This is an HTML version of an attachment to the Freedom of Information request 'Digital Services Act / Digital Markets Act'.





Handelsrådet | Rapport om digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar
Förord
Sveriges välstånd bygger på stark export och goda importmöjligheter. Den svenska 
frihandelsvänliga handelspolitiken, som bygger på att underlätta export och import samt 
att möjliggöra ett ömsesidigt handelsutbyte med andra länder, tjänar Sverige väl och 
är långt bättre än motsatsen, att skydda och försvara det inhemska näringslivet genom 
handelshinder, tullar och subventioner. Frihandeln och den konkurrens den medför ger 
möjligheter för de mest innovativa och effektiva företagen att växa och nå framgång på 
bekostnad av de mindre framgångsrika. 
Globaliseringen och digitaliseringen transformerar handelssektorn i tidigare oöverträffad 
hastighet. Konsumentens handelsmönster har historiskt och innan den digitala handeln 
tog fart på allvar varit relativ lokala, varor har näst intill uteslutande köpts i butiker i 
anslutning till bostaden eller arbetet. Idag kan en konsument med några fingertryckningar 
på mobil telefonen köpa varor via e-handelsmarknadsplatser direkt från tillverkaren på 
andra sidan jorden. Denna typ av handel har de senaste åren växt explosionsartat och 
PostNord uppger exempelvis att det vanligaste landet för en europeisk konsument att 
handla ifrån på nätet förutom det land konsumenten bor i är Kina, följt av Storbritannien 
och USA.1 Detta medför att handelssektorn idag är under hård internationell konkurrens.
Det uppstår dock problem i det fall frihandeln och fungerande konkurrens sätts ur spel, till 
följd av undantag för att betala skatter eller andra avgifter, samt bristande ansvar att följa de 
lagar och regler som uppkommit för att skydda konsumenter, miljö, hälsa och arbetstagare. 
Det finns då starka skäl för lagstiftare att utvärdera om det finns behov att uppdatera och 
modernisera de lagar och regler som sätter ramarna för den nu globala e-handeln. 
Det är en sådan situation av snedvriden konkurrens som handelssektorn befinner sig 
i idag i relation till den snabbt ökande privatimporten från tillverkare utanför EU, via 
online-marknadsplatser direkt till konsumenter i Sverige eller andra EU-länder. Inom 
EU har vi sedan decennier tillbaka byggt upp ett långtgående system för konsument- 
och produktsäkerhet, kemikalieregler, avfallshantering och skatteuppbörd av moms 
och tullavgifter. Dessa är regler som alla handelsföretag etablerade i EU behöver följa 
och förhålla sig till. Samtidigt visar Handelsrådets rapport att e-handelsplattformarna i 
dagsläget har ett begränsat ansvar att övervaka att de tidigare nämnda reglerna efterföljs. 
Handelsrådet menar därför att det behövs initieras en diskussion om behovet av att 
utvärdera och modernisera lagar och regler som styr den globala e-handeln. Detta i syfte 
att säkerställa att konsumentförtroendet för e-handeln kan bibehållas och att det finns 
förutsättningar för europeiska handelsföretag att kunna konkurrera på lika villkor.  
Handelsrådets internationella utskott
1 https://www.postnord.com/globalassets/global/english/document/publications/2018/e-commerce-in-europe-2018_
en_low.pdf
3

Handelsrådet | Rapport om digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar
Innehållsförteckning
1  Sammanfattning och slutsatser  .    .    .    .    .    .    .    .    .    .    .    .    .    .    .    .    .    .  6
2  Plattformar och den nya plattformsekonomin   .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  9
  2.1 Al mänt  . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  9
  2.2  Plattformar i al mänhet   . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  9
  2.3  Plattformar och e-handel  . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10
   
2.3.1  Exempel traditionell återförsäljare – plattform  . . . . . . . 10
  2.4  Plattformarnas begränsade ansvar  . . . . . . . . . . . . . . . . .  11
   
2.4.1  Delningsekonomiska plattformar   . . . . . . . . . . . . . .  12
   
2.4.2 E-handelsplattformar  . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  14
   
2.4.3 Slutsats .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .  15
3  Regelverk för svenska e-handlare    .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  . 16
  3.1 Al mänt  . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  16
  3.2 Konsumentansvar  . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  16
   
3.2.1 Konsumentköplagen  . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  17
   
3.2.2  Lag om distansavtal och avtal utanför affärslokaler 
     (”Distansavtalslagen”) 
.   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   . 18
   
3.2.3 Slutsats .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .  19
  3.3 Produktansvar  . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  19
   
3.3.1 Produktansvarslagen  . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20
   
3.3.2 Produktsäkerhetslagen  . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20
   
3.3.3  Lag om ackreditering och teknisk kontroll  
     (”CE-märkning”) 
.   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   . 21
   
3.3.4 Reach-förordningen .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   . 22
   
3.3.5  Producentansvar för restavfall  . . . . . . . . . . . . . . . . 22
   
3.3.6 Slutsats .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   . 23
  3.4 Marknadsansvar  . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23
   
3.4.1 Marknadsföringslagen  . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24
   
3.4.2 Slutsats .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   . 25
  3.5 Personuppgiftsansvar  . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25
   
3.5.1 Slutsats .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   . 26
  3.6 Skatteansvar  . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26
4

Handelsrådet | Rapport om digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar
   
3.6.1  Införsel av varor till Sverige från ett land inom EU .   .   .   .   .   . 27
   
3.6.2  Import av varor till Sverige från ett land utanför EU  .   .   .   .   . 28
  3.7 Sammanfattning  . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29
4  Pågående initiativ inom e-handeln och plattformsekonomin   .    .    31
  4.1 Al mänt  . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31
  4.2  Skapandet av en digital inre marknad inom EU  . . . . . . . . . . 31
   
4.2.1  Konsument- och marknadsansvar  . . . . . . . . . . . . . . 32
   
4.2.2  Olagligt innehåll .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   . 33
   
4.2.3  Konkurrens och rättvisa vil kor  . . . . . . . . . . . . . . . . 36
   
4.2.4  Nya mervärdesskatteregler vid gränsöverskridande  
   
 
e-handel från 2019 respektive 2021   . . . . . . . . . . . . . 38
  4.3  Initiativ i Sverige  . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40
5  Sammanfattande reflektioner    .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  . 41
  5.1 Al mänt  . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  41
  5.2  Begränsningen av material på internet i al mänhet  . . . . . . . .  41
  5.3  Vägen mot ett utökat plattformsansvar   . . . . . . . . . . . . . . 43
   
5.3.1 Al mänt .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   . 43
   
5.3.2  Vad mer kan göras?  . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43
   
5.3.3  Vad kan vi förvänta oss framöver?  . . . . . . . . . . . . . . 45
  5.4  Avslutande kommentarer  . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47
6  Bilaga – länklista   .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .   49
7  Uppdatering per den 11 mars 2019    .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .   52
  7.1  Digital Single Market   . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 52
  7.2 Produktansvar  . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 52
   
7.2.1  Product Safety Pledge  . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 52
   
7.2.2  Artificiell intel igens och översyn av produktansvaret .   .   .   . 53
   
7.2.3  Förordning om marknadskontrol    . . . . . . . . . . . . . . 54
   
7.2.4  Produktsäkerhet och arbetet mot terrorism  .   .   .   .   .   .   .   .   . 54
  7.3  Konkurrens och rättvisa vil kor   . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55
  7.4  Vägen framåt  .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   .   . 56
5

Handelsrådet | Rapport om digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar
1 Sammanfattning 
och slutsatser
Den digitala utvecklingen går snabbt och näringslivet och samhälls ekonomin har 
förändrats markant bara under de senaste åren. Effekterna av digitaliseringen och den 
tekniska utvecklingen syns i princip i alla samhällssektorer. Betänk bara följande.
”Uber, världens största taxiföretag, äger inga fordon. Facebook, 
världens mest populära medietjänst, skapar inget innehåll. Alibaba, 
världens mest värdefulla detaljhandel, har inga produkter. Och 
Airbnb, världens största logiföretag, äger inga fastigheter.”1

Citatet beskriver den så kallade delnings- och plattformsekonomin, det vill säga att 
människor byter/lånar/hyr varor och tjänster med varandra via plattformar på nätet 
istället för att anlita traditionella företag. Att ekonomin skulle ta denna inriktning var 
otänkbart bara för några år sedan.
Gemensamt för företagen ovan är att de bedrivs som plattformar, vilket innebär att 
de fungerar som mellanhänder mellan två självständiga parter utan att själva ta aktiv 
del i utförandet av tjänsten som förmedlas. Allt större del av ekonomin bedrivs idag 
genom plattformar och plattformsföretagen ligger i framkant vad gäller den digitala 
utvecklingen.
En sektor där digitaliseringen och plattformarna ritar om spelplanen är handeln
Inom handeln pågår för närvarande en strukturomvandling och omställningen till en 
digital tillvaro går fort. E-handeln med detaljhandelsvaror växer stort och för varje år 
tar den marknadsandelar från den fysiska detaljhandeln. Allt fler etablerade företag 
inom detaljhandeln satsar därför på e-handel, vilket innebär att gamla affärsmodeller 
snabbt blir utdaterade och att nya affärsmodeller växer fram. Även inom e-handeln 
har plattformarna slagit igenom. Stora företag som Amazon, Alibaba och Wish har 
i grunden förändrat sättet vi handlar på och drivit på en fundamental förändring av 
handelssektorn.
I och med digitaliseringen, framväxten av plattformar och den ökade handeln på nätet 
har konkurrensen från utlandet ökat kraftigt. En konsument kan idag enkelt beställa hem 
varor från andra sidan jorden och den internationella konkurrensen ökar ständigt. Detta 
innebär att den svenska handelns konkurrensvillkor har förändrats. En förutsättning 

Tom Goodwin ”The battle is for the customer interface” i Techcrunch (2015-03-03). Se även Konkurrensverkets rapport 
Konkurrensen i Sverige (2018:1) s. 60.
6


Handelsrådet | Rapport om digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar
för att handeln ska kunna fungera är att konkurrenssituationen upplevs som rimlig och 
rättvis, och det fungerar bara så länge alla spelar efter samma regler.
Som näringsidkare i Sverige är kraven många och stränga. Det är dock rimligt att det 
är så – vi konsumenter måste kunna känna oss säkra på att leksakerna som säljs till 
våra barn inte är farliga och att produkterna inte skadar miljön eller oss själva. Som 
samhälle har vi blivit allt mindre förlåtande mot näringsidkare som inte lever upp till 
våra krav. Ibland låter vi dock det egna vinstintresset ta över och vi tänker inte alltid 
på konsekvenserna av våra val. Det är till exempel inte rimligt att tro att en billig 
telefonladdare som vi köper över nätet från Kina är lika säker och miljövänlig som en 
dyrare CE-märkt laddare som vi köper från en auktoriserad återförsäljare i Sverige. 
Det är ofrånkomligt att våra val får oönskade konsekvenser vad gäller exempelvis 
produktsäkerhet och miljöhänsyn.
I takt med e-handelns och plattformarnas framväxt har det blivit lättare att sälja 
förfalskade och osäkra produkter. När sådana osäkra och förfalskade produkter säljs 
7



Handelsrådet | Rapport om digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar
Plattformar och den 
2
nya plattformsekonomin
2.1 Allmänt
I detta kapitel kommer vi att översiktligt redogöra för vad plattformar är, hur plattforms-
ekonomin fungerar samt hur den påverkar den traditionella e-handeln.
2.2  Plattformar i allmänhet
En plattforms grundläggande verksamhet är att vara en mellanhand mellan två (eller 
flera) självständiga parter. Plattformens främsta uppgift är således att koppla samman 
människor, förenkla och möjliggöra transaktioner samt att hjälpa konsumenten att sortera 
och presentera marknadens utbud.2
En mängd olika verksamheter kan bedrivas genom plattformar, bland annat e-handel 
(Amazon, Alibaba och Wish), sökmotorer (Google), sociala medier (Instagram, Facebook), 
videodelning (YouTube) och olika former av delningsekonomi (Airbnb, Uber). Ett 
särdrag inom plattformsbaserade affärsmodeller är att en stor del (ibland allt) material 
är användar skapat, det vill säga skapat och ägt av användarna och inte av platt formen. 
Inom delningsekonomin matchas exempelvis behov och efterfrågan ofta i realtid och 
plattformarna äger sällan de resurser som marknadsförs eller det material som före-
kommer på plattformen. En av de stora fördelarna med plattformsmodellen är alltså att 
den kan förmedla outnyttjade resurser över hela världen. Varor och tjänster som redan 
finns på en given marknad blir därmed utsatta för konkurrens, vilket ofta leder till ett 
lägre pris.3
En förutsättning för att en plattform ska vara framgångsrik är att den lyckas koppla 
ihop olika användargrupper och att dessa grupper värdesätter att komma i kontakt med 
varandra. När antalet användare av plattformen ökar så ökar även värdet av plattformen 
och nyttan för användarna. När sådant kontaktskapande sker i stor skala kallas det 
nätverkseffekter.4 Oavsett vilken typ av plattform som används är sammankoppling 
av användare
insamling och användning av data och nätverkseffekter centrala för 
plattformens funktion.

