-den tillämpar
det timbelopp som regeringen årligen fastställer för
assistansersättning enligt 51 kap. SFB tillämpas även att ett högre
belopp inte får överstiga schablonbeloppet med mer än 12 procent.
Observera att det är viktigt att i beslutstexten skilja på beslutet att
bevilja insatsen personlig assistans och beslutet om ersättningsnivå.
9.2.7 Merkostnadsersättning och personlig assistans
Stadsdelsnämnden ska i sin bedömning av rätt till personlig
assistans bortse från om den enskilde har merkostnadsersättning.
Däremot kan merkostnadsersättningen påverkas när insatsen
personlig assistans beviljas. Handläggaren ska informera om att
merkostnadsersättningen kan reduceras som en följd av ett beslut
om personlig assistans.
Det kan hända att en handläggare från Försäkringskassan hör av sig
med begäran om uppgifter, vilket är möjligt med stöd av 110 kap.
31 § SFB. Den här regleringen i SFB är sekretessbrytande.
Stadsdelsnämnden ska därmed med stöd av lag lämna de uppgifter
som Försäkringskassan behöver för att utföra sitt arbete i enlighet
med SFB.
9.2.8 Personlig assistans till barn
En bedömning av barns rätt till personlig assistans sker dels enligt
samma kriterier som för vuxna, d.v.s. barnet ska ha behov av hjälp
för sina grundläggande behov och för andra personliga behov, dels
utifrån en bedömning av barnets bästa. Vidare görs även ett avdrag
för föräldraansvar.
Av förarbetena till LSS framgår att personlig assistans för barn och
ungdomar alltid bör övervägas som alternativ till att bo utanför
föräldrahemmet. Personlig assistans kan enligt förarbetena vara av
grundläggande betydelse för barn som har omfattande
omvårdnadsbehov under hela eller stor del av dygnet och som på
grund av exempelvis hjärnskada, genetisk skada eller sjukdom har
flera funktionsnedsättningar samtidigt (prop. 1992/93:159 s. 66).
I de allra flesta fall är det bättre för barn och ungdomar med
funktionsnedsättning att få bo kvar i sitt hem med stöd av personlig
assistans än att flytta till en bostad med särskild service.
Vid den sammantagna individuella bedömningen av huruvida ett
barns hjälpbehov är av sådan karaktär och omfattning att behovet
grundar rätt till personlig assistans enligt LSS ska barnets bästa
Tillämpningsanvisningar
96 (205)
beaktas. I förarbetena (prop. 2021/22:214 s. 46–47) uttalar
regeringen att det av förarbetena till 6 a § LSS framgår att
bestämmelsen motsvarar kravet i artikel 3 i barnkonventionen. Att
fatta beslut i ett ärende om personlig assistans för ett barn är, enligt
regeringen, en åtgärd som rör barnet. Att barnets bästa ska beaktas
vid den individuella bedömningen av rätten till personlig assistans
följer, enligt regeringen, såväl 6 a § LSS som barnkonventionen.
I vissa situationer, om handläggaren anser att barnets behov inte kan
tillgodoses genom personlig assistans, måste andra möjliga insatser
diskuteras med familjen med hänsyn till vad barnets bästa kräver. I
förarbetena till LSS tog man dock ställning till att barnets bästa inte
skulle vara ett kriterium för rätten till insatser enligt LSS utifrån att
LSS är en rättighetslag. Det finns alltså inte stöd i LSS för att
grunda ett avslag enbart på en hänvisning till barnets bästa.
Föräldraansvar vid bedömning av personlig assistans
När behovet av personlig assistans bedöms för ett barn ska det
enligt 9 f § LSS bortses från det hjälpbehov som en vårdnadshavare
normalt ska tillgodose enligt föräldrabalken med hänsyn till barnets
ålder, utveckling och övriga omständigheter. Detta ska göras genom
schablonavdrag (föräldraavdrag) från barnets behov av hjälp med
grundläggande behov och andra personliga behov enligt 9 a § LSS.
Tid för dubbel assistans, väntetid och beredskap ska beaktas och
räknas om till assistanstimmar innan föräldraavdrag görs.
Föräldraavdrag görs per dygn som assistans beviljas. Om assistans
inte beviljas för ett visst dygn ska inget avdrag göras för det dygnet.
Även om ett avdrag ett dygn är större än antalet assistanstimmar
som avdrag ska göras från det dygnet kan antalet assistanstimmar
aldrig bli lägre än noll. Föräldraavdrag kan inte föras vidare från ett
dygn till ett annat, utan gäller varje enskilt dygn.
Föräldraavdragens storlek regleras i 6 a § förordningen om stöd och
service till vissa funktionshindrade och i bilaga till förordningen.
I förarbetena uttalas följande:
”Det schabloniserade föräldraavdraget ersätter det avdrag för
föräldraansvar som hittills har gjorts efter en individuell prövning i varje
enskilt fall. I övrigt innebär inte föräldraavdraget att bedömningen av
rätten till personlig assistans ändras. De nya bestämmelserna innebär
således inte någon ändring i fråga om vilket hjälpbehov som avdraget för
föräldraansvar ska göras från. Avdrag bör därmed göras från sådana
hjälpbehov som kan bero på barnets assistansgrundande
funktionsnedsättning, vilket innebär att hjälpbehov som skulle kunna bero
på barnets ålder inte kan brytas ut före föräldraavdraget. Det
föräldraansvar som en vårdnadshavare normalt har för ett barn på grund
av barnets ålder beaktas i stället genom det föräldraavdrag som görs. Till
vilken del hjälpbehovet ska anses bero på barnets ålder avgörs med andra
Tillämpningsanvisningar
97 (205)
ord genom föräldraavdraget. En ordning där hjälpbehov på grund av
barnets ålder räknas bort före föräldraavdraget skulle innebära att
föräldraansvaret beaktas två gånger, något som inte sker i dag.” (prop.
2021/22:214 s. 39)
Föräldraavdrag ska fastställas med hänsyn till barnets ålder och
göras dels från grundläggande behov, dels från andra personliga
behov. Avdrag ska dock inte göras till den del hjälpbehovet avser
sådant stöd som avses i 9 a § första stycket 1 eller 7, åtgärder som är
direkt nödvändiga för att hjälp enligt 9 a § första stycket 1 eller 7
ska kunna ges, måltider i form av sondmatning, åtgärder som är
direkt nödvändiga för förberedelse och efterarbete i samband med
sådana måltider, grundläggande behov från och med den månad då
barnet fyller 12 år, andra personliga behov före den månad då
barnet fyller ett år, eller andra personliga behov från och med den
månad då barnet fyller 18 år.
Föräldraavdrag ska göras från hjälpbehov som beror på barnets
funktionsnedsättning. I praktiken går det dock inte alltid att avgöra
om en del av ett hjälpbehov beror på barnets funktionsnedsättning,
ålder eller en kombination av dessa. Utgångspunkten är att barnets
behov av hjälp inte ska beaktas som grundläggande om det inte
beror på funktionsnedsättningen. Om behov kan bero både på
funktionsnedsättning och ålder bör det däremot beaktas.
Föräldraavdrag ska göras från de behov som har beaktats och avgör
på så sätt i vilken utsträckning hjälpbehoven kan ge rätt till
personlig assistans.
Handläggaren ska göra en bedömning av barnets egna stödbehov.
Vilken hjälp ett barn behöver varierar med åldern. Ett hjälpbehov
som kan godtas för en vuxen kan därför inte alltid godtas för ett
barn.
Andra personliga behov kan vara väldigt olika slags behov. När det
gäller andra personliga behov som enbart har att göra med att barnet
har en funktionsnedsättning ska dessa godtas om de krävs för att
tillförsäkra barnet goda levnadsvillkor och behovet inte är faktiskt
tillgodosett på annat sätt.
En bedömning av andra personliga behov som inte enbart har att
göra med barnets funktionsnedsättning bör göras utifrån vad som är
normalt för ett barn i en viss ålder. Behoven ska dock vara
personliga, det vill säga de ska vara barnets behov. Hjälpen ska
även ha en direkt och konkret koppling till ett individuellt behov av
hjälp i det dagliga livet (HFD 2017 ref. 27). Mycket små barn anses
typiskt sett inte behöva personlig assistans för andra personliga
behov (jfr prop. 2021/22:214 s. 43).
Avdragen är olika stora beroende på barnets ålder och uppdelade i
olika åldersintervall. Ett nytt åldersintervall gäller från och med den
månad som barnet uppnår den lägsta åldern i det nya
åldersintervallet.
Tillämpningsanvisningar
98 (205)
Exempel:
Om barnet fyller år den 20 augusti gäller det nya intervallet från
och med augusti till och med månaden innan nästa intervall börjar,
eller månaden innan barnet fyller 18 år.
Om ett beslut ska gälla tills vidare eller annars kommer att omfatta
en tidsperiod som löper över flera olika åldersintervall bör beslutet
redan när det fattas regleras på sådant sätt att det blir olika
uträkningar för olika åldersintervall. Om ett beslut som redan är
fattat inte reglerar detta eller om någon vill ha fler timmar än som
anges i beslutet t.ex. på grund av att föräldraavdragen minskar krävs
en ny ansökan och beslut om detta.
Personlig assistans och omvårdnadsbidrag
Om omvårdnadsbidrag lämnas får det inte påverka bedömningen av
behovet av personlig assistans. Omvårdnadsbidraget kan däremot
påverkas när insatsen personlig assistans beviljas. Handläggaren ska
informera om att omvårdnadsbidraget kan reduceras som en följd av
ett beslut om personlig assistans.
Det kan hända att en handläggare från Försäkringskassan hör av sig
med begäran om uppgifter, vilket är möjligt med stöd av 110 kap.
31 § SFB. Den här regleringen i SFB är sekretessbrytande.
Stadsdelsnämnden ska därmed med stöd av lag lämna de uppgifter
som Försäkringskassan behöver för att utföra sitt arbete i enlighet
med SFB.
Utformning av personlig assistans till barn
Det är viktigt att redan i utredningsfasen uppmärksamma om
assistansen kommer att utföras av barnets föräldrar. I de fall
föräldrar avser att vara personliga assistenter åt sitt eget barn och
har behov av återhämtning som inte tillgodoses är det möjligt för
föräldrarna att överlåta åt någon annan att utföra delar av barnets
personliga assistans. Den enskilde kan även ansöka om andra
insatser så som korttidsvistelse eller avlösarservice. Här får en
individuell bedömning göras utifrån familjens situation.
I prop. 1992/93:159 s. 66 framgår att:
”Personlig assistans som ges till ett barn ingriper i hög grad i hela
familjens livssituation. Det är därför väsentligt att assistansen anpassas
till varje familjs individuella behov och att barnets vårdnadshavare ges
ett avgörande inflytande över hur stödet till barnet utformas. Syftet
med assistansen är ofta att tillgodose föräldrarnas behov av avlösning i
omvårdnaden eller att ge familjen möjlighet att genomföra sådana
aktiviteter som barnet inte deltar i. Trots detta bör även en
vårdnadshavare till barnet kunna vara personlig assistent, om
assistansen kan anses gå utöver vad föräldraansvaret omfattar och om
Tillämpningsanvisningar
99 (205)
det är frågan om situationer där förutsättningar för personlig assistans
föreligger”.
9.2.9 Personlig assistans i andra verksamheter
Personlig assistans i barnomsorg och skola
Personlig assistans ska inte ersätta personal som behövs för att driva
en verksamhet så som barnomsorg eller skola. I undantagsfall kan
barn ha rätt till personlig assistans under vistelse i barnomsorg eller
skola om behovet inte faktiskt tillgodoses av personalen i
verksamheten. Det kan till exempel handla om situationer där
barnets funktionsnedsättning skapar särskilda svårigheter att
kommunicera med andra än den personliga assistenten eller att det
med hänsyn till barnets hälsotillstånd är viktigt att den personliga
assistenten finns till hands. Det kan också handla om att barnet till
följd av funktionsnedsättning behöver tillgång till någon som har
ingående kunskap om barnet och barnets funktionsnedsättning.
Andra skäl kan vara att barnet behöver hjälp med andning eller
måltider i form av sondmatning.
Skolskjuts
Den tid som barnet får skolskjuts räknas inte som tid i skolan. Det
är inte skolhuvudmannens ansvar att tillgodose de behov av
personlig assistans som uppstår under skolskjutsen (jfr HFD 2013
ref. 82). Det kan därför vara aktuellt att bevilja personlig assistans
för resor till och från skola om barnet har behov av detta.
Personlig assistans i daglig verksamhet enligt LSS
I insatsen daglig verksamhet ingår omvårdnad. Personlig assistans
ska inte ersätta den personal som behövs för att tillhandahålla
insatsen daglig verksamhet. Det åligger utföraren att ge all den
omvårdnad som är nödvändig för att den enskilde ska klara av att
vistas i den dagliga verksamheten. Personlig assistans kan dock
beviljas undantagsvis även för en person i daglig verksamhet. Det
kan exempelvis handla om situationer där den enskildes
funktionsnedsättning skapar särskilda svårigheter att kommunicera
med andra än den personliga assistenten eller om det med hänsyn
till den enskildes funktionsnedsättning och hälsotillstånd är viktigt
att den personliga assistenten finns till hands. En bedömning får
göras utifrån om behovet faktiskt är tillgodosett genom personal på
den dagliga verksamheten.
Personlig assistans i särskilda boendeformer
I bostad med särskild service enligt 9 § 8 - 9 LSS eller 4 kap. 1 §
SoL ska det finnas en fast personalbemanning som i huvudsak
Tillämpningsanvisningar
100 (205)
täcker den enskildes hela behov. Utföraren ansvarar för att det finns
den personal som behövs för att den enskildes behov ska kunna
tillgodoses. Personlig assistans enligt 9 § 2 beviljas som huvudregel
inte för personer som bor i särskilda boendeformer enligt LSS eller
SoL. Undantag kan exempelvis vara barn som har behov av
personlig assistans under helger och skollov när de inte vistas i sitt
barn- och ungdomsboende.
Personlig assistans under vistelse på sjukhus
Det finns inte någon begränsning för personlig assistans enligt 9 § 2
LSS under sjukhusvistelse liknande den som finns i 106 kap. 25 §
SFB. Bedömningen får istället göras utifrån om den enskildes behov
av stöd är faktiskt tillgodosett på annat sätt. Den som har personlig
assistans enligt LSS kan, efter behovsbedömning, ges möjlighet att
under hela eller delar av den beviljade tiden ha med sig sin assistent
under sjukhusvistelse. Vid bedömningen behöver handläggaren ta
ställning till om den enskilde, till följd av funktionsnedsättning, har
behov av personlig assistans för att få sina behov tillgodosedda eller
om hjälpbehovet är sådant att det tillgodoses av
sjukvårdshuvudmannen. Den omvårdnad som
sjukvårdshuvudmannen är skyldig att ge vid sjukhusvistelse kan ses
som att behovet är faktiskt tillgodosett. Bristande resurser hos
sjukvårdshuvudmannen ska inte påverka bedömningen.
9.2.10 Personer som fyller 66 år
Rätten till personlig assistans enligt 9 § 2 LSS för enskilda personer
som fyller 66 år regleras i 9 b § LSS.
9.2.11 Beslut om personlig assistans enligt 9 § 2 LSS
Beslut om insats enligt 9 § 2 LSS ska inkludera det totala behovet
av personlig assistans, alltså även tid för andra personliga behov.
Det är viktigt att jämföra beslutet med ansökan för att säkerställa att
alla delar har prövats.
I beslutet bör omfattningen anges som ett visst antal timmar per
månad eller längre tid, dock längst sex månader. Det bör även anges
vad det i genomsnitt motsvarar per vecka. Faktorer som om den
enskilde går i skolan, arbetar eller har daglig verksamhet kan ha
betydelse för periodens längd och förläggning. För ett barn som går
i skolan kan det till exempel bli aktuellt att förlägga perioderna så
att de beviljade timmarna fördelas mellan terminer och lov.
Vid beslut om personlig assistans bör nämnden alltid överväga om
det finns skäl att förse beslutet med ändringsförbehåll. Detta gäller
även tidsbegränsade beslut. Om det inte framgår av beslutet att det
kan komma att ändras om det sker väsentliga förändringar i de
förhållanden som legat till grund för beslutet kan nämnden inte
Tillämpningsanvisningar
101 (205)
minska eller dra in insatsen under beslutstiden. En individuell
bedömning ska dock alltid göras och ställningstagandet ska
motiveras.
När det gäller insatsen personlig assistans har JO uttalat att detta är
en typ av insats som måste kunna anpassas om den enskildes behov
varierar över tid. Det kan enligt JO till exempel vara till följd av
förändringar av graden av funktionsnedsättning eller den enskildes
tillgång till andra stödinsatser. Enligt JO talar detta för att beslut om
personlig assistans kan behöva tidsbegränsas eller förses med
förbehåll (JO Dnr 589-2016).
9.2.12 Retroaktiv ansökan om personlig assistans
Rätt till insatsen gäller normalt sett från och med beslutsdatumet,
vilket bör klargöras för den enskilde redan när ansökan lämnas in.
LSS innehåller dock inga bestämmelser om när och hur en ansökan
om assistans ska göras eller från vilken tidpunkt insatsen kan
beviljas.
Retroaktiv ersättning för tid före beslutsdatumet kan beviljas i
undantagsfall, om den enskilde gör anspråk på sådan ersättning och
kan påvisa att assistansen redan har påbörjats innan beslutet är
fattat. Den enskilde måste i dessa fall kunna visa att arbetet utförts
fortlöpande månad för månad av assistenter som är anställda för
uppdraget. Detsamma gäller om den enskilde i domstol får rätt till
ekonomiskt stöd för personlig assistans. Ofta har dock behovet
tillgodosetts genom andra insatser från kommunen.
JO har uttalat att det ligger i insatsens natur att ett beslut om insats i
form av biträde av personlig assistent inte kan ges retroaktivt.
Däremot kan den enskilde beviljas ersättning för skäliga kostnader
som har uppkommit avseende assistans före ett beslut om att bevilja
assistans. Enligt JO bör kommunen som regel bereda den enskilde
tillfälle att ange om denne har något krav på ersättning för assistans
som avser tiden före beslutet (JO dnr 4513-2007).
Av förarbetena framgår att det vid retroaktiv ersättning enligt LSS
inte finns något krav på att tidrapporter ska ha redovisats löpande
under tiden före det att ersättning har beviljats. Skälet till detta är att
kommunen genom sitt ansvar för insatser ändå torde få tillräcklig
kännedom om en sökandes förhållanden (prop. 2012/13:1
Utgiftsområde 9, s.
231 f.).
HFD har prövat om enbart det förhållandet att en assistansanordnare
underlåtit att på föreskrivet sätt lämna uppgifter till kommunen
innebär att den insatsberättigade kan nekas retroaktiv ersättning för
kostnader för assistans. I avgörandet (HFD ref 2023) konstaterar
HFD att det i LSS inte finns några bestämmelser som begränsar den
enskildes rätt till retroaktiv ersättning eller som uppställer ett
Tillämpningsanvisningar
102 (205)
redovisningskrav motsvarande det som finns beträffande
assistansersättning i 51 kap. 7 § andra meningen
socialförsäkringsbalken. Det finns enligt HFD därför inte rättsligt
stöd för en kommun att avslå en insatsberättigads begäran om
retroaktiv ersättning enbart på den grunden att assistansanordnaren
inte har lämnat in uppgifter enligt de tidsangivelser som anges i 11 a
§ lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.
Det finns dock praxis där kammarrätterna prövat frågan.
Kammarrätten i Göteborg (Mål nr 7541-20) har exempelvis uttalat
att tidrapporter som inte getts löpande till myndigheten måste
bedömas ha ett begränsat bevisvärde. Vidare har samma kammarrätt
i en annan dom uttalat att tidrapporter för arbete som upprättas i
efterhand normalt tillmäts ett begränsat bevisvärde, särskilt om
noteringarna nedtecknats lång tid efter att arbetet ska ha utförts.
Vidare uttalas att osäkerheten om noteringarna motsvarar faktiska
förhållanden normalt ökar med tiden mellan när noteringarna skett
och arbetet ska ha utförts.
9.2.13 Utformning av personlig assistans
Kommunens basansvar
Kommunen har alltid ett basansvar för insatsen personlig assistans.
Med basansvar avses enligt förarbetena bland annat att kommunen
alltid ska stå beredd att antingen anordna personlig assistans eller att
ge ekonomiskt bidrag till skäliga kostnader för att enskilda ska
kunna ordna insatsen på annat sätt än genom kommunen
(prop.1992/93:159 72-73).
Kommunen är även skyldig att på den enskildes begäran anordna
personlig assistans i de fall den enskilde erhållit assistansersättning
av Försäkringskassan.
I kommunens ansvar ingår vidare att utföra assistans eller lämna
ekonomiskt stöd för tillfälliga behov av utökad assistans som inte
täcks av beviljade assistanstimmar från Försäkringskassan. En
person kan exempelvis tillfälligt behöva särskild eller utökad hjälp
under en semesterresa.
I kommunens basansvar ingår också att på den enskildes begäran
anordna personlig assistans när assistenten inte kan utföra arbetet på
grund av sjukdom eller av annan orsak. Detta ansvar beskrivs i
förarbetena enligt följande (prop. 1992/93:159 s. 73):
”Om en fristående organisation åtagit sig arbetsgivaransvaret, bör
denna också fullgöra de åtaganden som i olika avseenden följer med
arbetsgivaransvaret. Det kan vidare inträffa att assistenten
tillfälligtvis inte kan utföra arbetet på grund av sjukdom eller av
annan orsak. I en sådan situation är kommunen genom den nya
lagen skyldig att på den enskildes begäran gripa in.”
Tillämpningsanvisningar
103 (205)
Respektive stadsdelsnämnd har således det yttersta ansvaret för att
den enskilde inte ska stå utan personlig assistans. Om akut behov av
stöd uppstår under tider på dygnet som inte täcks av beslut om
personlig assistans kan det akuta behovet tillgodoses genom insatser
enligt SoL till exempel hemtjänst.
Utifrån den enskildes önskemål kan stadsdelsnämnderna uppfylla
sitt ansvar på tre sätt:
Stadsdelsnämnden utför assistansen, antingen genom egen
regi eller genom att köpa av annan assistansanordnare
(entreprenad).
Stadsdelsnämnden betalar ekonomiskt stöd till skälig
kostnad för personlig assistans till den enskilde som själv
ordnar sin assistans eller köper assistans av en anordnare.
Den enskilde kan begära att stadsdelsnämnden betalar
ersättning till skälig kostnad direkt till assistansanordnaren.
Att ersättning betalas direkt till anordnaren kan underlätta för den
enskilde och huvudprincipen är att sådan begäran godtas. Det finns
dock ingen skyldighet för stadsdelsnämnden att godta den enskildes
begäran.
Om stadsdelsnämnden beslutar att inte betala ersättning direkt till
anordnaren betalas den istället till den enskilde. Den enskilde har
sedan möjlighet att använda den ekonomiska ersättningen för att
köpa assistans av anordnaren. Den enskilde får då ersättningen
utbetalad till sitt konto och kan sedan betala ersättning till
anordnaren.
Enligt HFD 2019 ref. 21 är ett beslut om att inte betala ut
assistansersättning direkt till anordnaren inte överklagbart. Ett
beslut om att betala ut assistansersättning till en assistansanordnare
är enligt HFD inte heller ett sådant gynnande beslut som inte får
ändras till den enskildes nackdel. HFD konstaterar att det därmed är
möjligt att ändra ett beslut om att utbetalning ska ske direkt till en
viss assistansanordnare. Domen avser assistansersättning enligt SFB
men bör kunna tillämpas även i ärenden som avser ekonomisk
ersättning för personlig assistans enligt LSS.
Personlig assistans enligt LSS ska utformas på ett sådant sätt att den
enskilde har stort inflytande över hur stödet ska ges. Den enskilde
kan välja att kommunen utför den personliga assistansen eller att få
ekonomiskt bidrag till skälig kostnad och själv vara arbetsgivare
eller anlita någon annan med tillstånd. Respektive stadsdelsnämnd
behöver därför säkerställa att det är möjligt för den enskilde att
välja att kommunen utför den personliga assistansen. Det kan ske
genom stadsdelsnämndens egen regi eller genom överenskommelse
med annan stadsdelsnämnd. Kommunen har även, enligt 17 § LSS,
Tillämpningsanvisningar
104 (205)
möjlighet att sluta avtal med en privat utförare om att tillhandahålla
personlig assistans.
En begäran om att stadsdelsnämnden ska betala ersättning till skälig
kostnad direkt till assistansanordnaren ska vara skriftlig och det ska
finnas ett avtal om personlig assistans mellan den enskilde och den
valda assistansanordnaren.
Om någon av stadens kommunala utförare, på den enskildes
begäran, anordnar assistans som beviljats av Försäkringskassan ska
ett avtal upprättas mellan utföraren och den enskilde.
9.2.14 Skyldighet för assistansanordnaren att
tillhandahålla all assistans
Av 24 § LSS framgår att den som har meddelats tillstånd enligt 23 §
LSS och som har anlitats för att utföra personlig assistans åt en
enskild, är skyldig att tillhandahålla all den assistans för vilken den
enskilde har beviljats ekonomiskt stöd enligt 9 § 2 LSS eller
assistansersättning enligt 51 kap. SFB. Den enskilde ska inte mot
sin vilja behöva anlita flera anordnare för olika tider på dygnet.
Undantag kan dock göras om tillståndshavaren har särskilda skäl för
att inte tillhandahålla all assistans
.
Av lagrådsremissen framgår att med särskilda skäl avses framförallt
när en anordnare vid sjukfall och andra oförutsedda händelser
tvingas hänvisa till kommunen eller annan anordnare. Syftet med
detta är att inte försvåra för mindre företag att bedriva verksamhet.
Kommunens yttersta ansvar gentemot enskilda som behöver
personlig assistans gäller i dessa fall. Den enskilde har fortfarande
möjlighet att anlita fler än en assistansanordnare för olika tider och
behov.
I ett avgörande i Högsta förvaltningsdomstolen (HFD 2012 ref. 75)
slås dock fast att en kommun inte är skyldig att varaktigt anordna
endast en del av insatsen medan den återstående delen tillhandahålls
av en annan assistansordnare. Kommunen hade i detta fall erbjudit
sig att i stället utföra all beviljad assistans, vilket enligt HFD
innebar att kommunen hade levt upp till sitt yttersta ansvar.
9.2.15 Tillstånds- och anmälningsplikt för att bedriva
verksamhet
En enskild person får enligt 23 § LSS inte utan tillstånd av IVO
yrkesmässigt bedriva verksamhet som avser personlig assistans
enligt 9 § 2 LSS eller assistansersättning enligt 51 kap. SFB.
Handläggaren ska informera den enskilde om tillståndsskyldigheten
och kontrollera att tillstånd finns hos den anordnare som den
enskilde valt innan ekonomiskt stöd för personlig assistans enligt 9
§ 2 LSS betalas ut.
Tillämpningsanvisningar
105 (205)
9.2.16 Om den enskilde själv anordnar sin assistans
Den som har beviljats ekonomiskt stöd för personlig assistans enligt
9 § 2 LSS och som har anställt någon för sådan personlig assistans
ska enligt 23 § femte stycket LSS göra en anmälan till IVO innan
assistenten påbörjar sitt arbete. Handläggaren ska informera den
enskilde om anmälningsskyldigheten och vid behov hjälpa den en-
skilde att göra en anmälan samt kontrollera att en anmälan har
gjorts.
Med arbetsgivarrollen följer en hel del skyldigheter. När den
enskilde väljer att själv vara arbetsgivare ska kommunen kunna
bistå med rådgivande stöd vad gäller arbetsgivaransvaret (prop.
1992/93:159 s. 73). Det innebär att stadsdelsnämnden ska erbjuda
sådant stöd om den enskilde väljer att själv anordna sin assistans.
Som arbetsgivare är den enskilde skyldig att göra skatteavdrag och
betala in arbetsgivaravgifter vilket framgår av 10 kap.
skatteförfarandelagen (2011:1244) och 2 kap. socialavgiftslagen
(2000:980). Den som själv anställer sina assistenter ska därför också
vara registrerad som arbetsgivare hos Skatteverket.
Den som själv anställer sina assistenter bedriver inte
näringsverksamhet. Den enskilde kan dock själv bedriva
assistansverksamhet i egen näringsverksamhet (enskild firma)
genom att anordna assistans för andra brukare. Om den enskilde
bedriver sådan verksamhet kan denne inte köpa assistans av sin
egen firma eftersom den inte kan ses som fristående i förhållande
till den enskilde. Den enskilde kan därför inte bedriva
näringsverksamhet med sig själv som kund. Ekonomisk ersättning
för personlig assistans är skattefri för den enskilde och kan därför
inte utgöra inkomst i dennes enskilda näringsverksamhet. Det är
däremot möjligt för den enskilde att köpa assistans från till exempel
ett aktiebolag som denne själv är ägare eller delägare i eftersom
bolaget är en självständig juridisk person.
Föräldrar till ett omyndigt barn kan köpa assistans av en
assistansanordnare eller själva anställa assistenter för barnets
räkning. Enligt Skatteverket kan inte en underårig med rättslig
verkan betala ut ersättning för arbete till sin personliga assistent.
Någon av vårdnadshavarna ska därför registreras i Skatteverkets
arbetsgivarregister. I vissa undantagsfall kan det bli aktuellt att
registrera en underårig som arbetsgivare, till exempel den som fyllt
16 år och som med överförmyndarens samtycke bedriver
näringsverksamhet (rörelse) och anlitar arbetskraft i verksamheten
(13 kap. 13 § föräldrabalken) eller en underårig med eget hushåll
och som i hushållet betalar ut arbetsersättning som innebär
skyldighet att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter.
För mer information gällande frågan om barn själva kan anställa
sina personliga assistenter se Skatteverkets rättsliga
Tillämpningsanvisningar
106 (205)
ställningstagande (2006-11-03, dnr 131 590173-06/111)
https://www4.skatteverket.se/rattsligvagledning.
9.2.17 Registerkontroll vid personlig assistans
Obligatorisk kontroll av belastningsregistret enligt lagen om
registerkontroll av personal som utför vissa insatser åt barn med
funktionshinder gäller för personer som erbjuds anställning som
personliga assistenter för barn. Det gäller däremot inte om föräldrar
anställs som personliga assistenter. En person som erbjuds
anställning som per-sonlig assistent av den som själv är
assistansberättigad är skyldig att lämna registerutdrag om den
enskilde, dvs. den assistansberättigade, begär det.
Registerkontrollen är i dessa fall frivillig, det är den enskilde som
avgör om registerkontroll ska göras.
Handläggaren ska informera den enskilde om möjligheten att göra
registerkontroll i samband med beslut om ekonomiskt stöd för
personlig assistans enligt 9 § 2 LSS.
9.2.18 Timbeloppet
Ekonomisk ersättning enligt 9 § 2 LSS beviljas endast under
förutsättning att den används för köp av personlig assistans eller för
kostnader för personliga assistenter.
I Stockholms stad betalas ersättningen ut månadsvis med det
timbelopp som regeringen årligen fastställer för assistansersättning
enligt 51 kap. SFB. Inom ramen för schablonbeloppet får den
enskilde, eller den som den enskilde köper personlig assistans av,
avgöra hur stor del av beloppet som ska användas till lön och andra
omkostnader (prop. 2007/08:61 s. 19). Kostnader som är en
förutsättning för att den personliga assistenten ska kunna utföra
uppdraget att ge ett personligt utformat stöd, ingår i den personliga
assistansen. Det är inte möjligt för den enskilde eller dennes
assistansanordnare att använda medlen till annat än löner och andra
kostnader för personliga assistenter. Med andra kostnader avses
assistans- och utbildningskostnader, arbetsmiljöinsatser,
personalkostnader och administration.
Förhöjt timbelopp vid särskilda skäl
Om det finns särskilda skäl kan ekonomiskt bidrag till personlig
assistans lämnas med ett högre belopp än schablonbeloppet. Med
anledning av att staden tillämpar det timbelopp som regeringen
årligen fastställer för assistansersättning enligt 51 kap. SFB
tillämpas även att ett högre belopp inte får överstiga
schablonbeloppet med mer än 12 procent.
Tillämpningsanvisningar
107 (205)
9.2.19 Bestämmelser i LSS om vad som inte räknas som
kostnad för personlig assistans
Som kostnader för personlig assistans anses enligt 9 d § LSS inte
ersättning för assistans som utförs av någon som
1. inte har fyllt 18 år,
2. är bosatt utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
3. som till följd av sjukdom, ålderdom eller liknande orsak
saknar förmåga att utföra arbete som personlig assistent,
eller
4. på arbetstid som överstiger den tid som anges i 2–4 §§ lagen
(1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete, 5–10 b §§
arbetstidslagen (1982:673) eller kollektivavtal som uppfyller
kraven i 3 § arbetstidslagen
Assistenten ska ha fyllt 18 år
I förarbetena anges att den som är under 18 år kan sakna den
personliga mognad och erfarenhet som krävs för arbetet som
assistent och arbetet kan lätt komma i konflikt med
arbetsmiljöföreskrifter för minderåriga (prop. 2012/13:1
Utgiftsområde 9 s. 222).
Assistenten ska inte vara bosatt utanför EES-området
Assistenterna ska kunna identifieras och vara bosatta inom EES-
området för att rätt till ekonomiskt stöd för personlig assistans ska
föreligga. Det är den enskildes respektive assistansanordnarens
ansvar att redovisa utförd assistans och lämna uppgifter om
assistenterna.
Den personliga assistenten får inte sakna förmåga att arbeta
som assistent
Den som inte kan arbeta som personlig assistent får inte heller
arbeta som assistent. Alla assistenters förmåga att utföra personlig
assistans ska dock inte utredas. Det är endast på förekommen
anledning, när det finns en verklig anledning att anta att en assistent
saknar förmåga att fullgöra sitt assistansarbete, som assistentens
arbetsförmåga ska utredas. I dessa fall kan kommunen begära
uppgifter från assistentens arbetsgivare som visar att assistenten inte
saknar arbetsförmåga i arbetet som assistent. Syftet är främst att
kommunen ska kunna agera om en assistent knappast kan anses
förmögen att kunna utföra något assistansarbete och fusk således
kan misstänkas. Den bristande arbetsförmågan ska vara relaterad till
sjukdom, ålderdom eller liknande omständighet. I fråga om vad som
är arbetsförmåga kan ledning hämtas från den praxis som
Försäkringskassan har i fråga om arbetsoförmåga. Om det till
exempel visar sig att en assistent har hel sjukersättning är
Tillämpningsanvisningar
108 (205)
utgångspunkten att denne saknar förmåga att arbeta som assistent.
Den som kan arbeta deltid bör dock inte vara förhindrad att arbeta
som assistent. Någon fast övre åldersgräns anges inte utan får
bedömas från fall till fall (prop. 2012/13:1 Utgiftsområde 9 s. 221).
Endast personlig assistans som utförs inom lagstadgad
arbetstid räknas
Assistans som är utförd i strid med vissa angivna regler
arbetstidslagstiftningen (se 9 d § 4 LSS) anses inte som kostnad för
personlig assistans. Vilka arbetstidsbestämmelser som gäller beror
på vem som anställt assistenten.