Konkurrensen i Sverige (KKV 2018:1), s. 59 samt Konkurrens och tillväxt på digitala marknader (KKV 2017:2), s. 82.

Konkurrens och tillväxt på digitala marknader (KKV 2017:2), s. 119.

Konkurrens och tillväxt på digitala marknader (KKV 2017:2), s. 120.
9

Handelsrådet | Rapport om digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar
2.3  Plattformar och e-handel
E-handeln är mycket utvecklad i Sverige och numera handlar många en stor del av sina 
varor på nätet. E-handeln uppgår numera till cirka nio procent av den totala detaljhandeln 
i Sverige, och den har växt med nästan 20 procent årligen sedan 2004.5 Även inom EU 
förväntas e-handeln växa framöver. Även e-handeln från utlandet ökar6 och Kina är nu 
det vanligaste landet att handla ifrån. Av de som handlat på nätet har 34 procent handlat 
från Wish, 27 procent från Zalando och 12 procent från AliExpress. Kinesiska aktörer 
verkar dock utifrån helt andra förutsättningar än svenska näringsidkare – lönerna är 
lägre, produktionen ligger närmre försäljarna och kraven på miljömärkningar och 
produktsäkerhet är inte lika strikta.7
En tydlig trend är att den traditionella återförsäljarmodellen i snabb takt ersätts av 
plattformsmodellen. Det unika i plattformsmodellen är att plattformarna generellt 
sett inte har, och kanske heller inte vill ha, någon kontroll över produkterna vad gäller 
exempelvis pris, marknadsföring, presentation eller produktplacering.8
Det finns även e-handelsplattformar som använder sig av en kombination av plattforms-
modellen och den traditionella återförsäljarmodellen. Dessa kallas för hybridplattformar
och kända exempel är bland annat Amazon och CDON. Hybridplattformar kännetecknas 
av att de i vissa fall agerar som plattform utan kontroll över produkterna som säljs och i 
vissa fall som återförsäljare av egna produkter med fullständig kontroll över produkterna.
2.3.1  Exempel traditionell återförsäljare – plattform
Bilden på nästa sida kan användas för att åskådliggöra hur den traditionella återförsäljar-
modellen skiljer sig från den plattformsbaserade affärsmodellen.
Det som i huvudsak skiljer den plattformsbaserade affärsmodellen från den traditionella 
återförsäljarmodellen är följande:
1. Möjligheten till direktkontakt mellan köpare och säljare, och
2. Att både köpare och säljare är anslutna till plattformen.9
Genom att köpare och säljare har direktkontakt med varandra tillåts nätverkseffekter 
att uppstå. När en stor mängd köpare lockar fler säljare till plattformen ökar utbudet av 
varor, vilket lockar ännu fler köpare, vilket lockar ännu fler säljare. På det sättet växer 

Det stora detaljhandelsskiftet, s. 7.

Under 2017 e-handlade 60 procent av alla konsumenter någon gång från utlandet och samma år var 25 procent av 
Postnords levererade paket i juli månad från utlandet.

Det stora detaljhandelsskiftet, s. 14–15. 

I en svensk kontext är Tradera och Blocket typexempel på plattformar som inte har någon kontroll över säljarens varor. 
Genom att betala en avgift till plattformarna ansluter säljaren sig till plattformen och får möjlighet att nå ut med sina 
produkter direkt till konsumenten. 

Hagiu and Wright, Multi-Sided Platforms (2015), Harvard Business School, s. 5.  
http://www.hbs.edu/faculty/Publication%20Files/15-037_cb5afe51-6150-4be9-ace2-39c6a8ace6d4.pdf 
10

Handelsrådet | Rapport om digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar
Traditionell 
återförsäljare
Plattform
Leverantör
Säljare
Säljer varor till 
Säljer varor till köpare
återförsäljare
Avtal
Förmedling
Återförsäljare
Plattform
Köper in varor och säljer 
Förmedlar kontakt mellan 
Avtal
dem vidare
säljare och köpare
Avtal
Förmedling
Konsument
Köpare
Köper varor från 
Köper varor från  
återförsäljare
säljare
utbudet utan att plattformen behöver investera i varor eller infrastruktur, vilket innebär 
att försäljnings kostnaderna per såld vara är låga och skalbarheten i affärsmodellen är 
extremt stor.
Plattformarna bygger alltså på nätverk istället för på den traditionella vertikala affärs-
modellen i vilken en återförsäljare köper en vara från en tillverkare och sedan säljer 
varan till en konsument och därigenom står hela affärsrisken. Plattformarna har således 
förändrat hela den traditionella distributionskedjan.
2.4  Plattformarnas begränsade ansvar
När en e-handelsplattform endast agerar som mellanhand mellan en köpare och en 
säljare har plattformen i regel inget ansvar för varorna eller tjänsterna som säljs. Denna 
princip om ansvarsfrihet för mellanhänder har varit central för internets utveckling och 
framväxten av plattformar. Principen är även central för denna rapport och vi kommer att 
återkomma till den vid flera tillfällen framöver.
Principen härstammar från det så kallade e-handelsdirektivet10 och innebär, mycket 
förenklat, att tjänsteleverantörer som tillhandahåller någon av informationssamhällets 
tjänster inte ska vara ansvariga för information som förmedlas eller lagras.
En e-handelsplattform tillhandahåller informationssamhällets tjänster i egenskap av 
att den är en så kallad värdtjänst. Detta innebär att plattformen inte är ansvarig för 
10  Direktiv om elektronisk handel 2000/31/EG.  
https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32000L0031&from=en
11

Handelsrådet | Rapport om digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar
information den lagrar om den inte har kännedom om olaglig verksamhet/information 
eller om den avlägsnar informationen så snart den fått kännedom om den.11
Ansvarsfriheten gäller dock endast när plattformens verksamhet är av rent teknisk, 
automatisk och passiv natur
, vilket innebär att plattformen varken får ha kännedom om 
eller kontroll över informationen.12 Om mellanhanden tar sådan aktiv befattning med 
informationen att den inte längre kan anses vara neutral och passiv kan ansvarsfriheten 
inte längre göras gällande i det enskilda fallet.13 Den plattform som endast förmedlar 
kontakt mellan köpare och säljare har dock ett mycket begränsat ansvar.14
En annan central princip som framgår av e-handelsdirektivet är att tjänsteleverantörer 
varken får åläggas en generell övervakningsplikt av material som förekommer på platt-
formen eller en allmän skyldighet att aktivt efterforska omständigheter som tyder på olaglig 
verksamhet.15 För att plattformen ska bli medveten om att olagligt material förekommer 
måste den alltså i regel förlita sig på att någon annan gör den uppmärksam på det.
Syftet med att ge tjänsteleverantörer ansvarsfrihet var tvåfaldigt; dels ville man inte att 
skillnader i medlemsstaternas lagstiftning skulle hindra den inre marknaden från att 
fungera smidigt, dels var man orolig för att den tekniska utvecklingen skulle hämmas 
om mellanhänderna ålades ett alltför stort ansvar.16
Sammantaget innebär detta att plattformarnas ansvar är mycket begränsat så länge de 
agerar som passiva mellanhänder. Plattformarna agerar dock inte alltid som passiva 
mellanhänder och deras verksamhet skiljer sig mycket åt beroende på om de är inriktade 
på delning av tjänster (Airbnb, Uber med flera) eller på e-handel (Amazon, eBay). Nedan 
redogörs kort för hur EU-kommissionen (”kommissionen”) och domstolar har sett på 
plattformarnas ansvar.
2.4.1  Delningsekonomiska plattformar
Kommissionen har anfört att (delnings)plattformens skyldigheter måste bedömas 
utifrån flera omständigheter. Ett centralt kriterium är i vilken utsträckning plattformen 
har kontroll eller inflytande över användarna. Graden av kontroll fastställs utifrån 
flera kriterier, bland annat vem som bestämmer priset, vem som styr över de centrala 
11  E-handelsdirektivet Artikel 14. Se även prop. 2001/02:150, s. 33.
12  E-handelsdirektivet, preambel punkt 42. Det har dock ifrågasatts huruvida detta krav även gäller för värdtjänster, och 
i praxis har det resonerats på lite olika sätt, se bland annat Google v. Louis Vuitton med flera [C-236/08–C-238/08] 
s. 113–114 och Loreal v. eBay [C-324/09] s. 112–116. Frågan huruvida värdtjänster måste vara helt passiva för att 
kunna åberopa ansvarsfriheten är alltså inte helt klarlagd. Inom ramen för denna rapport är dock frågan mest av 
akademiskt intresse.
13  Se till exempel L’Oréal/eBay [C-324/09, s. 116]. Det finns dock inget generellt ansvar, utan ansvaret hänför sig sannolikt 
till just det specifika fallet och den specifika informationen.
14  Se till exempel Google v. Louis Vuitton med flera [C-236/08–C-238/08, s. 106–120] för en utförlig genomgång av 
mellanhandsansvaret.
15  Se e-handelsdirektivet Artikel 15, prop. 2001/02:150, s. 33–34 samt L’Oréal/eBay [C-324/09, s. 139].
16  Prop. 2001/02:150, s. 31–32 och 87.
12

Handelsrådet | Rapport om digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar
avtalsvillkoren och vem som äger tillgångarna. Om samtliga kriterier uppfylls är det 
en tydlig indikation på att delningsplattformen utövar kontroll över användaren som 
levererar tjänsten, vilket tyder på att även plattformen borde anses tillhandahålla tjänsten. 
Utifrån omständigheterna i det enskilda fallet kan delningsekonomiska plattformar 
alltså ha allt ifrån ett fullständigt näringsidkaransvar för den förmedlade tjänsten till 
ett begränsat ansvar endast för själva förmedlingen.17 Det finns även mellanformer där 
plattformen frivilligt åtagit sig ansvar inom vissa områden.18
Tröskeln för att anse att en plattform levererar själva tjänsten är alltså relativt hög. 
Att plattformen kontrollerar pris, avtalsvillkor och äger tillgångarna är knappast det 
normala.19 Synsättet ligger dock i linje med vad vi uppfattar är kommissionens generellt 
sett positiva syn på plattformarna, det vill säga att deras innovationskraft inte ska hindras 
av onödigt betungande reglering.
Ett uppmärksammat mål under senare år är dock Uber Spain20. Frågan i målet var 
huruvida Ubers förmedlingstjänst skulle kvalificeras som ”informationssamhällets 
tjänster” eller som ”tjänster på transportområdet”.21
Domstolen konstaterade inledningsvis att en förmedlingstjänst i en mobilapp genom 
vilken information om en beställning av en transporttjänst kunde överföras mellan en 
passagerare och en förare i princip uppfyllde kriterierna för ”informationssamhällets 
tjänster”. Domstolen konstaterade dock att den i målet aktuella tjänsten inte kunde 
beskrivas endast som en förmedlingstjänst. Genom att tillhandahålla förmedlingstjänsten 
skapades ett utbud av lokaltrafiktjänster och utan applikationen skulle förarna inte 
förmås att tillhandahålla transporttjänsten och passagerarna skulle inte ha möjlighet 
att utnyttja förarnas tjänster. Därtill byggde Ubers förmedlingstjänst på rekrytering 
av förare som inte var yrkesförare, som använde egna fordon och var beroende av 
Ubers applikation för att kunna tillhandahålla sina tjänster. Dessutom utövade Uber ett 
bestämmande inflytande över villkoren för tjänsten, bland annat genom att fastställa 
maxpris, uppbära betalning från kunden och genomföra kontroller av fordonen och 
förarna (som kunde leda till uteslutning från plattformen). Domstolen konstaterade 
därmed att Ubers förmedlingstjänst utgjorde en integrerad del av en helhetstjänst som 
huvudsakligen bestod av en transporttjänst, och att den således inte kunde kvalificeras 
som en av ”informationssamhällets tjänster”.22
17  Se även SOU 2017:26, s. 261–264. 
18  I Sverige har ARN rekommenderat en plattform att betala förseningsersättning till en användare med anledning av 
motpartens dröjsmål med att lämna tillbaka en hyrd bil. Användarna hade sinsemellan avtalat om tid för återlämning 
av bilen, men ersättning på grund av dröjsmål reglerades i plattformens användarvillkor. Av villkoren framgick att 
plattformen skulle förskottera ersättning till bilägaren, vilket innebar att plattformen iklätt sig ett ansvar för en 
förpliktelse mellan användarna. Se SOU 2017:26, s. 261–262.
19  Se dock Uber Spain nedan.
20  Asociación Profesional Elite Taxi v. Uber Systems SpainSL [C-434/15].
21  Frågan om vilken klassificering Uber skulle ha avgjorde bland annat om bolaget behövde införskaffa administrativa 
tillstånd med mera.
22  Se främst punkterna 35–40.
13

Handelsrådet | Rapport om digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar
Domstolen konstaterade alltså att Uber i princip var att betrakta som ett taxibolag, 
vilket aktualiserade en mängd andra regler än om bolaget skulle ha betraktats enbart 
som en förmedlare av handel.23 Målet är ett bra exempel på när en till synes passiv 
mellanhand agerar på sådant aktivt sätt att den inte kan förlita sig på ansvarsfriheten i 
e-handelsdirektivet.
Frågan om hur delningsplattformarna ska regleras och vilket ansvar de har är dock inte 
slutligt avgjord. Under sommaren 2018 har bland annat kommissionen uppmanat Airbnb 
att följa europeiska konsumentsrättsregler24 och en fransk domstol har lämnat in en 
begäran om förhandsavgörande i ett mål mot Airbnb Ireland.25
Den centrala frågan i målet är huruvida Airbnb anses tillhandahålla ”informations-
samhällets tjänster” eller om bolaget är att klassificera som en fastighetsmäklare. Frågan 
är alltså i princip den samma som i Uber-målet och domstolen lär sannolikt använda 
samma typ av resonemang i detta fall. Målet är dock i sin linda och det lär dröja innan vi 
får se ett avgörande.
2.4.2 E-handelsplattformar
Som vi sett ovan bestäms delningsplattformarnas ansvar generellt utifrån kontroll-
kriterierna.
 För e-handelsplattformar är dock ansvarsfrågan oftast lite enklare att avgöra; 
om e-handelsplattformen äger varan är den i allmänhet att anse som återförsäljare och 
därmed ansvarig. Vad gäller e-handelsplattformar är det alltså i regel inte särskilt relevant 
att laborera med kontrollkriterierna.
Den intressanta frågan är dock under vilka omständigheter man kan ålägga en  
e-handelsplattform ett ansvar som återförsäljare när plattformen inte äger varan.26 
I det avseendet skulle man kunna laborera med ett ansvar som tydligt utgår från 
e-handelsplattformarnas speciella förutsättningar, till exempel ett ansvar som grundar 
sig i marknadsföring av varor eller optimering av erbjudanden.27 I detta avseende 
är det av avgörande betydelse vilken roll plattformarnas algoritmer spelar och om 
användningen av algoritmer kan anses innebära att plattformarna inte längre är 
passiva i kunderbjudandet.28 Allt eftersom den tekniska utvecklingen går framåt och 
digitaliseringen framskrider kan det bli aktuellt att pröva denna fråga igen.
Praxis avseende e-handelsplattformars ansvar är dock sparsmakad. I Sverige har 
frågan berörts i ett mål som rörde CDON.29 Frågan var om CDON var att betrakta som 
23  Denna ståndpunkt bekräftades senare i målet mot Uber France SAS [C-320/16].
24  Se kommissionens uttalande på följande länk: http://europa.eu/rapid/press-release_IP-18-4453_en.htm 
25 C-390/18.
26  Se till exempel domstolens resonemang i L’Oréal/eBay [C-324/09].
27  Se till exempel L’Oréal/eBay [C-324/09, s. 116].
28  För mer diskussion kring algoritmernas betydelse, se avsnitt 5.3.3.1.
29  Kammarrätten i Jönköpings dom i målet 599–17 (Energimyndigheten mot CDON).
14

Handelsrådet | Rapport om digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar
återförsäljare eller inte. Kammarrätten konstaterade att CDON, för flertalet produkter 
som såldes via hemsidan, inte var att betrakta som återförsäljare. CDON var därmed inte 
heller skyldigt att uppfylla administrativa föreskrifter om märkning av varor. Rättsfallet 
bekräftar därmed att e-handelsplattformarna har ett begränsat ansvar för varor som säljs 
av någon annan via plattformen.
I Sverige finns dock åtskilliga exempel på att privatpersoner som har beställt varor 
från Wish och Alibaba sedermera dömts för brott (brott mot knivlagen för innehav av 
knogjärn, brott mot strålskyddslagen för innehav av laserpekare utan tillstånd, brott 
mot upphovsrättslagen för försäljning av falska lampor med mera) för att varorna av 
olika anledningar inte är lagliga att inneha eller sälja vidare i Sverige. Det är alltså i 
stor utsträckning enskilda konsumenter som ansvarar för de produkter som köps och de 
eventuella problem de medför. Även detta är exempel på plattformarnas begränsade ansvar 
för de produkter som säljs via dem och på riskerna med privatimport (se även avsnitt 3.7).
Inte heller i USA synes domstolarna ha varit benägna att ålägga plattformarna ett alltför 
stort ansvar. Amazon har varit inblandade i ett flertal tvister avseende produkter som sålts 
via plattformen, men domstolarna har varit ovilliga att ålägga plattformen ansvar trots att 
konsumenter skadats och egendom förstörts.30 I äldre rättspraxis har det dels konstaterats 
att generel  vetskap om att det förekommer förfalskningar på plattformen inte innebär att 
plattformen ska betala ersättning till rättighetsinnehavaren31, dels att plattformarna inte 
har någon möjlighet att övervaka varje produkt som säljs av tredje man.32 
Frankrike har man gått längre och det finns exempel på när domstolarna har ålagt 
plattformarna ett större ansvar när plattformarna inte gjort tillräckligt för att hindra 
försäljning av piratkopierat material.33 34
2.4.3 Slutsats
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det är lättare att diskutera ett utökat ansvar 
för delningsplattformar än vad det är för e-handelsplattformar. Detta beror till stor del 
på delningsplattformarnas verksamhet, det vill säga att de generellt sett utformar och tar 
större del i erbjudandet till kund än vad e-handelsplattformar gör. Delningsplattformar 
är helt enkelt ofta mer aktiva. Det är dock inte otänkbart att e-handelsplattformarnas 
kunderbjudande med tiden blir allt mer sofistikerat, och då kan det bli aktuellt att diskutera 
ett utökat ansvar även för dem. För tillfället får det dock konstateras att en plattforms 
ansvar är mycket begränsat så länge den endast agerar som en neutral mellanhand.
30  För en kortare beskrivning av flera fall,se https://www.cnbc.com/2018/06/02/amazon-not-liable-for-exploding-
hoverboard-marketplace-argument-wins.html 
31  Såvitt vi har kunnat se vid en översiktlig sökning; se Tiffany v. eBay. https://www.reuters.com/article/us-tiffany-ebay/
supreme-court-rejects-tiffany-trademark-appeal-vs-ebay-idUSTRE6AS3YJ20101129
32  Såvitt vi har kunnat se vid en översiktlig sökning, se Masck v. Sports Illustrated. https://digitalcommons.law.scu.edu/
cgi/viewcontent.cgi?article=1410&context=historical  
33  Se till exempel Louis Vuitton Malletier v / eBay, Inc. and eBay International AG.
34  Notera att denna praxisgenomgång inte på något gör anspråk på att vara uttömmande eller fullständig. 
15

Handelsrådet | Rapport om digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar
3 Regelverk för  
svenska e-handlare
3.1 Allmänt
Som redogjorts för ovan har plattformar ett begränsat ansvar för produkter som 
förmedlas via deras hemsidor. Svenska e-handlare som säljer egna produkter måste dock 
följa en mängd olika lagar och regler. Detta kommer vi att redogöra för i detta kapitel.
I genomgången kommer vi att fokusera främst på konsumenternas rättigheter och på 
näringsidkarnas skyldigheter. Regelverken tar dock oftast sikte på näringsidkaren, till-
verkaren, importören eller försäljaren. En e-handelsplattform som endast fungerar som 
mellan hand är i allmänhet inte att betrakta som tillverkare, importör eller försäljare.35 
Regelverken blir således sällan tillämpliga på e-handelsplattformar.
De lagar och regler som styr näringsidkares ansvar kan kategoriseras i ett par över-
gripande områden (ansvarsområden); 
• Konsumentansvar, 
• Produktansvar, 
•  Marknads ansvar,
• Personuppgiftsansvar, 
och 
• Skatteansvar.
 
Dessa områden är dock på intet sätt uttömmande utan en näringsidkare har exempelvis 
även ett ansvar enligt den arbetsrättsliga lagstiftningen, vilket inte berörs i denna rapport.
3.2 Konsumentansvar
Med konsumentansvar avses i detta sammanhang det ansvar en näringsidkare (främst 
återförsäljare) har gentemot slutkunderna på marknaderna. Konsumentansvaret innebär i 
korthet att det ställs vissa krav på näringsidkarens relation till konsumenterna och att han 
eller hon har ett flertal skyldigheter i detta avseende.
Europeiska unionen har antagit ett direktiv som reglerar konsumenträttigheter36, 
varför reglerna i de olika medlemsländerna i stor utsträckning är likartade. I Sverige 
regleras konsumentansvaret främst genom konsumentköplagen och distansavtalslagen. 
35  E-handelsplattformen är förvisso att betrakta som näringsidkare, vilket kan föranleda ett ansvar i den mån plattformen 
själv ingår avtal med konsumenter.
36  Direktiv 2011/83/EU om konsumenträttigheter. 
16

Handelsrådet | Rapport om digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar
Sammanfattningsvis ger lagarna konsumenterna starka rättigheter vid handel, bland 
annat vidsträckt ångerrätt och reklamationsrätt.
3.2.1 Konsumentköplagen
Konsumentköplagen är tillämplig på köp av varor som säljs av näringsidkare till 
konsumenter. Lagen är även tillämplig på byten av varor och varor som ska tillverkas. 
Med varor avses all lös egendom, till exempel livsmedel, kläder, transportmedel (gaser 
och vätskor) och andra konsumtionsvaror. Syftet med lagen är att skydda konsumenter, 
varför lagen är tvingande till konsumenters fördel. Detta innebär att företag inte får sälja 
sina produkter till sämre villkor än de som står i lagen.
Trots lagens tvingande natur får en näringsidkare och konsument avtala fritt om tid och 
plats för varans avlämnande samt när och vad konsumenten ska betala. Näringsidkaren 
bär risken för varan fram till dess att konsumenten fysiskt tar emot varan, det vill säga 
när varan är i konsumentens besittning. Till skillnad från köplagen (som är tillämplig vid 
köp mellan näringsidkare) gäller detta även om konsumenten inte hämtat eller tagit emot 
varan i tid. Näringsidkaren ansvarar därmed för kostnader som uppkommer eller kan 
uppkomma innan dess.
17