Assistenter som är anställda av den enskilde själv omfattas av de
angivna arbetstidsbegränsningarna enligt 2–4 §§ lagen om arbetstid
mm. för husligt arbete. I övriga fall gäller arbetstidslagen för i
princip alla arbetstagare oavsett vem som är arbetsgivare (prop.
2012/13:1 utgiftsområde 9 s. 221).
Lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete
Lagen om arbetstid m.m. i husligt arbete reglerar arbetstiden för en
arbetstagare som arbetar i arbetsgivarens hushåll i de fall det inte
finns kollektivavtal som reglerar arbetstiden. Denna lag gäller om
assistenten har den assistansberättigade som arbetsgivare. Även de
assistenter som är anhöriga till den assistansberättigade personen
omfattas av lagen om de är anställda av den assistansberättigade.
Av 2 § framgår att den ordinarie arbetstiden får uppgå till högst 40
timmar i veckan i genomsnitt för en tid av högst fyra veckor.
Vidare framgår att om arbetet innefattar tillsyn av barn eller annan
hushållsmedlem, som icke kan taga vård om sig själv, får den
ordinarie arbetstiden förlängas i den mån de medlemmar av
hushållet, som har ansvaret för att tillsynsbehovet blir tillgodosett,
är ur stånd att utöva tillsynen till följd av förvärvsarbete utanför
hemmet eller till följd av nedsatt arbetsförmåga. Sådan förlängning
får ske med högst 12 timmar i veckan i genomsnitt för en tid av
högst fyra veckor. I arbetstiden inräknas ej uppehåll i arbetet, under
vilket arbetstagaren fritt förfogar över sin tid och icke är skyldig att
stanna kvar på arbetsstället. Vecka räknas från och med måndag
eller annan dag enligt vad som tillämpas för arbetsstället.
Av 3 § framgår att när det finns särskilda skäl får övertid tas ut med
högst 48 timmar under en tid av fyra veckor, dock högst 300 timmar
under ett kalenderår. Bestämmelsen om övertid är tänkt att tillämpas
extensivt, det vill säga de allra flesta orsaker till övertiden godtas.
Det är däremot inte meningen att bestämmelsen ska utnyttjas för att
utsträcka den ordinarie arbetstiden regelbundet under en längre
period. (Prop. 1970:150 s. 48–49) Mot bakgrund av detta bör
stadsdelsnämnden som regel inte pröva orsaken till övertid. Utöver
Tillämpningsanvisningar
109 (205)
ordinarie arbetstid med 40 timmar i veckan under en
fyraveckorsperiod, bör övertid med högst 48 timmar under en tid av
fyra veckor, dock högst 300 timmar per kalenderår godtas.
Av 4 § framgår att om det oundgängligen behövs på grund av
olyckshändelse eller akut sjukdomsfall eller annan sådan
omständighet, som inte kunnat förutses, får övertid tas ut i den
utsträckning som förhållandena kräver. Av förarbetena framgår att
övertid bara får tas ut för arbete som står i omedelbart samband med
den inträffade händelsen som inte kan anstå och som inte kan
utföras av någon annan (prop. 1970: 150 s. 49). För att ekonomisk
ersättning ska kunna betalas ut enligt 4 § bör stadsdelsnämnden
därför pröva anledningen till övertiden.
Arbetstidslagen
Arbetstidslagen (1982:673), ATL, reglerar arbetstiden för
arbetstagare som utför arbete för en arbetsgivares räkning, det vill
säga är anställda hos en anordnare (1 §). Lagen gäller inte arbete
som utförs i arbetsgivarens hushåll. Arbetstidslagen gäller däremot
inte arbete som utförs av arbetstagare som med hänsyn till
arbetsuppgifter och anställningsvillkor har företagsledande ställning
(2 § första stycket 2 ATL).
Assistans som utförts på arbetstid som överstiger den arbetstid som
gäller enligt reglerna i 5–10 b § ATL räknas inte som kostnad för
personlig assistans (9 d § 4 LSS).
Kollektivavtal
Arbetstiden kan också vara reglerad genom kollektivavtal.
Arbetstiden för en assistent kan regleras i kollektivavtal oavsett om
det är arbetstidslagen eller lagen om arbetstid m.m. i husligt arbete
som annars skulle vara tillämpliga. Enligt 3 § arbetstidslagen får det
i kollektivavtal göras undantag från lagen i dess helhet och
avvikelser från bland annat bestämmelsen om sammanlagd arbetstid
i 10 b § om detta inte innebär att mindre förmånliga villkor ska
tillämpas för arbetstagarna än vad som följer av parlamentets och
rådets direktiv 2003/88/EG. Det är således inte möjligt att i
kollektivavtal avtala bort minimidirektivet om arbetstidens
förläggning i 3 § ATL. Det är upp till varje medlemsland att avgöra
i sin lagstiftning om man kan gå utöver 48 timmar. Sverige har valt
att inte ge den möjligheten. Om det finns ett kollektivavtal bör
stadsdelsnämnden vid tillämpning av 9 d § LSS utgå från att
kollektivavtalet uppfyller kraven i 3 § arbetstidslagen.
Kollektivavtalen är tidsbegränsade och följer ofta industriavtalens
längd. I vissa kollektivavtal används termen begränsningsperiod.
Den är synonym med beräkningsperiod som används i ATL.
Beräkningsperioden följer inte alltid kalendermånaden eller börjar
på en måndag. Den kan omfatta månader eller veckor och den kan
Tillämpningsanvisningar
110 (205)
gå över ett eller flera månadsskiften. Om anordnaren är bunden av
kollektivavtal finns möjlighet att neka utbetalning på grund av
avvikelser från kollektivavtalets reglering av dygns- och veckovila.
9.2.20 Beslut om att neka utbetalning av ersättning
Om den enskilde begär ersättning för assistans som utförts av någon
som är under 18, som är bosatt utanför EES-området eller som till
följd av sjukdom, ålderdom eller liknande orsak saknar förmåga att
utföra arbete som personlig assistent kan stadsdelsnämnden genom
beslut neka att utge ersättning eftersom det arbete som utförts inte
ska räknas som kostnad för personlig assistans. Detsamma gäller
om begäran avser arbetstid som överstiger den tid som anges i 2-4
§§ lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete, 5-10 b §§
arbetstidslagen (1982:673) eller kollektivavtal som uppfyller kraven
i 3 § arbetstidslagen.
9.2.21 Socialtjänstens möjligheter att begära underlag för
utförd assistans
Av 51 kap. 4 § SFB framgår att assistansersättning endast lämnas
under förutsättning att den används för köp av personlig assistans
eller för kostnader för personliga assistenter. Någon motsvarande
bestämmelse finns inte i LSS. Av HFD 2016 ref 87 framgår dock att
en kommun har rätt att kräva att en enskild som begär ersättning för
kostnader för personlig assistans, ger in underlag som möjliggör en
bedömning av kostnadernas skälighet även om ersättningsanspråket
inte överstiger schablonbeloppet för den statliga
assistansersättningen.
Kommunens skyldighet att utge ersättning för personlig assistans
avser de verkliga kostnaderna för assistansen i den mån de kan
bedömas som skäliga. För att kunna ta ställning till detta finns
därmed möjlighet för kommunen att kräva att den enskilde ger in
underlag som möjliggör en bedömning av kostnadernas storlek och
skälighet. Eftersom Stockholms stad tillämpar samma
schablonbelopp som för den statliga assistansersättningen blir det
dock sällan aktuellt att kontrollera själva delposterna för
ersättningen när den enskilde anlitar en assistansanord-nare.
Stadsdelsnämnden avgör i det enskilda fallet om det finns skäl att
kontrollera delposterna, det kan till exempel handla om situationer
där det finns misstankar om oegentligheter.
Om den enskilde själv anställer sina assistenter finns däremot skäl
för stadsdelsnämnden att säkerställa att ersättningen bara används
för kostnader för personlig assistans. För att säkerställa att
ersättningen bara används för kostnader för personlig assistans ska
den enskilde månadsvis redovisa samtliga kostnader till
stadsdelsnämnden. De kostnader som ska redovisas avser lön,
Tillämpningsanvisningar
111 (205)
assistansomkostnader, utbildningskostnader, arbetsmiljöinsatser,
personalomkostnader samt administrationskostnader.
Enligt 8 kap. 19 § inkomstskattelagen (1999:1229) (IL) är den
assistansersättning som ges ut till den funktionsnedsatte skattefri för
denne. Den lön eller annan ersättning för arbete som den
funktionsnedsatte i sin tur betalar till sina personliga assistenter är
skattepliktig hos de personliga assistenterna. När den enskilde själv
anställer sina assistenter kan ersättningen endast användas till att
betala kostnader som har samband med anställningen och arbetet
som personlig assistent. Den enskilde kan därmed inte själv ta ut
medel ur ersättningen för eget arbete eftersom medel som är
skattefria hos mottagaren inte kan användas som skattefri ersättning
för utfört arbete.
Om vårdnadshavarna själva anställer assistenter för barnets räkning
ska assistansen redovisas på samma sätt som om barnet själv hade
anställt sina personliga assistenter.
Uppgifter som ska lämnas till kommunen
Enligt 11 a § LSS ska den som är arbetsgivare för eller
uppdragsgivare åt en personlig assistent lämna uppgifter till
kommunen som visar
om assistenten är närstående till eller lever i
hushållsgemenskap med den insatsberättigade,
om assistenten har fyllt 18 år och
om assistenten är bosatt inom eller utanför EES-området.
Uppgifterna ska lämnas innan assistansen börjar utföras och vid
ändrade förhållanden.
Den som är arbetsgivare för eller uppdragsgivare åt en personlig
assistent ska även lämna uppgifter till kommunen som visar den
arbetstid som assistenten har arbetat hos en insatsberättigad
(tidredovisning). Sådana uppgifter ska lämnas månadsvis i
efterhand.
Stadsdelsnämnden måste få möjlighet att bedöma om den enskilde
haft faktiska kostnader för personlig assistans. Om
assistansanordnaren inte inkommer med uppgifter om de assistenter
som arbetar samt tidredovisning som visar faktiskt utförd assistans
är det inte möjligt för stadsdelsnämnden att avgöra vilka faktiska
kostnader som ska ersättas. Det är därför av stor vikt att
stadsdelsnämnden är uppmärksam på att tidsredovisning inkommer
och i förekommande fall begär in tidrapporter. Tidrapporter ska
begäras in i samtliga ärenden med beslut om personlig assistans
enligt 9 § 2 LSS.
Inkomna tidrapporter bör förvaras i den enskildes akt.
Tillämpningsanvisningar
112 (205)
En kommun är inte skyldig att utge ersättning förrän underlag och
nödvändiga uppgifter lämnats in. När underlag väl har kommit in
kan kommunen däremot inte neka att betala ut ersättning enbart på
den grunden att underlaget kommer in sent. Det kan dock finnas
skäl att genom beslut neka att utge ersättning om stadsdelsnämnden
bedömer att underlaget inte visar att assistans har utförts eller att det
arbete som utförts inte ska räknas som kostnad för personlig
assistans enligt 9 d§ LSS.
Om uppgifter inte lämnas, eller om det finns brister i det underlag
som lämnas in, kan handläggaren informera den enskilde och/eller
assistansanordnaren om att förutsättningar saknas för att betala ut
ekonomiskt stöd för personlig assistans enligt LSS. Om anordnaren
inte rättar till påpekade brister kan stadsdelsnämnden besluta om att
neka utbetalning.
Beslut om att neka utbetalning är inte ett sådant beslut som enligt 27
§ LSS får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Det finns
dock praxis där kammarrätterna prövat frågan.
9.2.22 Utbetalning av ekonomiskt stöd för personlig
assistans
Ekonomiskt stöd för personlig assistans kan betalas ut direkt till den
enskilde eller dennes legale ställföreträdare, alternativt till en
assistansanordnare. Om den enskilde är under 18 år betalas det
ekonomiska stödet direkt till dennes vårdnadshavare eller
förmyndare. Huvudregeln är att utbetalning sker i efterskott, men
undantag kan göras om den enskilde själv anordnar sin assistans.
Ersättningsbeloppet till den enskilde baseras på antal timmar
angivna i beslutet. Utbetalningen av det ekonomiska stödet för
personlig assistans för en viss månad får grundas på ett beräknat
antal timmar för den månaden.
Ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för personlig assistans enligt
9 § 2 LSS ska inte utbetalas för tid som överstiger den tid som
anges i beslutet. Om den enskilde använt mer assistans än vad som
anges i beslutet ger det inte rätt till ersättning om det inte finns en
ansökan om retroaktiv assistans. En sådan ansökan ska ha prövats
och bifallits innan ersättning betalas ut.
Utbetalning till den enskilde
Den enskilde kan i sin ansökan om personlig assistans enligt 9 § 2
LSS ange till vilket konto utbetalningen av ekonomiskt stöd för
personlig assistans ska göras. Om den enskilde senare vill ändra
mottagande konto bör detta göras skriftligt. För att ekonomisk
ersättning för personlig assistans ska kunna betalas ut till den
enskilde ska den enskilde ha tecknat ett avtal om att köpa personlig
Tillämpningsanvisningar
113 (205)
assistans av en anordnare eller själv ha anställt personliga
assistenter.
Möjlighet att betala ut ersättning i förskott när den enskilde
själv anställer sina assistenter
I förarbetena framgår att möjligheten att betala ut
assistansersättning i förskott infördes för att den som själv an-ställer
sina assistenter ska kunna avlöna dem och klara övriga omkostnader
utan att ligga ute med pengar (prop. 1992/93:159 s. 71). Även
kommunen kan medge utbetalning i förskott till den som anställer
alla sina assistenter själv.
För att få förskottsbetalning i Stockholms stad gäller följande krav:
Den enskilde ska anställa alla sina assistenter.
Den enskilde ska ha anmält till IVO att han eller hon
anställer assistenter själv.
Den enskilde ska vara registrerad som arbetsgivare hos
Skatteverket.
Den enskilde ska inte bedriva den egna
assistansverksamheten som näringsverksamhet.
Om den enskilde har fått ersättning utbetald i förskott ska den
ersättning som betalats ut jämföras med den som har redovisats. Om
den enskilde inte har använt all ersättning till att anlita personliga
assistenter ska denne betala tillbaka överskottet. Om den enskilde
inte återbetalar ekonomiskt stöd som inte använts kan
stadsdelsnämnden med stöd av 12 § LSS besluta om återbetalning
av ekonomiskt stöd som lämnats felaktigt eller med ett för högt
belopp.
Utbetalning till en assistansanordnare med tillstånd
Det ska finnas en skriftlig begäran från den enskilde för att
utbetalning ska kunna ske till en anordnare. Om begäran rör
personlig assistans till ett barn ska den undertecknas av båda
föräldrarna, förutsatt att de har gemensam vårdnad. Handläggaren
ska kontrollera att den valda assistansanordnaren har tillstånd att
bedriva assistansverksamhet. Det ska också finnas ett avtal om
personlig assistans mellan den enskilde och den valda
assistansanordnaren. Ett avtal mellan den enskilde och
assistansanordnaren ska minst innehålla uppgifter om:
Den enskildes namn och personnummer.
Anordnarens namn och organisationsnummer.
Daterad underskrift av den enskilde och anordnaren.
Specifikation över vad avtalet gäller.
Från och med vilken tidpunkt avtalet börjar gälla.
Tillämpningsanvisningar
114 (205)
Avtal med en anordnare om personlig assistans till ett barn bör
undertecknas av båda föräldrarna, förutsatt att de har gemensam
vårdnad.
När den enskilde fyller 18 år och vårdnadshavarna tidigare har
undertecknat en begäran om utbetalning till en anordnare samt ett
avtal med anordnaren, bör handläggaren kontakta den enskilde och
fråga om denne kommer att fortsätta ha avtal med samma anordnare
samt fortsatt önskar att utbetalning sker direkt till anordnaren.
Svaret ska dokumenteras i en journalanteckning. Om den enskilde
har en legal ställföreträdare ska den kontaktas.
Om anordnaren inte har tillstånd
Kostnad för personlig assistans som har utförts i en yrkesmässig
enskild verksamhet utan tillstånd enligt 23 § LSS ger inte rätt till
ekonomiskt stöd enligt 9 § 2 LSS.
Kommunen kan därför enligt 9 d § LSS neka utbetalning av
ersättning till assistansbolag utan giltigt tillstånd, även i fall där
utbetalningen går genom den som är assistansberättigad. För
assistans som har utförts utan tillstånd lämnas dock ekonomiskt stöd
enligt 9 § 2 LSS om verksamheten har haft tillstånd under
avtalstiden och assistansen har utförts senast två veckor efter den
dag då den assistansberättigade underrättades om att tillståndet har
upphört att gälla, eller det finns särskilda skäl.
Av prop. 2020/21:205 s.32 framgår att den assistansberättigade
exempelvis kan ha speciella behov som bara kan tillgodoses av
assistenter med viss kompetens eller erfarenhet. Utbetalning med
stöd av bestämmelsen om särskilda skäl bör dock inte bli aktuell
annat än under en kortare övergångsperiod som inte bör uppgå till
mer än ett fåtal veckor. Den exakta längden på den frist som
medges på grund av särskilda skäl får bedömas i det enskilda fallet
och ska utgå från den enskildes behov.
Beslut om att inte betala ut ekonomisk ersättning för personlig
assistans med stöd av 9 d § LSS andra stycket bör föregås av en
utredning med syfte att utreda om det ändå finns skäl att enligt
tredje stycket betala ut ersättning. Bedöms det inte föreligga skäl
enligt tredje stycket får stadsdelsnämnden besluta om att ersättning
inte ska betalas ut.
Möjlighet att neka eller stoppa utbetalning direkt till
anordnaren
Om stadsdelsnämnden bedömer att en anordnare inte är lämplig att
ta emot utbetalningar av ekonomisk ersättning direkt från
kommunen kan sådan begäran nekas eller stoppas. En anledning till
att inte betala ersättning direkt till anordnaren kan vara att
Tillämpningsanvisningar
115 (205)
stadsdelsnämnden har gjort en anmälan till polis eller IVO. Det kan
även finnas skäl att stoppa utbetalningen till en anordnare som har
fått sitt tillstånd indraget av IVO men där inhibition beviljats i
avvaktan på att domstolen avgör målet. En individuell bedömning
får göras i det enskilda fallet.
Möjlighet att besluta att ersättning ska betalas ut till någon
annan person
Av 11 § LSS framgår att kommunen får besluta att ersättningen ska
betalas ut till någon annan än den enskilde. Om någon till följd av
ålderdomssvaghet, sjuklighet, långvarigt missbruk av
beroendeframkallande medel eller någon annan liknande orsak är ur
stånd att själv ta hand om ekonomiskt stöd får kommunen besluta
att ersättningen ska betalas ut till någon annan person för att
användas till kostnader för personlig assistans till den
stödberättigade. Den person som stadsdelsnämnden har beslutat att
ersättningen ska betalas ut till blir endast betalningsmottagare. Den
som är arbetsgivare för assistenterna ska fortsätta att fullgöra sin
roll som arbetsgivare. Om den enskilde själv har varit arbetsgivare
till sina assistenter så ska denne fortsätta att fullgöra de skyldigheter
som finns i rollen som arbetsgivare.
9.2.23 Dokumentation samt uppföljning av beslut om
personlig assistans
Av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om
dokumentation i verksamhet som bedrivs med stöd av SoL, LVU,
LVM och LSS (SOSFS 2014:5) framgår att kommunal eller enskild
verksamhet som utför personlig assistans utöver bestämmelserna i
2-4 kap. ska tillämpa föreskrifterna i 6 kap. 1 § första stycket 1,3,4
och 6 samt 2-5§§. En assistansberättigad som har beviljats
assistansersättning eller ekonomiskt stöd för skäliga kostnader för
personlig assistans ska vid tillämpning av 6 kap. SOSFS 2014:5
betraktas som uppdragsgivare och jämställas med den beslutande
nämnden.
Insatsen personlig assistans möjliggör i stor utsträckning för den
enskilde att bestämma när, hur och var assistansen ska utföras. Det
är dock viktigt att handläggaren följer upp hur beviljad assistans
används för att säkerställa att den enskilde har ett fortsatt behov av
det stöd som insatsen är beviljad för. Vid en sådan uppföljning kan
handläggaren exempelvis stämma av om det skett väsentliga
förändringar i de förhållanden som legat till grund för beslutet. Det
kan både handla om ökat eller minskat behov. Vid en uppföljning
kan även en avstämning gällande hur redovisning av tid sköts göras
med den som anordnar assistansen. Antal uppföljningar under en
beslutsperiod kan variera beroende på beslutets längd. En
bedömning får göras i varje enskilt fall.
Tillämpningsanvisningar
116 (205)
Besök i hemmet när närstående är personlig assistent
Uppföljning i hemmet kan vid behov även ske med stöd av 9 c §
LSS om assistans utförs av någon som är när-stående till eller lever
i hushållsgemenskap med den enskilde.
När ekonomiskt stöd enligt 9 § 2 LSS har beviljats och assistans
utförs av någon som är närstående till eller lever i
hushållsgemenskap med den enskilde och som inte är anställd av
kommunen, ska kommunen enligt 9 c § 1. LSS få besöka den
enskilde när det behövs för bedömningen av rätten till eller behovet
av insatsen eller i övrigt för tillämpningen av LSS. Med närstående
avses make, sambo, barn, förälder och syskon samt deras makar,
sam-bor och barn.
Av förarbetena till bestämmelsen (prop. 2012/13:1) framgår att
detta inte innebär någon rätt för kommunen att få fritt tillträde till
bostaden eller att utföra tillsyn, utan syftet är endast att utreda den
enskildes behov och att under-söka om den assistans som
kommunen beviljat faktiskt utförs.
Av 9 c § LSS framgår vidare att det ekonomiska stödet för personlig
assistans enligt 9 § 2 LSS får dras in eller sättas ned om kommunen
utan giltig anledning vid upprepade tillfällen vägras besök. För att
stödet ska få dras in eller sättas ned krävs att den insatsberättigade
har informerats om denna påföljd. Vidare krävs att hembesök är
nödvändigt för bedömning av rätten till eller behovet av insatsen
eller i övrigt för tillämpning av lagen.
Av prop. 2012/13:1, Utgiftsområde 9, s. 229 framgår också att en
giltig anledning till att vägra ta emot besök kan vara att den enskilde
är allvarligt sjuk eller måste delta i en inbokad aktivitet eller
behandling. Även andra boen-des önskemål kan ha betydelse för
frågan om det finns godtagbara skäl för att vägra besök i hemmet.
Ledning bör enligt förarbetena hämtas från Försäkringskassans
tillämpning av nuvarande reglering om giltig anledning för att vägra
medverka vid utredningsåtgärder (110 kap. 52-53 §§ SFB). Det
ekonomiska stödet får dras in tillfälligt tills att den enskilde
medverkar till att ett hembesök blir av.
Ett alternativ till att acceptera hembesök bör enligt förarbetena vara
att den närstående assistenten anställs av kommunen. Syftet med
denna möjlighet är att begränsa det integritetsintrång som hembesök
enligt 9 c § 1 LSS kan innebära för den enskilde, samtidigt som
kommunen ges en viss insyn i verksamheten.
Information till den enskilde om indragning eller nedsättning av
ekonomiskt stöd samt möjligheten att istället för hembesök välja att
den närstående assistenten anställs av kommunen bör vara skriftlig.
Det är viktigt att handläggaren säkerställer att den enskilde och/
eller den enskildes företrädare har tagit del av informationen. Beslut
Tillämpningsanvisningar
117 (205)
om indragning eller nedsättning av ekonomiskt stöd fattas med stöd
av 9 c § andra stycket LSS. Innan beslut fattas ska den utredning
som ligger till grund för beslutet kommuniceras i enlighet med 25 §
FL.
9.2.24 Väsentliga förändringar
Av 37 § första punkten FL framgår att ett gynnande beslut får
ändras om det framgår av beslutet att det under vissa förutsättningar
får ändras (ändringsförbehåll). Ett gynnande beslut får också ändras
om den enskilde har lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter.
Ett beslut om personlig assistans kan ändras om det finns ett
ändringsförbehåll som anger att det kan komma att ändras om det
sker väsentliga förändringar i de förhållanden som legat till grund
för beslutet. Om handläggaren får information om väsentliga
förändringar av de omständigheter som har legat till grund för
beslutet kan det därför finnas skäl att ta ställning till om det
pågående beslutet om personlig assistans ska ändras. Information
om väsentliga förändringar kan inkomma från den enskilde, dennes
företrädare eller på annat sätt.
Om handläggaren, efter att ha fått information om väsentliga
förändringar, gör bedömningen att det kan finnas anledning att
ändra beslutet ska en ny utredning inledas. Observera att den
enskilde ska informeras om att nämnden beslutat att inleda en ny
utredning. Om det tidigare beslutet ändras ska det ske genom ett
nytt beslut där det framgår att det utgör en ändring av det tidigare
beslutet.
Observera att det i LSS inte finns någon bestämmelse om skyldighet
för den enskilde att anmäla väsentliga förändringar. Handläggaren
kan dock i samband med uppföljning fråga den enskilde om
eventuella förändrade behov.
Nedan ges exempel på väsentliga förändringar som kan vara grund
för ändring förutsatt att det legat till grund för beslutet och därmed
omfattas av ändringsförbehållet:
flytt till en annan bostad
den enskilde flyttar ihop med en partner
den enskilde behöver mindre assistans än vad pågående
beslut avser
den enskilde får något annat permanent stöd från
regionen
den enskilde har fått nya hjälpmedel som faktiskt
tillgodoser delar av stödbehovet
legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal har bedömt att
personen behöver hälso- och sjukvårdsåtgärder som inte
utgör egenvård
Tillämpningsanvisningar
118 (205)
9.2.25 Återbetalning av ekonomiskt stöd för personlig
assistans
Kommunen får enligt 12 § LSS besluta om återbetalning av
ekonomiskt stöd om den som erhållit stödet eller dennes
ställföreträdare genom att lämna oriktiga uppgifter eller på annat
sätt har förorsakat att det ekonomiska stödet har lämnats felaktigt
eller med för högt belopp. Detsamma gäller om det ekonomiska
stödet annars har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp och
den som erhållit stödet eller dennes ställföreträdare skäligen borde
ha insett detta. Med skäligen menas att den enskilde har haft goda
skäl att inse felaktigheten. Den enskilde kan därmed bli
återbetalningsskyldig om denne borde ha insett att utbetalningen var
felaktig.
Det är nämnden som har bevisbördan vid beslut om återbetalning.
Nämnden ska visa att det har skett en felaktig utbetalning. Nämnden
ska också visa att den enskilde eller dennes ställföreträdare har
förorsakat den felaktiga utbetalningen alternativt borde ha insett att
ekonomiskt stöd lämnats felaktigt. Vid en bedömning behöver
nämnden väga in skäl för och emot att den enskilde eller dennes
företrädare skäligen borde ha insett att en utbetalning av
ekonomiskt stöd har varit felaktig. Att den enskilde är medveten om
att de förhållanden som ligger till grund för ersättningen från
nämnden har ändrats innebär inte automatiskt att denne skäligen
borde ha insett att det påverkar rätten till den ekonomiska
ersättningen. Bedömningen av om den enskilde skäligen borde ha
insett att utbetalningen var felaktig ska göras utifrån både de
uppgifter som den enskilde lämnat till nämnden och de uppgifter
som nämnden lämnat till den enskilde.
Det är viktigt att beakta att ett återkrav av erhållet ekonomiskt stöd
för personlig assistans enligt 9 § 2 LSS inte kan riktas mot en
assistansanordnare (se Kammarrätten i Göteborgs dom, mål
nr
1798-24). Det innebär att återkrav endast kan framställas mot den
enskilde, även om ersättningen betalats ut direkt till en anordnare av
assistansen.
Om den enskilde är under 18 år ska ersättningen betalas tillbaka av
den enskildes förmyndare om det inte finns särskilda skäl. Särskilda
skäl för att i stället rikta kravet mot barnet kan vara att barnet nästan
är 18 år och själv har ansökt om insatsen, eller att förmyndaren har
placerat alla tillgångar hos barnet. Om det finns flera förmyndare
svarar de solidariskt för skyldigheten.
Uppföljning av återkrav
Utgångspunkten är att den enskilde eller dennes företrädare frivilligt
betalar tillbaka felaktigt utbetald ekonomisk ersättning. Vid
utebliven återbetalning bör kontakt tas med den enskilde och/eller
Tillämpningsanvisningar
119 (205)
företrädare för att diskutera varför återbetalningen har uteblivit. Om
den enskilde inte frivilligt betalar sitt återkrav kan nämnden vända
sig direkt till kronofogdemyndigheten för verkställighet. Av 3 kap.
§ 1 utsökningsbalken framgår att verkställighet får ske på grund av
domstols dom, utslag eller beslut. Verkställighet får även ske på
grund av en förvaltningsmyndighets beslut som innefattar
betalningsskyldighet.
Beslut om återbetalning enligt 12 § LSS får överklagas till allmän
förvaltningsdomstol. Om den enskilde överklagar nämndens beslut
om återbetalning behöver nämnden invänta att domen vunnit laga
kraft innan kontakt tas med kronofogdemyndigheten.
9.2.26 Kommunens underrättelse- och
anmälningsskyldigheter avseende personlig assistans
Nedan underrättelse- och anmälningsskyldigheter följer av lag och
uppgifterna kan därmed lämnas ut utan hinder av sekretess (10 kap.
28 § OSL).
Anmälan till Försäkringskassan
Enligt 15 § 8 LSS ska kommunen anmäla till
Försäkringskassan när någon som har ansökt om personlig
assistans enligt 9 § 2 LSS kan antas ha rätt till
assistansersättning enligt 51 kap. SFB. Trots att en sådan
behovsanmälan inte kräver den enskildes samtycke bör
handläggaren alltid informera denne innan en anmälan om
assistansersättning görs. På Försäkringskassans webbplats
finns en särskild blankett som ska användas för anmälan.
Enligt 15 § 9 LSS ska kommunen underrätta
Försäkringskassan när någon som får assistansersättning
beviljas boende med särskild service, daglig verksamhet,
barnomsorg eller någon annan insats som kan påverka
behovet av personlig assistans. Underrättelseskyldigheten
gäller även om den enskilde alltid är skyldig att själv anmäla
beslut om sådana insatser för att säkerställa att
Försäkringskassan informeras. På Försäkringskassans
webbplats finns en särskild blankett som ska användas för
anmälan.
Enligt 15 § 10 LSS ska kommunen anmäla till
Försäkringskassan om det finns anledning att anta att
assistansersättning används för annat än köp av personlig
assistans eller kostnader för personliga assistenter.
För mer information om hur sådan anmälan görs se
Försäkringskassans webbplats.
Tillämpningsanvisningar
120 (205)
Försäkringskassans beslut om assistansersättning gäller alltid
tillsvidare och det finns ingen lagstiftning som ger
Försäkringskassan rätt till kontinuerlig uppföljning av
assistansbeslut. Försäkringskassans möjlighet att ompröva beslut är
helt beroende av impulser från andra så som den enskilde själv,
kommuner, myndigheter eller andra externa impulser
. Omprövning
kan ske om det inträffat ett väsentligt ändrat förhållande eller om
oriktiga uppgifter lämnats.
Om den försäkrade inte uppfyller sin anmälningsskyldighet enligt
110 kap. 46 § SFB kan det få konsekvenser för rätten till ersättning
eftersom Försäkringskassan kan dra in eller sätta ned ersättningen
enligt 110 kap. 52 § SFB. Om den försäkrade har förorsakat den
felaktiga utbetalningen genom att ha brustit i sin uppgifts- eller
anmälningsskyldighet kan han eller hon bli återbetalningsskyldig
(108 kap. 2 § SFB).
Anmälningar från kommunen är mycket värdefulla för att
Försäkringskassan ska kunna säkerställa att rätt ersättning lämnas
till rätt person. Det är sedan Försäkringskassan som utreder det
ändrade förhållandet och bedömer om det finns skäl att ompröva
rätten till assistansersättning.
Om kommunen genom sin övriga verksamhet får vetskap om att en
assistansberättigad klarar betydligt mer av sin dagliga livsföring än
vad som borde vara fallet för den som beviljats assistansersättning
ska kommunen anmäla detta till Försäkringskassan (prop.
2012/13:1, utgiftsområde 9, s. 235).
Av 21 § SFB framgår bland annat att när en försäkrad beviljas
assistansersättning ska beslut om assistansersättning sändas till
kommunen.
För att kunna uppmärksamma om det finns anledning att anta att
assistansersättning används för annat än personlig assistans eller att
den assistansberättigade klarar mer än vad som borde vara fallet är
det av stor vikt att handläggaren har kännedom om den enskildes
beslut om assistansersättning och för vilka behov assistansersättning
har beviljats. När stadsdelsnämnden utreder ansökningar om
insatser från personer som har assistansersättning bör handläggaren
därför ta del av Försäkringskassans bedömning och beslut som finns
i den enskildes LSS-akt. Det gäller även vid uppföljning av insatser
såsom daglig verksamhet, korttidsvistelse och korttidstillsyn.
När en anmälan eller underrättelse har lämnats till
Försäkringskassan kan det hända att en handläggare hör av sig med
begäran om ytterligare uppgifter, vilket är möjligt med stöd av 110
kap. 31 § SFB. Den här regleringen i socialförsäkringsbalken är
sekretessbrytande. Stadsdelsnämnden ska därmed med stöd av lag
Tillämpningsanvisningar
121 (205)
lämna de uppgifter som Försäkringskassan behöver för att utföra sitt
arbete i enlighet med socialförsäkringsbalken. Det är dock viktigt
att vara vaksam på att det kan finnas uppgifter som socialtjänsten
har i ärendet som inte är av betydelse för Försäkringskassans
ärende. Handläggaren kan vid behov be Försäkringskassan att
specificera vilka uppgifter som behövs och med stöd av vilken
bestämmelse innan informationen lämnas ut. Observera att
Försäkringskassan normalt sett är skyldig att delge den som
anmälan eller underrättelsen gäller de uppgifter som lämnats till
Försäkringskassan.
Anmälan till IVO
Enligt 15 § 11 LSS ska kommunen anmäla till IVO om det
finns anledning att anta att en enskild bedriver yrkesmässig
verksamhet med personlig assistans utan tillstånd enligt 23 §
LSS eller att en tillståndshavares lämplighet för att bedriva
sådan verksamhet kan ifrågasättas. För mer information om
anmälan se IVOs webbplats.
9.2.27 Assistansersättning enligt socialförsäkringsbalken
Rätt till statlig assistansersättning för personlig assistans regleras i
51 kap. SFB. Av 51 kap. 2 § SFB framgår att de bestämmelser som
avser utförandet av insatsen personlig assistans enligt LSS också
ska tillämpas på personlig assistans som beslutats enligt SFB. Det
framgår också att personlig assistans som ges med stöd av SFB är
samma insats som ges enligt 9 § 2 LSS.
Om den enskildes behov av personlig assistans för de
grundläggande behoven överstiger 20 timmar i veckan har denne
rätt till assistansersättning från Försäkringskassan för att finansiera
sin personliga assistans.
Försäkringskassan är enligt 51 kap. 21 § SFB skyldig att samverka
med kommunen. När en person ansöker om eller beviljas
assistansersättning ska kommunen höras i ärendet, om det inte är
obehövligt. Beslut om assistansersättning och beslut om utbetalning
till kommunen eller annan ska sändas till kommunen.
Kommunen har enligt 51 kap. 22 § SFB det ekonomiska ansvaret
för de 20 första assistanstimmarna per vecka. Försäkringskassan ska
enligt 51 kap. 23 § SFB underrätta kommunen om det belopp som
kommunen ska betala. Försäkringskassan debiterar kommunen
denna kostnad månadsvis.
Kommunen har rätt att ta del av den slutavräkning som ska göras.
Har kommunen betalat ersättning med ett för högt belopp ska
Försäkringskassan återbetala beloppet.
Tillämpningsanvisningar
122 (205)
Om den enskilde saknar rätt till assistansersättning
Av 15 b § LSS framgår att en
kommun som har tagit emot ett beslut
från Försäkringskassan som innebär att en enskild saknar rätt till
assistansersättning enligt 51 kap. SFB, utan dröjsmål ska informera
den enskilde om förutsättningarna för insatser enligt 9 § 1-10. Detta
gäller dock inte om det är uppenbart obehövligt att lämna sådan
information.
Lag (2018:556).
Om en stadsdelsnämnd får information från Försäkringskassan om
att den enskilde har fått avslag på sin ansökan om
assistansersättning alternativt har fått ett beslut om helt eller delvis
indragen assistansersättning är det av stor vikt att handläggaren
kontaktar den enskilde för att informera om möjligheten att vid
behov ansöka om insatser enligt LSS eller SoL.
Ansvarig kommun vid ärenden om assistansersättning och
beslut om boende i en annan kommun
Av 51 kap. 21 och 22 §§ SFB framgår att det är
bosättningskommunen enligt 16 § LSS som ska höras när någon
ansöker om assistansersättning. Bosättningskommunen ska även
ersätta kostnaderna för de 20 första assistanstimmarna. I det fall en
annan kommun har fattat beslut om boende med stöd av 16 c § eller
16 d § LSS är det kommunen som fattat beslutet om boendet som
ska höras.
Handläggning i avvaktan på Försäkringskassans beslut
Även om det kan antas att den enskilde har rätt till
assistansersättning enligt SFB och anmälan till Försäkringskassan
därmed har gjorts ska handläggaren skyndsamt utreda den enskildes
ansökan om personlig assistans enligt LSS. Det innebär att den
första behovsutredningen ofta görs parallellt med
Försäkringskassans utredning. Samma krav på skyndsam
handläggning gäller i ärenden där det är ställt utom all tvekan att
assistansersättning enligt SFB kommer att bli aktuell. Under tiden är
det viktigt att handläggaren samverkar med Försäkringskassans
handläggare för att samordna och underlätta utredningsarbetet.
Observera att sådan samordning kräver samtycke från den enskilde.
Särskild samtyckesblankett för samverkan mellan
stadsdelsnämnden och Försäkringskassan finns på intranätet. Det är
av stor vikt att stadens handläggare är den enskilde behjälplig med
att delge påskriven samtyckesblankett till Försäkringskassan för att
underlätta samverkan och informationsdelning.
Interimistiska beslut
JO har uttalat att kommuner saknar möjlighet att fatta interimistiska
beslut i LSS-ärenden eftersom det inte finns någon bestämmelse
Tillämpningsanvisningar
123 (205)
som möjliggör detta i LSS eller i förvaltningslagen.
Stadsdelsnämnden har därför ingen möjlighet att fatta beslut om
personlig assistans i avvaktan på Försäkringskassans beslut. Den
omständigheten att kommuner saknar möjlighet att fatta
intermistiska beslut i LSS-ärenden innebär dock inte att den
enskilde kan ställas helt utan bistånd under kommunens
utredningstid. Fram till dess att det slutliga beslutet om personlig
assistans fattas får den enskildes behov i stället tillgodoses genom
insatser enligt SoL (JO dnr 6900-2014).
Om kommunens utredning visar att den enskilde är i behov av
personlig assistans ska handläggaren fatta ett beslut om personlig
assistans enligt 9 § 2 LSS. Beslutet bör förses med ett
ändringsförbehåll eftersom ett eventuellt bifallsbeslut från
Försäkringskassan innebär väsentligt förändrade förhållanden. Det
ska framgå av beslutet att det kan komma att ändras om
Försäkringskassan helt eller delvis beviljar den enskildes ansökan
om assistansersättning. Kommunens basansvar innebär bland annat
att om stadsdelsnämnden bedömt att den enskildes behov av
assistans är större än vad Försäkringskassan beviljat
assistansersättning för, kvarstår stadsdelsnämndens skyldighet att ge
den enskilde assistans som täcker behovet. Detsamma gäller om
Försäkringskassan i första instans avslagit en ansökan om
assistansersättning. Skulle beslutet senare ändras i högre instans kan
staden få retroaktiv ersättning från Försäkringskassan
Det bör observeras att Försäkringskassans handläggare alltid har
möjlighet att fatta så kallade provisoriska tjänstemannabeslut om
assistansersättning.
Retroaktiv ersättning
Som huvudregel gäller att Försäkringskassan kan bevilja
assistansersättning retroaktivt en månad före den månad då ansökan
eller anmälan från kommunen har gjorts och att kommunen därmed
kan få retroaktiv ersättning för motsvarande period. Detta gäller
under förutsättning att den enskilde har haft personlig assistans
enligt 9 § 2 LSS under tiden och att assistansen utförs i enlighet
med kraven och förutsättningarna i SFB.
Försäkringskassan lämnar ersättning för assistans som utförs innan
beslut har fattats endast om den enskilde månadsvis under
handläggningstiden redovisar till Försäkringskassan att assistansen
utförs, på samma sätt som gäller för den löpande redovisningen
efter att ärendet har avgjorts (51 kap. 7 § SFB).
Direktutbetalning till kommunerna av retroaktivt beviljad
assistansersättning görs bara i de fall personlig assistans verkställts
av kommunen i egen regi. I andra fall sker utbetalningen av den
retroaktivt beviljade assistansersättningen till den enskilde eller
assistansanordnaren, trots att kommunen redan ersatt kostnaderna
Tillämpningsanvisningar
124 (205)
för assistansen. I dessa fall ska kommunen i stället kräva att den
enskilde eller assistansanordnaren återbetalar ersättningen.
Om den enskilde får retroaktiv ersättning från Försäkringskassan för
tid som en stadsdelsnämnd redan betalat ut ersättning för är det av
stor vikt att nämnden begär att denna ersättning återbetalas.
För att underlätta samarbete i dessa situationer och tydliggöra
förutsättningarna har staden tagit fram en rutin rörande
återbetalning av den ersättning som kommunen har utbetalat och
som täcks av försäkringskassans beslut om assistansersättning som
utföraren eller den enskilde ombeds skriva under.
Tillfälligt utökat behov av assistans
Förutsägbara, kontinuerliga situationer i den dagliga livsföringen
ligger till grund för behovsbedömningen av assistansersättning
enligt SFB. Kommunen har ansvar för tillfälliga utökningar av
assistansen utöver vad som beviljats inom ramen för den statliga
assistansersättningen. När ett behov av utökning uppkommit ska
den en-skilde lämna in en ansökan till stadsdelsnämnden, som
utreder behovet i sedvanlig ordning. Om en person ofta ansöker om
tillfälligt utökat behov kan det tyda på att Försäkringskassan i sin
bedömning av assistansersättning inte tagit hänsyn till alla
förutsägbara och kontinuerliga behov. I dessa fall bör en anmälan
enligt 15 § 8 LSS göras till Försäkringskassan.
9.2.28 Stadens basansvar vid vakanser orsakade av
sjukdom
Kommunen ansvarar för att såväl tillhandahålla som finansiera
personlig assistans vid tillfälligt behov av assi-stans på grund av att
den ordinarie assistenten är sjuk. Detta ansvar beskrivs i förarbetena
enligt följande (prop. 1992/93:159 s. 73):
”Om en fristående organisation åtagit sig arbetsgivaransvaret, bör
denna också fullgöra de åtaganden som i olika avseenden följer med
arbetsgivaransvaret. Det kan vidare inträffa att assistenten
tillfälligtvis inte kan utföra arbetet på grund av sjukdom eller av
annan orsak. I en sådan situation är kommunen genom den nya
lagen skyldig att på den enskildes begäran gripa in.”
Utifrån den enskildes ansökan kan staden uppfylla sitt ansvar på tre
sätt:
Stadsdelsnämnden utför assistansen.
Stadsdelsnämnden betalar ekonomiskt stöd till skälig
kostnad motsvarande ordinarie assistents sjuklön till den
enskilde som själv ordnar sin assistans.
Den enskilde kan begära hos stadsdelsnämnden att
kommunen betalar ersättning till skälig kostnad mot-
Tillämpningsanvisningar
125 (205)
svarande ordinarie personlig assistents sjuklön direkt till
vald assistansanordnare med tillstånd.
Tillfällig utökning enligt 9 § 2 LSS vid ordinarie assistents
sjukdom
Schablonbeloppet för assistansersättning som utbetalas av
Försäkringskassan täcker inte kostnader för sjuklön till ordinarie
personlig assistent då denne är sjuk. Detsamma gäller för
ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för personlig assistans som
har beviljats enligt 9 § 2 LSS av kommunen. Assistansanordnaren
eller den enskilde ersätts för merkostnaden för sjuklön från
kommunen motsvarande kostnaden för sjuklön till ordinarie
personlig assistent.
I rättsfallet RÅ 2009 ref. 104 har HFD uttalat att schablonbeloppet
för assistansersättning avser att täcka såväl kostnader för arbetande
assistent som administrativa kostnader. Vid ordinarie assistents
sjukdom får beloppet som Försäkringskassan betalar ut anses täcka
kostnaden för vikarien samt administrativa kostnader, inklusive
kostnaden för anskaffning av vikarie etc. Den faktiska
merkostnaden utgörs därför av kostnaderna för den assistent som är
sjuk, eftersom kostnaden för en arbetande assistent redan täcks av
det schablonbestämda timbeloppet (se även HFD 10 oktober 2011 i
mål nr 3959–3961-10.)
Vid ordinarie personlig assistents sjukdom är det den enskilde som
avgör om denne vill att kommunen går in med en vikarie eller om
kommunen ska betala ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för
personlig assistans till den enskilde eller dennes assistansanordnare
för att de själva ordnat med vikarie. Den enskilde måste ansöka om
insatsen hos sin stadsdelsnämnd. En begäran om ersättning för
merkostnader vid ordinarie assistents sjukdom ska göras för varje
tillfälle den ordinarie personliga assistenten är sjuk och handläggs
som ett sedvanligt LSS-ärende. Stadsdelsnämnden ska därmed alltid
utreda begäran i sak och fatta beslut om insats enligt 9 § 2 LSS.
Enligt 7 § LSS är det personer som tillhör personkretsen enligt 1 §
samma lag som kan ha rätt till insatser. Det är därmed den enskilde
som kan ha rätt till ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för
personlig assistans enligt 9 § 2 LSS i samband med ordinarie
assistents sjukdom. Det gäller oavsett om kommunen verkställer ett
beslut om personlig assistans genom att betala ut ersättningen direkt
till assistansbolaget.
LSS innehåller inga bestämmelser om när och hur en ansökan om
assistans ska göras eller från vilken tidpunkt insatsen kan beviljas.
I preskriptionslagen finns dock bestämmelser om när en fordran
preskriberas.
Tillämpningsanvisningar
126 (205)
För fordran mot en konsument, om fordringen avser en vara, tjänst
eller annan nyttighet som en näringsidkare i sin yrkesmässiga
verksamhet har tillhandahållit konsumenten för huvudsakligen
enskilt bruk är preskriptionstiden tre år. Preskription innebär att
borgenären förlorar rätten att kräva ut sin fordran (2 och 8 §§
preskriptionslagen). Begreppen konsument och näringsidkare har
samma innebörd här som i t.ex. avtalsvillkorslagen,
konsumentköplagen och konsumentkreditlagen. Med konsument
avses en enskild medborgare i egenskap av privatperson. Termen
näringsidkare omfattar varje fysisk eller juridisk person som
yrkesmässigt bedriver näringsverksamhet av ekonomisk natur
(prop. 1979/80:119 s. 90).
Kammarrätten i Göteborg har i två domar (mål nr 5884-18 och mål
nr 728-19) bedömt att en enskild som ansöker om ekonomiskt stöd
till skäliga kostnader för personlig assistans i samband med
ordinarie assistents sjukdom är en enskild medborgare som i
egenskap av privatperson har anlitat ett aktiebolag som
assistansanordnare. Vidare bedömdes att assistansanordnaren är en
juridisk person som yrkesmässigt bedriver näringsverksamhet av
ekonomisk natur och att assistansen som assistansanordnaren
tillhandahåller är avsedd för den enskildes enskilda bruk.
Mot bakgrund av detta bedömde kammarrätten att treårig
preskriptionstid gäller för assistansanordnarens fordringar mot
enskilda avseende de tjänster som assistansanordnaren har
tillhandahållit. För de fordringar som preskriberats, saknade
assistansanordnaren rätt att kräva ut sin fordran. Den enskilde hade
således ingen skyldighet att betala fordringarna och därmed inte
någon skälig kostnad för sjuklön.
Underlag för utbetalning när kommunen ska ersätta
merkostnader för sjuklön vid ordinarie assistents sjukdom
Av rättsfallet RÅ 2005 ref. 85 framgår att kommunens skyldighet
att ge ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för personlig assistans
ska utgå från de verkliga kostnaderna för insatsen. Med skäliga
kostnader avses samma slags kostnader som den statliga
assistansersättningen ska täcka och det schablonbelopp som
regeringen fastställer för den ersättningen kan tjäna till viss ledning
vid bedömningen av kostnadernas skälighet. Vidare framgår av RÅ
2005 ref. 86 att en kommuns skyldighet att ge ekonomiskt stöd till
kostnader för assistans vid ordinarie assistents sjukdom avser de
verkliga kostnaderna för insatsen, dvs. de faktiska merkostnaderna.
Av rättsfallet HFD 2015 ref. 72 framgår att för att en kommun
enligt 9 § 2 LSS ska vara skyldig att utge ekonomiskt stöd för
merkostnader vid ordinarie assistents sjukdom krävs att vikarie har
anlitats. Vidare framgår av rättsfallet HFD 2016 ref. 87 att en
kommun har rätt att kräva att en enskild som begär ersättning för
Tillämpningsanvisningar
127 (205)
kostnader för personlig assistans, ger in underlag som möjliggör en
bedömning av kostnadernas storlek och skälighet.
SKR har tagit fram ett förslag på hur kommuner och privata
utförare kan hantera sjuklönefrågan inom personlig assistans.
Förslaget syftar till att underlätta handläggningen för både privata
utförare och kommuner. Stadsdelsnämnderna rekommenderas att
följa SKR:s förslag på hantering. Beslutande stadsdelsnämnd
ansvarar dock för att ärendet blir tillräckligt utrett och avgör därmed
vilket underlag som krävs för att ett korrekt beslut ska kunna fattas.
Vid behov kan stadsdelsnämnden därför begära in ytterligare
underlag än de som finns uppräknade i SKR:s förslag på hantering
om det finns skäl för det. En individuell bedömning får göras i det
enskilda fallet.
Ta del av SKR:s förslag på hantering av sjuklöner på SKR:s
webbplats.
9.2.29 Personlig assistans vid semesterresor
Återkommande semesterresor tillhör sådana kontinuerliga behov
som ska beaktas vid behovsbedömningen av personlig assistans.
Den enskilde kan också ansöka om tillfällig utökning av personlig
assistans för att kunna genomföra en semesterresa. En tillfällig
utökning kan bli aktuell om semesterresan inte utgör ett
kontinuerligt behov som medräknats i det befintliga beslutet.
När det gäller personlig assistans vid semesterresor finns i lagens
förarbeten inga begränsningar om var, hur ofta och hur länge den
enskilde får resa. Detta innebär att rätten till utökad personlig
assistans för semesterresa får bedömas individuellt och vägas mot
kvalitetsnivån goda levnadsvillkor.
Av 16 § LSS framgår att en kommuns ansvar enligt LSS gäller
gentemot dem som är bosatta i kommunen. I förarbetena till
bestämmelsen uttalas att ”Vid bedömning av frågan om var en
person skall anses bosatt kan ledning hämtas från folkbokföringens
bestämmelser om rätt folkbokföringsort. En person kan alltså i regel
anses bosatt på den ort där han är folkbokförd” (prop. 1992/93:159
s. 185).
En person ska som utgångspunkt vara folkbokförd där han eller hon
är bosatt vilket enligt huvudregeln är där personen regelmässigt
tillbringar sin dygnsvila (6 och 7 §§ folkbokföringslagen).
Enligt 8 § folkbokföringslagen leder det inte till ändrad bosättning
att under en på förhand bestämd tid regelmässigt tillbringa sin
dygnsvila på en annan fastighet än där man har sin egentliga
hemvist. Detta gäller dock endast för vistelser som bestäms till
högst ett år.
Tillämpningsanvisningar
128 (205)
Av 20 § folkbokföringslagen framgår att den som kan antas komma
att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila utom landet under minst ett
år enligt huvudregeln ska avregistreras från folkbokföringen som
utflyttad.
Av det ovanstående följer att kommunens ansvar för insatser enligt
16 § LSS inte bör gälla vid semestervistelser utanför kommunen
som varar längre än ett år.
Omkostnader för personlig assistans under semesterresan
Ekonomiskt stöd för personlig assistans eller assistansersättning ska
täcka samtliga omkostnader för den personliga assistenten under
semesterresan. Om omkostnaderna för personliga assistenter under
semesterresan inte täcks av beviljad assistans, inklusive tillfälligt
utökad personlig assistans, kan kompletterande beslut fattas enligt
stadens riktlinjer för medföljare vid semesterresa.
Kommunens ansvar att verkställa personlig assistans när den
enskilde vistas utomlands
I Stockholms stad är utgångspunkten att personer som får sin
assistans utförd av kommunen ska kunna vistas utomlands. Det ska
här särskilt beaktas att staden har särskilda riktlinjer för medföljare
vid semesterresa där det framgår att för den som har beslut om
personlig assistans enligt 9 § 2 LSS eller assistansersättning enligt
51 kap. SFB från Försäkringskassan ska behovet av medföljare i
första hand tillgodoses genom redan beviljad personlig assistans.
Det finns dock inte någon skyldighet för kommunen att verkställa
beslut utomlands. Det innebär att det blir upp till den kommunala
assistansutföraren att i det enskilda fallet avgöra om det finns
förutsättningar att verkställa insatsen utomlands.
När det gäller personlig assistans har det betydelse om den enskilde
är beviljad ”biträde av personlig assistent” eller ”ekonomiskt stöd
till skäliga kostnader för assistans” enligt
9 § 2 LSS. Insatsen
”ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för assistans” avviker från
övriga insatser i LSS genom att det enbart är en summa pengar som
beviljas. Den enskilde bör kunna behålla sitt stöd så länge som
denne enligt folkbokföringslagens regler är att betrakta som bosatt i
kommunen. Den enskilde torde därmed kunna vistas utomlands en
tid utan att rätten till insatsen påverkas, se
RÅ 2010 ref. 69.
Kommunens skyldighet att verkställa personlig assistans utomlands
är däremot inte klarlagd av HFD och det framgår inte heller av LSS.
Sveriges kommuner och regioner (SKR) har uttalat att
förhållandena är annorlunda när det gäller ”biträde av personlig
assistent”. SKR menar att orsaken till detta är att kommunallagens
(KL) grundläggande kompetensbestämmelse medför att kommunal
verksamhet bedrivs av kommuner och i Sverige. I
Tillämpningsanvisningar
129 (205)
speciallagstiftning kan undantag från denna princip regleras men så
torde, enligt SKR, inte i något fall ha skett när det gäller en
skyldighet att verkställa beslut utomlands.
Läs mer om SKR:s redogörelse för kommunernas skyldigheter att
verkställa beslut om personlig assistans utomlands i
SKR:s yttrande
i mål RÅ 2010 ref. 69 (SKR dnr 09/1087).
9.3 Ledsagarservice
Personer med funktionedsättning ska kunna delta i meningsfulla
fritidsaktiviteter samt i kultur- och idrottsliv med möjlighet att
kunna leva som andra. Insatsen ledsagarservice innebär att en
person med funktionsnedsättning får stöd av en annan person,
ledsagare, och syftar till att möjliggöra delaktighet i samhällslivet
och kontakter med andra.
Syftet med ledsagarservice enligt LSS är att underlätta för den
enskilde att ha kontakter med andra och vara delaktig i
samhällslivet. Ledsagarservice syftar till att bryta eller motverka
isolering som en funktionsnedsättning kan leda till. Ledsagarservice
ska alltid vara individuellt utformad och ha karaktären av personlig
service (prop1992/93:159 s.178).
Om den enskilde har personlig assistans enligt LSS eller
assistansersättning enligt SFB ingår ledsagarservice i den personliga
assistansen.
Av lagens förarbeten framgår att ledsagarservice är en insats knuten
till aktiviteter utanför hemmet. Avsikten med insatsen är att göra det
möjligt för den enskilde att besöka vänner, delta i fritidsaktiviteter,
kulturlivet eller bara promenera. Vad som avses med
fritidsaktiviteter anges inte närmare men det kan exempelvis vara
att besöka simhall, vistas i naturen, ridning eller andra tränings- och
intresseaktiviteter. Insatsen kan också ges för att före-bygga
isolering och kan ha stor betydelse för enskildas möjligheter att
utöva och delta i hälsofrämjande aktiviteter på fritiden.
Enligt rättspraxis tar insatsen ledsagarservice sikte på en tämligen
begränsad insats avsedd att ge personer med funktionsnedsättning
som inte har personlig assistans ökade möjligheter att genomföra
enklare aktiviteter och bryta social isolering. Att åka på utrikes
semesterresor kan enligt HFD normalt inte anses vara en sådan
enklare aktivitet som omfattas av insatsen ledsagarservice, HFD
2011 ref 60. Ledsagning vid en utlandsresa har dock vid mycket
speciella omständigheter ansetts omfattas av insatsen
ledsagarservice, RÅ 2003 ref. 79 I.
När det gäller aktiviteter som att göra inköp, delta på föreläsning, gå
på träning eller andra enklare vardagsaktiviteter så kan detta enligt
Tillämpningsanvisningar
130 (205)
rättspraxis ingå i ledsagarservice som ett led i att komma ut i
samhället bland andra människor.
Det ska vara möjligt att kombinera olika aktiviteter så som att till
exempel ta en promenad och i samband med detta göra ett inköp av
dagligvaror om den enskilde har behov av detta. Det kan därför bli
aktuellt med andra aktiviteter än de som nämns i biståndsbeslutet
eller beställningen vilket är möjligt så länge målet med insatsen,
dvs. delaktighet i samhället, uppfylls.
Omvårdnad ingår inte i ledsagarservice, men vid behov inkluderar
ledsagarservice hjälp med förflyttning, på- och avklädning, stöd vid
toalettbesök samt måltidssituationer. I förarbetena anges att insatsen
ska ha karaktären av personlig service och anpassas efter den
enskildes behov.
Insatsen ska utformas på sådant sätt att den är lättillgänglig och
stärker den enskildes förmåga att leva ett självständigt liv.
Observera att Stockholms stad har särskilda riktlinjer för
medföljare vid semesterresa. Vid behov av stöd i samband med en
semesterresa som inte kan beviljas i form av ledsagarservice enligt
LSS ska frågan prövas enligt stadens riktlinjer för medföljare vid
semesterresa.
9.3.1 Behovsbedömning av ledsagarservice enligt LSS
Om den enskilde omfattas av LSS personkrets, har behov av
insatsen och behovet inte är faktiskt tillgodosett har denne rätt till
ledsagarservice. Genom insatsen ska den enskilde tillförsäkras goda
levnadsvillkor. Det finns inte någon bestämmelse om ett högsta tak
avseende antalet timmar, det är det individuella behovet som ska
vara avgörande för rätten till insats och omfattning.
Den enskildes intressen samt normala aktiviteter ska beaktas.
Behovet av ledsagarservice kan vara större för en person som är helt
beroende av ledsagning för att komma ut från hemmet. Det ska även
beaktas att olika personer kan ha olika behov beroende på ålder. Till
exempel kan ledsagarservice för personer i yrkesverksam ålder vara
ett sätt att bli mer delaktig i samhällslivet som på sikt kan leda till
ett mer aktivt liv med arbete och studier.
För äldre personer kan insatsen vara en möjlighet att bibehålla ett
aktivt liv. När det gäller äldre personer behöver handläggaren
beakta att behovet av insatsen kan öka i samband med att personen
avslutar sitt yrkesliv eller att behovet inte längre är tillgodosett på
grund av andra förändringar i den äldres liv. I syfte att motverka att
den individuella behovsbedömningen påverkas av att den enskildes
ärende överförs till äldreomsorgen ska samverkan kring äldre med
behov av ledsagarservice genomföras mellan socialtjänst och
äldreomsorg.
Tillämpningsanvisningar
131 (205)
Om ledsagarservicen avser barn och ungdomar med
funktionsnedsättning ska det behov som går utöver vad som är
normalt föräldraansvar för ett barn utan funktionsnedsättning i
samma ålder utgöra grund för bedömningen. I bedömningen ska
hänsyn tas till att äldre barn/ungdomar ofta har behov av att göra
aktiviteter tillsammans med någon annan vuxen än sina föräldrar.
Ledsagarservice syftar till att bryta eller motverka isolering som en
funktionsnedsättning kan leda till. Om ansökan om ledsagarservice
avser en vuxen som delar hushåll med en make/maka, partner eller
med någon annan bör detta beaktas i bedömningen. Det ska dock
beaktas att den enskilde har rätt att få stöd för att kunna utöva sina
fritidsintressen och kulturella aktiviteter med mera på egen hand
utan att för detta vara beroende av annan person i hushållet.
Bedömning av omfattning av insatsen och omkostnader för
ledsagaren
För att kunna bedöma omfattningen av den enskildes behov av
ledsagarservice och vilka eventuella omkostnader för ledsagaren
som kan uppkomma bör följande utredas:
Hur ser den enskildes aktuella livssituation ut?
Har den enskilde till följd av sin funktionsnedsättning behov
av ledsagarservice för att bryta eller motverka isolering?
I vilka situationer behöver den enskilde ledsagarservice?
Hur ofta? Hur lång tid?
Behöver den enskilde ledsagarservice huvudsakligen för att
kunna ta sig till och från aktiviteter, eller även under själva
aktiviteten?
Förväntas omkostnader för ledsagaren uppkomma?
Därefter gör handläggaren en samlad behovsbedömning av
omfattningen i tid, räknat i timmar per månad och utifrån vad som
krävs för att uppnå goda levnadsvillkor. Rätt till insats föreligger
inte om behovet faktiskt tillgodoses på annat sätt.
9.3.2 Beslut om ledsagarservice
På beslutet ska omfattningen av den beviljade insatsen anges i
timmar per månad. I Stockholms stad har den enskilde rätt att föra
över outnyttjade timmar från en månad till nästkommande månader.
Ramen för användande av timmar är tre månader, därefter påbörjas
en ny tremånadersperiod. Timmar kan inte föras över mellan
tremånadersperioderna. Den första tremånadersperioden påbörjas i
och med att beslutets giltighetstid inleds. För mer information samt
exempel på hur stadens modell för fördelning fungerar se bilaga 2
Stadens modell för användande av timmar
Tillämpningsanvisningar
132 (205)
Timmarna får användas inom ramen för de behov som beslut om
insatsen avser. Det kan således bli aktuellt med andra aktiviteter än
de som nämns i beslut eller beställning vilket är möjligt så länge
målet med insatsen uppfylls – delaktighet i samhället. Den enskildes
möjlighet att föra över timmar innebär inte att han eller hon ska vara
skyldig att spara timmar för att använda till särskilt ändamål. Det får
aldrig förekomma att den enskilde uppmanas att spara timmar för
att använda till särskilt ändamål, om detta innebär att de
kontinuerliga aktiviteterna uteblir.
Observera att ersättning för omkostnader för ledsagaren inte kan
ingå som en del i själva insatsen. I staden har enskilda med beslut
om ledsagarservice rätt till ersättning för omkostnader för
ledsagaren med upp till 300 kronor per månad.
För mer information om handläggning av omkostnadsersättning se
avsnitt 12.8 Omkostnadsersättning för ledsagare vid ledsagning
enligt SoL och ledsagarservice enligt LSS
9.3.3 Beställning och genomförande av ledsagarservice
I beställningen till utföraren ska omfattningen av den beviljade
insatsen i antal timmar per månad samt syfte och mål framgå. Det
ska också framgå vilka behov av ledsagning som ska tillgodoses,
det vill säga för vilken typ av aktiviteter den enskilde har beviljats
insatsen och om den enskilde även behöver ledsagning under själva
aktiviteterna. Det ska vidare framgå av beställningen om den
enskilde har ett beslut om omkostnadsersättning samt vilka
omkostnader för ledsagaren som kan bli aktuella.
9.3.4 Ledsagarservice och bostad med särskild service
I insatserna bostad med särskild service för barn-, ungdomar och
vuxna (9 § 8 och 9 § 9 LSS) ingår fritidsverksamhet och kulturella
aktiviteter, se 9 e § LSS. Som huvudregel ska båda
boendeinsatserna tillgodose den enskildes hela behov av
fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter. Det ska som regel
finnas utrymme för individuellt anpassad ledsagarservice till olika
aktiviteter och fritidssysselsättningar, till exempel genom att
arbetsscheman anpassas, så att den enskilde kan genomföra egna
aktiviteter, även på kvällstid och helger. HFD har i ett mål om
gruppbostad uttalat att det undantagsvis ska finnas möjlighet att få
ledsagarservice som utförs av andra än grupp-bostadens personal i
särskilda fall om behovet av individuell ledsagning inte rent faktiskt
tillgodoses i boendet (RÅ 1995 ref. 47). Personer som bor i bostad
med särskild service kan därmed ha rätt till ledsagarservice om de
är i behov av utökad individuellt anpassad aktivitet och behovet inte
rent faktiskt tillgodoses i boendet. En ansökan om ledsagarservice
som gör gällande att behovet av ledsagarservice rent faktiskt inte är
tillgodosett i bostad med särskild service, ska alltid behandlas
Tillämpningsanvisningar
133 (205)
individuellt. Om behov av individuell ledsagarservice finns som
rent faktiskt inte tillgodoses i bostad med särskild service så har den
enskilde rätt till insatsen.
9.3.5 Andra huvudmäns ansvar samt riksfärdtjänst
Arbetslivet
Personer med funktionsnedsättning ska ges förutsättningar att kunna
delta i arbetslivet. Enligt huvudregeln ansvarar i första hand
arbetsgivaren och Arbetsförmedlingen för de stödinsatser som ska
möjliggöra detta. I det fall behovet faktiskt inte blir tillgodosett och
behovet ligger i linje med intentionerna för ledsagarservice, kan
socialtjänsten efter en individuell bedömning bevilja sådant stöd.
Sjukresor
Om den enskilde inte kan resa med kollektivtrafik till vården kan
han eller hon ha rätt till sjukresa. Det är vårdgivaren som beslutar
om sjukresor.
Om sjukresa inte beviljas och den enskildes behov av att ta sig till
en vårdgivare ligger i linje med intentionerna för ledsagarservice
kan socialtjänsten, efter en individuell bedömning, bevilja sådant
stöd om behovet inte faktiskt tillgodoses på annat sätt. Om behovet
inte ligger i linje med intentionerna för ledsagarservice enligt LSS
kan socialtjänstens yttersta ansvar enligt 2 kap. 1 § SoL innebära att
ledsagning kan beviljas enligt SoL.
Behov av stöd på sjukhus och vid läkarbesök
Det är regionen som ansvarar för den enskildes behov av stöd inom
en sjukvårdsinrättning. Uppmärksammar socialtjänsten att detta
ansvar inte uppfylls är det något som kan tas upp i samverkan med
regionen. Socialtjänstens yttersta ansvar enligt 2 kap. 1 § SoL kan
dock innebära att ledsagning kan beviljas enligt SoL. Ledsagning
enligt SoL kan även bli aktuellt vid besök hos vårdgivare som inte
drivs och betalas av regionen eller som inte har avtal med regionen.
Riksfärdtjänst
Om den som söker tillstånd till riksfärdtjänst behöver ledsagare
under resan, ska tillståndet gälla även ledsagaren. Det är däremot
inte kommunens skyldighet att inom ramen för riksfärdtjänst
anordna ledsagare till resan. I de fall den enskilde inte kan ordna en
ledsagare för resan finns möjlighet att ansöka om detta enligt LSS
eller SoL.
Tillämpningsanvisningar
134 (205)
Färdtjänstresa
Enligt 8 § lagen (1997:736) om färdtjänst ska den enskildes
tillstånd, för den som har behov av ledsagare under resorna, även
omfatta ledsagaren.
Läs mer om färdtjänst på region Stockholms webbplats.
Tåg och flyg
Enligt särskilda EU-regler ska kostnadsfri ledsagning erbjudas på
tågstationer och på alla flygplatser; vid incheckning, av- och
påstigning samt i anslutning till annan resa. Information finns på
Transportstyrelsens, SJ:s och stationsledsagnings webbplats samt
hos flygbolagen.
9.4 Biträde av kontaktperson
Handläggning av insatsen kontaktperson enligt LSS regleras i
Riktlinjer för stadens kontaktverksamhet enligt SoL, LSS och LVU.
9.5 Avlösarservice i hemmet
Avlösarservice enligt 9 § 5 LSS innebär att en person tillfälligt
övertar omvårdnaden om den enskilde från anhöriga eller andra
närstående. Avlösarservice ska kunna ges både som en regelbunden
insats och vid oförutsedda situationer. Det är ofta av stor vikt att
kunna få avlösarservice med kort varsel. Genom insatsen ska
anhöriga och närstående få avkoppling och kunna uträtta sysslor
utanför hemmet. Avlösarservice kan beviljas till både barn och
vuxna (prop. 1992/93: 159 s.77).
Omvårdnadsarbetet för barn med funktionsnedsättning kan vara mer
omfattande än vad som är att betrakta som ”normalt”
föräldraansvar. Det är som huvudregel detta merarbete som bedöms
i biståndshandläggningen. Det lagliga föräldraansvaret kvarstår.
Det är viktigt att uppmärksamma behovet av stöd och avkoppling
också i ett längre perspektiv. Behovet av avlösning och avkoppling
till följd av ett barns funktionsnedsättning kan variera över tid och
se olika ut hos olika föräldrar. Behovet måste därför bedömas
individuellt. Om föräldrarna har fler barn ska även dessa barns
behov vägas in i bedömningen. Avlösarservice kan även vara en
förutsättning för att föräldrarna ska kunna ägna sig åt barnets
syskon. Familjehemsföräldrar har också rätt till avlösarservice om
behov finns och behovet inte tillgodoses på annat sätt.