Handelsrådet | Rapport om digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar
telefon eller via postorder. Precis som i konsumentköplagen är bestämmelserna tvingande 
till konsumentens fördel, vilket innebär att avtalsvillkor som är sämre än vad som står i 
lagen är ogiltiga.
Lagen omfattar även till stor del avtal som reglerar leverans av digitalt innehåll, såsom 
nedladdning av datorprogram, spel och appar. Lagen är dock inte tillämplig på e-handel 
av livsmedel, vilket istället regleras av e-handelslagen.
En av de viktigaste konsumenträttigheterna som regleras av lagen är ångerrätten. 
Konsumentens rättigheter enligt lagen ser dock olika ut beroende på vilket typ av köpe-
avtal som genomförts, till exempel ett köp av digitalt innehåll som levereras digitalt 
(ett spel som laddas ner) eller om det digitala innehållet levereras på ett fysiskt medium 
(en CD-skiva).
Köp av digitalt innehåll som levereras på ett fysiskt medium betraktas som en vara och 
ångerrätten på 14 dagar börjar löpa när konsumenten fysiskt tar emot varan, det vill 
säga har varan i sin besittning. Vid leverans av digitalt innehåll hamnar köpet däremot i 
en konsumenträttslig gråzon, eftersom att det varken rör sig om ett köp av en vara eller 
tjänst. Detta har resulterat i att vissa konsumenträttigheter kan bli inaktuella och/eller att 
konsumenten kan frånsäga sig rätten till dessa (till exempel ångerrätten), vilket utgör ett 
undantag från konsumentreglernas tvingande natur.
Näringsidkare är skyldiga att ge konsumenter nödvändig information vid köpet, 
såsom information om ångerrätten och tidsfristen för denna, rätten att reklamera och 
näringsidkarens kontaktuppgifter.
3.2.3 Slutsats
Konsumentköplagen gäller köp av lösa saker som en näringsidkare säljer till en 
konsument. Distansavtalslagen gäller vid distansavtal när en näringsidkare överlåter 
eller upplåter lös egendom till eller utför en tjänst åt en konsument. En e-handels platt-
form som endast agerar som mellanhand är inte att betrakta som säljare, vilket innebär att 
reglerna i allmänhet inte är tillämpliga i dess verksamhet.
3.3 Produktansvar
Med produktansvar avses i detta sammanhang det ansvar som en näringsidkare (till-
verkare, importör, återförsäljare) har för de produkter han eller hon sätter på marknaden. 
Produktansvaret innebär i korthet att det ställs vissa krav på de produkter som förs ut på 
marknaden och att näringsidkaren har ett flertal skyldigheter i detta avseende.
Produktansvaret är omfattande och består bland annat av reglerna i produktansvars-
lagen och produktsäkerhetslagen. Därtill finns bestämmelser om CE-märkning, om 
användningen av kemikalier (REACH-förordningen) och om producentansvar för 
restavfall.
19

Handelsrådet | Rapport om digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar
I Sverige finns en ansvarig marknadskontrollmyndighet som kontrollerar att produkter 
som säljs uppfyller gällande egenskapskrav, att de är märkta och kontrollerade på 
föreskrivet sätt samt att det finns dokumentation för produkten (till exempel bruks-
anvisning och teknisk dokumentation). Om produkter inte uppfyller de krav som ställs 
ska myndigheten vidta åtgärder, bland annat kan produkterna åläggas med försäljnings-
förbud eller återkallas från slutanvändare.38
3.3.1 Produktansvarslagen
Enligt skadeståndslagen ersätts en skada orsakad av en produkt normalt sett endast om 
skadan orsakats uppsåtligen eller genom vårdslöshet. Produktansvarslagen bygger istället 
på principen om strikt ansvar, det vill säga att skadeståndsskyldigheten inte förutsätter att 
den ansvarige har orsakat skadan genom vårdslöshet. Lagen ger alltså ett vidare skydd för 
skadelidande vid produktskador än vad skadeståndslagen ger.
Skadestånd kan utgå för skador som beror på en säkerhetsbrist hos produkten. 
En säkerhets brist innebär att produkten inte är så säker som skäligen kan förväntas. 
Säkerheten ska bedömas med hänsyn till hur produkten kunnat förutses bli använd 
och hur den har marknadsförts samt med hänsyn till bruksanvisningar, tidpunkt då 
produkten satts i omlopp och övriga omständigheter.
Lite förenklat kan sägas att de som riskerar är bli skadeståndsskyldiga är tillverkaren
importören och den som marknadsför produkten som sin egen. Fler än en näringsidkare 
kan således bli solidariskt ansvariga för en och samma produktskada. Om en skada 
orsakas av en bristfällig beståndsdel i en produkt ansvarar både tillverkaren av den 
sammansatta produkten och tillverkaren av beståndsdelen och om en importerad produkt 
orsakar skada är både importören och den utländske tillverkaren ansvarig för skadan. 
Ansvaret är i regel solidariskt, vilket innebär att den skadelidande kan vända sig till vem 
som helst av de ansvariga och den utpekade är skyldig att ersätta hela skadan.
Om det inte framgår vem som tillverkat eller importerat en produkt som förorsakar 
skada gäller det strikta produktansvaret även för senare led i distributionskedjan, det vill 
säga för den som sålt produkten eller på annat sätt tillhandahållit den. En grundtanke 
med produktansvarslagstiftningen är att den skadelidande så långt möjligt bör ha 
någon att vända sig till med sina krav. Syftet med att utsträcka produktansvaret till de 
näringsidkare som tar befattning med produkten efter tillverkningen eller importen är att 
den skadelidande inte ska vara förhindrad att kräva ersättning bara därför att han inte kan 
utröna vem som har framställt den skadegörande produkten.
3.3.2 Produktsäkerhetslagen
Produktsäkerhetslagen syftar till att säkerställa att varor och tjänster som tillhanda-
hålls konsumenter inte orsakar skada på person. Lagen tillämpas i fråga om varor och 
38  För mer info, se https://www.marknadskontroll.se/wp-content/uploads/2017/11/Swedac_Marknadskontroll_webb.pdf 
20



Handelsrådet | Rapport om digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar
kraven. Om en produkt CE-märkts trots att den inte överensstämmer med EU:s krav 
är tillverkaren eller importören skyldig att omedelbart vidta åtgärder för att återkalla 
CE-märkningen, annars kan dessa bötfällas.
3.3.4 Reach-förordningen
Näringsidkare som importerar eller tillverkar kemiska ämnen, blandningar och varor 
som innehåller kemiska ämnen är skyldiga att följa Reach-förordningen. 42 Förordningen 
reglerar bland annat hur och när kemiska ämnen med mera ska registreras, utvärderas, 
godkännas eller begränsas. Skyldigheten att registrera gäller för personer som tillverkar 
eller importerar kemiska ämnen i mängder om minst ett ton per år och registreringen ska 
göras hos den europeiska kemikaliemyndigheten ECHA. Oregistrerade kemiska ämnen, 
blandningar och varor får inte släppas ut på EES-området.
Förordningen är tillämplig på i princip alla kemiska ämnen och på varor som innehåller 
kemiska ämnen (till exempel mobiltelefoner, leksaker, stolar och bord).
Tillverkare och importörer bär ansvaret för att de kemiska ämnen de tillverkar och 
släpper ut på marknaden kan användas på ett säkert sätt och inte har några skadliga 
hälso- eller miljöeffekter. Tillverkare och importörer är bland annat skyldiga att upprätta 
ett säkerhetsdatablad för en kemisk produkt i EES-området och tillse att informationen i 
säkerhetsdatabladet är korrekt.43
Även import från tredje land utanför EES omfattas av reglerna. En leverantör som 
befinner sig utanför EU kan utse en fysisk eller juridisk person inom EU som ”enda 
representant” för att fullgöra skyldigheterna som åligger importörer enligt förordningen, 
till exempel registrering. Tillverkaren eller importören behåller dock det fulla ansvaret 
för iakttagandet av skyldigheterna i förordningen.
Förordningen innehåller regler som begränsar nyttjandet av ämnen som utgör en 
oacceptabel risk för hälsa eller miljö. Om ett företag bryter mot en begränsning måste 
företaget omedelbart åtgärda bristerna, annars riskerar företaget att åläggas försäljnings-
förbud eller bli tvunget att återkalla produkterna från kunderna.
3.3.5  Producentansvar för restavfall
Producentansvaret innebär att producenter ansvarar för att samla in och ta omhand 
uttjänta produkter. Syftet med producentansvaret är att få producenterna att ta fram 
produkter som är mer resurssnåla, lättare att återvinna och inte innehåller miljö-
farliga ämnen. 44
42  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006.
43  https://www.kemi.se/hitta-direkt/lagar-och-regler/reach-forordningen/sakerhetsdatablad. Även distributörer och 
leverantörer är skyldiga att lämna säkerhetsdatablad eller annan information till den som tar emot ett kemiskt ämne.
44  Följande information är hämtad från https://www.naturvardsverket.se/Amnen/Producentansvar/ 
22

Handelsrådet | Rapport om digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar
Lagstadgat producentansvar finns i dag inom områdena batterier, bilar, däck, elektronik, 
förpackningar, förpackningar, returpapper, läkemedel 
och radioaktiva produkter.45 
Dessutom finns det frivilligt producentansvar avseende kontorspapper och lantbruksplast.
Producentansvaret är betungande för svenska producenter eftersom det ålägger dem ett 
ansvar att ta hand om det avfall som produceras.
På uppdrag av producenterna ansvarar Förpacknings- och tidningsinsamlingen (FTI) för 
insamling och återvinning av förpackningar och tidningar. FTI:s verksamhet drivs utan 
vinstsyfte och finansieras av företagen. För att vara ansluten till FTI betalar företagen en 
avgift, och för närvarande uppgår den till minst 2 000 kronor per år. Vid mindre mängder 
avfall kan företag betala schablonavgifter för återvinningen (upp till 8 500 kronor), 
men vid större mängder avfall betalar företagen förpackningsavgift för den totala vikt 
avfall de producerar. För närvarande uppgår förpackningsavgifterna exempelvis till 
1,07 kronor per kilo för hushållspapper och till 2,45 kronor per kilo för hushållsplast. 
Producentansvaret utgör således en börda både rent praktiskt, men även ekonomiskt.46
3.3.6 Slutsats
Produktansvarslagen ålägger skadeståndsskyldighet för den som tillverkat, importerat, 
tillhandahållit eller satt en produkt i omlopp. Produktsäkerhetslagen ålägger tillverkare 
och näringsidkare som tillhandhåller produkter ett omfattande ansvar i olika avseenden. 
Genom att förse en vara med CE-märkning förklarar tillverkaren på eget ansvar att 
varan överensstämmer med alla rättsliga krav för CE-märkning. Den som tillverkar eller 
importerar kemikalier har vidare ett omfattande ansvar enligt REACH-förordningen. 
En e-handelsplattform som endast agerar som mellanhand synes inte uppfylla någon 
av ovanstående roller, vilket innebär att reglerna i allmänhet inte är tillämpliga i 
dess verksamhet.
3.4 Marknadsansvar
Med marknadsansvar avses i detta sammanhang det ansvar en näringsidkare (importör, 
återförsäljare med flera) har gentemot marknaden i dess helhet. Marknadsansvaret 
innebär i korthet att det ställs vissa krav på näringsidkarens allmänna beteende på 
marknaden och att näringsidkaren har ett flertal skyldigheter i detta avseende.
Marknadsansvaret regleras huvudsakligen av marknadsföringslagen, av vilken det 
framgår att all marknadsföring måste ske i enlighet med god marknadsföringssed.47
45  Se till exempel förordning (2008:834) om producentansvar för batterier.
46  För mer information och fullständig prislista, se http://ftiab.se/233.html 
47  I detta avseende kan även prisinformationslagen nämnas. Lagen syftar till att främja god prisinformation till 
konsumenter och det framgår att konsumenter ska få korrekt och tydlig prisinformation.
23