Det är viktigt att beakta föräldrars eller anhörigas behov av stöd och
avlösning, bland annat för att få möjlighet till avkoppling och kunna
uträtta sysslor utanför hemmet. Föräldrar och syskon till barn med
Tillämpningsanvisningar
135 (205)
funktionsnedsättning behöver ofta avlösning för att kunna
genomföra egna aktiviteter, till exempel studier, fritid och kultur.
9.5.1 Beslut om avlösarservice och insatsens utformning
I Stockholms stad beviljas avlösarservice i antal timmar per månad.
Beviljad tid kan fördelas över månaden utifrån den anhöriges och
den enskildes önskemål. Det är inte möjligt att spara och föra över
timmar till nästkommande månad.
Utgångspunkt för insatsen är den enskildes hem men behöver inte
alltid utföras i den enskildes bostad. Om den enskilde är i behov av
stöd för att klara egna utflykter och aktiviteter är insatsen
ledsagarservice aktuell.
Insatsen ska utformas utifrån den enskildes behov och önskemål
och med stor flexibilitet. Önskemål vad gäller val av avlösare ska i
möjligaste mån tillgodoses.
Observera att om det blir aktuellt med omkostnader för avlösaren
prövas en sådan ansökan med stöd av 4 kap. 1 § SoL. För mer
information se avsnitt om omkostnadsersättning för avlösaren vid
avlösning enligt SoL och avlösarservice enligt LSS.
9.5.2 Kompletterande beslut om avlösning för barnets
syskon
Ibland är det angeläget att föräldrar får vila helt från omvårdnaden
av barn, även från omvårdnaden av det funktionshindrade barnets
syskon. En bedömning ska göras av hela familjens behov.
Kompletterande beslut om avlösning för barnets syskon fattas med
stöd av 4 kap. 1 § SoL.
9.6 Korttidsvistelse utanför det egna hemmet
Korttidsvistelse enligt 9 § 6 LSS innebär att en person med
funktionsnedsättning tillfälligt, under kortare eller längre tid, vistas i
ett korttidshem, hos en korttidsfamilj, deltar i en ”kortkurs” eller
lägerverksamhet. Korttidsvistelse utgör ofta en betydelsefull del i
den enskildes strävan att så småningom, med stöd, skapa sig ett eget
själv-ständigt liv.
Genom korttidsvistelse ska anhöriga kunna ges avlösning och
utrymme för avkoppling (prop. 1992/93:159). För den enskilde kan
korttidsvistelsen både tillgodose behov av miljöombyte och
rekreation och ge möjlighet till personlig utveckling. Insatsen ska
också kunna ges som ett led i att bryta ett beroendeförhållande
mellan barn och föräldrar. Korttidsvistelsen bör ordnas på ett sådant
sätt att den enskilde kan fortsätta sina vanliga dagliga aktiviteter, till
exempel i förskola, skola eller daglig verksamhet.
Tillämpningsanvisningar
136 (205)
I begreppet anhörig ingår de som den enskilde delar hushåll med,
även familjehem. Insatsen kan fungera både som en regelbunden
insats och en insats vid akuta behov.
Korttidsvistelse enligt 9 § 6 LSS kan beviljas till både barn och
vuxna.
9.6.1 Behovsbedömning vid ansökan om korttidsvistelse
Vid behovsbedömningen ska den enskildes behov och anhörigas
behov av stöd och avkoppling vägas samman.
Enligt praxis är ett så kallat rekvisit tillräckligt för att kunna bevilja
korttidsvistelse. Det betyder att behov av avlösning för anhörig och
behov av miljöombyte eller rekreation för den enskilde var för sig
kan ge rätt till kort-tidsvistelse, RÅ 2006 ref. 66 I och II. Även unga
personers behov av personlig utveckling kan vägas in vid be-
dömning av rätt till korttidsvistelse (se HFD 2013 ref. 70).
Det finns inget krav, varken i lagtext eller förarbeten, på att den
enskilde ska sova över på korttidshemmet eller hos korttidsfamiljen
för att insatsen ska kunna beviljas. En individuell bedömning ska
göras utifrån den enskildes behov av miljöombyte och rekreation
samt anhörigas behov av avlösning.
Om föräldrarna har fler barn ska även dessa barns behov vägas in i
bedömningen. Korttidsvistelse kan ibland vara en förutsättning för
att föräldrarna ska kunna ägna sig åt barnets syskon.
Även om det enligt praxis är tillräckligt med ett rekvisit kan det, om
den enskilde ansöker om korttidsvistelse endast utifrån ett av
rekvisiten, finnas skäl att informera om andra LSS-insatser. Om den
enskilde är i behov av miljöombyte, utan att anhöriga är i behov av
avlösning, kan det till exempel finnas skäl att informera den
enskilde om insatsen ledsagarservice. Om den enskildes anhöriga är
i behov av avlösning, utan att den enskilde är i behov av
miljöombyte, kan det finnas skäl att informera om insatsen
avlösarservice. Det är dock den enskilde som tar ställning till vilken
insats som denne vill ansöka om.
Behov av avlastning när en anhörig arbetar som assistent
Högsta förvaltningsdomstolen har i HFD 2018 ref 20 slagit fast att
när en anhörig arbetar som personlig assistent åt en vuxen person
kan korttidsvistelse utanför hemmet beviljas i syfte att avlasta den
anhörige endast för det omvårdnadsarbete som den anhörige utför
utanför ramen för den personliga assistansen.
Tillämpningsanvisningar
137 (205)
Beräkning av antal dygn och/eller tillfällen per år
För att fastställa behovet av korttidsvistelse över året måste den
enskildes (och anhörigas) behov av kontinuitet utredas. Det behöver
klargöras hur ofta den enskilde behöver insatsen samt om det finns
behov av vistelse med övernattning, vistelse endast dagtid eller en
kombination av båda. Likaså om behovet av korttidsvistelse varierar
mellan olika månader eller efter årstid.
När det gäller korttidsvistelse på dagtid finns två olika varianter i
stadens ersättningssystem, antingen omfattningen under sex timmar
eller över sex timmar. Korttidsvistelse dagtid kan dock aldrig
innefatta övernattning.
I stadens verksamhetssystem registreras beslut om korttidsvistelse
med övernattning i antal
dygn medan beslut om korttidsvistelse
dagtid registreras i antal
tillfällen per månad. Antal dygn eller
tillfällen per år måste därför alltid vara jämnt delbart med 12, för att
motsvara ett genomsnittligt antal per månad.
Om en person till exempel behöver vistas på korttidshemmet
varannan eller var tredje helg ska detta vara möjligt, även om
antalet tillfällen vissa månader därmed kommer att överstiga vad
som i genomsnitt beviljats per månad (en månad innehåller alltid
minst fyra helger och fyra gånger per år innehåller månaden fem
helger). Andra månader kommer antalet tillfällen att i stället
understiga vad som beviljats i genomsnitt per månad.
Nedan följer några exempel på korttidsvistelser som förläggs med
viss regelbundenhet och på hur man kan avrunda årsbeslutet så att
man får ett genomsnittligt antal hela dygn per månad.
Exempel 1:
Varannan helg (fredag – måndag) under ett år motsvarar
27 helger x 3 dygn/tillfällen = 81 dygn per år.
81 dygn/tillfällen är inte jämnt delbart med 12, utan motsvarar 6,75
dygn per månad.
Beroende på hur den enskildes totala behov av korttidsvistelse ser ut
över året måste antalet dygn/tillfällen per månad avrundas antingen
uppåt eller neråt till närmaste heltal.
Avrundning uppåt till närmaste antal hela dygn
En avrundning uppåt i exemplet ovan blir 7 dygn/tillfällen per
månad, vilket motsvarar 84 dygn på ett år. De tre extra
dygn/tillfällen per år som avrundningen genererar kan användas av
den enskilde och dennes anhöriga för mer akuta eller tillfälliga
behov som kan uppkomma under året, om inte redan beviljade
Tillämpningsanvisningar
138 (205)
dygn/tillfällen kan omfördelas, utan att behöva komplettera med en
ny ansökan. Dygn/tillfällen som tillkommit i avrundningen uppåt
kan även användas om den enskilde ska vistas på korttidshemmet en
lite längre period, t.ex. sommartid.
Avrundning neråt till närmaste antal hela dygn
En avrundning neråt blir i stället 6 dygn/tillfällen per månad, vilket
motsvarar 72 dygn per år. Det kan bli aktuellt att avrunda neråt om
det står klart att den enskilde inte vill vara på korttids vissa helger
eller veckor under året, t.ex. på skollov, semester, julhelger m.fl.
Samtidigt är det fortfarande viktigt att ta hänsyn till akuta behov
som kan uppkomma.
Exempel 2:
Var tredje helg (fredag – måndag) under ett år motsvarar 18 helger
x 3 dygn = 54 dygn/tillfällen per år, eller i genomsnitt 4,5
dygn/tillfällen per vecka.
Avrunda uppåt till i genomsnitt 5 dygn/tillfällen per månad, vilket
motsvarar 60 dygn/tillfällen per år, eller neråt till i genomsnitt 4
dygn/tillfällen per månad, vilket motsvarar 48 dygn/tillfällen per år,
beroende på den enskildes behov i sin helhet över året, vid högtider,
skollov, semester m.fl.
Exempel 3:
En vecka per månad (måndag - måndag) under ett år motsvarar i
genomsnitt 7 dygn/tillfällen per månad x 12 månader = 84
dygn/tillfällen per år (som är jämnt delbart med 12).
Exempel 4:
Var fjärde vecka (fredag-fredag) under ett år motsvarar (12 x 7
dygn/tillfällen) + 5 dygn/tillfällen = 84 + 5 dagar = 89
dygn/tillfällen per år. 89 dygn/tillfällen motsvarar 7,42
dygn/tillfällen per månad.
Avrunda uppåt till i genomsnitt 8 dygn/tillfällen per månad = 96
dygn/tillfällen per år, alternativt neråt till i genomsnitt 7
dygn/tillfällen per månad = 84 dygn/tillfällen per år, beroende på
den enskildes behov över året i sin helhet, vid högtider, skollov,
semester m.fl.
Observera skillnaden mellan exempel 3 som avser en vecka per
månad och exempel 4 som avser var fjärde vecka.
Tillämpningsanvisningar
139 (205)
Exempel 5:
1 dygn/tillfälle per vecka under ett år motsvarar 52 dygn/tillfällen
per år
(1 x 52 veckor) och 52 dygn/tillfällen/12 = 4,33 dygn/tillfällen per
månad. Avrunda uppåt till i genomsnitt 5 dygn/tillfällen per månad
= 60 dygn/tillfällen per år, eller neråt till i genomsnitt 4
dygn/tillfällen per månad = 48 dygn/tillfällen på ett år, beroende på
behovet i sin helhet över året.
9.6.2 Beslut om korttidsvistelse och insatsens
utformning
Beslut
I beslutsmeddelandet till den enskilde ska beviljad omfattning anges
per år samt vad detta motsvarar i genomsnitt per månad. Syftet är
att staden ska kunna tillgodose såväl kontinuerliga som akuta behov
av korttidsvistelse och att insatsen ska kunna tillhandahållas med
kontinuitet utan hänsyn till månadsskiften.
Det ska vara möjligt för den enskilde att omfördela beviljade
tillfällen, eller att få ytterligare tillfällen beviljat, för tillfälliga eller
akuta behov. Beviljade tillfällen kan dock endast omfördelas inom
ramen för max ett år åt gången. Ej utnyttjade tillfällen kan inte
flyttas från en ettårsperiod till en annan. För beslut som gäller
kortare än ett år kan beviljade tillfällen vid behov omfördelas inom
ramen för beslutsperioden. Ej utnyttjade tillfällen kan inte flyttas
med från en beslutsperiod till en annan.
Beviljad korttidsvistelse på stadens LSS-kollo ska inte medräknas i
ordinarie beslut om korttidsvistelse utan för sådana vistelser fattas
särskilda beslut. Om den enskilde har behov av korttidsvistelse på
korttidshemmet, till exempel under en sammanhängande period
sommartid som ett alternativ till LSS-kollo, ska även denna period
medräknas i ordinarie beslut. I dessa fall ska det tydligt framgå av
beslutet.
Om beslutet gäller kortare än ett år anges antal beviljade
dygn/tillfällen för beslutsperioden samt vad det motsvarar per
månad.
Nedan ges exempel på hur beslut om korttidsvistelse kan
formuleras:
Efter prövning enligt 7 § LSS beviljar X stadsdelsnämnd ansökan
om korttidsvistelse utanför det egna hemmet enligt 9 § 6 LSS med X
dygn per år. X dygn per år motsvarar i genomsnitt X dygn per
månad.
Tillämpningsanvisningar
140 (205)
Efter prövning enligt 7 § LSS beviljar X stadsdelsnämnd ansökan
om korttidsvistelse utanför det egna hemmet enligt 9 § 6 LSS med X
tillfällen utan övernattning per år, omfattning Dag mindre än 6
timmar per tillfälle. X tillfällen per år motsvarar i genomsnitt X
tillfällen per månad.
Efter prövning enligt 7 § LSS beviljar X stadsdelsnämnd ansökan
om korttidsvistelse utanför det egna hemmet enligt 9 § 6 LSS med X
tillfällen utan övernattning per år, omfattning Dag 6 timmar eller
mer per tillfälle. X tillfällen per år motsvarar i genomsnitt X
tillfällen per månad.
Om beslutet, utöver återkommande vistelser, t.ex. var tredje helg,
även omfattar en längre korttidsvistelse ska de tillfällen som avser
den enstaka perioden särskiljas.
Exempel:
Efter prövning enligt 7 § LSS beviljar X stadsdelsnämnd ansökan
om korttidsvistelse utanför det egna hemmet enligt 9 § 6 LSS med
60 dygn per år.
Av de beviljade dygnen avser 12 dygn en
sammanhängande korttidsvistelse under perioden 15 juni – 15
augusti, och därutöver korttidsvistelse i genomsnitt 4 dygn per
månad under övriga året.
Registrering av beslut i sociala system
Ersättning till utförare av korttidsvistelse ges i kr per dygn eller dag.
Beslut om korttidsvistelse dagtid registreras i antal tillfällen per
månad och beslut om korttidsvistelsen med övernattning registreras
i antal dygn. Det innebär att om den enskilde har beslut om en
kombination av korttidsvistelse på dagtid och med övernattning så
behöver två olika beslut registreras. Flera olika beslut behöver även
registreras om den enskilde beviljas korttidsvistelse på dagtid i olika
omfattning eftersom det finns två olika nivåer av korttidsvistelse på
dagtid:
Dag mindre än 6 timmar per tillfälle
Dag 6 timmar eller mer per tillfälle
Korttidsvistelse dagtid kan dock aldrig innefatta övernattning.
Personer som inte omfattas av LSS
Barn, unga och vuxna som inte omfattas av LSS och som har behov
av korttidsvistelse kan ha rätt till insatsen som bistånd enligt SoL
om behovet inte kan tillgodoses på annat sätt. Beslut fattas i sådana
fall enligt 4 kap. 1 § SoL.
Tillämpningsanvisningar
141 (205)
Utformning av insatsen
Vid utformningen av insatsen ska stor vikt läggas vid den enskildes
och anhörigas önskemål. Önskemål om att insatsen ska verkställas
hos en korttidsfamilj eller på ett korttidshem ska beaktas. Den
enskilde har dock ingen ovillkorlig rätt att välja hur insatsen ska
verkställas. Det innebär att den enskilde inte kan välja om insatsen
ska verkställas på ett korttidshem eller hos en korttidsfamilj. Det är
upp till stadsdelsnämnden att utforma insatsen på ett lämpligt sätt.
Bedömningen av boendeform behöver vara individuell och utgå
ifrån den enskildes behov. Om den enskilde inte är nöjd med
beslutet har han eller hon möjlighet att överklaga detta. Domstolen
prövar då om den boendeform som nämnden beslutat om tillgodoser
den enskildes behov.
Om insatsen verkställs hos en korttidsfamilj så gäller stadens
riktlinjer för kontaktverksamhet enligt SoL, LSS och LVU i sådant
som avser rekrytering, ersättning och uppföljning.
Beställning
I beställningen till utföraren ska det framgå med vilken
regelbundenhet insatsen ska ges, likaså om och hur behovet varierar
över året. Om ett årsbeslut utöver återkommande korttidsvistelser
på korttidshemmet, t.ex. var tredje helg, även omfattar en längre
sammanhängande period hos utföraren ska detta anges i
beställningen. När genomförandeplanen upprättas ansvarar
utföraren för att tillsammans med den enskilde se till att de
beviljade dygn/tillfällen räcker hela året. Om en uppföljning visar
att dygnen/tillfällena inte fördelats enligt beställningen kan behovet
av insatsen komma att omprövas. Utföraren ska vid avvikelser från
vad som är beställt kontakta beställaren för en avstämning.
9.6.3 Behov av hälso- och sjukvårdsinsatser
Om den enskilde har behov av hälso- och sjukvårdsinsatser under
korttidsvistelsen behöver samordning ske med regionen för att
säkerställa tillgången till medicinska omvårdnadsinsatser och
nödvändigt expertstöd.
9.6.4 LSS-kollo i Stockholms stad
Barn, ungdomar och unga vuxna som tillhör personkrets 1 enligt
LSS och som bor hemma eller i familjehem kan beviljas
korttidsvistelse på särskilda så kallade LSS-kollo inom Stockholms
stads kolloverksamhet.
Tillämpningsanvisningar
142 (205)
Utredning och beslut om korttidsvistelse på stadens LSS-
kollo
Ett beslut om korttidsvistelse i form av lägervistelse på stadens
LSS-kollo ska alltid föregås av en sedvanlig utredning om
korttidsvistelse enligt 9 § 6 LSS. Hur omfattande utredningen ska
vara får avgöras i varje enskilt fall.
För korttidsvistelse i form av lägervistelse på stadens upphandlade
LSS-kolloverksamhet ska handläggaren fatta ett särskilt beslut.
Om en enskild person har ansökt om korttidsvistelse på stadens
LSS-kollo men inte tillhör den målgrupp (personkrets, ålder och
bostadsform) som kan delta i stadens särskilda LSS-
kolloverksamhet ska en bedömning alltid göras om den enskilde har
behov av sammanhållen korttidsvistelse. Om behov finns ska
insatsen beviljas men avslag ges vad gäller verkställighet. I dessa
fall kan beviljad insats exempelvis verkställas på ett korttidshem
som ingår i stadens valfrihetssystem alternativt genom individuellt
avtal.
Stadens LSS-kolloverksamhet medför inte någon kostnad för
stadsdelsnämnden och ingår inte i stadens prestationsbaserade
resurstilldelning för korttidshem.
Verkställighet
Om den enskilde inte skulle få en plats på en av LSS-enhetens
kollogårdar ska kontakt tas med den enskilde och/eller
vårdnadshavare för att höra om den enskilde önskar få beviljad
korttidsvistelse verkställt på annat sätt.
Beställning skickas till socialförvaltningens LSS-enhet via stadens
verksamhetssystem. LSS-enheten fördelar sedan platserna. Beslut
om korttidsvistelse som inte kan verkställas på LSS-enhetens
kollogårdar kan exempelvis verkställas på ett korttidshem som ingår
i stadens valfrihetssystem alternativt genom individuellt avtal.
9.7 Korttidstillsyn för skolungdom över 12 år
utanför det egna hemmet i anslutning till
skoldagen samt under lov
Av 14 kap. 7 § skollagen (2010:800) framgår att fritidshem ska
erbjudas till och med vårterminen det år då eleven fyller 13 år. Från
och med höstterminen det år då eleven fyller 10 år får öppen
fritidsverksamhet erbjudas i stället för fritidshem, om eleven inte på
grund av fysiska, psykiska eller andra skäl är i behov av sådant
särskilt stöd i sin utveckling som endast kan erbjudas i fritidshem.
Tillämpningsanvisningar
143 (205)
Ungdomar med funktionsnedsättning kan behöva en trygg situation
och en meningsfull sysselsättning i anslutning till skoldagen samt
under skollov även efter att fritidsverksamheten upphört.
Korttidstillsyn kan sägas vara en förlängning på den
fritidsverksamhet som kommunerna enligt skollagen är skyldiga att
erbjuda alla skolbarn till och med vårterminen det år eleven fyller
13 år.
Korttidstillsyn kan beviljas även om vårdnadshavaren inte
förvärvsarbetar. Om den enskilde har behov av en meningsfull
fritidssysselsättning och detta behov inte tillgodoses på annat sätt
kan den enskilde beviljas korttidstillsyn enbart på dessa grunder.
I prop. 1992/93:159 s. 79 framgår att behovet av tillsyn och
verksamhet kan vara mycket varierande vilket innebär att tillsynen
måste kunna utformas flexibelt med utrymme för individuella
lösningar. Av förarbetena till lagstiftningen framgår att syftet med
insatsen inte enbart är att tillhandahålla ren tillsyn utan även en
meningsfull fritidssysselsättning (prop. 1992/93:159 s. 78–79.) Att
ungdomens vårdnadshavare inte förvärvsarbetar är därför inte i sig
skäl att neka den enskilde insatsen
Genom insatsen ska ungdomen erbjudas en avkopplande och aktiv
fritid i trygg miljö med goda vuxenförebilder. Den ska främja social
gemenskap samt ge fysisk och psykisk stimulans. Av flera
kammarrättsdomar21 framgår att om den enskilde har behov av en
meningsfull fritidssysselsättning och detta behov inte tillgodoses på
annat sätt ska den enskilde beviljas insatsen enbart på dessa
grunder.
9.7.1 Ungdomar som inte omfattas av LSS
Ungdomar över 12 år med funktionsnedsättning som inte omfattas
av LSS och som har behov av korttidstillsyn som inte kan
tillgodoses inom stadens fritidsverksamhet eller på annat sätt kan ha
rätt till insatsen som bistånd enligt SoL. Beslut fattas i sådana fall
enligt 4 kap. 1 § SoL.
9.7.2 Ungdomar i bostad med särskild service
För barn och ungdomar i bostad med särskild service ingår
fritidsverksamhet i boendet. Tillsyn före och efter skolan samt
under lov ska i första hand tillgodoses inom ramen för
boendeinsatsen. Om det av pedagogiska och/eller sociala skäl krävs
något annat än vad boendet kan erbjuda kan insatsen korttidstillsyn
för skolungdom över 12 år enligt LSS vara en relevant insats.
21 Kammarrätten i Göteborg mål nr 2060-2001, 5970-03, 6223-04 och 779-05
samt Kammarrätten i Stockholm mål nr 3984-12.
Tillämpningsanvisningar
144 (205)
9.7.3 Ungdomar som har personlig assistans
Insatsen kan beviljas även om den enskilde har personlig assistans
om behovet inte faktiskt tillgodoses genom beviljad assistans.
Av HFD 2015 ref. 35 framgår att en ansökan om korttidstillsyn
enligt LSS inte kan avslås med hänvisning till att den enskildes
behov kan tillgodoses genom utökad assistansersättning.
9.7.4 Krav på utformning och kvalitet
All korttidstillsyn ska utformas med utrymme för flexibla lösningar
och utgå från den enskildes behov. I Stockholms stad erbjuds
korttidstillsyn i regel mellan 06.30-18.30 vilket är samma
förhållande som för ordinarie skolbarnsomsorg. Det kan dock finnas
behov av individuella lösningar om behov föreligger på annan tid än
de angivna öppettiderna.
Observera att det är viktigt att, precis som för andra insatser, i
beställningen tydligt beskriva ungdomens behov av omvårdnad,
tillsyn och aktiviteter samt att följa upp utförarens
genomförandeplan och insatsens kvalitet.
9.8 Boende i familjehem eller bostad med
särskild service för barn eller ungdomar som
behöver bo utanför föräldrahemmet
Ett av socialtjänstens främsta mål är att skapa förutsättningar för att
barn och ungdomar med funktionsnedsättning ska kunna växa upp i
sina föräldrahem. Barn och ungdomar med funktionsnedsättning bör
därför erbjudas stödinsatser som möjliggör detta. Barn och unga
som trots olika stödinsatser inte kan bo kvar i föräldrahemmet kan
få bo i familjehem eller bostad med särskild service enligt LSS.
Boende i familjehem och bostad med särskild service för barn och
ungdomar regleras i samma paragraf (9 § 8 LSS) och är en insats
som kan komma i fråga för barn och unga med svåra
funktionsnedsättningar som, trots olika stödinsatser helt eller delvis,
inte kan bo kvar i föräldrahemmet. Anledningen till att barnet eller
ungdomen beviljas insatsen kan också vara att denne behöver gå i
skola på annan ort och därför inte kan bo hos sina föräldrar. Syftet
med boende i familjehem eller bostad med särskild service för barn
eller ungdomar enligt 9 § 8 LSS är att ge möjlighet till en
kompletterande varaktig uppväxtmiljö för de barn som behöver bo
utanför föräldrahemmet (prop. 1992/93:159 s. 79-80).
Observera att det inte finns något krav på att andra insatser i
hemmet ska ha prövats innan en ansökan om familjehem eller
bostad med särskild service beviljas. Ansökan ska beviljas om
barnet/ungdomen har behov av insatsen och behovet inte faktiskt
tillgodoses på annat sätt.
Tillämpningsanvisningar
145 (205)
9.8.1 Utformning av insatsen
När den enskilde ansöker om bostad med stöd av 9 § 8 LSS, så
omfattar ansökan både familjehem och bostad med särskild service.
Det är upp till kommunen att utforma insatsen på ett lämpligt sätt
(RÅ 2010 ref. 91 samt HFD 2018 ref. 80). Det innebär att den
enskilde inte kan välja att begränsa en ansökan till att gälla bara den
ena av boendeformerna. Det är dock av stor vikt att nämnden inom
ramen för beviljad insats i möjligaste mån tillgodoser den enskildes
och anhörigas önskemål om utformning. Det är av stor vikt att
handläggaren informerar den enskilde och/eller vårdnadshavare om
att nämnden kommer att pröva vilken boendeform som den enskilde
har behov av. Om den enskilde inte är nöjd med beslutet har han
eller hon möjlighet att överklaga detta. Domstolen prövar då om
den boendeform som nämnden beviljat tillgodoser den enskildes
behov.
Bedömningen av boendeform behöver vara individuell och utgå
ifrån barnets bästa. Oavsett om man väljer familjehem eller bostad
med särskild service är det nödvändigt att insatsen ger goda
förutsättningar för barnets eller ungdomens känslomässiga och
sociala utveckling. Det alternativ som väljs behöver vara hållbart
och erbjuda barnet/ungdomen och föräldrarna en kontinuitet.
Insatsen ska vara utformad så att den ger barnet eller ungdomen
goda möjligheter att behålla en bra kontakt med föräldrar,
vårdnadshavare och syskon. Barnets föräldrar och vårdnadshavare
ska ges möjlighet att delta i planeringen av insatsen.
9.8.2 När barn placeras utanför hemmet
I ärenden där barn med funktionsnedsättning placeras utanför
hemmet ska en god samverkan med föräldrarna och barnet
eftersträvas. Handläggaren ska efter samtycke kontakta barnets
skola för att säkerställa planeringen av barnets skolgång.
Beslut om familjehem eller bostad med särskild service för barn och
ungdomar enligt 9 § 8 LSS ska följas upp minst en gång per år för
att säkerställa kvaliteten i insatsen och att behovet av insatsen inte
förändras. Vid behov kan uppföljning ske oftare. Utöver detta bör
handläggare besöka barnet/ungdomen eller på annat sätt ha regel-
bunden kontakt med barnet/ungdomen för att försäkra sig om att
behovet av stöd tillgodoses under trygga förhållanden.
Det är viktigt att kommunen och regionen samverkar för att
säkerställa att barn och ungdomar som beviljas familjehem eller
bostad med särskild service får tillgång till nödvändig undervisning,
habilitering, hjälpmedel, tandvård etc.
Tillämpningsanvisningar
146 (205)
Boende i familjehem
Enligt 2 § förordningen (1993:1090) om stöd och service till vissa
funktionshindrade är ett familjehem enligt LSS detsamma som i 3
kap. 2 § SoF, det vill säga ett enskilt hem som på uppdrag av
socialnämnden tar emot barn för stadigvarande vård och fostran och
vars verksamhet inte bedrivs yrkesmässigt. Boende i familjehem
innebär att barnet, på begäran av vårdnadshavaren, bor hos en annan
familj än den ursprungliga.
Av Socialstyrelsens handbok framgår att familjehem ur barnets
synvinkel i vissa fall kan vara ett bättre alternativ än en bostad med
särskild service då det är mer likt att leva som andra barn i
motsvarande ålder. Det är också färre vuxna att relatera till. 22
Verkställighet
Av förarbetena till LSS (prop. 1992/93:159 s. 179) framgår att lika
stora krav bör ställas på de familjehem där barn placeras enligt LSS,
som de som ställs av socialtjänsten i fråga om andra familjehem.
Socialnämnden utreder och beslutar om ett familjehem får ta emot
barn. Innan någon ges i uppdrag att ge stöd till barn som omfattas
av LSS ska stadsdelsnämnden som ger uppdraget också kontrollera
utdrag ur belastningsregistret enligt lagen om registerkontroll av
personal som utför vissa insatser åt barn med funktionshinder.
Inför att insatsen påbörjas ska det alltid upprättas dels en beställning
och en genomförandeplan, dels ett avtal med familjehemmet. I
beställningen ska barnets förutsättningar och behov inom olika
livsområden beskrivas. Barnets individuella mål för insatsen ska
framgå. Beställningen ska även omfatta åtgärder och insatser som
andra huvudmän ansvarar för. I genomförandeplanen ska det
framgå hur insatsen ska utformas konkret och vilka andra
huvudmän eller aktörer som barnet behöver ha kontakt med.
Befintliga uppgifter överlämnas till den enhet eller avdelning som
har till uppgift att rekrytera och utreda familjehem. För mer
information se stadens riktlinjer
Familjevård för barn och ungdom.
Bostad med särskild service för barn och ungdomar
Bostad med särskild service för barn eller ungdomar är en insats
som riktar sig till barn som har ett speciellt behov av stöd. I en
bostad med särskild service bor några barn eller ungdomar
tillsammans och har tillgång till personal dygnet runt. Av
Socialstyrelsens allmänna råd SOSFS 2012:6 framgår att bostaden
bör utformas och utrustas så hemlikt som möjligt.
22 Stöd till barn och unga med funktionsnedsättning s. 68
Tillämpningsanvisningar
147 (205)
I insatsen ingår omvårdnad samt fritidsverksamhet och kulturella
aktiviteter (9 e § LSS).
Barn och ungdomar kan bo i en bostad med särskild service av flera
anledningar. Det är i första hand ett stort omvårdnadsbehov som gör
att denna insats kan bli aktuell. Behovet kan också vara föranlett av
att barnet eller ungdomen på grund av funktionsnedsättning behöver
undervisning eller medicinsk eller annan vård som inte finns
tillgänglig i hemkommunen. Boende i bostad med särskild service
för barn och unga kan vara aktuellt för barn och ungdomar i alla
åldrar fram till att skolgången upp till och med gymnasienivå
upphör. Det finns igen nedre åldersgräns. För barn med speciella
behov, som inte kan bo i föräldrahemmet och som kräver
omvårdnad av personal med speciell kompetens, kan bostad med
särskild service för barn och ungdomar enligt 9 § 8 LSS vara ett
bättre alternativ än familjehem.
Verkställighet
I beställningen ska barnets förutsättningar och behov inom olika
livsområden beskrivas. Barnets individuella mål för insatsen ska
framgå. Beställningen ska även omfatta åtgärder och insatser som
andra huvudmän ansvarar för. I genomförandeplanen ska det
framgå hur insatsen ska utformas konkret och vilka andra
huvudmän eller aktörer som barnet behöver ha kontakt med
9.8.3 Boende på grund av skolgång på annan ort
Vid behov av boende på grund av skolgång på annat ort kan boende
i familjehem eller bostad med särskild service enligt 9 § 8 LSS
beviljas under förutsättning att kriterierna för att få insatsen är
uppfyllda. Insatsen kan ges alla barn och ungdomar som omfattas
av LSS och har behov av insatsen, oavsett om de går i grundskola,
gymnasium, anpassad grundskola eller anpassad gymnasieskola.
För barn och ungdomar som får sin undervisning i specialskola samt
RgRh-gymnasier (riksgymnasium för rörelsehindrade) finns
särskilda elevhem som tillhandahålls med stöd av skollagen.
HFD har uttalat att det är ungdomens behov av stöd och service för
att kunna fullfölja skolgången som avgör om han eller hon är
berättigad till boende enligt 9 § 8 LSS i samband med utbildning på
annan ort. Ansökan om insats enligt 9 § 8 LSS kunde inte avslås
med hänvisning till att det finns andra skolalternativ närmare
hemmet. HFDs bedömning var att ungdomen hade ett sådant
omvårdnadsbehov att han under sin utbildning utanför
hemkommunen endast kunde klara ett eget boende om han erhöll en
Tillämpningsanvisningar
148 (205)
insats enligt 9 § 8 LSS i form av boende i bostad med särskild
service för barn och ungdomar.23
9.8.4 Barn och ungdomar som inte omfattas av LSS
Barn med funktionsnedsättning som inte omfattas av någon av
personkretsarna i LSS och som, trots stödinsatser i hemmet, inte kan
bo kvar kan beviljas bostad med särskild service eller familjehem
efter en prövning enligt 4 kap. 1 § SoL. Bostad med särskild service
eller familjehem kan även beviljas till följd av skolgång på annan
ort.
Beslut om familjehem eller bostad med särskild service enligt 4 kap
1 § SoL ska följas upp enligt samma principer som beslut om
familjehem eller bostad med särskild service för barn och ungdomar
enligt 9 § 8 LSS.
9.9 Bostad med särskild service för vuxna eller
annan särskilt anpassad bostad för vuxna
Bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad
bostad för vuxna regleras i samma punkt (9 § 9 LSS).
Med insatsen bostad med särskild service avses ett boende med fast
personalstöd. I insatsen ingår att den en-skilde får stöd att
genomföra dagliga aktiviteter såväl i som kring bostaden. Genom
insatsen ska den enskilde få en fullvärdig lägenhet där hyreslagens
regler är tillämpliga. Huvudformerna för bostad med särskild
service är gruppbostad och servicebostad. I såväl gruppbostad som
servicebostad ingår omvårdnad, fritidsverksamhet och kulturella
aktiviteter som en del av insatsen (9 e § LSS).
Med omvårdnad avses i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna
råd SOSFS 2002:9 om bostad med särskild service för vuxna enligt
9 § 9 LSS all individuellt anpassad hjälp i den dagliga livsföringen
som för de boende ska ingå i insatsen. Med individuellt anpassad
hjälp i den dagliga livsföringen avses insatser som ska tillgodose
den enskildes psykiska, fysiska och sociala behov.
En bostad enligt 9 § 9 LSS kan också utformas som en annan
särskilt anpassad bostad för vuxna. Med en annan särskilt anpassad
bostad för vuxna avses en av kommunen anvisad bostad med viss
grundanpassning men utan fast bemanning (Se prop. 1992/93:159 s.
87 och 179). I denna boendeform ingår inte omvårdnad,
fritidsverksam-het och kulturella aktiviteter. Om den enskilde
behöver stöd och service i anslutning till boendet kan det ges inom
ramen för andra insatser (Prop. 1992/93:159 s. 87). Annan särskilt
Tillämpningsanvisningar
149 (205)
anpassad bostad för vuxna är inte att betrakta som en bostad med
särskild service och kommunen kan därför inte anses ha ansvar för
hälso- och sjukvården för de personer som bor i denna boendeform.
9.9.1 Bedömning
Av RÅ 2010 ref. 91 framgår att när den enskilde ansöker om bostad
med stöd av 9 § 9 LSS, så omfattar ansökan både bostad med
särskild service och annan särskilt anpassad bostad. Den enskilde
hade ansökt om annan särskilt anpassad bostad, men motsatte sig en
bostad med särskild service. Regeringsrätten bedömde att den
enskilde hade rätt till insats enligt 9 § 9 LSS men ansåg att det var
upp till kommunen att utforma insatsen på ett lämpligt sätt.
Det innebär att den enskilde inte kan välja att begränsa en ansökan
till att gälla bara den ena av boendeformerna. Det är därför av stor
vikt att handläggaren informerar den enskilde och/eller företrädare
om att nämnden kommer pröva vilken boendeform som den
enskilde har behov av. Om den enskilde inte är nöjd med beslutet
har denne möjlighet att överklaga detta. Domstolen prövar då om
den boendeform som nämnden beviljat tillgodoser den enskildes
behov.
Den enskildes önskemål om bostadsform och behovet av stöd och
service bör vägas samman i bedömningen av vilken bostadsform
som ska tillhandahållas (prop. 1992/93:159 s.85).
9.9.2 Beslut om bostad med särskild service eller annan
särskilt anpassad bostad
När det gäller bostad med särskild service eller annan särskilt
anpassad bostad ska alltid övervägas om det är relevant med
tidsbegränsning. Beslut som avser bostad med särskild service eller
annan särskilt anpassad bostad bör som huvudregel inte
tidsbegränsas, bland annat för att den enskildes behov av kontinuitet
ska tillgodoses. Ett beslut om boende kan dock i vissa fall
tidsbegränsas men aldrig schablonmässigt. Om beslutet inte
tidsbegränsas kan det finnas skäl att förse beslutet med ett
ändringsförbehåll.
En godtagbar motivering för tidsbegränsning enligt JO är till
exempel att det är svårt att överblicka om behoven kan tillgodoses
genom aktuell boendeform för all framtid.
Gruppbostad
I förarbetena till LSS framgår att en gruppbostad är till för personer
som har ett så omfattande tillsyns- och om-vårdnadsbehov att mer
eller mindre kontinuerlig närvaro av personal är nödvändig (prop.
1992/93:159 s.180). I insatsen ingår att det ska finnas fast personal i
själva gruppbostaden. Att beviljas insatsen gruppbostad innebär
Tillämpningsanvisningar
150 (205)
bland annat att den enskilde garanteras en egen fullvärdig lägenhet.
I gruppbostaden ska det även finnas gemen-samma utrymmen för
umgänge.
Servicebostad
En servicebostad utgörs av fullvärdiga lägenheter som är
geografiskt samlade. Personligt stöd ska ges i den om-fattning den
enskilde behöver. Detta stöd ska utgå från en fast personalgrupp. De
som bor i en servicebostad bör ha tillgång till samvaro i en
gemensamhetslokal eller träffpunkt. I anslutning till denna lokal kan
även personalens bas inrymmas.
I förarbetena till LSS framgår att med servicebostad avses en
bostadsform med visst fast basstöd genom anställd personal för
boendet där omfattande service och vård kan ges dygnet runt.
Bostad med särskild service i form av servicebostad kan vara
lämplig för personer som inte klarar av att bo i ordinärt boende men
som inte har ett så omfattande hjälpbehov att ett boende i
gruppbostad är nödvändigt (prop. 1992/93:159 s. 180).
Möjligheten att dela lägenhet med en annan person
Det förekommer ibland att enskilda personer efterfrågar att få dela
lägenhet i gruppbostad eller servicebostad med en annan person.
Staden bör som huvudprincip pröva möjligheterna att tillmötesgå
sådana önskemål, genom en omsorgsfull bedömning av
förutsättningarna för sammanboende i varje enskilt fall. Det kan inte
ställas något krav på att den andra personen också har behov av
insatsen men det ska stå klart att den enskildes behov av insatsen
kvarstår vid de ändrade förhållanden som ett sammanboende
innebär. Det ska också säkerställas att insatsen till den enskilde och
övriga boende kan ges med fortsatt god kvalitet. Här ska även
beaktas om bostadens fysiska utformning tillåter fler boende, LSS-
tillståndets omfattning och andra omständigheter som kan ha
betydelse i frågan.
För mer information om sammanboende i bostad med särskild
service se Socialstyrelsens handbok Bostad med särskild service
för vuxna enligt LSS.
Annan särskilt anpassad bostad för vuxna
En annan särskilt anpassad bostad ska ha en viss grundanpassning
men någon service ingår inte i boendeformen. Boendeformen syftar
till att enskilda med svåra funktionsnedsättningar ska ges rätt till en
lämplig bostad där ser-vicen i övrigt ges inom ramen för andra
insatser i LSS till exempel personlig assistans och ledsagarservice
(prop. 1992/93:159 s. 85 f och 179 f). Stöd kan även ges i form av
insatser enligt SoL, till exempel hemtjänst.
Tillämpningsanvisningar
151 (205)
HFD fann i ett avgörande (RÅ 2008 ref. 39) att individuellt
utformade anpassningsåtgärder i den enskildes egen lägenhet inte
utgör en sådan insats som avses med annan särskilt anpassad bostad
i 9 § 9 LSS. I ett avgörande 2011 (RÅ 2011 ref. 66) fann HFD att en
anpassning i form av skydd mot ljud utifrån och möjlighet att hålla
temperaturen nere i bostaden inte var grundanpassning i den mening
lagstiftaren avsett.
Verkställighet av annan särskilt anpassad bostad
I Stockholms stad verkställs en annan särskilt anpassad bostad
normalt sett genom Bostadsförmedlingen i Stockholm AB.
Bostaden ska ha en viss grundanpassning och det finns därmed inga
krav på individuellt utformade anpassningsåtgärder av bostaden.
Stockholms kommun utgör geografisk gräns för var insatsen kan
tillhandahållas. Om det inte är möjligt att verkställa beslutet genom
bostadsförmedlingen kan det innebära att beslutande
stadsdelsnämnd behöver verkställa beslutet på annat sätt.
När verkställighet sker genom bostadsförmedlingen innebär det att
den enskilde får ett förstahandskontrakt. Trots detta ska ett beslut
om verkställighet i form av annan särskilt anpassad bostad gälla så
länge behovet av insats enligt 9 § 9 LSS kvarstår. Insatsen bör
vidare följas upp med samma regelbundenhet som vid verkställighet
i servicebostad eller gruppbostad.
Vid en uppföljning kan det visa sig att verkställighet i form av
annan särskilt anpassad bostad inte fungerar. Det kan till exempel
handla om förändringar i den enskildes stödbehov eller att den
enskilde inte klarar ett eget boende.
Om den enskildes stödbehov inte kan tillgodoses genom den särskilt
anpassade bostaden kombinerat med stöd och service som ges inom
ramen för andra insatser kan verkställighet istället behöva ske i en
gruppbostad eller servicebostad.
Om stadsdelsnämnden bedömer att det skett sådana väsentliga
förändringar som gör att den enskilde inte längre har behov av
sådant stöd eller service som ges inom ramen för andra insatser kan
insatsen enligt 9 § 9 LSS avslutas. Detta sker genom ett
ändringsbeslut och förutsätter att det finns ett ändringsförbehåll i
det ursprungliga beslutet. Om insatsen avslutas följer den enskildes
rätt till bostaden inte längre av LSS utan övergår till att endast vara
ett vanligt hyresförhållande med hyresvärden.
Tillämpningsanvisningar
152 (205)
9.10 Daglig verksamhet för personer i
yrkesverksam ålder som saknar förvärvsarbete
och inte utbildar sig
Den som tillhör LSS personkrets 1 eller 2 och är i yrkesverksam
ålder, saknar förvärvsarbete och inte utbildar sig har rätt till daglig
verksamhet enligt 9 § 10 LSS. Personer som omfattas av LSS
personkrets 3 ska informeras om möjligheten att ansöka om
sysselsättning eller dagverksamhet enligt SoL, eftersom rätten till
daglig verksamhet i LSS endast omfattar personkrets 1 och 2.
Daglig verksamhet bör enligt lagens förarbeten kunna rymma såväl
aktiviteter med habiliterande inriktning som mer
produktionsinriktade uppgifter. Den bör ha som syfte att bidra till
personlig utveckling och att främja delaktighet i samhället. Ett
övergripande mål bör vara att den enskilde på kortare eller längre
sikt ska utveckla sina möjligheter till arbete. I daglig verksamhet
enligt LSS ingår omvårdnad.
Vad som är yrkesverksam ålder följer det lagstadgade arbetsrättsliga
skyddet. Högsta förvaltningsdomstolen har i en dom (HFD 2014 ref
41) fastställt att yrkesverksam ålder i bestämmelsen om daglig
verksamhet motsvarar förvärvsarbete fram till normal
pensionsålder. Beträffande vad som är normal pensionsålder utgick
HFD från att pensionssystemet då byggde på en rätt att kvarstå i
anställning till 67 års ålder. Yrkesverksam ålder motsvarar enligt
HFD därmed tiden för rätt att kvarstå i anställning.
Från 1 januari 2023 höjdes pensionsåldern och därmed rätten att
kvarstå i anställning till 69 år. HFD:s slutsatser om rätten till
insatsen får därmed anses gälla till 69 år. I Stockholms stad är
utgångspunkten att daglig verksamhet inte beviljas efter att den
enskilde uppnått den normala pensionsåldern. Enskilda personer
som uppnått pensionsålder kan dock, efter en individuell
bedömning, fortsatt beviljas daglig verksamhet om det krävs för att
motverka passivisering och isolering. Med stigande ålder och därtill
ork och förmåga kan det dock vara aktuellt att successivt minska
antalet dagar på den dagliga verksamheten.
När det gäller frågan om undre åldersgräns för rätt till daglig
verksamhet saknas vägledande avgöranden. Utgångspunkten bör
vara att daglig verksamhet beviljas när den enskilde avslutat
gymnasiestudierna. En individuell bedömning får dock göras i det
enskilda fallet.
Inför att den enskilde ska sluta gymnasiet gör den anpassade
gymnasieskolan en egen bedömning av vilka elever som kommer
att behöva daglig verksamhet och vilka som ska aktualiseras hos
arbetsförmedlingen. Den anpassade gymnasieskolans bedömning
kan utgöra ett viktigt underlag i handläggarens utredning vid en
Tillämpningsanvisningar
153 (205)
ansökan om daglig verksamhet men är inte avgörande för om
ansökan ska beviljas eller inte. Det är viktigt med en bred utredning
för att fånga upp om den unge har önskemål och förmåga att pröva
fortsatta studier eller mer arbetsinriktad sysselsättning. Det är
viktigt med samarbete mellan stadsdelsnämnden och den anpassade
gymnasieskolan så att unga personer på ett tidigt stadium får all
relevant information om vilka möjligheter som finns inom daglig
verksamhet. För mer information se stadens
stödmaterial för
samverkan mellan skolan och socialtjänsten.
Rätten till daglig verksamhet gäller oavsett den enskildes
försörjningssituation och påverkas inte av om den enskilde har till
exempel aktivitetsersättning, sjukersättning eller försörjningsstöd.
Den enskilde kan även vara arbetssökande om det är ett krav för rätt
till ersättning från socialtjänsten eller annan myndighet, om
villkoren för övrigt är uppfyllda och behovet inte tillgodoses på
annat sätt. Om behovet däremot tillgodoses genom åtgärder hos en
annan huvudman eller myndighet har det betydelse för rätten till
insatsen.
Alla personer med funktionsnedsättning ska få möjlighet att pröva
sina möjligheter att få ett arbete. Vid en ansökan om daglig
verksamhet ska det därför klargöras om den enskilde har fått
nödvändig hjälp från andra aktörer innan insatsen beviljas.
Arbetsförmedlingen kan efter den enskildes samtycke behöva
kontaktas för en bedömning av om den enskilde bör aktualiseras
där, exempelvis för kartläggning av de egna förutsättningarna för
arbete eller för arbetsförberedande och arbetslivsinriktade insatser.
Det finns dock inget krav på att det måste vara fastställt att den
enskilde inte står till arbetsmarknadens förfogande för att daglig
verksamhet ska kunna beviljas.
Daglig verksamhet kan ibland ingå som en del i en längre planering
med målet att klara ett arbete. I dessa fall är samverkan med
Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och andra berörda aktörer
såsom exempelvis regionen nödvändig. Om den enskilde har
ekonomiskt bistånd kan samverkan med Jobbtorg Stockholm bli
aktuell. Om det av medicinska och andra underlag redan är
uppenbart att den enskilde saknar förutsättningar för arbete och har
behov av daglig verksamhet är en utredning hos
Arbetsförmedlingen eller Jobbtorg Stockholm överflödig.
Om den enskildes beslut om daglig verksamhet är en del i en längre
planering med målet att denne på sikt ska klara arbete ska det vara
möjligt för den enskilde att behålla insatsen och vara kvar i
verksamheten under en övergångsperiod. Hur lång
övergångsperioden ska vara får avgöras i det enskilda fallet.
Det ska vara möjligt att kombinera daglig verksamhet med studier
om det handlar om någon enstaka kurs, några timmar per vecka.
Tillämpningsanvisningar
154 (205)
Vid övergång till reguljära studier ska det, om behov finns, vara
möjligt för den enskilde att fortsätta i daglig verksamhet under en
övergångsperiod.
9.10.1 Låg närvaro
Det kan finnas olika skäl till att enskilda personer i kortare eller
längre perioder har låg närvaro på den dagliga verksamheten. Det är
viktigt att beakta att lågt deltagande inte behöver betyda att den
enskilde inte har behov av insatsen. Det finns ingen nedre gräns för
hur många timmar den enskilde måste delta i daglig verksamhet för
att ha rätt till insatsen, en individuell bedömning får göras i varje
enskilt fall. Om den enskilde inte deltar alls eller i låg omfattning
behöver orsaken till detta följas upp. En individuell bedömning får
sedan göras gällande om den enskilde har fortsatt behov av insatsen
eller inte. Vid en sådan bedömning ska hänsyn tas till den enskildes
vilja att fortsätta i daglig verksamhet samt om den enskilde har
behov av kompletterande stöd för att möjliggöra deltagande i
verksamheten.
9.10.2 Beslut om daglig verksamhet
Beslut om daglig verksamhet bör tidsbegränsas på så sätt att
beslutet gäller längst till och med att den enskilde uppnår normal
pensionsålder (se HFD 2014 ref 41). Utöver detta ska det alltid
övervägas om det är relevant att sätta ett kortare beslut än så. Vid
längre beslut kan det finnas skäl att förse beslutet med ett
ändringsförbehåll. En individuell bedömning får göras i det enskilda
fallet.
Insatsens omfattning bör framgå av beslutet.
9.10.3 Mål med insatsen
Handläggaren ska tillsammans med den enskilde formulera tydliga
och konkreta mål för insatsen. Målen ska formuleras med hänsyn
till vilken personlig utveckling den enskilde vill uppnå genom
insatsen och hur den enskildes delaktighet i samhället ska främjas.
Om den enskilde på kort eller lång sikt vill kunna klara av någon
form av arbete ska detta vara utgångspunkten. Om den enskildes
behov handlar om att få en meningsfull vardag med aktiviteter som
ger personlig utveckling och främjar delaktighet utan inriktning på
arbete bör konkreta mål formuleras för detta. Målen ska framgå i
beställningen av insatsen samt följas upp och utvärderas i
förhållande till hur insatsen genomförs.
Tillämpningsanvisningar
155 (205)
9.10.4 Habiliteringsersättning
Habiliteringsersättning är en ersättning som den enskilde kan få för
att denne deltar i daglig verksamhet enligt 9 § 10 LSS. Ersättningen
ses som ett sätt att stimulera den enskilde att delta i verksamheten.
Det finns ingen lagstadgad rätt till habiliteringsersättning men i
prop.1992/93:159 s. 90 framgår följande:
”Inom omsorgsverksamheten utgår viss ersättning, s.k.
habiliteringsersättning, till en person som deltar i daglig verksamhet enligt
en särskild rekommendation från Landstingsförbundet. Syftet är att aktivt
stimulera den enskilde att delta i verksamheten. Jag förordar att
huvudmännen utbetalar någon form av ersättning till den enskilde för
medverkan i daglig verksamhet i likhet med vad som görs för
närvarande”.
I Stockholms stad har den som deltar i daglig verksamhet rätt till
habiliteringsersättning. Habiliteringsersättningsnivån beslutas av
kommunfullmäktige och baseras på antal rapporterade
närvarotimmar per månad. Ersättningen betalas ut direkt till den
enskilde från beslutande stadsdelsnämnd. Om den enskilde deltar i
en daglig verksamhet som inte ingår i valfrihetssystemet ska det
framgå i det individuella avtalet hur habiliteringsersättningen ska
betalas ut till den enskilde.
Habiliteringsersättning ges även för tid som den enskilde deltar i
anpassad undervisning vid komvux om sådan undervisning ingår
som en del i den dagliga verksamheten.
9.11 Förhandsbesked enligt 16 § LSS
Om en person som tillhör LSS personkrets vill bosätta sig i en
annan kommun, ska kommunen enligt 16 § LSS efter den enskildes
ansökan lämna förhandsbesked om rätten till insatser enligt 9 §
LSS. Detta gäller oavsett var den enskilde har sin bosättning
(folkbokföring).
Syftet med bestämmelsen är att underlätta för personer med
funktionsnedsättning och för familjer med barn och ungdomar med
funktionsnedsättning att kunna flytta mellan kommuner, och att
kunna planera att flytta.
En ansökan om förhandsbesked från en enskild ska behandlas på
samma villkor som om han eller hon redan var bosatt i kommunen.
Skälen till varför den enskilde vill flytta saknar betydelse. Avsikten
att flytta till kommunen måste dock vara klar och bestämd och den
enskilde kan inte begära förhandsbesked av flera kommuner
samtidigt (prop. 1992/93:159 s. 185).
Vid utredningen av ansökan om förhandsbesked ska det framgå
vilken insats ansökan avser, om den enskilde tillhör personkretsen
Tillämpningsanvisningar
156 (205)
och om denne har behov av insatsen för att uppnå goda
levnadsvillkor.
I RÅ 2004 ref. 110 ges viss vägledning om rätten att flytta till annan
kommun. HFD har uttalat att behovet av bostad undantagsvis kan
betraktas som tillgodosett om den enskilde redan har en sådan insats
i en närbelägen kommun. Det är enligt HFD tydligt att
omständigheter som geografisk belägenhet och möjligheter till
förflyttning kan spela roll vid bedömningen av om den enskildes
behov av bostad redan är tillgodosett. Likaså om det är fråga om
angränsande kommuner med mycket korta avstånd och den enskilde
redan bor i en bostad med särskild service som i praktiken inte
ligger mera avlägset från de aktiviteter eller annat som denne önskar
utnyttja i den nya kommunen. Utrymmet för att ta hänsyn till i
vilken mån behovet redan är tillgodosett i hemkommunen torde
dock vara ytterst begränsat. När det gäller flytt mellan kommuner
på större avstånd från varandra torde frågan överhuvudtaget inte
uppkomma.
I staden tillämpas att den enskilde inte kan vända sig till flera
stadsdelsnämnder samtidigt. Vilken stadsdelsnämnd som ska
handlägga en ansökan om förhandsbesked regleras i stadens
riktlinjer för ärendeansvar. Om beslutet avser bostad med särskild
service sker erbjudande om bostad på samma sätt som om den
enskilde var bosatt i Stockholm. Det innebär att bostad kan erbjudas
i hela staden.
Enligt stadens riktlinjer för ärendeansvar fördelar Kontaktcenter
funktionsnedsättning ansvaret för ansökningar om förhandsbesked
enligt 16 § LSS avseende bostad med särskild service för vuxna eller
annan särskilt anpassad bostad för vuxna enligt 9 § 9 LSS. Andra
ansökningar enligt 16 § LSS ska handläggas av den stadsdelsnämnd
där den enskilde vill bosätta sig. För mer information se rubrik
Rutin
för fördelning av ansökningar enligt 2 a kap. 8 § SoL om bostad med
särskild service för vuxna samt förhandsbesked enligt 16 § LSS
avseende bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt
anpassad bostad för vuxna enligt 9 § 9 LSS.
9.11.1 Beslut
Beslut om förhandsbesked om rätten till insatser enligt 9 § LSS
fattas enligt 16 § LSS. Det är viktigt att beslut om förhandsbesked
registreras korrekt i stadens dokumentationssystem.
Ett förhandsbesked gäller i sex månader räknat från den dag då de
insatser som förhandsbeskedet omfattar blir tillgängliga för den
enskilde. Eftersom de flesta insatser enligt LSS är tillgängliga direkt
i samband med att ett beslut om förhandsbesked fattas bör
förhandsbeskedet normalt sett gälla sex månader från och med
beslutsdatum. När det gäller till exempel rätt till bostad med
särskild service enligt LSS bör förhandsbeskedets giltighetstid
Tillämpningsanvisningar
157 (205)
däremot räknas från och med det datum den enskilde får ett
erbjudande om plats i ett boende.
Stadsdelsnämnden är skyldig att utan dröjsmål förbereda och
planera de insatser som ett förhandsbesked ger den enskilde rätt till
om denne bosätter sig i kommunen.
Ansvaret för hemkommunen upphör inte förrän den nya kommunen
påbörjar verkställigheten av beviljade insatser efter ett
förhandsbesked. Den enskilde ges därmed en möjlighet att avstå
från att välja den nya kommunen om den erbjudna verkställigheten
inte överensstämmer med den enskildes önskemål. Se RÅ 2007 ref.
62 II och RÅ 2010 ref. 91 om kommunens möjlighet att utforma
insatser på lämpligt sätt.
10. Bistånd enligt SoL
10.1 Allmänna mål i SoL
Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan tillgodose
dem på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin
försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt.
Biståndet ska utformas så att det stärker hans eller hennes
möjligheter att leva ett självständigt liv. Genom bistånd enligt lagen
ska den enskilde tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Med "livsföring
i övrigt" avses alla de behov som den enskilde kan ha för att uppnå
en skälig levnadsnivå och som inte omfattas av försörjningsstödet.
Vilka insatser som ingår i begreppet bedöms individuellt i varje
enskilt fall (prop. 2000/01:80 s. 92).
Socialtjänstlagens mål är att främja en utveckling som syftar till
jämlikhet i levnadsvillkor, solidaritet och trygghet. Verksamheten
ska syfta till att öka den enskildes möjligheter att ta del av
samhällets gemenskap och förebygga uppkomsten av social ohälsa
och begränsa den enskildes behov av stöd och hjälp. Socialtjänsten
ska särskilt inrikta sig på att frigöra och utveckla enskildas egna
resurser utan att ta över den enskildes eget ansvar.
Självbestämmande och integritet betonas.
Utöver de allmänna målen innehåller socialtjänstlagen särskilda
bestämmelser för olika grupper. Socialtjänsten ska bland annat
verka för att människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl
möter betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i
samhällets gemenskap och att leva som andra. Socialtjänsten ska
även medverka till att den enskilde får en meningsfull sysselsättning
och får bo på ett sätt som är anpassat efter den enskildes behov av
särskilt stöd. Kommunen ska därför inrätta bostäder med särskild
service för de i målgruppen som behöver det (5 kap. 7 § SoL).
Tillämpningsanvisningar
158 (205)
10.1.1 God kvalitet i SoL
Av 3 kap. 3 § SoL framgår att insatser inom socialtjänsten ska vara
av god kvalitet, det ska finnas personal med lämplig utbildning och
kvaliteten i verksamheten ska systematiskt och fortlöpande
utvecklas och säkras. Kravet på god kvalitet gäller i både privat och
offentlig verksamhet inom socialtjänsten och i såväl
myndighetsutövning som i de insatser som ska utföras. Av 3 kap. 5
§ SoL framgår att socialnämndens insatser för den enskilde ska
utformas och genomföras tillsammans med honom eller henne.
Portalparagrafen i SoL slår fast att socialtjänstens verksamhet ska
bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och
integritet. Socialtjänstens arbete och utformning av insatser ska
alltid utgå från den enskildes behov och livssituation. När åtgärder
rör barn ska hänsyn till vad barnets bästa kräver särskilt beaktas (1
kap. 2 § SoL). I förarbetena anges andra nödvändiga faktorer för
god kvalitet, såsom rättssäkerhet, medinflytande och en
lättillgänglig vård och service.
10.2 Rätten till bistånd enligt SoL
Enligt 4 kap. 1 § SoL har den som inte själv kan tillgodose sina
behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt rätt till bistånd av
socialnämnden för sin försörjning och för sin livsföring i övrigt.
Den enskilde ska genom biståndet tillförsäkras en skälig
levnadsnivå.
Observera att innan ett avslag görs på en ansökan om bistånd enligt
SoL till följd av funktionsnedsättning med motiveringen att behovet
kan tillgodoses på annat sätt, ska särskilt prövas om det verkligen är
realistiskt att behovet kan tillgodoses på annat sätt.
Bedömningen av skälig levnadsnivå när det gäller livsföringen i
övrigt för gruppen människor med funktionshinder enligt 5 kap. 7 §
SoL ska ta sin utgångspunkt i vad som är skäligt för att människor
med funktionsnedsättning ska kunna delta i samhällets gemenskap
och leva som andra. Den individuella bedömningen ska därför
klargöra vad som krävs för att den enskilde ska uppnå skälig
levnadsnivå i bemärkelsen att trots sin funktionsnedsättning kunna
delta i samhällets gemenskap och leva som andra. I bedömningen
ska även vägas in vad som krävs för att den enskilde ska kunna
frigöra och utveckla sina egna resurser enligt 1 kap. 1 § SoL. Den
enskildes individuella situation ska jämföras med situationen för
andra människor utan funktionsnedsättning i samma ålder. Om den
sökta insatsen rör barn ska barnets bästa särskilt beaktas.
Många människor med funktionsnedsättning har ett långvarigt och
ibland livslångt behov av bistånd enligt SoL i form av insatser
såsom hemtjänst, bostad med särskild service, ledsagning m.fl.
Tillämpningsanvisningar
159 (205)
Detta ska vägas in i den individuella skälighetsbedömningen.
Stödets kvalitet och omfattning ska leda till att den enskildes behov
uppfylls.
Med bistånd avses enligt 4 kap. 1 § SoL bistånd för sin försörjning
(försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt.
Med
bistånd för sin livsföring i övrigt avses alla de olika behov som
den enskilde kan ha för att tillförsäkras en skälig levnadsnivå och
som inte omfattas av försörjningsstödet.
10.3 En kommuns möjlighet att ge bistånd enligt
4 kap. 2 § SoL
En kommun kan ge bistånd utöver vad som följer av 4 kap. 1 § SoL,
om det finns skäl för det. Beslut fattas i dessa fall med stöd av 4
kap. 2 § SoL. Beslut som fattas med stöd av 4 kap. 2 § SoL är inte
något bistånd som kommunen är skyldig att utge enligt lag eller
föreskrift. För att en nämnd ska kunna ge bistånd med stöd av 4
kap. 2 § SoL krävs att kommunfullmäktige har beslutat om riktlinjer
som reglerar en mer långtgående rätt till insatsen eller biståndet än
vad som följer av lagar och praxis.
I Stockholms stad har kommunfullmäktige beslutat om möjlighet att
bevilja vissa insatser som normalt sett inte omfattas av rätten till
bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL enligt 4 kap. 2 § SoL. En prövning
enligt 4 kap. 2 § SoL görs därmed i förhållande till stadens
riktlinjer. Beslut som fattas med stöd av 4 kap. 2 § SoL kan inte
överklagas genom förvaltningsbesvär, utan bara genom
laglighetsprövning. Ett beslut att bevilja eller avslå en ansökan om
bistånd enligt 4 kap. 2 § SoL ska föregås av ett beslut att avslå en
ansökan om bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL. Beslutet enligt 4 kap. 1 §
SoL kan överklagas genom förvaltningsbesvär.
10.4 Hänvisning till LSS när den enskilde
ansöker om SoL-insats
I 4 § LSS framgår att LSS inte innebär någon inskränkning i de
rättigheter som den enskilde kan ha enligt någon annan lag. Detta
innebär att det inte är möjligt att avslå en ansökan om bistånd enligt
SoL med hänvisning till att behovet skulle kunna tillgodoses genom
att den enskilde skulle kunna ansöka om LSS-insats. Se även HFD
2013 ref. 45.
10.5 Utländska medborgare
När det gäller bedömning av en utländsk medborgares rätt till
insatser kan biståndsbedömningen påverkas bland annat av om
personen har rätt att vistas i Sverige, vilket land personen kommer
Tillämpningsanvisningar
160 (205)
ifrån samt om personen omfattas av lagen (1994:137) om
mottagande av asylsökande m.fl. (LMA).
När det gäller personer som ska likabehandlas med svenska
medborgare vad gäller insatser enligt SoL måste nämnden, precis
som för svenska medborgare, göra en bedömning av om Stockholm
är bosättningskommun. I annat fall, till exempel om det är en person
som är på tillfälligt besök i Stockholm, är nämndens ansvar
begränsat till hjälp för att undvika akut nöd.
10.5.1 Olika personkategorier
Nedan redogörs för hur bedömningen kan göras för olika
personkategorier:
Nordiska medborgare
Medborgare i Danmark, Finland, Norge och Island har rätt att vistas
i Sverige utan uppehållstillstånd eller uppehållsrätt. Personer från
dessa länder ska behandlas på samma sätt som svenska medborgare
vad gäller insatser enligt SoL, se lagen (1995:479) om nordisk
konvention om socialt bistånd och sociala tjänster med bilaga.
Utländska medborgare med uppehållstillstånd
Utländska medborgare med uppehållstillstånd ska behandlas på
samma sätt som svenska medborgare vad gäller insatser enligt SoL.
Personer med uppehållstillstånd omfattas i normalfallet inte av
LMA. Personer som har uppehållstillstånd enligt det s.k.
massflyktsdirektivet och som inte är folkbokförda i Sverige
omfattas dock av LMA trots att de har uppehållstillstånd (se
närmare nedan under rubriken Utländska medborgare som omfattas
av LMA).
EU/EES-medborgare med uppehållstillstånd eller
uppehållsrätt
EU/EES-medborgare har rätt att resa till och vistas i Sverige under
tre månader utan uppehållstillstånd. EU/EES-medborgare har också
motsvarande rätt för längre tid förutsatt att de uppfyller villkoren för
uppehållsrätt. Under vissa förutsättningar kan EU/EES-medborgare
ha uppehållsrätt redan under den inledande tremånadersperioden.
EU/EES-medborgare kan ha uppehållstillstånd och ska då
behandlas på samma sätt som svenska medborgare i
biståndsprövningen. EU/EES-medborgare kan också ha
uppehållsrätt. Uppehållsrätt skiljer sig från uppehållstillstånd på så
sätt att det inte krävs något särskilt beslut från Migrationsverket för
att ha uppehållsrätt. Nämnden måste i varje enskilt fall göra en egen
bedömning av om förutsättningarna för uppehållsrätt är uppfyllda.
En EU/EES-medborgare kan bl.a. ha uppehållsrätt i egenskap av
Tillämpningsanvisningar
161 (205)
arbetstagare eller arbetssökande (se vidare 3 a kap. 3 § UtlL och
övriga bestämmelser i 3 a kap. UtlL).
Personer med uppehållsrätt ska behandlas på samma sätt som
svenska medborgare vad gäller insatser enligt SoL.
Utländska medborgare utan uppehållsrätt eller
uppehållstillstånd
En person som inte har uppehållstillstånd eller uppehållsrätt har
som utgångspunkt bara rätt till bistånd för att undvika en akut
nödsituation. Detta gäller oavsett om det rör sig om EU/EES-
medborgare eller personer från andra länder. Bistånd för att undvika
nöd beviljas med stöd av 4 kap. 1 § SoL om personen inte omfattas
av LMA.
I vissa undantagssituationer har det bedömts finnas rätt till ett mer
utvidgat bistånd (se HFD 2014 ref. 37 och HFD 2018 ref. 39).
Utländska medborgare som omfattas av LMA
Personer som befinner sig i någon form av migrationsprocess, t.ex.
asylsökande, omfattas i många fall av LMA. Personer som omfattas
av personkretsen i LMA har inte rätt till bistånd enligt 4 kap. 1 §
SoL för förmåner av motsvarande karaktär som de som ges enligt
LMA (1 § LMA).
Personer som omfattas av LMA ska som huvudregel få sina behov
tillgodosedda genom Migrationsverket. Som utgångspunkt är
kommunen därför förhindrad att bevilja bistånd enligt 4 kap. 1 §
SoL till personer som omfattas av LMA. Detta gäller även
nödbistånd (se HFD 2017 ref. 33). Kommunen har dock enligt 2
kap. 1 § SoL det yttersta ansvaret för alla som vistas i kommunen.
Det yttersta ansvaret innebär till exempel att ge stöd och hjälp i
akuta situationer. Bistånd för att undvika nöd kan i dessa fall
beviljas med stöd av 4 kap. 2 § SoL. Samma utredningsförfarande
gäller som för andra sökande. En utredning av den enskildes
situation ska vara utgångspunkten i prövningen av rätten till bistånd
och en individuell bedömning ska alltid göras.
Socialtjänsten har ett särskilt ansvar för barn, i synnerhet barn som
tillhör utsatta grupper. Om ansökan avser bistånd till ett barn eller
om den enskilde har eller lever med barn ska detta särskilt beaktas.
När en ansökan enligt 4 kap. 1 § SoL avslås med hänvisning till
Migrationsverkets ansvar enligt LMA måste en prövning även göras
utifrån kommunens yttersta ansvar. Detta innebär att nämnden, även
när Migrationsverket bedöms vara ansvarig huvudman, är skyldig
att bevilja insatser för att undvika nöd eller sådan tillfällig hjälp som
är behövliga i avvaktan på att Migrationsverket tar över ansvaret.
Tillämpningsanvisningar
162 (205)
Biståndet beviljas i dessa fall med stöd av 4 kap. 2 § SoL.
Om en familj beviljas bistånd är det viktigt att täta uppföljningar
görs och att man arbetar för en långsiktig lösning på situationen.