Handelsrådet | Rapport om digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar
före läggande sker, eller näringsidkaren inte godkänner ett föreläggande, så prövas ärendet 
hos Patent- och marknadsdomstolen.
Vid särskilt allvarliga överträdelser kan näringsidkare bli skyldiga att betala en så kallad 
marknadsstörningsavgift.
3.4.2 Slutsats
Marknadsföringslagen tillämpas då näringsidkare marknadsför eller själva efterfrågar 
produkter i sin näringsverksamhet. En e-handelsplattform som endast agerar som 
mellanhand marknadsför inte produkter, vilket innebär att reglerna i allmänhet inte är 
tillämpliga i dess verksamhet.52
3.5 Personuppgiftsansvar
Med personuppgiftsansvar avses i detta sammanhang det ansvar en näringsidkare har för 
att säkerställa att konsumenters personuppgifter hanteras på ett lagligt sätt.
Personuppgiftsansvaret regleras numera av EU:s förordning GDPR som trädde i kraft 
den 25 maj 2018.53 Den nya dataskyddsförordningen är tillämplig på all behandling av 
personuppgifter som sker på verksamhetsställen i EU, oavsett om själva behandlingen 
utförs inom EU eller inte. Dataskyddsförordningen är även tillämplig när behandlingen 
av personuppgifter utförs av ett företag utanför EU när behandlingen har en anknytning 
till utbjudande av varor eller tjänster inom EU. Detta innebär att e-handelsplattformar 
som inte bedriver verksamhet i EU, men som säljer varor och tjänster till EU-medborgare, 
omfattas av dataskyddsförordningens bestämmelser.
Dataskyddsregleringen innebär i korthet att företag har en skyldighet att endast samla in 
personuppgifter för specifika, särskilt angivna och berättigade ändamål, att inte behandla 
fler personuppgifter än vad som behövs för ändamålen, att gallra personuppgifter när 
de inte längre är nödvändiga för att uppfylla ändamålet, att tillse att personuppgifter 
skyddas från obehöriga intrång och tillse att den person vars personuppgifter behandlas 
(den ”registrerade”) rättigheter skyddas. Den registrerade har ett flertal rättigheter 
gentemot företaget som behandlar personuppgifter, och rättigheterna varierar beroende 
på behandlingens art och omständigheterna i det enskilda fallet. Ett exempel på en 
sådan rättighet är rätten till information, vilket bland annat innebär att företag har en 
skyldighet informera om hur personuppgifterna kommer behandlas vid insamlingen av 
personuppgifterna.54 Plattformar behöver alltså begränsa de personuppgifter som samlas 
52  Det bör dock noteras att en e-handelsplattform kan omfattas av marknadsföringslagen i den mån den faktiskt 
marknadsför produkter eller egna tjänster.
53  Det bör härvid noteras att dataskyddslagstiftningen även består av lag (2018:218) med kompletterande 
bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning, förordning (2018:219) med kompletterande bestämmelser 
till EU:s dataskyddsförordningen och föreskrifter utfärdade av Datainspektionen (tillsammans benämnt 
”dataskyddsregleringen”).
54  För en mer uttömmande framställning av den registrerades rättigheter, se https://www.datainspektionen.se/lagar--
regler/dataskyddsforordningen/de-registrerades-rattigheter/
25

Handelsrådet | Rapport om digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar
in från kunder eller från personer som besöker dem. En kunds personuppgifter får heller 
inte lagras längre än nödvändigt, för andra ändamål än de samlades in eller för andra 
ändamål än de kunden har informerats om.
Innan förordningen trädde i kraft var det något oklart vilken effekt den skulle ha och 
hur de nya sanktionsavgifterna55 skulle tillämpas. Det är fortfarande oklart exakt hur 
tillsynsmyndigheten (Datainspektionen) kommer att agera, men troligtvis kommer det 
att bedrivas sektorövergripande tillsyn över de största aktörerna (exempelvis Google, 
Facebook eller Amazon) samt över sektorer där en stor mängd personuppgifter behandlas 
(exempelvis e-handelsplattformar). Det är dock oklart om ett beslut från Datainspektionen 
kommer att kunna verkställas i det land där företaget har sitt verksamhetsställe. Det är 
exempelvis allmänt känt att kinesiska domstolar inte är särskilt ivriga på att verkställa 
domar eller beslut från andra länder. I praktiken innebär detta en konkurrensfördel för 
företag vars verksamhetsställen finns i länder utanför EU.
Det är även viktigt att notera att dataskyddslagstiftningen, utöver de rent legala frågorna, 
även aktualiserar flera etiska frågor (till exempel hur kunders/användares person-
uppgifter kan och bör delas). Dessa frågor är särskilt relevanta för plattformar (särskilt 
vad gäller delningsekonomiska plattformar). Det är dock inte säkert att denna diskussion 
får samma utrymme i alla delar av världen, vilket innebär att även den etiska aspekten 
av personuppgiftsansvaret kan utgöra ett konkurrenshinder i relation till mindre 
nogräknade plattformar.
3.5.1 Slutsats
Dataskyddsförordningen är tillämplig på all behandling av personuppgifter som sker 
på verksamhetsställen i EU, oavsett om själva behandlingen utförs inom EU eller inte. 
Förordningen är även tillämplig när behandlingen utförs av ett företag utanför EU 
när behandlingen har en anknytning till utbjudande av varor eller tjänster inom EU. 
E-handelsplattformar som inte bedriver verksamhet i EU, men som säljer varor och 
tjänster till EU-medborgare, omfattas alltså av reglerna i förordningen.
3.6 Skatteansvar
Företag som bedriver verksamhet i Sverige har att förhålla sig till den svenska mervärdes-
skattelagstiftningen. Som huvudregel utgår mervärdesskatt på försäljning av varor och 
tjänster. Företag som bedriver skattepliktig verksamhet ska registrera sig för mervärdes-
skatt hos Skatteverket, lägga på mervärdesskatt på försäljningen av varor och tjänster, 
deklarera sin mervärdesskatt i en mervärdesskattedeklaration samt betala in mervärdes-
skatten till staten.
55  Sanktionsavgifter kan i särskilt allvarliga fall uppgå till 20 miljoner euro eller fyra (4) procent av den globala års-
omsättningen. En registrerad vars personuppgifter behandlas på ett otillåtet vis, och som lider skada av detta, 
har dessutom rätt till skadestånd i enlighet med tillämplig nationell skadeståndsrätt.
26

Handelsrådet | Rapport om digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar
Privatpersoner som handlar från företag i Sverige betalar mervärdesskatt genom det pris 
de betalar för varan. Privatpersoner har ingen rapporteringsskyldighet eller något ansvar 
för att kontrollera att företaget har tagit ut korrekt mervärdesskatt. Ansvaret ligger helt 
och hållet på företaget.
3.6.1  Införsel av varor till Sverige från ett land inom EU
När en vara förs in från ett annat land i EU till Sverige talar man inte om import. Enligt 
mervärdesskattelagen förstås nämligen med import att en vara förs in till Sverige från en 
plats utanför EU. När en vara förs in från ett annat land i EU till Sverige talar man istället 
bland annat om omsättning av varor. Med omsättning menas bland annat att en vara 
överlåts mot ersättning.
I regel gäller att en vara anses omsatt i det land där varan finns när transporten av varan till 
köparen påbörjas. Innebörden därav är att mervärdesskatt betalas i det EU-land där varan 
finns när transporten till köparen påbörjas, under förutsättning att det säljande företaget ska 
redovisa mervärdesskatt på försäljningen i enlighet med de regler som gäller i det landet.
Från denna regel finns dock undantag. Distansförsäljning är ett sådant undantag varvid 
omsättning anses ha gjorts i Sverige trots att varan inte finns i Sverige när transporten 
av varan till köparen påbörjas. Exempel på distansförsäljning är e-handel med varor till 
privatpersoner. I sådana fall är det säljande företaget skyldigt att betala mervärdesskatt 
i Sverige, dock enbart om det säljande företaget säljer varor till kunder i Sverige för ett 
belopp om minst 320 000 kronor per år. Sådana säljande företag måste registrera sig 
för mervärdesskatt i Sverige trots att företaget inte bedriver någon annan verksamhet i 
Sverige än att dess försäljning via internet riktar sig mot kunder i landet.
Effekten för köparen i Sverige blir att han/hon ska betala svensk mervärdesskatt istället 
för mervärdesskatt i det säljande företagets land. Rent praktiskt innebär det dock inget 
ansvar för privatpersonen utan mervärdesskatten ska ingå i priset för varan. Ansvaret för 
mervärdesskatten ligger helt enkelt på det säljande företaget.
Ytterligare ett undantag gäller för köp av vissa varor inom EU, till exempel vid köp av 
nytt transportmedel eller varor som omfattas av punktskatteplikt. Sådana varor omfattas 
istället av reglerna om unionsinterna förvärv varvid mervärdesskatt på varorna ska 
betalas i Sverige.
Det utgår dock ingen mervärdesskatt på varor som säljs av privatpersoner inom EU. 
För mottagande av en vara från en privatperson i ett land utanför EU utgår emellertid 
mervärdesskatt. Vissa undantag föreligger bland annat för gåvor.
3.6.1.1 Beskattningsunderlaget
Beskattningsunderlaget vid omsättning och unionsinterna förvärv är generellt ersätt-
ningen för varan, marknadsvärdet av varan om ersättningen understiger detta, med tillägg 
av skatter och avgifter, utom mervärdesskatt. Därutöver ingår i beskattnings underlaget 
27



Handelsrådet | Rapport om digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar
självmant meddelar att ingen mervärdesskatt tagits ut. Om köparen meddelar 
Tullverket kan Tullverket skicka en tullräkning i efterhand. Köparen kan meddela 
Tullverket inom tre år från det att försändelsen kommit in i Sverige. En köpare som 
underlåter att betala mervärdesskatt på importerad vara riskerar både straffrättsligt 
ansvar och tulltillägg.
3.6.2.1 Beskattningsunderlaget
Beskattningsunderlaget vid import är varans tullvärde, även i fall då varan är tullfri, 
fastställt av Tullverket med tillägg av tull och andra statliga skatter eller avgifter, utom 
mervärdesskatt, som tas ut av Tullverket med anledning av importen. Sådant tillägg ska 
dock inte göras i fall tullen, skatterna eller avgifterna ingår i varans värde. Därutöver 
ingår i beskattningsunderlaget bikostnader som provisions-, emballage-, transport- och 
försäkringskostnader.
3.6.2.2  Import av försändelser av ringa värde
Vissa varor kan efter ansökan undantas från mervärdesskatteplikt vid import.
Enligt mervärdesskattelagen och lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, med 
mera ska frihet från mervärdesskatt vid import medges för bland annat försändelser 
vars värde understiger 22 euro. Detta gäller dock inte postorderförsändelser, förutom 
utländska periodiska publikationer. Med postorderförsändelse menas varor som säljs 
via exempelvis internet till konsumenter. För postorderförsändelser gäller således ingen 
skattefrihet. Detta är ett undantag som Sverige har valt att tillämpa. I de flesta andra 
EU-länder gäller skattefrihet även för postorderförsändelser om de understiger 22 euro.
Värdegränsen för skattefrihet om 22 euro motsvaras av 300 kronor från och med den 
1 januari 2016 enligt Tullverkets tillkännagivande av vissa beloppsgränser uttryckta i 
svenska kronor (TFS 2015:12) av den 3 december 2015.
Privatpersoner måste ansöka om mervärdesskattefrihet direkt i tulldeklarationen hos 
Tullverket.
Företag som är registrerade för mervärdesskatt måste ansöka om mervärdesskattefrihet 
hos Skatteverket. Andra bestämmelser gäller för gåvor.
Nya mervärdesskatteregler vid gränsöverskridande e-handel träder i kraft från 2019 och 
2021, vilket redogörs för under avsnitt 4.2.4.
3.7 Sammanfattning
I detta avsnitt har vi kortfattat beskrivit ett antal regelverk som berör svenska närings-
idkare och e-handlare. Trots att ovanstående genomgång är kortfattad och allmänt hållen 
kan det konstateras att svenska e-handlare har många skyldigheter och att dessa sträcker 
sig över flera olika områden. Beskrivningen ovan är inte heller uttömmande.
29