Utifrån vikten av täta uppföljningar är det lämpligt att bevilja
bistånd för kortare perioder i taget. Att arbeta för barnets bästa i ett
långsiktigt perspektiv kan handla om att man behöver motivera
familjen att ta kontakt med Migrationsverket, eftersom det i vissa
fall kan vara möjligt för familjen att ansöka om asyl på nytt och
därmed få rätt till LMA. I andra fall behöver familjen lösa
situationen på annat sätt. Motivationsarbetet kan även handla om att
motivera till kontakt med organisationer inom civilsamhället samt
vid behov kontakt med hälso- och sjukvården.
Gränsdragningen mellan SoL och LMA
Bistånd enligt LMA lämnas i form av logi, bostadsersättning,
dagersättning och särskilt bidrag. Kommunen ska inte ge bistånd
enligt 4 kap. 1 § SoL för förmåner av motsvarande karaktär som
dessa bistånd. En ansökan om en sådan förmån ska därför avslås
enligt 4 kap. 1 § SoL med hänvisning till att behovet ska tillgodoses
av Migrationsverket genom LMA. Förmåner som inte omfattas av
LMA prövas som en vanlig ansökan enligt 4 kap. 1 § SoL.
Det är inte självklart vilka insatser enligt SoL som ska anses
motsvaras av förmåner i LMA. En bedömning måste göras i det
enskilda fallet. Flera kammarrätter har dock bedömt att
Migrationsverkets ansvar enligt LMA även innefattar att
tillhandahålla boende med stöd som är nödvändigt på grund av t.ex.
funktionsnedsättning eller hög ålder.24 Det finns därför visst stöd för
att ansökningar om bistånd för sådana behov ska avslås enligt 4 kap.
1 § SoL.
10.5.2 Ersättning för stöd och service
Av 18 § förordningen (2010:1122) om statlig ersättning för insatser
för vissa utlänningar framgår att kommunen har rätt till ersättning
för vissa kostnader för personer som omfattas av 5–5b §§.
Kommunen har bland annat rätt till ersättning för stöd och hjälp i
boendet och för särskilda boendeformer enligt SoL.
Ersättning för kostnader för insatser enligt
SoL lämnas till
kommunen från Migrationsverket om personen har behov av sådana
insatser på grund av en sjukdom eller en funktionsnedsättning som
personen hade när han eller hon först togs emot i en kommun eller
24 Se Kammarrätten i Jönköping den 10 januari 2020, mål nr 2654-19,
Kammarrätten i Göteborg den 2 februari 2023, mål nr 4078-22 och den 31 maj
2023 i mål nr 31-23 samt Kammarrätten i Stockholms dom den 7 mars 2023 i mål
nr 5834-22.
Tillämpningsanvisningar
163 (205)
som annars har ett direkt samband med personens situation som
skyddsbehövande. 25
För mer information om återsökning av ersättning för kostnader för
insatser enligt SoL kan stadens statsbidragshandläggare på
arbetsmarknadsförvaltningen kontaktas.
10.6 Hjälp i hemmet
Syftet med hjälp i hemmet är att möjliggöra för den enskilde att
trots sin funktionsnedsättning kunna fortsätta bo kvar hemma och
där få det stöd, den service och den omvårdnad som denne behöver.
Den enskilde ska så långt som möjligt få utnyttja sina egna resurser
samt ges möjlighet att bevara eller utvidga sitt sociala och kulturella
kontaktnät. Hjälp i hemmet kan till exempel vara insatser så som
hemtjänst, boendestöd och ledsagning.
Den enskildes resurser och möjlighet att själv delta i göromålen ska
beaktas i utredningen och vägas in i beslutet. Den enskildes
möjlighet att upprätthålla och utveckla sin funktionsförmåga ska
ingå som en naturlig del i bedömningen. Även möjligheter till
bostadsanpassning och insatser genom regionens försorg ska
utredas.
Den enskilde har rätt att få omvårdnad i hemmet även när behovet
av hjälp och vård är omfattande. Den enskilde ska inte vara
beroende av anhöriga eller andra närstående för att kunna bo kvar
hemma. De egna önskemålen om hur hjälpen ska vara utformad ska
vara vägledande. Den enskilde ska så långt det är möjligt beredas
möjlighet att bo kvar och vårdas i hemmet till livets slut. Den
enskilde har dock ingen ovillkorlig rätt att erhålla en viss bestämd
insats.
I förarbetena till 4 kap. 1 SoL slås fast att den enskilde kan uttrycka
önskemål om vilken insats denne föredrar och att detta ska beaktas
så långt som möjligt. Av förarbetena framgår bl.a. följande (prop.
2000/01:80 s. 90 f.):
”Vid bedömningen av vilken insats som kan komma ifråga måste en
sammanvägning göras av olika omständigheter såsom den önskade
insatsens lämplighet som sådan, kostnaderna för den önskade insatsen i
jämförelse med andra insatser samt den enskildes önskemål. Det kan
enligt regeringens mening inte finnas en obegränsad frihet för den
enskilde att välja sociala tjänster oberoende av kostnad. I både
kommunens och den enskildes intresse ligger att biståndet ska utformas så
att det svarar mot det mål man vill uppnå. Oftast innebär det att det råder
samstämmighet mellan den enskilde och tjänstemannen om lämplig insats.
I de fall det inte är möjligt måste tolkningen av begreppet skälig
25 www.migrationsverket.se
Tillämpningsanvisningar
164 (205)
levnadsnivå ske mot bakgrund av rättighetsbestämmelsens grundläggande
syfte d.v.s. en yttersta garanti för medborgarnas livsföring i olika
avseenden. Detta utesluter emellertid inte att kommunen när likvärdiga
insatser finns att tillgå, ges möjlighet att välja det billigaste alternativet”.
10.7 Boendeformer enligt SoL
Enligt 5 kap. 7 § SoL ska socialnämnden medverka till att den
enskilde får bo på ett sätt som är anpassat efter dennes behov av
särskilt stöd. Om behovet inte kan tillgodoses med stöd i det egna
boendet ska kommunen erbjuda bostäder med särskild service till
dem som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande
svårigheter i sin livsföring och behöver ett sådant boende. Den
enskildes behov avgör form av bostad.
10.8 Avgifter i samband med insatser enligt SoL
Avgifter för insatser enligt SoL regleras i stadens
tillämpningsanvisningar för avgifter inom stöd och service till
personer med funktionsnedsättning under 65 år. Dessa
tillämpningsanvisningar innehåller de regler och tillämpningar som
ska gälla för all avgiftshandläggning inom verksamhetsområdet
funktionsnedsättning.
11.
Insatser som kan beviljas med
stöd av SoL
Socialtjänstlagen är formulerad som en målinriktad ramlag och är
inte på samma sätt som LSS begränsad till vissa bestämda insatser.
Det är inte möjligt att exakt räkna upp alla insatser eller behov som
ska anses ingå. En individuell bedömning måste göras i varje enskilt
fall.
I dessa riktlinjer återges de vanligast förekommande insatserna som
beviljas till personer med funktionsnedsättning med stöd av SoL i
Stockholms stad. I staden finns även särskilda riktlinjer för vissa
insatser så som kontaktperson, medföljare vid semesterresa,
kommunalt bostadsbidrag för personer med funktionsnedsättning
(KBF), tränings- och försökslägenhet samt särskilt individanpassad
stödinsats för att underlätta arbete eller studier. Även riktlinjer för
utredning, dokumentation m.m. inom stadens socialpsykiatri kan i
förekommande fall vara tillämpliga vid bedömning av rätt till
insatser enligt SoL.
11.1 Hemtjänst
Hemtjänst är ett individuellt behovsprövat bistånd som omfattar
insatser av servicekaraktär och personlig omvårdnad. Hemtjänsten
Tillämpningsanvisningar
165 (205)
ska vara flexibel och omvårdnadsinsatser ska präglas av kontinuitet
för att kunna hantera omfattande och specifika behov som ger goda
förutsättningar för ett värdigt och tryggt liv i den egna bostaden.
Hemtjänst kan inte utföras om den enskilde inte är hemma. Service
som avser hemmets skötsel ska därför kunna erbjudas med så stor
flexibilitet att en person med funktionsnedsättning inte ska behöva
ta ledigt från arbete eller studier för tjänstens utförande.
11.1.1 Bedömning
Hemtjänstinsatser kan beviljas personer som till följd av
funktionsnedsättning är i behov av hjälp i hemmet. Utgångspunkten
är att den enskilde ska få möjlighet att leva som andra och kunna bo
på ett sätt som är anpassat efter dennes behov av stöd och hjälp. Det
ska alltid göras en individuell bedömning vilket kan innebära att det
finns rätt till fler eller färre insatser, alternativt mer eller mindre
omfattande insatser.
Observera att om den enskilde har vårdnadsansvar för barn eller
lever med barn är det viktigt att beakta behovet och utformningen
av insatserna även ur ett barnrättsperspektiv.
Merkostnadsersättning och hemtjänst
Handläggaren ska i sin bedömning av rätt till hemtjänst som
huvudregel bortse från om den enskilde har merkostnadsersättning.
Hjälpbehov som tillgodoses genom annat samhällsstöd, exempelvis
hemtjänst, beaktas inte av Försäkringskassan i bedömningen av
merkostnadsersättning (50 kap. 6 § SFB). Den enskilde ska därför
informeras om att ett beslut om hemtjänstinsatser kan påverka
merkostnadsersättning för hjälpbehov. Den enskilde ska också
informeras om att hemtjänstavgiften kan ge rätt till ersättning för
merkostnader.
11.1.2 Beslut
I beslutet ska anges vilka hemtjänstinsatser den enskilde beviljats.
Nedanför beslutstexten anges den beräknade tidsåtgången för att
utföra de beviljade insatserna.
11.1.3 Anställning av anhörig
Stockholms stad medger inte anställning av anhörig för utförandet
av beviljade hemtjänstinsatser annat än vid synnerliga skäl. Rätten
till anställning av anhörig för utförande av hemtjänst regleras i
stadens riktlinjer för hand-läggning inom stadens äldreomsorg.
Tillämpningsanvisningar
166 (205)
11.1.4 Hemtjänstinsatser
Hemtjänst omfattar insatser av servicekaraktär och personlig
omvårdnad. I följande avsnitt redovisas vad som enligt Stockholms
stad kan vara utgångspunkter för vad som är nödvändigt för att
uppnå skälig levnadsnivå. En individuell bedömning ska dock alltid
göras.
Serviceinsatser
Serviceinsatser omfattar stöd eller praktisk hjälp med
Hemmets skötsel.
Städning.
Tvätt.
Disk.
Inköp och ärenden.
Hushållssopor och källsortering.
Hushållsgemensamma insatser
När båda sammanlevande makar eller sambor har behov av stöd kan
insatser ges gemensamt för hushållet. Hushållsgemensamma
insatser omfattar serviceinsatser, inklusive bäddning av gemensam
säng, distribution av matlådor som inte innebär hjälp med
uppvärmning och servering samt trygghetslarm med två
larmklockor.
Städning
Hjälp med städning beviljas normalt för bostad om två rum och kök
samt hygienutrymmen för ensamboende. För makar och
sammanboende kan ytterligare ett rum ingå, även om paret har
gemensamt sovrum. Ytterligare rum kan även ingå om den enskilde
bor tillsammans med barn.
Beroende på vad den enskilde själv kan göra omfattar hjälp med
städning normalt dammsugning och våttorkning av golv,
dammtorkning, rengöring av kök och badrum.
I Stockholms stad ska den som beviljats hjälp med städning få sin
bostad städad minst varannan vecka. Vid en individuell bedömning
kan det vara skäligt att få städat oftare. Särskilda skäl kan till
exempel vara astma, allergi, småbarn som vistas mycket på golvet,
förflyttningshjälpmedel för utomhusbruk som förvaras inomhus, att
den enskilde vistas mycket i hemmet eller antal personer som vistas
i hemmet.
Tillämpningsanvisningar
167 (205)
Kompletterande städning/tillsynsstädning
För den som bedöms vara i behov av ytterligare städinsatser kan
kompletterande städning beviljas. Det kan exempelvis röra sig om
daglig rengöring av hygienutrymmen.
Fönsterputs
För fönsterputs gäller samma förutsättningar som för städning
angående antal rum i förhållande till om den en-skilde är
ensamstående eller sammanboende. I Stockholms stad ska den som
beviljats hjälp med fönsterputs få sina fönster putsade minst en gång
per år. Vid en individuell prövning kan behov finnas av att få
fönstren putsade oftare. Observera att dessa tillfällen är utöver
ordinarie städtillfällen. Vilken eller vilka månader under året som
fönsterputs ska utföras, ska framgå av genomförandeplanen som
utföraren upprättar tillsammans med den enskilde.
Disk
Hjälp med disk kan vara att plocka i/ur en diskmaskin men det kan
också handla om att diska för hand. Hur ofta den enskilde har behov
av hjälp med disk kan variera utifrån personliga förhållanden.
Tvätt
Behovet av hjälp med tvätt kan variera beroende på den enskildes
personliga förhållanden. Inkontinens och andra medicinska skäl kan
till exempel göra att den enskilde behöver få tvättat oftare.
Textilvård
Behov av textilvård i form av strykning, mangling eller mindre
lagning ska i förekommande fall beviljas som särskild insats i
beslutet.
Sophantering och källsortering
Hur ofta den enskilde har behov av hjälp med sophantering och
källsortering varierar utifrån personliga förhållanden. Hur den
lokala lösningen av källsortering ser ut varierar också inom staden
vilket handläggaren behöver ta hänsyn till vid bedömning och
tidsberäkning av insatsen.
Samlat ansvar för hemmets skötsel
För den som har ett mer omfattande behov av serviceinsatser kan
det vara svårt att ange alla sysslor i hemmet som den enskilde
behöver hjälp med. Beslut om hjälp med städning kan då
kompletteras så att det även innefattar ett samlat ansvar för allt som
kan anses ingå i hemmets skötsel.
Tillämpningsanvisningar
168 (205)
Inköp av dagligvaror
Inköp av dagligvaror innebär att få hem dagligvaror från närmsta
livsmedelsbutik med fullgott sortiment. I Stockholms stad ska den
som beviljats hjälp med inköp få denna hjälp utförd vid minst ett
tillfälle per vecka. Den enskildes individuella behov avgör om det
finns skäl att bevilja inköp oftare. Hjälp med andra inköp beviljas
efter behov. Om den enskilde vill följa med och välja sina varor
behöver handläggaren beakta detta i tidsberäkningen. Alternativt
kan detta i vissa fall även kombineras med beviljade promenader
och/eller ledsagning.
Bank- och andra typer av ekonomiska ärenden
Den som inte klarar av att sköta sin ekonomi och inte kan få
behovet tillgodosett på annat sätt, bör i första hand använda
betalservice och autogiro. I de fall den enskilde har behov av hjälp
med uttag av kontanter ska denne i första hand få hjälp till butik,
bank eller bankomat för att själv göra uttagen.
Om det inte är möjligt för den enskilde att själv eller tillsammans
med personal klara av sina ekonomiska göromål bör en legal
företrädare, ombud med fullmakt, framtidsfullmaktshavare eller
behörig anhörig vara den enskilde behjälplig. Om behörig
företrädare saknas och/eller ännu inte utsetts får utföraren i nödfall
tillfälligt hjälpa den enskilde med ekonomiska göromål som en del
av stödet för att denne inte ska hamna i trångmål. Ansvaret för
sådana insatser ligger på ansvarig chef för aktuell hemtjänstutförare
som ska ha rutiner för sparande av kvitton och ordnad
dokumentation för insatser av denna typ.
Apoteksärenden
Hjälp med apoteksärenden avser hjälp med inköp av apoteksvaror
för egenvård samt uttag av recept.
Andra ärenden
Hjälp med andra typer av inköp såsom inköp av kläder och skor kan
beviljas som särskild insats utifrån den en-skildes individuella
behov.
Mat och måltider
Den som inte själv kan tillreda sin måltid och inte kan få behovet
tillgodosett på annat sätt ska i första hand få hjälp med matlagning.
Hänsyn ska tas utifrån medicinska, etiska, kulturella och religiösa
skäl. Den enskilde ska få vara delaktig i sin måltidsförberedelse
utifrån sin förmåga. Istället för att få hjälp med att tillreda sina
måltider kan den enskilde välja att få matlådor levererade till
Tillämpningsanvisningar
169 (205)
bostaden. Behovet av övrig hjälp i samband med måltiden ska också
beaktas i biståndsbedömningen.
Tillreda måltider
Måltidshjälp kan innebära att få:
Hjälp med enklare matlagning eller med att värma mat.
Hjälp med att tillreda frukost, lunch, mellanmål, middag och
kvällsmål.
Hjälp med dukning, servera mat, dela mat samt
konsistensanpassning.
Sällskap under måltider.
Matdistribution
Den enskilde kan själv beställa matlådorna men även få hjälp med
detta. Matlådor medför en merkostnad för den enskilde, vilket i
vissa fall kan påverka den enskildes val. I de fall den enskilde
önskar få behovet av hjälp med mat tillgodosett genom en
kombination av matlagning och matlådor behöver handläggaren
beakta detta vid tidsberäkningen.
Följeslagare
Följeslagare kan behövas för att den enskilde ska kunna ta sig till
och från exempelvis läkare och tandläkare. Det kan krävas att
följeslagaren finns tillgänglig för att snabbt vara på plats för att
hjälpa den enskilde hem, vilket ska beaktas vid tidsberäkningen.
Vid följeslagning till läkare och tandläkare har följeslagaren inte i
uppdrag att vara ombud för den enskilde. Det är vårdgivarens
ansvar att informera den enskilde på ett sådant sätt att denne kan ta
till sig informationen. Följeslagning för att uträtta ärenden kan
också beviljas. Följeslagning är en hemtjänstinsats och utförs av
hemtjänstutförare och ska därmed inte förväxlas med ledsagning för
kulturella och sociala aktiviteter. Om den enskilde har behov av
ledsagning eller ledsagarservice för att kunna delta i samhällets
gemenskap och för att kunna leva som andra ska ett särskilt beslut
om ledsagning enligt SoL eller ledsagarservice enligt LSS fattas. Ett
särskilt beslut om ledsagning eller ledsagarservice kan fattas även
om den enskilde har beviljats hemtjänst. Hänsyn ska tas till att
ledsagning och ledsagarservice som särskild insats är avgiftsfri för
den enskilde till skillnad från hemtjänst i form av följeslagare. Det
kan också vara viktigt för den enskilde att inom stadens valfri-
hetssystem kunna välja en utförare av ledsagning eller
ledsagarservice i stället för en hemtjänstutförare.
Personlig omvårdnad
Omvårdnadsinsatser innefattar personlig omvårdnad och
psykosocialt stöd, det vill säga de insatser som behövs för att
Tillämpningsanvisningar
170 (205)
tillgodose den enskildes fysiska, psykiska, sociala och kulturella
behov. Det kan också omfatta insatser för att kunna ha kvar sociala
nätverk och för att bryta social isolering samt insatser för att känna
trygghet och säkerhet i hemmet. Omvårdnadsinsatser kan också
avse vissa hälso- och sjukvårdsinsatser som har bedömts utgöra
egenvård. Den som inte själv, helt eller delvis, klarar av att sköta sin
personliga omvårdnad utan stöttning eller hjälp av annan person kan
beviljas bistånd för detta. Personlig omvårdnad ska utformas i
samråd med den en-skilde utifrån dennes behov och förmåga. Det är
viktigt att hänsyn tas till den enskildes egna förutsättningar och
önskemål.
Insatserna kan omfatta hjälp med att:
Tvätta sig/sköta hygien/munvård.
Klä på och av sig.
Sköta toalettbehov.
Äta och dricka - praktiskt och socialt stöd för att den
enskilde ska få i sig mat och dryck.
Förflytta sig.
Egenvård
Insatser som bedömts som egenvård kan ingå i beslut om
biståndsinsatser.
11.1.5 Beställning av hemtjänst
Samtliga beställningar av hemtjänst ska skrivas i enlighet med vad
som framgår av de särskilda anvisningar som finns för beställning
och genomförande för hemtjänst.26
Av beställningen ska de främsta orsakerna till att den enskilde
behöver stöd och hjälp framgå samt vilken typ av insatser som den
enskilde behöver hjälp med. Utformningen av de beviljade
insatserna, samt när och hur dessa ska utföras, överlåts till utföraren
och den enskilde att komma överens om i genomförandeplanen. En
beställning av hemtjänst ska därför inte precisera varje insats på
detaljnivå utan ange en ram för insatserna. Ett sätt att uppnå detta är
att tydligt beskriva den enskilde och vad denne klarar själv
respektive behöver stöd eller hjälp med. Det kan till exempel handla
om att beskriva att den enskilde behöver hjälp med samtliga
måltider istället för att ange frukost, lunch, mellanmål, middag och
kvällsmål specifikt eller att beskriva att den enskilde behöver hjälp
26 Anvisningar för beställning och genomförandeplan för hemtjänst Dnr: 3.1 -
470/2017
Tillämpningsanvisningar
171 (205)
vid samtliga toalettbesök kontinuerligt under dygnet utan att ange
klockslag för dessa.
11.2 Hemtjänst i assistansliknande form för
vuxna
Insatsen kan beviljas vuxna personer under 65 år som inte har rätt
till personlig assistans enligt LSS eller till assistansersättning enligt
SFB men som ändå har ett stort behov av kontinuitet och personlig
omvårdnad som inte kan tillgodoses på annat sätt. För att insatsen
ska komma ifråga bör den enskilde ha ett behov av hjälp med
omvårdnadsinsatser som överstiger fem timmar i veckan. Vidare
ska det finnas ett stort behov av att ett begränsat antal personer ger
stöd. Insatsen kan till exempel aktualiseras när den enskilde har fått
avslag på ansökan om personlig assistans på grund av att denne inte
bedöms ha grundläggande behov i sådan omfattning som krävs för
rätt till personlig assistans eller att funktionsnedsättningens
varaktighet inte har kunnat styrkas. Det kan dock inte ställas något
krav på att rätten till personlig assistans först ska ha prövats för att
hemtjänst i assistansliknande form ska kunna bli aktuell.
Det ställs inte samma krav på varaktighet för hemtjänst i
assistansliknande form som för personlig assistans. In-satsen
innebär en ökad möjlighet till kontinuitet och ska säkerställa att ett
begränsat antal personer ger stödet.
Beslut om hemtjänst i assistansliknande form fattas enligt 4 kap. 1 §
SoL. Beslutet registreras på samma sätt som hemtjänst i
paraplysystemet. Den enskilde har samma möjlighet att välja
utförare som vid vanlig hemtjänst, det vill säga att det står den
enskilde fritt att välja utförare bland de som staden upphandlat
enligt LOV. Det ska framgå i beställningen att hemtjänsten ska
utföras i assistansliknande form. Utförare av hemtjänst i
assistansliknande form erhåller ersättning enligt de av
kommunfullmäktige beslutade ersättningsnivåerna för hemtjänst.
11.3 Hemtjänst i assistansliknande form för barn
Biståndet ”Hemtjänst i assistansliknande form för barn” kan ges till
barn upp till och med 17 år med funktions-nedsättning som inte har
rätt till personlig assistans enligt LSS eller till assistansersättning
enligt SFB men som ändå har ett stort behov av kontinuitet och
personlig omvårdnad som inte kan tillgodoses på annat sätt.
Insatsen kan till exempel aktualiseras när den enskilde har fått
avslag på ansökan om personlig assistans på grund av att denne inte
bedöms ha grundläggande behov i sådan omfattning som krävs för
rätt till personlig assistans eller att funktionsnedsättningens
varaktighet inte har kunnat styrkas. Det kan dock inte ställas något
Tillämpningsanvisningar
172 (205)
krav på att rätten till personlig assistans först ska ha prövats för att
hemtjänst i assistansliknande form för barn ska kunna bli aktuell.
En förutsättning för att insatsen ska beviljas är att barnet är i behov
av stöd för omvårdnadsinsatser som inte om-fattas av normalt
föräldraansvar. Föreligger dessa omständigheter ska
stadsdelsnämnden, om behovet inte kan tillgodoses på annat sätt
bevilja hemtjänst i assistansliknande form. Det stöd och den
omvårdnad en förälder ger till ett barn utan funktionsnedsättning
utgör riktmärke för vad som är att betrakta som normalt
föräldraansvar. Det är hjälpbehovet utöver det som är normalt för
ett barn i en viss ålder som utgör det merarbete som kan ligga till
grund för rätten till insats.
Beslut om hemtjänst i assistansliknande form för barn fattas enligt 4
kap. 1 § SoL. Beslutet registreras på samma sätt som hemtjänst i
paraplysystemet. Den enskilde har samma möjlighet att välja
utförare som vid vanlig hemtjänst, dvs. det står den enskilde fritt att
välja utförare bland de som staden upphandlat enligt LOV. Utförare
av hemtjänst i assistansliknande form erhåller ersättning enligt de
av kommunfullmäktige beslutade ersättningsnivåerna för hemtjänst.
Observera att insatsen är kostnadsfri.
11.4 Trygghetslarm
Personburna trygghetslarm är ett viktigt tekniskt hjälpmedel för att
öka tryggheten för den enskilde i sin bostad. Trygghetslarm har som
syfte att ge en ökad trygghetskänsla genom att göra det möjligt för
den enskilde att lätt få kontakt för hjälp i en akut situation.
Trygghetslarm ökar möjligheterna för personer med
funktionsnedsättning att bo kvar i sin invanda miljö. Den som inte
längre klarar av att hantera eller förstå innebörden av ett
trygghetslarm bör få sina behov av trygghet tillgodosedda på annat
sätt, till exempel genom utökade hemtjänstinsatser eller bostad med
särskild service.
11.5 Hemvårdsbidrag
I Stockholms stad finns möjlighet till ekonomisk ersättning, i form
av hemvårdsbidrag, till de personer vilkas anhöriga utför väsentligt
merarbete som annars skulle utföras inom ramen för hemtjänst.
Merarbetet ska främst bestå av personlig omvårdnad och tillsyn
samt vara av sådan art som man normalt inte hjälper varandra med
inom familjen. Främst ska hjälpbehovet ha karaktär av individnära
insatser som exempelvis hjälp med att sköta hygien, men också
bestå av stor arbetsbörda förorsakad av sjukdom eller
funktionsnedsättning. Behovet ska vara dagligen återkommande.
Tillämpningsanvisningar
173 (205)
11.5.1 Hemvårdsbidrag och merkostnadsersättning
I bedömningen av rätt till hemvårdsbidrag ska handläggaren bortse
från om den enskilde har merkostnadsersättning, om det inte av
Försäkringskassans beslut står klart att merkostnadsersättningen helt
eller delvis avser samma hjälpbehov som hemvårdsbidraget ska
tillgodose. Ett sådant klargörande ska kunna ske utan någon mer
ingående utredning.
Försäkringskassan ska, vid bedömningen av rätten till
merkostnadsersättning enligt 50 kap. 6 § SFB, bortse från
merkostnader för hjälpbehov som tillgodoses genom annat
samhällsstöd. Hjälpbehov som tillgodoses av anhöriga eller
närstående medräknas dock, även om den enskilde har
hemvårdsbidrag. Däremot räknas inte ersättning från den enskilde
till anhöriga eller närstående som en merkostnad som ger rätt till
merkostnadsersättning.
11.5.2 Ersättningsgrupper
Grupp 1: Hjälp dagligen, 1-2 tillfällen, med omvårdnad och tillsyn
Grupp 2: Hjälp flera gånger om dagen, minst tre tillfällen, med
omvårdnad och tillsyn
Grupp 3: Hjälp flera gånger om dagen med omvårdnad och tillsyn,
även nattetid
Grupp 4: Hjälp med omvårdnad och tillsyn kontinuerligt alla tider
på dygnet
11.5.3 Beslut om hemvårdsbidrag
Beslut om hemvårdsbidrag fattas enligt 4 kap. 2 § SoL men ska
alltid föregås av en prövning enligt 4 kap 1 § SoL. Beslut ges till
den som är i behov av vård och omsorg. Vid helt eller delvis avslag
ska beslutet motiveras med att någon lagstadgad rätt till
hemvårdsbidrag inte finns enligt SoL och att behovet, när så är
aktuellt, kan tillgodoses genom hemtjänst. I beslutet ska det framgå
att Stockholms stad enligt stadens riktlinjer, som ett alter-nativ till
vissa hemtjänstinsatser, kan erbjuda hemvårdsbidrag efter en
individuell prövning enligt 4 kap. 2 § SoL. Vid helt eller delvis
avslag ska det också framgå att den enskilde inte heller efter en
sådan prövning har ansetts berättigad till biståndet.
11.5.4 Utbetalning av hemvårdsbidrag
Hemvårdsbidraget betalas ut till den enskilde som fått beslutet. Den
enskilde förutsätts ersätta den anhörige eller närstående som utför
insatserna. Bidraget kan minskas till hälften om den enskilde har
andra insatser såsom daglig verksamhet, dagverksamhet eller
Tillämpningsanvisningar
174 (205)
korttidsvård/korttidsboende. Bidraget kan också minskas till hälften
under frånvaro exempelvis under sjukhusvistelse om frånvaron
varat minst hälften av tiden under en månad.
Hemvårdsbidrag kan kombineras med avlösning och andra former
av stöd till den som utför insatserna. Vid om-fattande
omvårdnadsbehov kan hemvårdsbidrag kombineras med ytterligare
hemtjänst.
11.5.5 Hemvårdsbidrag under tillfällig vistelse
Hemvårdsbidrag kan ges under tillfällig vistelse på annan ort, till
exempel under semester eller vid besök hos släkt och vänner. Med
semestervistelse avses vistelse på annan ort (även i annat land)
under en sammanhängande tid av högst tre månader. Det är dock
viktigt att beakta handläggarens möjlighet till insyn och
uppföljningsansvar. En individuell bedömning ska göras i varje
enskilt fall.
11.5.6 Uppföljning av hemvårdsbidrag
Handläggaren har ett uppföljningsansvar även när det gäller beslut
om hemvårdsbidrag. Uppföljningsansvaret är viktigt men kan också
vara svårt vid denna typ av insats. Vid uppföljningen är det särskilt
angeläget att ta upp situationen både för den som får
hemvårdsinsatserna och för den som utför insatserna. Den som utför
insatserna kan även behöva andra stödinsatser än det ekonomiska
bidraget.
11.6 Boendestöd
Boendestöd är en social och praktisk stödinsats som syftar till att
stärka den enskildes förmåga att hantera sitt vardagsliv både inom
och utanför det egna hemmet. Boendestöd kan exempelvis beviljas
till personer med psykisk, neuropsykiatrisk, intellektuell eller
kognitiv funktionsnedsättning som har behov av stöd för att
upprätthålla och/eller utveckla resurser och färdigheter.
I boendestöd ingår att ge praktiskt stöd åt den enskilde i dennes
vardag men också motivationsarbete och pedagogisk vägledning i
syfte att upprätthålla och utveckla den enskildes resurser och
färdigheter. Boendestöd är inte begränsat till hemmet utan omfattar
också andra aktiviteter som kan bidra till den enskildes förmåga att
klara vardagslivet. Det kan handla om olika former av vardags- och
fritidsaktiviteter, hjälp i kontakter med myndigheter eller att hitta en
meningsfull sysselsättning. Pedagogiska och kunskapsbaserade
metoder ska användas i rehabiliterande syfte.
Observera att om den enskilde har vårdnadsansvar för barn eller
lever med barn är det viktigt att beakta behovet och utformningen
av insatsen även ur ett barnrättsperspektiv.
Tillämpningsanvisningar
175 (205)
11.6.1 Beslut om boendestöd och insatsens utformning
Boendestöd beviljas normalt sett i antal timmar per månad.
Insatsen ingår i valfrihetssystemet inom socialpsykiatrin vilket
innebär att den enskilde kan välja mellan lämpliga utförare av
insatsen som är knutna till systemet och verksamma inom det
område där den enskilde bor. Boendestöd ges som regel dagtid
vardagar men utifrån den enskildes behov kan boendestöd även ges
på kvällar och helger. Det kan vara aktuellt när den enskilde arbetar,
studerar eller om måendet sviktar.
11.7 Ledsagning
Personer med funktionedsättning ska kunna delta i meningsfulla
fritidsaktiviteter samt i kultur- och idrottsliv med möjlighet att leva
som andra. Insatsen ledsagning innebär att en person med
funktionsnedsättning får stöd av en annan person, ledsagare, i
samhället och syftar till att möjliggöra delaktighet i samhällslivet
och kontakter med andra.
Utgångspunkten för den individuella bedömningen när det gäller
ledsagning enligt SoL är att socialnämnden enligt 5 kap. 7 § SoL
ska verka för att människor som av fysiska, psykiska eller andra
skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring ska kunna delta i
samhällets gemenskap och leva som andra. I förarbetena till
socialtjänstlagen beskrivs ledsagning som en insats som gör det
möjligt att besöka vänner, delta i kulturlivet eller bara att
promenera. Tillsammans med till exempel hemtjänst och
sysselsättning ska ledsagning underlätta för den enskilde att kunna
bo kvar hemma.
Ledsagning är en social tjänst som är knuten till aktiviteter utanför
hemmet. Ledsagningen ska utformas så att den stärker den enskildes
förmåga att leva ett självständigt liv och anpassas individuellt efter
den enskildes behov. Insatsen kan också ges för att förebygga
isolering och kan ha stor betydelse för enskildas möjligheter att
utöva och delta i hälsofrämjande aktiviteter på fritiden. Exempel
kan vara att besöka simhall, vistas i naturen, möjlighet att rida eller
andra tränings- och intresseaktiviteter.
Behov av ledsagning för att göra klädinköp eller uträtta olika typer
av ärenden kan också beviljas enligt SoL. Det finns avgöranden
som innebär att aktiviteter som att gå ut och handla eller andra
enklare vardagsaktiviteter, kan ingå i ledsagning om det är ett led i
att komma ut i samhället bland andra människor.
Det ska vara möjligt att kombinera olika aktiviteter så som att till
exempel ta en promenad och i samband med detta göra ett inköp av
dagligvaror om den enskilde har behov av detta. Det kan därför bli
aktuellt med andra aktiviteter än de som nämns i biståndsbeslutet
Tillämpningsanvisningar
176 (205)
eller beställningen vilket är möjligt så länge målet med insatsen,
dvs. delaktighet i samhället, uppfylls.
Ledsagning enligt SoL och funktionen följeslagare inom ramen för
hemtjänst har olika syften men kan ibland användas för liknande
ändamål. Det är därför viktigt att de inte förväxlas och funktionen
följeslagare kan inte ersätta insatsen ledsagning när det gäller att
möjliggöra den enskildes delaktighet i samhällslivet. Oavsett ålder
har den enskilde rätt till den insats som bäst motsvarar dennes
behov och önskemål. Den enskilde har alltid rätt att ansöka om
insatsen ledsagning och få ett särskilt beslut om detta.
11.7.1 Behovsbedömning av ledsagning enligt SoL
Om den enskilde till följd av sin funktionsnedsättning inte själv kan
tillgodose behovet och inte kan få behovet tillgodosett på annat sätt
har den enskilde rätt till ledsagning. Det finns inte någon
bestämmelse om ett högsta tak avseende antalet timmar, det är det
individuella behovet som ska vara avgörande för rätten till insats
och omfattning.