Handelsrådet | Rapport om digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar
Regelverken ålägger i regel näringsidkarentillverkaren, importören eller försäljaren 
ett stort ansvar. E-handelsplattformar som endast agerar som mellanhänder uppfyller 
sällan kraven för att anses som näringsidkare, tillverkare, importör eller försäljare. 
De skyldigheter som åläggs svenska e-handlare gäller alltså i regel inte för e-handels-
plattformar. Av de ovan redovisade områdena har svenska e-handlare och e-handels-
plattformar samma skyldigheter endast i fråga om ansvaret för behandlingen av 
personuppgifter.
Utöver ovanstående tillkommer den territoriella aspekten av e-handel. En stor del av den 
svenska e-handeln sker från länder utanför EU, och vid sådan handel gäller delvis andra 
regler än vid handel inom EU.
Om en konsument köper en vara från ett land utanför EU räknas det som privatimport
Konsumenten som importerar varan måste då i allmänhet betala tull och moms för 
varorna. Vidare gäller inte EU:s konsumentlagstiftning vid köp utanför EU, utan 
frågor om ångerrätt och reklamation styrs av det exporterande landets lagstiftning och 
företagets policy. Detta gör att konsumenten kan hamna i en besvärlig sits om produkten 
är felaktig på något sätt. Därtill ställs inte lika höga krav på produktsäkerhet överallt i 
världen, vilket i värsta fall kan få allvarliga konsekvenser.56 Det är således av stor vikt för 
den enskilde konsumenten att inse att det ur ett ansvarsperspektiv är stor skillnad om han 
eller hon köper sina varor från ett EU-land eller från ett land utanför EU.
Härutöver uppkommer frågan om enforcement, det vill säga möjligheten att framtvinga 
sin rätt gentemot säljande företag. I Sverige finns ett flertal förfaranden och instanser 
för detta, bland annat Konsumentverket och Allmänna Reklamationsnämnden. Inom 
EU finns bland annat Consumer Protection Cooperation (CPC)57 som är ett nätverk för 
nationella myndigheter som ser till att EU:s konsumentlagstiftning följs och i USA kan 
man bland annat vända sig till Better Business Bureau (BBB). Konsumenter kan dock ha 
svårt att framtvinga sin rätt mot företag som är baserade utanför EU.
Som konsument är det alltså viktigt att förstå dels att e-handelsplattformar generellt 
inte har något ansvar för produkter som säljs via deras kanaler, dels att e-handel från 
länder utanför EU innebär särskilda risker. Därtill utsätts svenska e-handlare för hård 
konkurrens i två led, både från e-handelsplattformarna och från försäljare utanför EU.
Med hänsyn till plattformarnas marknadsmakt kan det ifrågasättas om ovanstående 
konkurrenssituation är rimlig. På senare år har det dock kommit flera initiativ på 
området. Detta kommer att redogöras för i nästa kapitel.
56  Det har under de senaste åren kommit ett flertal varningar om att delar av den elektronik som importeras från Asien 
är brandfarlig och att det ofta förekommer felaktiga och falska CE-märkningar.
57  CPC är exempelvis den myndighet som ansvarar för uttalandet kring Airbnb:s bristande efterlevnad av 
konsumentreglerna, se avsnitt 2.4.1.
30

Handelsrådet | Rapport om digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar
Pågående initiativ 
4
inom e-handeln och 
plattformsekonomin
4.1 Allmänt
Som redogjorts för i föregående avsnitt har plattformar som agerar som mellanhänder ett 
mycket begränsat ansvar för produkter de förmedlar. Med anledning av plattformarnas 
allt starkare ställning har dock frågan om deras ansvar börjat debatteras på allvar, 
både inom Sverige och runt om i världen. Från olika håll har det kommit krav på att 
plattformarna måste ta större socialt ansvar och agera mer ansvarsfullt.
Frågan om, och i så fall hur, plattformarna och deras verksamhet ska regleras är alltså 
högst aktuell. I fokus för diskussionerna är framför allt om de nuvarande regelverken är 
lämpade att hantera den ökade digitaliseringen, om det finns behov av ny lagstiftning 
eller om man kan åtgärda problemen på annat sätt.
I detta kapitel kommer vi att redogöra för den utveckling som skett och diskussion som 
förs inom EU och inom Sverige.
4.2  Skapandet av en digital inre marknad inom EU
Skapandet av en digital inre marknad (”Digital Single Market” eller ”DSM”) är en 
av kommissionens viktigaste prioriteringar och arbetet med att ta fram en strategi 
inleddes år 2015. Målet med strategin är en inre marknad där privatpersoner och företag 
kan använda sig av nättjänster under rättvisa konkurrensförhållanden och med ett gott 
konsument- och personuppgiftsskydd samtidigt som innovation stimuleras. Strategin 
sträcker sig över flera år och fokuserar på åtgärder som endast kan vidtas på EU-nivå.
Kommissionen har konstaterat att plattformarnas styrka kan innebära problem och 
har därför undersökt om det är möjligt att ålägga plattformarna ett större ansvar. Ett 
flertal initiativ har tagits som berör plattformarna och deras verksamhet. En stor del 
av diskussionen har berört delningsplattformar och plattformar i tjänstesektorn, men 
resonemangen bör kunna tillämpas även på plattformar verksamma inom e-handeln. 
Nedan redogörs för initiativen på följande områden.
•  Konsument- och marknadsansvar
•  Olagligt innehåll
•  Konkurrens och rättvisa villkor
• Mervärdesskatt
31



Handelsrådet | Rapport om digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar
4.2.2  Olagligt innehåll
Kommissionen har vidtagit ett flertal initiativ för att komma tillrätta med olagligt 
material på internet.64 Begreppet olagligt material online är mycket brett och omfattar allt 
från särskilt allvarligt material, exempelvis uppvigling till terrorism, rasistisk propaganda 
och barnpornografi till i sammanhanget mindre allvarligt material, exempelvis pirat-
kopior och osäkra produkter. Begreppet olagligt innehåll är alltså allt som inte är 
förenligt med EU:s lagstiftning eller lagstiftningen i ett EU-land – allt som är olagligt 
offline är också olagligt online
.65
Det konstaterades tidigt att det fanns två centrala frågor avseende plattformar:
•  Hur man skapar en rättvis och innovationsvänlig affärsmiljö, och
•  hur man säkerställer att olagligt innehåll avlägsnas snabbt och effektivt från 
plattformarna.66
Dilemmat med plattformarna var alltså hur man kunde bejaka deras positiva effekter på 
utvecklingen av internet och handeln samtidigt som man hanterade problematiken kring 
deras starka marknadsposition och deras bristande hantering av olagligt material online.
Kommissionen konstaterade att det krävdes gemensamma regler på EU-nivå,  
att plattformar omfattades av befintliga EU-regler på flera områden (till exempel 
konkurrens), att dessa regler måste efterlevas och att eventuell lagstiftning skulle 
inriktas endast på tydligt definierade problem. Det konstaterades även att självreglering i 
kombination med redan befintlig lagstiftning skulle kunna ge ett gott resultat.
I september 2017 presenterade kommissionen icke-bindande riktlinjer67 för hur 
plattformar ska arbeta proaktivt med att förebygga, upptäcka och avlägsna olagligt 
innehåll. Det konstaterades att plattformarna måste ta ett större socialt ansvar och 
kommissionen föreslog bland annat att plattformarna bör:
•  Utse personer som är ansvariga för att avlägsna olagligt innehåll och arbeta med 
betrodda anmälare.
64  Det kan även konstateras att EU inom ramen för den inre marknaden föreslagit ytterligare åtgärder, bland annat 
Compliance and Enforcement Regulation. Förslaget avser de varor som faller inom det harmoniserade området och 
innebär bland annat att tillverkare ska utse en person som nationella myndigheter kan kontakta när det kommer till 
frågor om produkten och huruvida den lever upp till de krav som finns.
65  Hantering av olagligt innehåll online. Mot ett ökat ansvar för onlineplattformar KOM 2017 [555]. Se även SOU 2018:1, 
s. 283.
66  Onlineplattformar och den digitala inre marknaden – möjligheter och utmaningar för Europa COM (2016) 288.  
http://ec.europa.eu/transparency/regdoc/rep/1/2016/SV/1-2016-288-SV-F1-1.PDF
 
Se även skrivning i halvtidsöversynen (COM 2017 228) enligt följande länk: https://eur-lex.europa.eu/resource.
html?uri=cellar:a4215207-362b-11e7-a08e-01aa75ed71a1.0022.02/DOC_1&format=PDF
 
67  Kommissionens meddelande om hantering av olagligt innehåll online – mot ett ökat ansvar för onlineplattformar  
COM (2017) 555. http://ec.europa.eu/transparency/regdoc/rep/1/2017/SV/COM-2017-555-F1-SV-MAIN-PART-1.PDF 
33

Handelsrådet | Rapport om digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar
•  Införa system så att användare kan anmäla olagligt innehåll.
•  Informera sina användare om policyn för nedtagning av innehåll samt upprätta 
rapporter om antalet och typen av anmälningar de tagit emot.
•  Vidta åtgärder för att avskräcka användare från att ladda upp olagligt material efter att 
det tagits ned.
•  Använda automatiska verktyg för att upptäcka olagligt material samt för att förhindra 
att innehåll som tagits ned laddas upp på nytt.
Som en uppföljning till riktlinjerna från september 2017 rekommenderade kommissionen 
i mars 201868 ett antal åtgärder som skulle vidtas av företag och medlemsländerna för att 
driva arbetet vidare innan kommissionen slutligt avgör om det är nödvändigt att föreslå 
lagstiftning. Även denna rekommendation var icke-bindande och avsåg inte att ändra 
regeln om ansvarsfrihet för mellanhänder.
Kommissionen förväntade sig att plattformar skulle:
•  Vidta proaktiva och automatiserade åtgärder för att identifiera och ta bort olagligt 
innehåll.
•  Samverka med andra medlemsstater, betrodda anmälare, myndigheter och med 
varandra för utnyttjande av bästa praxis och effektivisering av åtgärderna.
•  Regelbundet rapportera om verksamheten att avlägsna och blockera innehåll.
•  Säkerställa ett effektivt skydd för de grundläggande rättigheterna så att beslut om 
avlägsnande av innehåll är korrekta och välgrundade.
Kommissionen förväntade sig även frivilliga åtaganden från plattformarna för att 
förbättra produktsäkerheten.
4.2.2.1  Frivil igt åtagande –”Product Safety Pledge”
Ett sådant frivilligt åtagande som kommissionen hoppades på initierades i juni 2018 när 
den ingick en frivillig överenskommelsemed Alibaba, Amazon, eBay och Rakuten i syfte 
att åstadkomma ett snabbare avlägsnande av farliga produkter som säljs på företagens 
webbaserade marknadsplatser.69
68  Kommissionens rekommendation om åtgärder för att effektivt bekämpa olagligt innehåll online (2018/334). 
https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32018H0334&from=SV
69  För mer info, se http://europa.eu/rapid/press-release_IP-18-4247_en.htm samt  
https://ec.europa.eu/info/sites/info/files/voluntary_commitment_document_4signatures3-web.pdf 
34

Handelsrådet | Rapport om digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar
Överenskommelsen innebar att de fyra plattformarna frivilligt åtog sig att vidta åtgärder 
för att säkerställa att de produkter som säljs på plattformen av tredje parter är säkra. 
Syftet med överenskommelsen var att förbättra konsumentskyddet och upptäcka osäkra 
produkter innan de såldes till konsumenter (eller så fort som möjligt efter att produkterna 
har sålts).
De fyra företagen åtog sig bland annat att upprätta specifika kontaktpersoner för 
myndigheter, ha interna mekanismer och processer för att ta ner material och svara 
på anmälningar om farliga produkter från medlemsstaternas myndigheter inom två 
arbetsdagar och vidta åtgärder för att material som tagits ner inte dyker upp igen.
Vĕra Jourová, kommissionär med ansvar för rättsliga frågor, konsumentfrågor och 
jämställdhet uttalade följande:
”More and more people in the EU are shopping online. E-commerce 
has opened up new possibilities for consumers, offering them more 
choice at lower prices. Consumers should be just as safe when they 
buy online, as when they buy in a shop. I welcome the Product Safety 
Pledge which will further improve consumer safety. I call also on 
other online marketplaces to join this initiative, so that the internet 
becomes a safer place for EU consumers.”70

Parterna kommer att utvärdera framstegen efter sex månader (det vill säga sannolikt i 
slutet av 2018) och därvid publicera en rapport i ärendet. Kommissionen har uppmanat 
andra digitala marknadsplatser att ansluta sig till initiativet och delta i arbetet med att 
förbättra produktsäkerheten för konsumenter inom unionen.

Överenskommelsen innebär alltså att en tydlig tidsgräns fastslås inom vilken platt-
formarna måste reagera på larm om felaktiga produkter. Det är rimligt att anta att platt-
formarna nu kommer att ta ner produkter relativt omgående och inte utreda huruvida 
produkten faktiskt är felaktig innan den tas bort. Den frågan kommer säkert att hanteras 
med säljaren i ett senare skede. Att processen med att ta bort misstänkt olagligt material 
snabbas upp är bra för konsumenterna, eftersom processen med att konstatera att 
materialet är olagligt inte sällan är lång och komplicerad. Metoden aktualiserar dock 
problemet med så kallad ”over-removal”, och plattformarna har här en svår balansgång i 
fråga om att hantera de motstående intressen som finns.
Även om initiativet med frivilliga åtgärder ses som något positivt har det ifrågasatts 
huruvida det är tillräckligt eftersom det fortfarande är konsumenter eller myndigheter 
som har ansvaret för att upptäcka olagligt material.71 Vidare gäller initiativet endast 
70  http://europa.eu/rapid/press-release_IP-18-4247_en.htm 
71  Se till exempel uttalande från ChemSec om otillräckligheten i fråga om produkter med farligt kemiskt innehåll. 
https://chemicalwatch.com/68097/e-commerce-product-safety-pledge-not-enough-say-ngos  
35

Handelsrådet | Rapport om digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar
inom EU, vilket innebär att konsumenter utanför EU inte skyddas. Därutöver finns det 
ingen sanktionsmöjlighet för det fall något företag inte lever upp till de krav som ställs 
i överenskommelsen. Ett brott mot överenskommelsen innebär alltså sannolikt inte mer 
än dålig PR.
Genom initiativet sätts dock mer ansvar på plattformarna, vilket kan anses rimligt med 
tanke på plattformarnas inflytande. Att en tydlig tidsgräns införs bör också kunna 
användas som ett riktmärke när man bedömer om plattformarna varit passiva till olagligt 
material. Även om regeln inte är bindande sätter tvådagarsregeln ett tydligt riktmärke 
inom vilket en plattform bör agera vid konkret misstanke om olagligt material.
Ett liknande initiativ har även ingåtts på immaterialrättsområdet avseende piratkopierat 
material som säljs via plattformar. Amazon är ett av flera företag som skrivit under ett 
Memorandum of Understanding, som i korthet innebär att parterna ska vidta åtgärder 
för att stoppa försäljningen av piratkopierat material. Det konstaterades att det är 
rättighetsinnehavarnas ansvar att ”protect and enforce” sina immateriella rättigheter, 
men att plattformarna ska vara behjälpliga med procedurer för anmälan och borttagning 
av material från hemsidorna.72
Sannolikt vinner alla parter på att plattformarna vidtar egenåtgärder – konsumenterna får 
tillgång till bättre och säkrare produkter, plattformarna undviker potentiellt att striktare 
regler införs och samhället som helhet gynnas av att den tekniska utvecklingen inte 
hämmas i onödan. Överenskommelser som Product Safety Pledge får i sammanhanget 
ses som ett stort steg i rätt riktning mot ett ökat plattformsansvar på frivillig grund. För 
att frivilliga överenskommelser ska få någon större effekt är det dock önskvärt att fler 
företag ansluter sig till överenskommelsen och att det sker så snart som möjligt.
4.2.3  Konkurrens och rättvisa villkor
Denna rapport handlar till största del om förhållandet plattform – konsument och 
fokuserar på plattformarnas (begränsade) ansvar för de produkter de förmedlar. Med 
anledning av plattformarnas stora makt finns det dock skäl att även beröra förhållandet 
”plattform – företag” (business to business).
Plattformarna omfattas av de EU-rättsliga konkurrensreglerna, men det har funnits 
far hågor att det konkurrensrättsliga regelverket inte är tillräckligt för att säkerställa sund 
konkurrens inom unionen. De företag som använder plattformarna blir allt mer beroende 
av platt formarna som i allt större utsträckning bestämmer villkoren för tillträde till 
marknaden. En plattform, till exempel Amazon, samlar därtill en enorm kunskap om 
kund beteende och bygger hela upplevelsen kring det vilket kommer att vara centralt i 
framtiden.73 74
72  Memorandum of Understanding 21 June 2016 Brussels.
73  Anna Felländer i Det stora detaljhandelsskiftet, s, 21.
74  Det är även i denna verksamhet som personuppgiftsfrågorna framträder tydligast.
36

Handelsrådet | Rapport om digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar
Plattformarna kan hantera stora nätverk av köpare och säljare, och dessa nätverkseffekter 
tenderar att gynna stora företag. Mindre företag kan alltså få allt svårare att hänga med 
i utvecklingen.75 Ett fåtal plattformar kan anses ha för stor makt i förhållande till de 
företag som är beroende av deras tjänster. Det har härvid konstaterats att plattformarna 
har möjlighet att använda ett flertal potentiellt skadliga affärsmetoder, bland annat att 
ändra de allmänna villkoren, ta bort av varor eller tjänster och avbryta konton utan 
uppgivande av skäl. Därtill förekommer det generellt en bristande insyn avseende hur 
rangordningen av varor och tjänster sker på plattformen.76
Även i Sverige har Konkurrensverket påpekat att det finns potentiella konkurrensproblem 
avseende plattformar. Bland annat finns det risk för att plattformar missbrukar sin 
dominerande ställning, att avancerade algoritmer för prissättning kan underlätta 
kartellbildning samt att plattformar genom tillgången till stora mängder värdefulla data 
(så kallade ”big data”) skapar inträdesbarriärer och stärker sin marknadsmakt. Tillgången 
till data kan till och med vara så värdefull att konkurrensmyndigheter bör beakta den vid 
prövning av företagskoncentrationer. Därtill kommer att det är oklart hur SSNIP-testet, 
det vanligaste testet som används vid företagskoncentrationer, ska användas i förhållande 
till transaktioner innehållandes plattformar och delningsekonomiska tjänster.77 
Konkurrensverket anser dock sammantaget att det befintliga regelverket är tillräckligt i 
vart fall materiellt sett.78
För att komma tillrätta med några av ovanstående problem har kommissionen under 
2018 kommit med ett förslag till lagstiftning avseende relationen ”plattform – företag” 
(business to business).79 Förslaget syftar till att säkerställa rättvisa och förutsebara villkor 
för företag som använder plattformar och förhoppningen är att plattformarnas skadliga 
affärsmetoder kommer att begränsas och att förtroendet för plattformsmarknaden 
kommer att öka. Tanken är att företag ska skyddas från omotiverade avstängningar och 
att kraven på transparens kring ranking och klagomål ska öka. Förslaget kompletterades 
även med ett beslut om att inrätta en expertgrupp som ska övervaka möjligheterna och 
utmaningarna för unionen avseende plattformsekonomin.80

75  I Sverige har Konkurrensverket utrett bland annat Blocket för missbruk av dominerande ställning (dnr 601/2015). 
Ärendet lades dock ner.
76  Även Konkurrensverket har pekat på liknande problem, se Konkurrens och tillväxt på digitala marknader (KKV 2017:2 ), 
s. 134–136. 
77 Se 
Konkurrens och tillväxt på digitala marknader (KKV 2017:2), s. 134–136. SSNIP-testet är tillämpligt främst på 
traditionella återförsäljare, varför testets tillämpning på plattformar kan bli problematisk. Frågan är hur nätverks-
effekterna ska värderas och vilket pris som ska utsättas för den hypotetiska höjningen – är det priset säljaren betalar 
till plattformen eller är det priset på själva varan. Därtill kommer frågan om utbytbarhet – är det produkten eller 
försäljningskanalen som ska utsättas för testet? 
78  Konkurrens och tillväxt på digitala marknader (KKV 2017:2), s. 146–147.
79  Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om främjande av rättvisa villkor och transparens för 
företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster COM (2018) 238.  
https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52018PC0238&from=SV 
80  För mer info, se https://service.betterregulation.com/sites/default/files/upload/2018-04/Commissiondecision- 
Groupofexpertsfortheobservatoryontheonlineplatformeconomy.pdf 
37

Handelsrådet | Rapport om digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar
4.2.4  Nya mervärdesskatteregler vid gränsöverskridande 
e-handel från 2019 respektive 2021
4.2.4.1  Generellt om de nya reglerna
Den 5 december 2017 antog Europeiska rådet ett nytt direktiv och två för ordningar om 
mervärdesskatt vid gränsöverskridande e-handel. Syftet är att förbättra konkurrens-
kraften för företag etablerade inom EU som säljer till privatpersoner inom EU, minska 
bortfallet av skatt samt förenkla och underlätta mervärdesskattereglernas tillämpning för 
e-handelsföretag. Förslagen är en del av EU:s strategi för den digitala inre marknaden.
Följande tidplan gäller för implementeringen av de nya bestämmelserna:
•  nya bestämmelser om förenklingsåtgärder för försäljning inom EU av elektroniska 
tjänster ska vara antagna senast den 31 december 2018 och tillämpas senast från och 
med 1 januari 2019, och
•  nya bestämmelser om bland annat nedan ska vara antagna senast den 31 december 
2020 och tillämpas senast från och med 1 januari 2021
–  den EU-täckande gemensamma digitala portalen som ska utsträckas till att omfatta 
försäljning av alla varor och tjänster samt import,
–  en ny portal för distansförsäljning av varor under ett värde om 150 euro från säljare 
etablerade utanför EU,
–  avskaffande av EU-regeln om skattefrihet av försändelser av mindre värde, det vill 
säga under 22 euro, och
–  administrativt samarbete och bekämpning av mervärdesskattebedrägerier.
Det Europeiska rådet har gett medlemsstaterna fram till 2021 att implementera den andra 
delen av förslaget så att medlemsstaterna ska kunna uppdatera sina IT-system. Detta 
måste göras av varje medlemsstat enligt via överenskomna specifikationer.
Motsatsvis ska åtgärder som inte kräver uppdatering av IT-system implementeras senast 
under 2018.
4.2.4.2  Nya mervärdesskatteregler från 2019
Medlemsstaterna inom EU ska senast den 31 december 2018 ha implementerat regler som 
ska börja gälla senast den 1 januari 2019 om förenkling av försäljning av elektroniska 
tjänster till icke-beskattningsbara personer.
Nya bestämmelser ska införas om tillämpligt beskattningsland vid försäljning av 
elektroniska tjänster. Det ska införas ett nytt gemensamt tröskelbelopp som medför 
att företag som är etablerade i ett EU-land och säljer elektroniska tjänster till 
38

Handelsrådet | Rapport om digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar
icke-beskattningsbara personer i andra EU-länder ska kunna tillämpa det egna landets 
mervärdesskatterregler när den totala försäljningen, exklusive mervärdesskatt, uppgår 
till maximalt 10 000 euro under det aktuella kalenderåret och det närmast föregående 
året. Upp till tröskelbeloppet ska det säljande företaget få tillämpa det egna landets 
mervärdesskatteregler och betala mervärdesskatt till det egna landet, medan de 
annars tillämpliga bestämmelserna om mervärdesskatt är tillämpliga på försäljning 
över  tröskel beloppet.
Därtill ska företag som bedriver gränsöverskridande handel med en omsättning 
under 100 000 euro per år få åtnjuta viss bevislättnad vad gäller identifikation av var 
kunden befinner sig (i syfte att identifiera tillämpligt beskattningsland). Enligt nu 
gällande regelverk behöver dessa företag kunna uppvisa två olika sorters bevis för 
att anses ha uppfyllt skyldigheten att kunna identifiera var företagets kunder befinner 
sig. De nya reglerna innebär att dessa företag enbart kommer behöva uppvisa ett 
sådant bevis.
4.2.4.3  Nya mervärdesskatteregler från 2021
Medlemsstaterna inom EU ska senast den 31 december 2020 ha implementerat regler 
som ska börja gälla senast den 1 januari 2021 om bland annat följande.
Ett elektroniskt system utgörandes av en gemensam EU-täckande digital portal om 
hantering av mervärdesskatt ska finnas i varje medlemsstat för vilken varje medlems-
stats skattemyndighet ska vara värd (Eng. host) på det egna språket.
Det finns idag en gemensam EU-täckande digital portal som möjliggör för online-
företag etablerade såväl inom som utanför EU och som säljer vissa elektroniska tjänster 
att deklarera och betala mervärdesskatt i ett enda medlemsland för all e-handel till 
konsumenter inom EU (Eng. One-stop-shop). Det medlemsland som tar emot inbetald 
mervärdesskatt distribuerar sedan denna till de medlemsländer där elektroniska tjänster 
köps och konsumeras.
Denna gemensamma digitala portal ska således utsträckas till att omfatta distans-
försäljning av alla varor och tjänster samt import. Istället för att registrera sig för 
mervärdes skatt i varje medlemsstat där ett företag säljer varor eller tjänster till 
konsumenter kommer försäljningen förenklas genom den administrativa lättnaden 
som den gemen samma digitala portalen innebär. Företag i länder utanför EU ska  
dock enbart få använda portalen för försändelser som uppgår till maximalt 150 euro  
och de ska i vissa fall utse ett ombud inom EU som ska hantera deras mer värdes-
skatteskyldighet. För försändelser över det värdet kommer en fullständig deklaration 
att krävas.
Plattformar ska göras ansvariga för att uppbära mervärdesskatt på försäljningen när 
de förmedlar varor från säljare i länder utanför EU till konsumenter inom EU. Sådana 
plattformar kommer att betraktas som säljare.
39