Genom insatsen ska den enskilde tillförsäkras en skälig
levnadsnivå, vilket i detta sammanhang avser att ledsagningen ska
göra det möjligt för den enskilde att trots sin funktionsnedsättning
kunna delta i samhällslivet och leva som andra.
Den enskildes intressen samt normala aktiviteter ska beaktas.
Behovet kan vara större för en person som är helt beroende av
ledsagning för att komma ut från hemmet. Det ska även beaktas att
olika personer kan ha olika behov beroende på ålder. Till exempel
kan ledsagning för personer i yrkesverksam ålder vara ett sätt att bli
mer delaktig i samhällslivet som på sikt kan leda till ett mer aktivt
liv med arbete och studier.
För äldre personer kan insatsen vara en möjlighet att bibehålla ett
aktivt liv. När det gäller äldre personer behöver handläggaren
beakta att behovet av insatsen kan öka i samband med att personen
avslutar sitt yrkesliv eller att behovet inte längre är tillgodosett på
grund av andra förändringar i den äldres liv. I syfte att motverka att
den individuella behovsbedömningen påverkas av att den enskildes
ärende överförs till äldreomsorgen ska samverkan kring äldre med
behov av ledsagning genomföras mellan socialtjänst och
äldreomsorg.
Om ledsagningen avser barn och ungdomar med
funktionsnedsättning ska det behov som går utöver vad som är
normalt föräldraansvar för ett barn utan funktionsnedsättning i
samma ålder utgöra grund för bedömningen. I be-dömningen ska
hänsyn tas till att äldre barn/ungdomar ofta har behov av att göra
aktiviteter tillsammans med någon annan vuxen än sina föräldrar.
Tillämpningsanvisningar
177 (205)
Ledsagning syftar till att bryta eller motverka isolering som en
funktionsnedsättning kan leda till. Om ansökan om ledsagning avser
en vuxen som delar hushåll med en make/maka, partner eller med
någon annan bör detta beaktas i bedömningen. Det ska dock beaktas
att den enskilde har rätt att få stöd för att kunna utöva sina
fritidsintressen och kulturella aktiviteter med mera på egen hand
utan att för detta vara beroende av annan person i hushållet.
11.7.2 Bedömning av omfattning av insatsen och
omkostnader för ledsagaren
För att kunna bedöma omfattningen av den enskildes behov av
ledsagning och vilka eventuella omkostnader för ledsagaren som
kan uppkomma bör följande utredas:
Hur ser den enskildes aktuella livssituation ut?
Har den enskilde till följd av sin funktionsnedsättning behov
av ledsagning för att bryta eller motverka isolering?
I vilka situationer behöver den enskilde ledsagning? Hur
ofta? Hur lång tid?
Behöver den enskilde ledsagning huvudsakligen för att
kunna ta sig till och från aktiviteter, eller även under själva
aktiviteten?
Förväntas omkostnader för ledsagaren uppkomma?
Därefter gör handläggaren en samlad behovsbedömning av
omfattningen i tid, räknat i timmar per månad och utifrån vad som
krävs för att uppnå en skälig levnadsnivå. När det gäller denna
bedömning har Stockholms stad inriktningen att det inte ska
innebära skillnader vid bedömning av ledsagning enligt SoL och
ledsagarservice enligt LSS. Rätt till insats föreligger inte om
behovet kan tillgodoses på annat sätt.
11.7.3 Beslut om ledsagning
På beslutet ska omfattningen av den beviljade insatsen anges i
timmar per månad. I Stockholms stad har den enskilde rätt att föra
över outnyttjade timmar från en månad till nästkommande månader.
Ramen för användande av timmar är tre månader, därefter påbörjas
en ny tremånadersperiod. Timmar kan inte föras över mellan
tremånadersperioderna. Den första tremånadersperioden påbörjas i
och med att beslutets giltighetstid inleds. För mer information samt
exempel på hur stadens modell för fördelning fungerar se bilaga 2
Stadens modell för användande av timmar
Timmarna får användas inom ramen för de behov som beslut om
insatsen avser. Det kan således bli aktuellt med andra aktiviteter än
de som nämns i beslut eller beställning vilket är möjligt så länge
målet med insatsen uppfylls – delaktighet i samhället. Den enskildes
Tillämpningsanvisningar
178 (205)
möjlighet att föra över timmar innebär inte att han eller hon ska vara
skyldig att spara timmar för att använda till särskilt ändamål. Det får
aldrig förekomma att den enskilde uppmanas att spara timmar för
att använda till särskilt ändamål, om detta innebär att de
kontinuerliga aktiviteterna uteblir.
Observera att ersättning för omkostnader för ledsagaren inte kan
ingå som en del i själva insatsen. I staden har enskilda med beslut
om ledsagning rätt till ersättning för omkostnader för ledsagaren
med upp till 300 kronor per månad.
För mer information om handläggning av omkostnadsersättning se
avsnitt 12.8 Omkostnadsersättning för ledsagare vid ledsagning
enligt SoL och ledsagarservice enligt LSS.
11.7.4 Beställning av ledsagning
I beställningen till utföraren ska omfattningen av den beviljade
insatsen i antal timmar per månad samt syfte och mål framgå. Det
ska också framgå vilka behov av ledsagning som ska tillgodoses,
det vill säga för vilken typ av aktiviteter den enskilde har beviljats
insatsen och om den enskilde även behöver ledsagning under själva
aktiviteterna. Det ska vidare framgå av beställningen om den
enskilde har ett beslut om omkostnadsersättning samt vilka
omkostnader för ledsagaren som kan bli aktuella.
Det är viktigt att dokumentation av insatsen visar att den enskilde
har haft möjlighet att utnyttja rätten att spara timmar och att förfoga
över de på sätt som anges i stadens riktlinjer och anvisningar.
11.7.5 Andra huvudmäns ansvar samt riksfärdtjänst
Arbetslivet
Personer med funktionsnedsättning ska ges förutsättningar att kunna
delta i arbetslivet. Enligt huvudregeln ansvarar i första hand
arbetsgivaren och Arbetsförmedlingen för de stödinsatser som ska
möjliggöra detta. I det fall behovet inte kan tillgodoses på annat sätt
och behovet ligger i linje med intentionerna för ledsagning, kan
socialtjänsten efter en individuell bedömning bevilja sådant stöd.
Sjukresor
Om den enskilde inte kan resa med kollektivtrafik till vården kan
han eller hon ha rätt till sjukresa. Det är vårdgivaren som beslutar
om sjukresor.
Om sjukresa inte beviljas och den enskildes behov av att ta sig till
en vårdgivare ligger i linje med intentionerna för ledsagning kan
socialtjänsten, efter en individuell bedömning, bevilja sådant stöd
om behovet inte kan tillgodoses på annat sätt. Om behovet inte
Tillämpningsanvisningar
179 (205)
ligger i linje med intentionerna för ledsagning kan socialtjänstens
yttersta ansvar enligt 2 kap. 1 § SoL innebära att ledsagning trots
detta beviljas enligt SoL.
Behov av stöd på sjukhus och vid läkarbesök
Det är regionen som ansvarar för den enskildes behov av stöd inom
en sjukvårdsinrättning. Uppmärksammar socialtjänsten att detta
ansvar inte uppfylls är detta något som kan tas upp i samverkan med
regionen. Socialtjänstens yttersta ansvar enligt 2 kap. 1 § SoL kan
dock innebära att ledsagning kan beviljas enligt SoL. Ledsagning
enligt SoL kan även bli aktuellt vid besök hos vårdgivare som inte
drivs och betalas av regionen eller som inte har avtal med regionen.
Riksfärdtjänst
Om den som söker tillstånd till riksfärdtjänst behöver ledsagare
under resan, ska tillståndet gälla även ledsagaren. Det är däremot
inte kommunens skyldighet att inom ramen för riksfärdtjänst
anordna ledsagare till resan. I de fall den enskilde inte kan ordna en
ledsagare för resan finns möjlighet att ansöka om detta enligt SoL
eller LSS.
Färdtjänstresa
Enligt 8 § lagen om färdtjänst ska den enskildes tillstånd, för den
som har behov av ledsagare under resorna, även omfatta ledsagaren.
Läs mer om färdtjänst på region Stockholms webbplats.
Tåg och flyg
Enligt särskilda EU-regler ska kostnadsfri ledsagning erbjudas på
tågstationer och på alla flygplatser; vid incheckning, av- och
påstigning samt i anslutning till annan resa. Information finns på
Transportstyrelsens, SJ:s och stationsledsagnings webbplats samt
hos flygbolagen.
11.8 Omkostnadsersättning för ledsagare vid
ledsagning enligt SoL och ledsagarservice enligt
LSS
När den enskilde behöver ledsagning för att kunna genomföra
aktiviteter, såsom exempelvis biobesök, gå på teater, kafé eller
restaurang, kan det samtidigt uppstå en kostnad för ledsagaren.
Ersättning för omkostnader för ledsagare ingår inte som en del i
själva insatsen (HFD 2011 ref. 8).
En kommun kan dock om det finns skäl för det lämna
omkostnadsersättning för ledsagare som bistånd enligt 4 kap. 2 §
Tillämpningsanvisningar
180 (205)
SoL. Enligt staden är ett sådant skäl att personer med
funktionsnedsättning ska kunna genomföra aktiviteter som andra
utan merkostnader. Beslut om omkostnadsersättning för ledsagare
fattas enligt 4 kap. 2 § SoL och verkställs i förhållande till visade
omkostnader. Beslut som fattas med stöd av 4 kap. 2 § SoL grundar
sig på kommunala riktlinjer och är inte något bistånd som
kommunen är skyldig att utge enligt lag eller föreskrift. Beslut med
stöd av 4 kap. 2 § ska ändå alltid föregås av prövning enligt 4 kap. 1
§ eftersom den enskilde alltid har rätt till sådan prövning och
därmed även möjlighet att överklaga.
I staden har enskilda med beslut om ledsagarservice enligt LSS eller
ledsagning enligt SoL rätt till ersättning för omkostnader för
ledsagaren med upp till 300 kronor per månad. De faktiska
omkostnaderna ersätts i efterhand. Det är möjligt att använda
omkostnadsersättningen flexibelt under en tremånadersperiod, men
den får endast användas för ordinarie omkostnadsändamål. Den
enskildes möjlighet att föra över omkostnadsersättning innebär inte
någon skyldighet att spara för att använda till särskilt ändamål. Det
får aldrig förekomma att den enskilde uppmanas att spara
omkostnadsersättning för att använda till särskilt ändamål, om detta
innebär att de kontinuerliga aktiviteterna uteblir.
För att möjliggöra en mer kostsam aktivitet, d.v.s. utöver den
ordinarie ersättningens nivå, gäller särskild handläggning.
11.8.1 Omkostnadsersättning utöver beviljad nivå
Den enskilde kan efter en individuell behovsprövning enligt 4 kap.
1 § SoL beviljas omkostnadsersättning för ledsagare för att kunna
genomföra en mer kostsam aktivitet än vad som avses rymmas inom
ramen för ordinarie omkostnadsersättning. Utgångspunkten är vad
personer i allmänhet vanligen brukar göra, till exempel gå på en mer
kostsam konsert eller teaterföreställning 1-2 gånger per år. Underlag
för beslut ska innefatta ledsagarens om-kostnader för till exempel
entrébiljett, mat, eventuell reskostnad med mera. Beslut om
omkostnadsersättning för en sådan kostsam enstaka aktivitet fattas
enligt 4 kap. 1 § SoL. Av beslutet ska det framgå vilken faktisk
merkostnad som ska ersättas.
11.8.2 Utbetalning av ersättning för omkostnader för
ledsagare
Beställaren betalar omkostnadsersättning enligt 4 kap. 2 § SoL till
utföraren efter att denna har ersatt ledsagaren för dennes
omkostnader. Utföraren ska enligt ersättningsmodellen ersätta
ledsagarens omkostnader och redovisa dessa enligt stadens
anvisningar. Utföraren ska på beställarens begäran visa underlaget
för den omkostnadsersättning som fakturerats. Ersättningsmodellens
anvisningar ska framgå i stadens förfrågningsunderlag för
Tillämpningsanvisningar
181 (205)
leverantörer i enskild regi inom LOV. Samma förfaringssätt
tillämpas om den enskilde efter särskilt beslut enligt 4 kap. 1 § SoL
har beviljats ytterligare omkostnadsersättning.
11.9 Medföljare vid semesterresa
Möjligheterna att bevilja bistånd enligt SoL eller insatser enligt LSS
för medföljare vid semesterresor är enligt praxis begränsade.
Kommunfullmäktige har därför med stöd av 4 kap. 2 § SoL beslutat
om en utökad sådan möjlighet för personer med
funktionsnedsättning i Stockholms stad. Denna möjlighet regleras i
särskilda
riktlinjer för medföljare vid semesterresa. Genom dessa
riktlinjer ges personer med funktionsnedsättning i Stockholms stad
en utökad rätt till stöd för att kunna åka på semester, jämfört med
vad som följer av gällande rätt. Prövning ska först ske av rätt till
insatsen enligt LSS eller 4 kap. 1 § SoL.
11.10 Avlösning i hemmet
Avlösning i hemmet är till för att anhöriga som stödjer och vårdar
någon med stort omvårdnadsbehov ska få egen tid och vila. Det
innebär att personal avlöser den som vårdar genom att ta över
omvårdnadsansvaret under denna tid. Avlösning ska kunna ges både
som en regelbunden insats och vid oförutsedda situationer. Det är
ofta av stor vikt att kunna få avlösning med kort varsel. Avlösning
kan beviljas till både barn och vuxna.
Omvårdnadsarbetet för barn med funktionsnedsättning kan vara mer
omfattande än vad som är att betrakta som ”normalt”
föräldraansvar. Det är som huvudregel detta merarbete som bedöms
i handläggningen. Det lagliga föräldraansvaret kvarstår. Det är
viktigt att uppmärksamma behovet av stöd och avkoppling också i
ett längre perspektiv. Behovet av avlösning och avkoppling till följd
av ett barns funktionsnedsättning kan variera över tid och se olika ut
hos olika föräldrar. Behovet måste därför bedömas individuellt. Om
föräldrarna har fler barn ska även dessa barns behov vägas in i
bedömningen. Avlösning kan även vara en förutsättning för att
föräldrarna ska kunna ägna sig åt barnets syskon.
Familjehemsföräldrar har också rätt till avlösning om behov finns
och behovet inte kan tillgodoses på annat sätt.
Det är viktigt att beakta föräldrars eller anhörigas behov av stöd och
avlösning, bland annat för att få möjlighet till avkoppling och kunna
uträtta sysslor utanför hemmet. Föräldrar och syskon till barn med
funktionsnedsättning behöver ofta avlösning för att kunna
genomföra egna aktiviteter, till exempel studier, fritid, kultur.
Tillämpningsanvisningar
182 (205)
11.10.1 Beslut om avlösning och insatsens utformning
I Stockholms stad beviljas avlösning i antal timmar per månad.
Beviljad tid kan fördelas över månaden utifrån den anhöriges och
den enskildes önskemål. Det är inte möjligt att spara och föra över
timmar till nästkommande månad. Utgångspunkt för insatsen är den
enskildes hem men behöver inte alltid utföras i den enskildes
bostad. Om den enskilde är i behov av stöd för att klara egna
utflykter och aktiviteter är insatsen ledsagning aktuell. In-satsen ska
utformas utifrån den enskildes behov och önskemål och med stor
flexibilitet. Önskemål vad gäller val av avlösare ska i möjligaste
mån tillgodoses.
Observera att om det blir aktuellt med omkostnader för avlösaren
prövas en sådan ansökan med stöd av 4 kap. 1 § SoL. För mer
information se avsnitt 12.10 Omkostnadsersättning för avlösaren
vid avlösning enligt SoL och avlösarservice enligt LSS.
11.10.2 Kompletterande beslut om avlösning för barnets
syskon
Ibland är det angeläget att föräldrar får vila helt från omvårdnaden
av barn, även från omvårdnaden av det funktionshindrade barnets
syskon. En bedömning ska göras av hela familjens behov.
Kompletterande beslut om avlösning för barnets syskon fattas med
stöd av 4 kap. 1 § SoL.
11.11 Omkostnadsersättning för avlösaren vid
avlösning enligt SoL och avlösarservice enligt
LSS
Utgångspunkten för avlösning enligt SoL och avlösarservice enligt
LSS är den enskildes hem och det bör därför inte bli aktuellt med
omkostnader för avlösaren. Även om avlösaren gör en kortare
utflykt tillsammans med den enskilde i närområdet bör det normalt
sett inte leda till några omkostnader för avlösaren. Det kan dock
finnas situationer där den enskilde vid sådana utflykter har utlägg
för avlösarens utgifter. I dessa fall kan en ansökan om
omkostnadsersättning prövas med stöd av 4 kap. 1 § SoL.
Underlag för beslut ska innefatta avlösarens omkostnader för till
exempel entrébiljett eller mat. Av beslutet ska det framgå vilken
faktisk merkostnad som ska ersättas.
Beställaren betalar omkostnadsersättning till utföraren efter att
denna har ersatt avlösaren för dennes omkostnader. Utföraren ska
ersätta avlösarens omkostnader och ska på beställarens begäran visa
underlaget för den omkostnadsersättning som fakturerats.
Tillämpningsanvisningar
183 (205)
11.12 Kontaktperson
Handläggning av insatsen kontaktperson enligt SoL regleras i
riktlinjer för stadens kontaktverksamhet enligt SoL, LSS och LVU.
11.13 Stöd när anhöriga vårdar den enskilde
Enligt 5 kap. 10 § SoL är ansvarig nämnd skyldig att erbjuda stöd
för att underlätta för de personer som vårdar en närstående som är
äldre, eller som stödjer en närstående som är långvarigt sjuk eller
har funktionshinder. Syftet är framför allt att minska anhörigas
fysiska och psykiska belastning (prop. 2008/09:82). Med närstående
avses i detta sammanhang den enskilde.
Den anhöriges situation och behov av stöd behöver
uppmärksammas tidigt. Handläggaren ansvarar för att lämna
information till den anhörige om rätten att få stöd för egen del.
Genom stödet kan anhöriga få en förbättrad livssituation så att
risken för ohälsa minskas. Anhörigas behov av stöd eller avlösning
ska uppmärksammas på ett tidigt stadium i ärenden som rör barn,
ungdomar och vuxna med funktionsnedsättning. Det är viktigt att
stödet anpassas till målgruppen och anhörigas individuella behov.
Förhållningssätt och bemötande ska vara förtroendeingivande och
stödjande.
11.13.1 Indirekt stöd
Den enskilde kan ansöka om stöd för egen del enligt SoL eller LSS.
Indirekt stöd utgörs av insatser till den enskilde men som även kan
ses som ett stöd till den anhöriga. Det är den enskilde som ansöker
om stöd och insatserna ska föregås av en utredning och ett beslut.
Exempel på insatser och bistånd som den enskilde för egen del kan
ansöka om för att samtidigt underlätta för anhöriga är framförallt
avlösning/avlösarservice och korttidsvård/korttidsvistelse men även
andra insatser såsom hemtjänst, personlig assistans,
ledsagning/ledsagarservice, sysselsättning, dagverksamhet eller
daglig verksamhet kan innebära stöd och avlösning för anhöriga
även om syftet med insatserna inte är att avlasta anhöriga.
Observera att insatser enligt ovan endast kan begäras av den
enskilde eller företrädare.
11.13.2 Direkt stöd
Om den anhörige önskar få insatser som är direkt anpassade till
dennes behov kan en egen ansökan om stöd göras. Det finns inga
begränsningar när det gäller vilket stöd den anhörige kan ansöka
Tillämpningsanvisningar
184 (205)
om. En anhörig som vill ansöka om stöd för egen del ska vända sig
till den egna stadsdelsnämnden eller kommunen med sin ansökan.
Ett biståndsbedömt stöd riktat till en anhörig föregås av utredning
och behovsbedömning enligt 4 kap. 1 § SoL i en egen akt. I
dokumentation ska det anges att insatsen ges som anhörigstöd.
11.14 Bostad med särskild service
Bostad med särskild service enligt SoL är en permanent
boendeform och kan utgöras av gruppbostad, serviceboende eller
vård- och omsorgsboende med olika inriktning eller profil. Personer
med funktionsnedsättning som inte omfattas av LSS men som på
grund av sin funktionsnedsättning är i behov av en bostad med
särskild service kan beviljas insatsen enligt SoL.
Bostad med särskild service i form av vård- och omsorgsboende är
avsett för personer där andra boendeformer eller omvårdnad i
hemmet inte längre är möjligt. Vård- och omsorgsboendet ska
förutom god omvårdnad också kunna erbjuda möjlighet till
utevistelse och andra aktiviteter. Alla som vill ska erbjudas eget
rum.
11.15 Korttidsboende enligt SoL
Tillfällig vistelse på ett särskilt boende är ett komplement till olika
former av stöd i hemmet. Beslut om korttids-boende kan fattas för
viss tidsperiod eller för regelbundna tidsintervall. Korttidsboende
kan exempelvis beviljas den som uppfyller något av nedanstående
kriterier:
Den som har ett omfattande omvårdnadsbehov och där
handläggaren anser sig behöva ytterligare bedömning om
framtida behov och omvårdnadsinsatser än vad som
framkommit vid utskrivning från sjukhus. Syftet är att ge
handläggaren bättre beslutsunderlag.
Den som bor i ordinärt boende och som tillfälligt är i behov
av mer omfattande omvårdnadsinsatser. Syftet är att den
enskilde återhämtar sig och kan återgå till bostaden.
Den som vårdas av anhörig, som bor i gemensamt hushåll,
som är i behov av avlastning. Syftet är att avlasta den som
vårdar.
Den som bedömts vara i behov av bostad med särskild
service och som väntar på att god man eller förvaltare
tillsätts. Syftet är att tillgodose den enskildes behov av stöd i
avvaktan på att den enskilde får en legal företrädare som kan
avveckla den enskildes ordinarie boende och möjliggöra en
flytt till bostad med särskild service.
Tillämpningsanvisningar
185 (205)
Den som har ett så omfattande behov av vård och omsorg att
den enskildes individuella behov inte kan tillgodoses i den
egna bostaden under en pågående bostadsanpassning. Syftet
är att den enskilde kan bo kvar i sin ordinarie bostad efter
vistelsen på korttidsboendet.
11.16 Placering för vård eller boende
Enligt 6 kap. 1 § SoL ska socialnämnden ansvara för att personer
som är i behov av vård eller boende i annat hem än det egna, kan tas
emot i ett familjehem eller i ett hem för vård eller boende (HVB).
Nämnden har även ansvar för att personen får god vård.
11.16.1 HVB
Med HVB avses ett av socialtjänsten upphandlat hem som tar emot
enskilda för vård eller behandling i förening med ett boende (3 kap.
1 § SoF).
Vistelsen i ett HVB är avsedd att pågå under en kortare tid och ska
vara en del i en längre boendeplanering. I ett HVB finns personal
dygnet runt. Om en person med funktionsnedsättning placeras på ett
HVB är det angeläget att det finns personal som har kompetens att
ge adekvat stöd utifrån den enskildes funktionsnedsättning
.
Läs mer i Stockholms stads riktlinjer för handläggning inom
socialpsykiatri samt riktlinjer Handläggning av egenavgifter för
vuxna i hem för vård eller boende (HVB) familjehem m.m.
11.16.2 Familjehem
Med familjehem för vuxna avses ett enskilt hem som på uppdrag av
socialnämnden tar emot vuxna för vård och omvårdnad och vars
verksamhet inte bedrivs yrkesmässigt. Bistånd till placering i
familjehem för vuxna kan ges till personer över 18 år. Placeringen
kan antingen avse vård och behandling (stöd- och hjälpinsatser av
behandlingskaraktär) eller stöd och omvårdnad (andra stöd- och
hjälpinsatser).
Läs mer i Stockholms stads riktlinjer för handläggning inom
socialpsykiatri samt riktlinjer Handläggning av egenavgifter för
vuxna i hem för vård eller boende (HVB) familjehem m.m.
11.17 Stödboende för vuxna
Inom socialpsykiatrin används begreppet stödboende för olika slags
boenden.
Tillämpningsanvisningar
186 (205)
11.17.1 Stödboende inom LOV
Ett stödboende för personer med psykisk funktionsnedsättning
består av ett antal lägenheter integrerat i ett bostadsområde. I nära
anslutning till stödboendet ska finnas tillgång till
gemensamhetslokal. Insatsen riktar sig till personer som behöver
mer stöd i sitt boende än vad som normalt sett fungerar att ge i
hemmet. Ersättningens storlek varierar utifrån hur mycket stöd den
enskilde får av personalen. Storleken räknas ut genom att
handläggaren gör en resursmätning. Stödboende inom LOV
erbjuder stöd på vardagar fram till kl. 19 och på helgen fram till kl.
14. Som regel ges inte stöd på natten. Om stöd på natten behövs
tillfälligt ska den beställande enheten betala en extra summa som
regleras i kommunfullmäktiges budget. Klienten tecknar ett
hyreskontrakt och betalar hyra, men i övrigt är insatsen avgiftsfri.
Stödboendet kan ses som en mellanform mellan ett helt
självständigt boende och ett boende i en gruppbostad.
För mer information se stadens riktlinjer för handläggning inom
socialpsykiatri samt riktlinjer för handläggning av egenavgifter
för vuxna i hem för vård eller boende (HVB) familjehem m.m.
11.17.2 Socialförvaltningens stödboenden
Socialförvaltningen driver egna stödboenden vars huvudsakliga
inriktning är att medverka i den enskildes process ur hemlöshet.
Dessa boenden riktar sig till kvinnor och män som till följd av
hemlöshet, missbruk, psykisk ohälsa eller andra svårigheter behöver
stöd från socialtjänsten. Socialförvaltningens stödboenden har som
regel personal dygnet runt. Frukost, lunch och middag serveras. Det
är som regel enkelrum med eller utan egen toalett. På
socialförvaltningens boenden tecknar den enskilde inget
hyreskontrakt utan betalar en egenavgift för boendet.
För mer information se stadens riktlinjer för handläggning inom
socialpsykiatri samt riktlinjer för handläggning av egenavgifter
för vuxna i hem för vård eller boende (HVB) familjehem m.m.
11.17.3 Boende genom SHIS
SHIS Bostäder är Stockholms stads bostadssociala resurs. SHIS
erbjuder boendelösningar och behovsanpassat stöd för att ge dem
som står utanför den ordinarie bostadsmarknaden möjlighet till en
egen bostad. SHIS Bostäder tillhandahåller bland annat avtalat
boende, boende med stöd, boende med stöd och nolltolerans samt
boende för personer med erfarenhet av relationsvåld.
För mer information om olika boendeformer samt
handläggningsprocess se SHIS hemsida.
Tillämpningsanvisningar
187 (205)
11.18 Försöks- och träningslägenheter
Försöks- och träningslägenheter är en resurs för vuxna personer
som på grund av missbruks-, psykiska eller andra allvarliga sociala
problem behöver stöd från socialtjänsten för att erbjudas, klara och
behålla ett eget boende.
För mer information se stadens särskilda riktlinjer för
handläggning av försöks- och träningslägenheter.
11.19 Sysselsättning
Enligt 5 kap. 7 § SoL ska socialnämnden medverka till att
människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter
betydande svårigheter i sin livsföring får meningsfull sysselsättning.
Personer med funktionsnedsättning som inte omfattas av LSS
personkrets 1 eller 2 och som har svårt att klara ett arbete eller
utbildning kan ansöka om bistånd i form av sysselsättning enligt
SoL. Den enskilde ska kunna erbjudas sysselsättning av god
kvalitet. Utbudet ska kunna variera från enklare till mer avancerade
uppgifter. Insatsen ska ha ett klart syfte för den enskilde och ge stöd
att upprätthålla och utveckla sina resurser. Omvårdnad ingår inte i
sysselsättning enligt SoL.
Insatsen ingår i valfrihetssystemet inom socialpsykiatrin vilket
innebär att den enskilde kan välja mellan lämpliga utförare av
insatsen som är knutna till systemet.
För mer information om sysselsättning se riktlinjer för utredning,
dokumentation m.m. inom stadens socialpsykiatri.
11.20 Dagverksamhet
För personer som inte bedöms kunna klara ett arbete och som har
behov av meningsfull sysselsättning där om-vårdnad ingår kan
dagverksamhet enligt SoL vara ett alternativ. Dagverksamhet kan
beviljas den som på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning
har behov av tillsyn, social gemenskap, stimulans och meningsfulla
aktiviteter. Dagverksamhet kan underlätta vardagen för den enskilde
genom att skapa struktur och syftar också till att bryta ofrivillig
ensamhet och social isolering samt kan därmed möjliggöra
kvarboende i det egna hemmet. Personer med demenstillstånd eller
andra sjukdomar eller funktionsnedsättningar kan ha behov av
biståndsbedömd dagverksamhet för att behålla psykiska och fysiska
funktioner samt förebygga social isolering. Vidare kan dag-
verksamhet också beviljas i syfte att avlasta anhörig som vårdar den
enskilde. Dagverksamhet kan beviljas i de fall den enskilde har
Tillämpningsanvisningar
188 (205)
behov av stöd och hjälp som inte kan tillgodoses på exempelvis
öppna mötesplatser/träffpunkter.
11.21 Kommunalt bostadsbidrag för personer
med funktionsnedsättning (KBF)
KBF syftar till att underlätta för personer med funktionsnedsättning
att kunna få och behålla en bostad som är lämplig med hänsyn till
funktionsnedsättningen. Bostadsbidraget är ett åtagande från
stadens sida och utgör ett komplement till statliga förmåner som
avser bidrag till bostadskostnad, såsom bostadsbidrag,
bostadstillägg och boendetillägg. Principerna för det kommunala
bostadsbidraget regleras i särskilda riktlinjer
KBF - Kommunalt
bostadsbidrag för personer med funktionsnedsättning.
Det är av stor vikt att handläggare informerar enskilda som kan
antas ha rätt till KBF om möjligheten att ansökan om bidraget.
11.22 Ansökan om insatser enligt SoL i annan
kommun
Personer som önskar flytta till en annan kommun har i vissa fall rätt
att få sin ansökan om insatser prövad i den kommunen i förväg (2 a
kap. 8 och 9 §§ SoL).
Detta gäller om den enskilde:
till följd av hög ålder, funktionsnedsättning eller allvarlig
sjukdom har ett varaktigt behov av omfattande vård- eller
omsorgsinsatser och därför inte kan bosätta sig i den andra
kommunen utan att de insatser som den enskilde behöver
lämnas, eller
på grund av våld eller andra övergrepp behöver flytta till en
annan kommun men inte kan göra det utan att de insatser
som den enskilde behöver lämnas.
En ansökan ska behandlas som om den enskilde var bosatt i
inflyttningskommunen. Ansökan ska prövas i två steg, det vill säga
först prövas om den enskilde omfattas av rätten enligt 2 a kap. 8 §
SoL. Därefter prövas behovet av insatser enligt 4 kap. 1 § SoL, se
HFD 2014 ref 5.
I staden tillämpas att den enskilde inte kan vända sig till flera
stadsdelsnämnder samtidigt. Vilken stadsdelsnämnd som ska
handlägga en ansökan enligt 2 a kap. 8 § SoL regleras i stadens
riktlinjer för ärendeansvar.
Tillämpningsanvisningar
189 (205)
11.22.1 Ansökan om bostad med särskild service enligt
SoL
Enligt stadens riktlinjer för ärendeansvar fördelar Kontaktcenter
funktionsnedsättning ansvaret för ansökningar enligt 2 a kap. 8 §
SoL när ansökan avser bostad med särskild service. För mer
information se rubrik
Rutin för fördelning av ansökningar enligt 2 a
kap. 8 § SoL om bostad med särskild service för vuxna samt
förhandsbesked enligt 16 § LSS avseende bostad med särskild
service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad för vuxna
enligt 9 § 9 LSS.
11.22.2 Andra ansökningar
Andra ansökningar enligt 2 a kap. 8 § SoL ska handläggas av den
stadsdelsnämnd där den enskilde vill bosätta sig.
11.22.3 Ansökan på grund av våld eller andra övergrepp
Fördelning av ansökningar enligt 2 a kap. 8 § SoL när en person
behöver byta kommun på grund av våld eller andra övergrepp hanteras
enligt särskild rutin. För mer information se
Riktlinjer Ärendeansvar
mellan stadsdelsnämnderna inom individ- och familjeomsorgen,
äldreomsorgen och omsorgen om personer med
funktionsnedsättning.
12.
Övriga frågor
12.1 Bidrag till bostadsanpassning
Bidrag till bostadsanpassning kan ges till personer med
funktionsnedsättning som behöver anpassa grundläggande
funktioner i sin bostad. Generellt gäller att det är viktigt att på ett
tidigt stadium beakta behov av bostadsanpassning i alla utredningar
som rör insatser i hemmet. Bostadsanpassningsbidrag handläggs av
Stockholms stadsbyggnadskontor. Handläggaren ska informera den
enskilde om möjligheten till bostadsanpassning och om vart denne
kan vända sig.
Genom bidrag till anpassning av bostäder kan personer med
funktionsnedsättning ges möjlighet till ett självständigt liv i eget
boende. Enligt 5 § lagen (2018:222) om bostadsanpassningsbidrag
lämnas bostadsanpassningsbidrag för att anpassa och komplettera
fasta funktioner i och i anslutning till en bostad. Bidrag lämnas dock
inte om behovet kan tillgodoses med hjälpmedel som erbjuds av
regionen eller kommunen enligt hälso- och sjukvårdslagen
(2017:30).
För mer information om bostadsanpassningsbidrag se Stockholms
stads bostadsförmedling AB hemsida.
Tillämpningsanvisningar
190 (205)
12.1.1 Bostadsanpassning i särskilda boendeformer
Bostadsanpassningsbidrag lämnas inte för åtgärder i sådana
bostäder som avses i 5 kap. 5 § andra stycket och 7 § tredje stycket
SoL och i 9 § 8 och 9 LSS.
Av prop. 2017/18:80 s.33 framgår att om den enskilde genom
åldrande eller av någon annan orsak förvärvar
funktionsnedsättningar efter att ha beviljats en särskild boendeform
så har vårdgivaren ansvaret för att göra individuella anpassningar av
boendet. Enligt förarbetena bör vårdgivaren vid de situationerna
diskutera med den en-het som beviljat insatsen enligt SoL eller LSS
om hur de nya behoven kan tillgodoses på bästa sätt. Det får i dessa
fall övervägas om bostaden ska anpassas genom vårdgivarens
försorg, genom bistånd enligt socialtjänstlagen eller om personen
bör flytta till ett annat särskilt boende som kan tillgodose de nya
behoven.
Om det är stadsdelsnämnden som ska stå för anpassningen är det
den enhet som ska bekosta anpassningen som ansvarar för att
praktiskt anlita en hantverkare för att genomföra anpassningen.
Inför en eventuell anpassning i en bostad med särskild service kan
LSS-hälsan vara behjälplig med bedömning och rekommendation
gällande vad som kan göras.
Inför en eventuell bostadsanpassning av en annan särskilt anpassad
bostad ska kontakt tas med habiliteringen eller primärvården för
bedömning av vilka anpassningar som behöver göras.
Det är viktigt att göra en bedömning av om behovet kan tillgodoses
genom hjälpmedel istället för att anpassa bostaden.
12.2 Förmedling av bostad efter ansökan om
förtur
Den enskilde har möjlighet att ansöka om förtur till bostad hos
Stockholms stads bostadsförmedling. I sådant fall ansvarar
bostadsförmedlingen för behovsbedömning och beslut om förtur på
medicinska och sociala grunder. Om den enskilde ansöker om
medicinsk eller social förtur ska handläggaren vid behov vara
behjälplig med ett intyg som beskriver den enskildes
funktionsnedsättning och behov av anpassad bostad. Det är viktigt
att intyget är sakligt och opartiskt. Handläggaren ska sedan hjälpa
den enskilde med ansökan om förtur hos bostadsförmedlingen och
med att inhämta och bifoga nödvändiga intyg från behandlande
läkare, arbetsterapeut m.fl. inklusive handläggarens eget intyg.
Tillämpningsanvisningar
191 (205)
12.3 Syn- och hörselinstruktör
En syn- och hörselinstruktör har till uppgift att ge hjälp till
självhjälp och stödja förmågan hos personer med syn- och/eller
hörselskador att klara eget boende och i övrigt leva ett så normalt
liv som möjligt. I instruktörens arbete ingår att utarbeta former för
anpassning i det dagliga livet. Målet är att den enskilde efter träning
ska klara ett mer självständigt liv. Efter träning tillsammans med
instruktören kan den enskilde i många fall lära sig behärska olika
sysslor som han eller hon har svårt med. När en person med syn-
eller hörselskada ansöker om hjälp i hemmet är det angeläget att
handläggaren redan i utredningssituationen informerar den enskilde
om möjligheten att få hjälp av en syn- och hörselinstruktör. Den
enskilde kan själv ta direkt kontakt med en heminstruktör. Syn- och
hörselinstruktören är avgiftsfri.
12.4 Hjälp med egenvård och hälso- och
sjukvårdsuppgifter
Av HSL framgår att regionen har huvudansvaret för hälso- och
sjukvård men att kommunerna har ett visst ansvar i särskilda
boenden och daglig verksamhet/dagverksamhet. Vid
gränsdragningen mellan insatser enligt LSS och SoL och hälso- och
sjukvårdsuppgifter är det viktigt att skilja på insatser som är att
betrakta som egenvård och på insatser som kräver delegation.
Bestämmelser om egenvård regleras i lagen om egenvård.
12.4.1 Delegering av hälso- och sjukvårdsuppgifter
Åtgärder som enligt ansvarig legitimerad yrkesutövare inom hälso-
och sjukvård endast kan utföras av viss behörig personal eller
kräver viss hälso- och sjukvårdsutbildning eller mer omfattande
instruktion och handledd träning kan utgöra sådan hälso- och
sjukvård som behöver delegeras för att kunna utföras av någon
annan än den ansvarige. Det är patientansvarig som avgör detta. För
att hemtjänstpersonal, personliga assistenter, vårdare m.fl. ska
kunna utföra hälso- och sjukvårdsåtgärder krävs en delegering från
ansvarig hälso- och sjukvårdspersonal, i regel en sjuksköterska
inom primärvården. Det finns dock inte något krav på att en utförare
måste ta emot en delegering. Staden utger ingen ersättning till
privata utförare som åtar sig att utföra hälso- och sjukvårdsåtgärder.
Om en kommunal utförare åtar sig att utföra hälso- och
sjukvårdsuppgifter i samband med personlig assistans ska krav på
ekonomisk ersättning från regionen alltid övervägas. Beställaren ska
inte bevilja någon extra tid för hälso- och sjukvårdsåtgärder som
delegerats till en utförare.
Tillämpningsanvisningar
192 (205)
12.4.2 Egenvård
Enligt lagen (2022:1250) om egenvård är egenvård en hälso- och
sjukvårdsåtgärd som behandlande hälso- och sjukvårdspersonal har
bedömt att en patient kan utföra själv eller med hjälp av någon
annan (se 2 § lagen om egenvård).
Av Socialstyrelsens meddelandeblad27 framgår att det inte finns
några detaljerade bestämmelser i lagen om egenvård om hur en
egenvårdsbedömning ska utföras eller vad som ska ingå i en sådan
bedömning. Regler om bl.a. dokumentation finns istället i andra
lagar och författningar på hälso- och sjukvårdens område, regler
som också gäller vid egenvårdsbedömningar.
Av förarbetena framgår att regeringen ansåg att det övergripande
ansvar som åligger huvudmännen vad gäller hälso- och sjukvård
redan framgår av HSL och patientsäkerhetslagen (2010:659), PSL.
En egenvårdsbedömning enligt lagen om egenvård är, till skillnad
från utförandet av egenvård, hälso- och sjukvård enligt HSL. HSL
och andra lagar och regler på hälso- och sjukvårdens område gäller
därför också vid egenvårdsbedömningar. Detta innebär bland annat
att egenvårdsbedömningen ska dokumenteras.
Egenvård kan jämställas med omvårdnadsinsatser som kan utföras
av personal inom socialtjänsten och i verksamhet enligt LSS, till
exempel hemtjänstpersonal, personliga assistenter, vårdare m.fl.
utan delegering. Den enskilde ansöker hos socialtjänsten om hjälp
med de insatser som bedömts vara egenvård. För att säkerställa att
de insatser som den enskilde ansöker om har bedömts som egenvård
ska detta styrkas genom underlag. Vid svårigheter att få nödvändigt
underlag och bedömning kan kommunen med den enskildes
samtycke tillskriva patientansvarig alternativt begära underlag från
den enskilde som har rätt att få detta underlag från patientansvarig.
Enligt HFD måste det klart framgå av beslutsunderlaget att
legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal har bedömt att den
enskilde kan utföra åtgärden själv eller med hjälp av någon annan
för att en hälso- och sjukvårdsåtgärd ska kunna beaktas vid
bedömningen av om rätt föreligger till personlig assistans, HFD
2021 ref. 11. HFD:s dom är även tillämplig vid bedömning av andra
insatser såsom hemtjänst.
Om en person behöver insatser från både socialtjänsten och hälso-
och sjukvården kan det blir aktuellt att upprätta en samordnad
individuell plan (SIP) enligt 2 kap. 7 § SoL och 16 kap. 4 § HSL,
om den enskilde samtycker till det.
27 Socialstyrelsens Meddelandeblad – Ändrade regler vid egenvård - Nr 1/2023
Tillämpningsanvisningar
193 (205)
12.5 Tandvårdsstödsintyg
Enskilda som har behov av nödvändig tandvård kan få ett
tandvårdsstödsintyg som berättigar till besök hos valfri tandläkare
eller tandhygienist. Den som har ett tandvårdsstödsintyg betalar
samma avgift som inom hälso- och sjukvården och kostnaden ingår
i högkostnadsskyddet. Personer som omfattas av LSS och samtidigt
har en beviljad insats från socialtjänsten samt personer med ett
varaktigt behov av omfattande vård- och omsorgsinsatser har rätt
till uppsökande verksamhet och nödvändig tandvård. Det är i första
hand handläggare eller chef inom kommunernas äldre- och
funktionshinderomsorg som utfärdar tandvårdsstödsintyg. Det är
därför viktigt att handläggaren känner till kriterierna för
tandvårdsstödsintyg och säkerställer att enskilda som har rätt till
nödvändig tandvård får information om detta samt får ett intyg
utfärdat.
Det är av stor vikt att handläggare informerar enskilda som har rätt
till tandvårdsstöd om möjligheten att få ett sådant intyg utfärdat.
För mer vägledning gällande behovsbedömning och kriterier för rätt
till tandvårdsstödsintyg se Överenskommelse om samverkan vid
uppsökande verksamhet (munhälsobedömning och
munvårdsutbildning) och nödvändig tandvård på Storsthlms
webbplats.
12.6 Ansvarsfördelning mellan kommuner
I 2 a kap. SoL och i 16-17 §§ LSS finns bestämmelser om
kommunernas ansvar för stöd och hjälp till den en-skilde och om
ansvarsfördelningen mellan bosättningskommunen och
vistelsekommunen. Reglerna syftar till att förtydliga kommunernas
ansvar och därigenom skapa bättre förutsättningar för att undvika
tvister och stärka den enskildes rättssäkerhet samt underlätta för den
enskilde i kontakten med kommuner.
För mer information om bestämmelserna och tillämpning av
dessa se Socialstyrelsens handbok Handläggning och
dokumentation, SKR:s Cirkulär 11:29 och Socialstyrelsens
meddelandeblad (nr 3/2011) Ansvarsfördelning mellan
bosättningskommun och vistelsekommun – nya bestämmelser den
1 maj 2011.
12.6.1 Särskilda regler vid tillfälliga vistelser i annan
kommun upp till sex månader
Om den enskilde vistas en kortare tid i en annan kommun och till
följd av hög ålder, funktionsnedsättning eller allvarlig sjukdom
behöver stöd och hjälp för detta kan bosättningskommunen begära
viss hjälp med utredning och utförandet från vistelsekommunen.
Tillämpningsanvisningar
194 (205)
Beslut om stöd- och hjälpinsatser under kortare vistelse i annan
kommun fattas av bosättningskommunen. Vistelsekommunen är
skyldig att på bosättningskommunens begäran bistå med den
utredning som bosättningskommunen behöver för att kunna pröva
den enskildes behov av stöd och hjälp (2 a kap. 6 § SoL).
Bestämmelse om vistelsekommunens ansvar att hjälpa till med
utredning och verkställa beslut gäller även insatser enligt 9 § LSS
(jmf 16 a §).
Bosättningskommunen kan till exempel behöva hjälp med att infor-
mera sig om vilka förhållanden som gäller på plats och förvissa sig
om att insatserna är genomförbara. För resterande del av
utredningen svarar bosättningskommunen. Eftersom
vistelsekommunen är skyldig att lämna information kan uppgifter
lämnas utan hinder av sekretess. Stöd för att bryta sekretessen finns
i 10 kap. 2 § OSL.
Det är viktigt att bosättningskommunen samråder med
vistelsekommunen så att frågor som kan påverka verkställigheten
utreds och i god tid informerar vistelsekommunen om vistelsen.
Vistelsekommunen ansvarar för att den dokumentation som ska ske
i samband med genomförandet utförs och för att regler om
rapportering av missförhållanden enligt lex Sarah följs på samma
sätt som när en kommun sluter avtal om att tillhandahålla tjänster åt
en annan kommun. Vid en rapport av missförhållanden blir i dessa
fall två nämnder berörda.
Vistelsekommunen väljer om insatsen ska verkställas i egen regi
eller om kommunen genom avtal ska låta någon annan utföra den.
Bosättningskommunen kan även välja att utreda ärendet på egen
hand och att själv utföra insatsen, antingen med egen personal eller
genom avtal med utförare i enskild regi.
Begäran om hjälp med verkställighet
Vid en begäran från Stockholms stad om att vistelsekommunen ska
vara behjälplig med verkställandet av beslutade insatser ska
följande bifogas:
Beställning.
Information om stadens ersättningssystem.
Begäran om verkställighet.
Mall för manuell tidsrapportering.
Tillfällig vistelse i Stockholms stad
Begäran om hjälp med verkställighet görs av bosättningskommunen
till vistelsekommunen (Stockholms stad). Den stadsdelsnämnd som
Tillämpningsanvisningar
195 (205)
den enskilde ska vistas i ansvarar för att bistå med den hjälp som
bosättningskommunen begär.
För den som vistas tillfälligt i Stockholms stad är stadens
valfrihetssystem inte tillgängligt. Handläggaren gör en beställning
till ansvarig stadsdelsnämnds kommunala utförare. Om det finns
flera kommunala utförare inom stadsdelsnämnden ska beställning
göras till den utförare som ligger närmast vistelseadressen. Om
ansvarig stadsdelsnämnd inte har en kommunal utförare ska
beställning göras till den kommunala utförare som ligger närmast
vistelseadressen.
I dagsläget måste all dokumentation som rör de insatser staden utför
åt andra kommuner göras manuellt då det inte är möjligt att
dokumentera i stadens verksamhetssystem. Det är inte heller möjligt
för kommunala utförare av hemtjänst att tidsregistrera utförd tid via
ParaGå.
Avgifter och ersättningar när vistelsekommunen verkställer
beslut på bosättningskommunens begäran
Om insatsen är avgiftsbelagd betalar den enskilde avgift till
bosättningskommunen på samma sätt som när han eller hon vistas i
och får sitt bistånd i bosättningskommunen.
Av 2 a kap. 7 § SoL framgår att om en bosättningskommun har
begärt verkställighet enligt 6 § 2 SoL ska bosättningskommunen
ersätta vistelsekommunen för verkställighetskostnaderna.
Ersättningen ska betalas enligt den ersättningsnivå som
bosättningskommunen tillämpar för motsvarande insatser. Samma
bestämmelse gäller när en bosättningskommun begärt verkställighet
enligt 16 a § 2 LSS vilket framgår i 16 b § LSS.
Bosättningskommunen ska inte lämna ersättning för den eventuella
hjälp med utredningen som vistelsekommunen bistått med.
Vistelsekommunen ansvarar för skyldigheten att betala särskild
avgift så snart bosättningskommunen har begärt att
vistelsekommunen ska verkställa beslut. Har bosättningskommunen
begärt att vistelsekommunen ska verkställa beslut så är både
bosättningskommunen och vistelsekommunen skyldig att rapportera
till IVO om beslut som inte har verkställts. Båda kommunerna är
också skyldiga att lämna statistikrapport till kommunfullmäktige.
Det är dock endast bosättningskommunen som har en skyldighet att
rapportera till kommunens revisorer.
12.6.2 Vistelser längre tid än sex månader i annan
kommun
Om den enskilde på eget initiativ vistas en längre tid i en annan
kommun, det vill säga längre tid än sex månader, så begränsas
vistelsekommunens ansvar till det stöd och den hjälp som denne kan
Tillämpningsanvisningar
196 (205)
behöva i akuta situationer. I dessa fall kan bosättningskommunen
inte begära att vistelsekommunen ska bistå med verkställighet och
utredning. Bosättningskommunen kan i dessa fall sluta avtal med
någon annan om att utföra kommunens uppgifter inom
socialtjänsten, till exempel en annan kommun (vistelsekommunen)
och lämna ersättning enligt avtal.
12.7 Överflyttning av ärenden enligt SoL
En kommun som anser att ett ärende ska flyttas över ska skriftligt
begära överflyttning hos den andra kommunen (2 a kap. 10–12 §§
SoL). Den andra kommunen ska skriftligt och utan dröjsmål
meddela sin inställning. Ett ärende ska flyttas över om den enskilde
har starkast anknytning till den andra kommunen och det med
hänsyn till den enskildes önskemål, hjälpbehovets varaktighet och
övriga omständigheter framstår som lämpligt. Om kommunen inte
svarat eller om kommunerna inte kommer överens får den kommun
som begärt överflyttning av ärendet ansöka om detta hos IVO (2 a
kap. 11 § SoL).
12.8 Skyddade personuppgifter
Inom stadens verksamheter hanteras en stor mängd personuppgifter.
Varje stadsdelsnämnd måste göra en nog-grann genomgång av sin
verksamhet och upprätta anvisningar för hanteringen av skyddade
personuppgifter inom den egna verksamheten om det krävs utöver
den stadsövergripande policyn. Varje stadsdelsnämnd ansvarar för
att det finns fungerande rutiner och arbetssätt för att hantera
skyddade personuppgifter inom socialtjänsten. Om en person med
funktionsnedsättning lever med skyddade personuppgifter och är i
behov av insatser enligt SoL eller LSS är det nödvändigt att anpassa
utredning, beslut och verkställighet med hänsyn till dennes
situation.
12.9 Tillståndsplikt för verksamhet som bedrivs
med stöd av LSS och SoL
En enskild person får enligt 23 § LSS inte utan tillstånd av IVO
yrkesmässigt bedriva verksamhet enligt 9 § 2-10 LSS.
Bestämmelsen gäller även om den enskilde beviljats
assistansersättning enligt 51 kap. SFB.
Ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en enskild
individ får enligt 7 kap 1 § SoL inte utan tillstånd av IVO
yrkesmässigt bedriva
verksamhet i form av stödboende eller hem för vård eller
boende enligt 6 kap.,
Tillämpningsanvisningar
197 (205)
verksamhet i form av boenden som motsvarar dem som
avses i 5 kap. 5 § andra och tredje styckena eller 5 kap. 7 §
tredje stycket,
verksamhet i form av hem för viss annan heldygnsvård,
verksamhet i form av hem eller öppen verksamhet för vård
under en begränsad del av dygnet, oavsett var verksamheten
bedrivs,
verksamhet som har till uppgift att till socialnämnden föreslå
familjehem och jourhem till barn samt som lämnar stöd och
handledning till sådana hem som tar emot barn, eller
hemtjänst.
Att tillstånd finns ska alltid kontrolleras av handläggaren i samband
med att en insats ska verkställas.
12.10 Rapporteringsskyldighet av ej verkställda
beslut
Bestämmelser om rapporteringsskyldighet och särskild avgift finns
för kommuner som ansvarar för beslut om bistånd enligt SoL och
insatser enligt LSS. Syftet är att påverka kommunerna att verkställa
beslut om bistånd och insatser utan oskäliga dröjsmål. En kommun
kan aldrig hänvisa till resursbrist som skäl för att inte verkställa ett
beslut eller en gynnande dom eller för att avslå en ansökan om
bistånd eller begäran om insatser.
I 16 kap. 6 f-h §§ SoL och 28 f-h §§ LSS finns bestämmelser om
nämndens skyldighet att till IVO och till kommunens revisorer
rapportera alla gynnande nämndbeslut enligt 4 kap. 1 § SoL och 9 §
LSS som inte har verkställts inom tre månader från dagen för
beslutet. Rapporteringsskyldigheten omfattar även gynnande beslut
som inte har verkställts på nytt inom tre månader från den dag
verkställigheten avbrutits. I Stockholm stad ansvarar varje
stadsdelsnämnd för sådan rapportering.
Stadsdelsnämnderna ska samtidigt med rapporteringen till IVO och
stadens revisorer skicka avidentifierade kopior på rapporterna till
socialförvaltningen. Socialförvaltningen sammanställer sedan en
statistikrapport som redovisas i ett ärende till socialnämnden.
Ärendet behandlas därefter i kommunfullmäktige.
12.11 Inlämning av personuppgifter om LSS för
officiell statistik
Enligt 15 a § LSS ska kommunen årligen lämna ut vissa
personuppgifter om enskilda som beviljats insatser enligt 9 § LSS
till Socialstyrelsen för framställning av officiell statistik. Den
Tillämpningsanvisningar
198 (205)
officiella statistiken ska finnas för allmän information,
utredningsverksamhet och forskning. Statistikinsamlingen har stor
ekonomisk betydelse för staden. I staden görs statistikinsamlingen
centralt av stadsledningskontoret. Stadsdelsnämnderna ansvarar för
att de uppgifter som registrerats i Paraplysystemet är fullständiga
och korrekta.
12.12 Anmälnings- och rapporteringsskyldighet
Bestämmelser om sekretess inom socialtjänsten finns i OSL.
Sekretess gäller inom socialtjänsten för uppgift om en enskilds
personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan
röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider
men (26 kap. 1 § OSL). Sekretessen hindrar inte utlämnande av
uppgifter när det finns en sekretessbrytande bestämmelse i lag eller
förordning som exempelvis regeln om samtycke från den som
skyddas av sekretessen (12 kap. 2 § OSL). Inför utlämnande av
uppgifter ska en sekretessprövning alltid göras.
Sekretess hindrar inte att en uppgift lämnas till en annan myndighet
om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning (10 kap. 28 §
OSL). Nedan ges exempel på sådan anmälnings- och
rapporteringsskyldighet.
12.12.1 Lex Sarah
Var och en som fullgör uppgifter inom socialtjänsten ska medverka
till att den verksamhet som bedrivs och de insatser som genomförs
är av god kvalitet. Alla medarbetare är skyldiga att omedelbart
rapportera misstanke eller vetskap om missförhållanden som rör
enskilda personer som får insatser inom den egna verksamheten.
Skyldigheten att rapportera gäller även om det finns en påtaglig risk
för missförhållanden. Denna bestämmelse kallas lex Sarah och finns
reglerad både i SoL och LSS. Rapporteringsskyldigheten gäller
också den som handlägger ärenden enligt SoL och LSS. Varje
stadsdelsnämnd ska följa stadens riktlinjer för lex Sarah samt ha
egna lokala rutiner för lex Sarah som utgår från dessa riktlinjer.
12.12.2 Barn som far illa
Alla medarbetare inom socialtjänsten är skyldiga att utan dröjsmål
anmäla om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker
att ett barn far illa (14 kap. 1 § SoL). Anmälan lämnas till den enhet
inom socialtjänstens verksamhet som utreder barnets behov. I
tveksamma fall rekommenderas att individ- och familjeomsorgen
konsulteras innan anmälan lämnas.
Tillämpningsanvisningar
199 (205)
12.12.3 Lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa
fall (LVM)
Myndigheter som i sin verksamhet regelbundet kommer i kontakt
med personer med missbruks- och beroendeproblematik, är enligt 6
§ LVM skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de får
kännedom om att någon kan antas vara i behov av vård enligt LVM.
Detta innebär att om en handläggare, som utreder behov av stöd och
service till personer med funktionsnedsättning, får kännedom om att
en enskild kan antas vara i behov av vård enligt LVM så ska denne
lämna en anmälan till den enhet som utreder vuxnas behov av stöd
för missbruk och beroende.
För mer information LVM, se Riktlinjer för handläggning av
ärenden gällande vuxna med missbruks- och beroendeproblem.
12.12.4 Anmälan om god man eller förvaltare
Av 5 kap. 3 § SoF framgår att socialnämnden ska anmäla till
överförmyndaren om den finner att god man eller förvaltare enligt
föräldrabalken bör förordnas för någon, att någon inte längre bör ha
förvaltare eller att förhållandena talar för att en förälder inte
kommer att förvalta sitt barns egendom på ett betryggande sätt. Av
15 § 6 LSS framgår att det hör till kommunens uppgifter att anmäla
till överförmyndaren dels när en person som omfattas av 1 § LSS
kan antas behöva förmyndare, förvaltare eller god man, dels när ett
förmynderskap, förvaltarskap eller godmanskap bör kunna upphöra.
Enligt 16 kap. 10 § föräldrabalken är socialnämnder och andra
myndigheter skyldiga att på begäran lämna de uppgifter som behövs
för överförmyndarens tillsynsverksamhet. Uppgiftsskyldigheten
innebär att sådana uppgifter, enligt 10 kap. 28 § OSL, kan lämnas
utan hinder av sekretess. Eftersom bestämmelsen uttryckligen
kräver en begäran från överförmyndaren kan 16 kap. 10 §
föräldrabalken inte användas för att lämna uppgifter på eget
initiativ.
12.12.5 Personlig assistans
För bestämmelser om anmälnings- och underrättelseskyldighet som
är särskilt kopplade till insatsen personlig assistans se avsnitt om
Personlig assistans.
12.12.6 Felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen
Enligt 3 §
lagen (2008:206)
om underrättelseskyldighet vid
felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen är bland annat
kommuner skyldiga att underrätta den myndighet som fattat beslutet
när de har anledning att anta att en ekonomisk förmån eller
ekonomiskt stöd har beslutats eller betalats ut felaktigt eller med för
högt belopp.
Tillämpningsanvisningar
200 (205)
12.12.7 Polisanmälan
I stadsdelsnämndernas delegationsordningar finns bestämmelser om
behörighet för polisanmälan. Sådan delegation krävs inte i en
nödsituation. Det finns ingen generell sekretessbrytande
bestämmelse eller uppgiftsskyldighet i förhållande till polisen. När
nämnden lämnar information till polisen genom anmälan, efter
förfrågan eller på annat sätt måste det därför göras en bedömning i
det enskilda fallet av om det finns stöd för utlämnande i någon
sekretessbrytande bestämmelse.
Enligt 10 kap. 21 § OSL kan nämnden utan hinder av sekretess göra
en polisanmälan vid misstanke om brott mot barn som inte fyllt 18
år. En förutsättning är att det rör sig om brott son avses i
brottsbalkens kapitel om brott mot liv och hälsa, mot frihet och frid
eller sexualbrott eller att det rör sig om brott som avses i lagen
(1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor.
Enligt 10 kap. 23 § OSL har nämnden även möjlighet att göra
polisanmälan vid misstanke om brott för vilket straffet är lägst ett
år, vid misstanke om försök till brott för vilket straffet är lägst två år
eller vid försök till brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare
straff än fängelse i ett år, om gärningen innefattat försök till
överföring av sådan allmänfarlig sjukdom som avses i 1 kap. 3 §
smittskyddslagen.
Vid brott som begås mot verksamhet som bedrivs enligt SoL kan
polisanmälan göras utan hinder av sekretess (10 kap. 2 § OSL och
12 kap. 10 § SoL). Detta gäller även brott som begås mot
verksamhet som bedrivs enligt LSS. Som huvudregel är det viktigt
att polisanmäla misstanke om att brott är begånget i samband med
en insats som ges enligt SoL eller LSS.
Om polismyndigheten hör av sig till nämnden och begär uppgifter
ska uppgifterna lämnas ut om inte uppgiften är sekretessbelagd eller
det skulle hindra arbetets behöriga gång (6 kap. 5 § OSL). Om
uppgifterna som polisen begär omfattas av sekretess enligt 26 kap. 1
§ OSL krävs att det finns någon sekretessbrytande bestämmelse
som är tillämplig.
Kontakt med polisen i nödsituationer
Om det krävs för att avvärja brott eller i en nödsituation för att
avvärja fara för liv, hälsa eller värdefull egendom kan polis
tillkallas utan samtycke från den enskilde. Utrymmet för att hänvisa
till nöd är mycket begränsat. Det rättsliga stödet för detta finns i
brottsbalken (24 kap. 4 § brottsbalken). Innebörden av
bestämmelsen är att sådant som i normala fall skulle utgöra brott
mot tystnadsplikten ska vara straffritt om förutsättningarna för nöd
är uppfyllda.
Tillämpningsanvisningar
201 (205)
Anmälan vid misstanke om bidragsbrott
Enligt 6 § bidragsbrottslagen (2007:612) ska myndigheter som
anges i 1 § samma lag, bland annat kommuner, göra en anmälan till
Polismyndigheten om det kan misstänkas att brott enligt
bidragsbrottslagen har begåtts. Denna uppgiftsskyldighet är
sekretessbrytande. För mer information om bidragsbrott se särskilda
riktlinjer om felaktiga utbetalningar inom personlig assistans.
Läs mer om bidragsbrott i stadens särskilda riktlinjer för att
motverka felaktiga utbetalningar inom personlig assistans
12.13 Möjlighet att bryta sekretess när ett djur
utsätts för vanvård eller misshandel
12.13.1 Lex Maja
Av 10 kap. 20 a § OSL framgår att sekretessen enligt 25 kap. 1 §
och 26 kap. 1 § inte hindrar att en uppgift om ett djur som är
nödvändig för ett ingripande av en kontrollmyndighet för djurskydd
eller Polismyndigheten lämnas till dessa myndigheter om personal
inom socialtjänsten påträffar ett djur som tydligt utsätts för vanvård
eller misshandel, eller uppenbart uppvisar symtom på sjukdom eller
är allvarligt skadat. Sådan uppgift får dock endast lämnas om det
bedöms att bristen inte kan åtgärdas i samråd med den som håller
djuret. Uppgifter får bara lämnas av personal som själv påträffat
djuret. Det får därför inte vara fråga om andrahandsuppgifter.
Uppgifterna bör ta sikte på djuret och var djuret finns. Uppgifter
som kan lämnas är alltså nödvändiga uppgifter om djurhållarens
identitet, adress och eventuella andra kontaktuppgifter. Anmälan
ska inte innehålla några uppgifter om djurhållarens hälsotillstånd
eller övriga personliga förhållanden (prop. 2017/18:147 s. 351).
Möjligheten att anmäla är ingen skyldighet. Den sekretessbrytande
bestämmelsen omfattar bara situationer då handläggaren påträffar
ett djur i sin tjänsteutövning. Att uppgifterna ska vara nödvändiga
för att kontrollmyndigheten, dvs. länsstyrelsen eller polisen ska
behöva ingripa innebär att det ska vara fråga om fall där det står
klart att djuret inte mår bra eller utsatts för våld, även för den som
inte har särskild utbildning eller kunskap om djur.
Tillämpningsanvisningar
202 (205)
Bilaga 1
Rutin för fördelning av ansökningar enligt 2 a
kap. 8 § SoL om bostad med särskild service för
vuxna samt förhandsbesked enligt 16 § LSS
avseende bostad med särskild service för vuxna
eller annan särskilt anpassad bostad för vuxna
enligt 9 § 9 LSS
Vid ansökan om bostad med särskild service eller annan särskilt
anpassad bostad enligt LSS samt bostad med särskild service enligt
SoL från personer som bor i andra kommuner ansvarar Kontaktcenter
funktionsnedsättning (KC) inom Serviceförvaltningen för denna
fördelning.
Vid fördelning gäller följande:
Alla ansökningar om bostad med särskild service eller annan
särskilt anpassad bostad enligt LSS samt bostad med särskild
service enligt SoL ska fördelas av KC.
Om en ansökan inkommer direkt till en stadsdelsnämnd ska
den omgående skickas till KC
. Att ansökan har inkommit samt
att den skickats vidare till KC för fördelning ska noteras i
inkommande info.
Observera att KC inte har möjlighet att
hantera en ansökan om förhandsbesked via Paraplysystemet.
Ansökan får därför skickas på följande sätt:
-
Ansökan som inkommer via e-post eller e-tjänst till en
stadsdelsnämnd ska skickas vidare till KC via e-post.
-
Ansökan som inkommer via post ska skannas och skickas via e-
post till KC.
Originalansökan behålls hos mottagande stadsdelsnämnd till dess att
KC har fördelat ansökan. När ansökan har fördelats informerar KC
mottagande stadsdelsnämnd om vilken stadsdelsnämnd som ska utreda
ansökan. Originalhandlingar ska då skickas direkt till utredande
stadsdelsnämnd och ska inte skickas via KC.
OBS! Om den person som ärendet avser har skyddade personuppgifter
ska respektive nämnds rutin för skyddade personuppgifter följas. För
information om skyddade personuppgifter se Stockholms stads
Stadsövergripande policy om skyddade personuppgifter med riktlinjer
till nämnder och bolag som finns på intranätet
Tillämpningsanvisningar
203 (205)
När en ansökan inkommit till KC kontrollerar de i sitt
ärendehanteringssystem om en ansökan gällande samma person har
fördelats inom de gångna sex månaderna och i Paraplysystemet om
sökande redan har ett pågående ärende i en stadsdelsnämnd. KC
kontrollerar i
Inkommande information när en ansökan har fördelats
tidigare men där ingen akt har skapats. Om det finns en akt som har
status avslutad räknas ansökan som ny och fördelas enligt rutin.
Ansökningar fördelas inom fem arbetsdagar från att ansökan inkom till
KC.
-
Om den enskilde är 65 år eller äldre och enbart ansöker om
förhandsbesked enligt LSS fördelas ansökan av KC till den
enhet som handlägger ansökningar till personer med
funktionsnedsättning under 65 år. Det är sedan upp till
respektive stadsdelsnämnd att besluta vilken enhet som ska
utreda ansökan.
-
Om den enskilde är 65 år eller äldre och ansöker om både bostad
enligt både LSS och SoL fördelas bägge ansökningarna till
samma stadsdelsnämnd enligt äldreomsorgens särskilda
fördelningsnyckel. Det är sedan upp till respektive
stadsdelsnämnd att besluta vilken enhet som ska utreda ansökan
enligt LSS.
När ärendet har fördelats skickar KC ett brev till den enskilde
med information om vilken stadsdelsnämnd som kommer
handlägga ansökan.
Observera att KC skickar
informationsbrev till den adress som står i ansökan (och
inte
till den adress som står i InfoTorg). Om det framförs ett
önskemål i ansökan om att informationsbrev ska skickas till
ombud skickar KC till både ombud och till den ansökan avser.
Tillämpningsanvisningar
204 (205)
Bilaga 2
Stadens modell för användande av timmar
För att stadens modell för användande av timmar ska fungera är det
viktigt att beslut om ledsagarservice eller ledsagning som inte gäller
tillsvidare fattas årsvis. Om kortare beslut fattas så behöver besluten
gälla i tremånadersperioder, sexmånadersperioder och så vidare.
Om ett beslut inte kan vänta och därför börjar gälla mitt i en månad
så gäller tremånadersperioden från och med den första i den
månaden. Det innebär att alla timmar för den månaden ska kunna
användas under tremånadersperioden. I en sådan situation är det
viktigt att tänka på att slutdatumet sätts till den sista i den månaden.
Nedan ges exempel på hur modellen fungerar i olika situationer och
hur den enskilde kan välja att använda beviljade timmar.
Exempel 1
Den enskilde är beviljad ledsagning med en omfattning av 10
timmar per månad. Beslutet gäller från och med 1 januari till och
med 31 december.
Period 1
Januari
Februari
Mars
30 timmar
10 timmar
10 timmar
10 timmar
Period 2
April
Maj
Juni
30 timmar
5 timmar
5 timmar
20 timmar
Period 3
Juli
Augusti
September
30 timmar
0 timmar
0 timmar
30 timmar
Period 4
Oktober
November
December
30 timmar
5 timmar
10 timmar
15 timmar
Exempel 2
Den enskilde är beviljad ledsagning med en omfattning av 10
timmar per månad. Beslutet gäller från och med 15 januari till och
med 31 december.
Period 1
Januari
Februari
Mars
30 timmar
10 timmar
10 timmar
10 timmar
Period 2
April
Maj
Juni
30 timmar
5 timmar
5 timmar
20 timmar
Period 3
Juli
Augusti
September
30 timmar
0 timmar
0 timmar
30 timmar
Period 4
Oktober
November
December
30 timmar
5 timmar
10 timmar
15 timmar
Tillämpningsanvisningar
205 (205)
Exempel 3
Den enskilde är beviljad ledsagning med en omfattning av 10
timmar per månad. Beslutet gäller från och med 1 juli till och med
31 december.
Period 1
Juli
Augusti
September
30 timmar
0
0
30
Period 2
Oktober
November
December
30 timmar
10
10
10
Exempel 4
Den enskilde är beviljad ledsagning med en omfattning av 10
timmar per månad. Beslutet gäller från och med 1 januari till och
med 31 december. Den enskilde ansöker sedan om utökning och
beviljas ytterligare 10 timmar per månad från och med 1 juli till och
med 31 december.
Period 1
Januari
Februari
Mars
30 timmar
10 timmar
10 timmar
10 timmar
Period 2
April
Maj
Juni
30 timmar
5 timmar
5 timmar
20 timmar
Period 3
Juli
Augusti
September
60 timmar
0 timmar
0 timmar
60 timmar
Period 4
Oktober
November
December
60 timmar
20 timmar
20 timmar
20 timmar