Handelsrådet | Rapport om digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar
Sammanfattande 
5
reflektioner
5.1 Allmänt
Användningen av plattformar växer snabbt. Den tekniska utvecklingen har förändrat 
samhället och ekonomin på ett fundamentalt sätt och utvecklingen kommer sannolikt att 
fortsätta. Plattformarnas allt starkare position på marknaden har haft stor påverkan på 
samhället och idag drivs några av världens största och mest inflytelserika företag genom 
plattformsmodellen. Modellen har även haft stor inverkan på handeln vilket varit till 
fördel för konsumenterna – pristransparensen och priskonkurrensen har ökat samtidigt 
som valmöjligheterna blivit fler. Plattformshandeln har alltså flera fördelar jämfört med 
den traditionella handeln, varav lägre priser och tidsbesparingar endast är två exempel. 
Med hänsyn till de fördelar plattformsmodellen uppvisat finns inga uppenbara hinder mot 
att modellen kommer att fortsätta utvecklas och att plattformsföretagen kommer att bli 
ännu större och viktigare i framtiden.
Plattformarnas allt större makt har dock föranlett en diskussion om, och i så fall hur, 
de ska regleras. Fokus för diskussionerna är dels delningsekonomiska plattformar då 
de representerar något helt nytt som de befintliga regelverken i stor utsträckning inte 
är lämpade att hantera, dels videodelningsplattformar då de möjliggör spridning av 
propaganda. Det riktas inte lika mycket fokus mot e-handelsplattformar, men vissa 
resonemang är dock generellt giltiga för alla typer av plattformar. Det finns därför skäl 
att bredda perspektivet och föra diskussionen om ett utökat plattformsansvaret och 
vägen framåt på ett mer principiellt plan.
5.2  Begränsningen av material på internet i al mänhet
Att plattformar bör arbeta för att hindra spridningen av piratkopierade eller farliga 
produkter samt uppmaningar till terrorism framstår närmast som självklart. Under senare 
tid har det till och med kommit rapporter om att EU förbereder lagstiftning med innebörden 
att terroristmaterial ska tas ned inom loppet av en timme vid äventyr av att plattformarna 
annars bötfälls.84 Detta är ett tydligt tecken på att kommissionen tar frågan om plattforms-
ansvaret på allvar, särskilt vad gäller den allvarligaste typen av olagligt innehåll.
Kommissionen har dock uppmanat plattformarna att använda sig av proaktiva och automati-
serade metoder för att hindra spridning av annat material (oftast material som förekommer på 
84  Se till exempel https://www.bbc.com/news/technology-45247169
41

Handelsrådet | Rapport om digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar
sociala medier och videodelningsplattformar som Facebook, YouTube med flera).85 Att hindra 
spridning av sådant material utgör i praktiken en begränsning av användarnas yttrandefrihet, 
vilket gör att frågan om plattformarnas ansvar hamnar i ett annat ljus än tidigare.
Det finns flera risker med att ställa högre krav på plattformarna i detta avseende. De 
automatiserade system för upptäckt och nedtagning och de uppladdningsfilter som 
används är tekniskt sett mycket sofistikerade. Oavsett hur utvecklade systemen är 
kommer de dock knappast att ha förmåga att avgöra i vilken kontext ett visst uttalande/
bild förekommer och vilket det verkliga syftet med meddelandet är. Detta kommer 
sannolikt att leda till så kallad ”over removal” eller ”over-compliance, det vill säga att 
allt större mängd material bedöms som skadligt och tas bort.86 Oavsett om nedtagningen 
av materialet sker för säkerhets skull eller för att samhällets tolerans för vissa budskap 
minskat vore ett minskat informationsflöde knappast önskvärt ur en demokratisynpunkt. 
Det är alltså långt ifrån säkert att det är en bra idé att låta privata företag avgöra vilka 
uttalanden och budskap som är olagliga och bör tas bort och vilka budskap som bara är 
satiriska och smaklösa och som måste få förekomma i ett demokratiskt samhälle.87
Människors yttrandefrihet begränsas alltså numera till stor del genom plattformarnas 
allmänna villkor och kontroll. Plattformarna motiverar sällan på ett utförligt sätt varför 
ett visst material tas ned, vilket kan leda till godtycklighet och brist på förutsebarhet. 
Att privata företag har denna makt kan anses problematiskt, och att makten i praktiken 
är koncentrerad till några få dominerande företag komplicerar saken ytterligare. Därtill 
kommer den nationella aspekten – är det önskvärt att en amerikansk plattform bestämmer 
vilka budskap som får förekomma i Sverige eller Tyskland?
Plattformarnas verksamhet består bland annat av att filtrera och sortera information 
och plattformarna avgör i stor utsträckning vilket material vi användare får ta del av 
och hur materialet presenteras för oss. Plattformarnas makt har blivit så stor att de till 
och med har benämnts som ”gate keepers” till den moderna marknaden.88 Frågan om 
plattformarnas ansvar har alltså stor principiell betydelse och omfattar mycket mer än 
bara produktsäkerhet och lika konkurrensvillkor. De stora frågorna, nu och i framtiden, 
är därför vem som ska ta beslutet om nedtagning av material och med vilken grad av 
transparens och kunskap
 beslutet ska fattas.89
85  Kommissionen har även arbetat tillsammans med bland annat Facebook, Microsoft, Twitter och YouTube sedan maj 
2016 och tagit fram en Code of Conduct för hur onlineplattformarna ska agera avseende hatiskt innehåll online.
86  Det finns många dråpliga exempel på så kallat ”over removal”, bland annat stängde Facebook under en tid av alla 
användare som hette Isis. För mer info se https://www.theguardian.com/technology/2015/nov/18/facebook-thinks-im-
a-terrorist-woman-named-isis-has-account-disabled 

87  Denna fråga har även dykt upp i Storbritannien genom att mediaföretag uppmanat regeringen att införa oberoende 
granskare av sociala medieplattformar, se bland annat https://techcrunch.com/2018/09/03/uk-media-giants-call-for-
independent-oversight-of-facebook-YouTube-twitter/?guccounter=1
 
88  Newman, John M. (2017) ”Complex antitrust harm in platform markets” i CPI antitrust chronicle maj 2017, s. 3.
89  Frågan om det är staten eller företagen som ska avgöra om lagbrott har skett blossade upp i Tyskland efter att  
en ny lag stiftats som ålade plattformar att ta bort olagligt material vid äventyr av kraftiga böter. För mer info, se  
https://www.reuters.com/article/us-germany-hatecrime/german-opposition-calls-for-abolition-of-online-hate-speech-
law-idUSKBN1EW0Q9 

42

Handelsrådet | Rapport om digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar
Ovanstående frågor är mer aktuella för videodelningsplattformar (Facebook, YouTube 
med flera) än vad de är för e-handelsplattformar då nedtagning av farliga produkter 
inte aktualiserar yttrandefrihetsfrågor på samma sätt som exempelvis nedtagning av 
politiskt material. Principen om mellanhänders ansvarsfrihet är dock den samma oavsett 
om det rör sig om produkter på en e-handelsplattform eller politiskt material på en 
videodelningsplattform.90 Frågan om plattformarna ska åläggas ett utökat ansvar för 
användarskapat material måste således bedömas utifrån denna bakgrund och utifrån 
deras starka marknadsposition.
5.3  Vägen mot ett utökat plattformsansvar
5.3.1 Allmänt
Det står klart att kommissionens inte vill hindra plattformarna och deras innovations-
kraft innan det finns specifika problem som inte kan lösas på annat sätt. Detta verkar 
även vara Sveriges uppfattning, i vart fall vad gäller delningsplattformarna. Det är 
tydligt att lagstiftaren inte vill överreglera en bransch som driver utvecklingen framåt 
innan man vet exakt vilket problem som måste åtgärdas. vi anser att denna försiktiga 
hållning är rimlig i dagsläget och att eventuell lagstiftning på området behöver utredas 
noggrant. vi bedömer även att det finns åtgärder som är mindre ingripande än lag-
stiftning genom vilka plattformsföretagen kan åläggas ett större ansvar utan att deras 
innovations  kraft  hämmas.
5.3.2  Vad mer kan göras?
Inledningsvis bör noteras att nuvarande regelverk (e-handelsdirektivet) inte tillåter att 
plattformarna åläggs en generell övervakningsplikt, vilket även har bekräftats i praxis ett 
flertal gånger under senare år.91 De av kommissionen föreslagna åtgärderna om proaktiva 
och automatiserade åtgärder går dock allt mer i riktning mot allmän övervakning. Det 
återstår dock att se hur långt man kan driva de proaktiva åtgärderna utan att komma 
i konflikt med övervakningsförbudet i e-handelsdirektivet. Gränsdragningen mellan 
tillåten specifik övervakning och otillåten generell övervakning kan inte sägas vara helt 
klarlagd, och det är inte otänkbart att frågan prövas i någon nationell domstol framöver.
Frågan om generell övervakning har varit aktuell även på upphovsrättsområdet i och 
med direktivet om upphovsrätt på den digitala inre marknaden.92 Direktivet innehöll en 
omstridd ”artikel 13”, som innebar att leverantörer av informationssamhällets tjänster 
skulle vidta vissa åtgärder, till exempel effektiv innehållsigenkänningsteknik, för att 
hindra tillgång till upphovsrättsskyddat material. Förslaget blev kraftigt kritiserat och 
röstades ner i parlamentet under sommaren 2018. Förslaget kommer dock att revideras 
och presenteras på nytt under hösten 2018.
90  Det bör dock noteras att det även finns andra regelverk för videodelningsplattformar, bland annat EU:s nya 
Audiovisual Media Services Directive (AVMSD) som till viss del kompletterar e-handelsdirektivet.
91  Scarlet v. Sabam [C-70/10], Sabam v. Netlog [C-360/10] och McFadden v. Sony Music [C-484/14, s. 87].
92  COM/2016/0593 final – 2016/0280 (COD). 
43

Handelsrådet | Rapport om digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar
Utöver olika typer av övervakningsåtgärder enligt ovan så finns det andra åtgärder som 
skulle kunna vidtas. I den svenska utredningen om delningsekonomiska plattformar 
presenterades några förslag om vad som kunde göras för att förbättra situationen.93 Dessa 
förslag skulle kunna vara rimliga även avseende e-handelsplattformar. Det ena förslaget 
innebär att en myndighet får i uppdrag att informera om riskerna med plattformshandel 
samt ge individuell vägledning till konsumenter i samband med köp. Det är tänkbart 
att användarna av plattformarna fortfarande i stor utsträckning saknar kunskap om vad 
som gäller vid köp av tredjepartsleverantörer och vilka risker som finns. Detta förslag 
skulle alltså innebära en form av konsumentvägledning. Det andra förslaget innebär att 
en myndighet får uppdraget att utreda frågan om utökat plattformsansvar och därefter 
sammanställa en rapport till behörigt organ.
Det finns även intressanta förslag från andra länder avseende delningsekonomin som 
borde kunna appliceras även på e-handelsplattformar. I en fransk utredning har det 
bland annat diskuterats huruvida plattformarna kan åläggas ett informationsansvar 
gentemot konsumenterna avseende allt som är av väsentlig betydelse (exempelvis 
information kring konsumentskydd, garantier, villkor och erbjudanden samt hur 
betygssättning och sortering av produkter sker).94 I Italien arbetas det aktivt med 
ett lagförslag avseende delningsekonomiska plattformar som bland annat skulle 
innebära att plattformarna skulle bli skyldiga att dra av preliminär skatt hänförlig till 
delningsekonomiska transaktioner.95
Förslagen ovan skulle kunna kombineras med ytterligare egenåtgärder från platt-
formarnas sida, vilket har förordats både av kommissionen och den svenska lagstiftaren.96 
Sådana egenåtgärder skulle bland annat kunna innebära att plattformarna ska kartlägga 
distributions kedjor och försäljningsmönster för att snabbare upptäcka olagliga produkter, 
att plattformarna måste informera de kunder som köpt produkter som senare konstateras 
vara olagliga, att plattformarna måste samarbeta med andra plattformar för att inte skapa 
så kallat ”safe harbours” för mindre nogräknade återförsäljare, att inrätta och/eller 
förenkla särskilda mekanismer för tvistlösning och att ställa tydliga krav på säljare och 
därefter införa sanktioner mot de säljare som inte uppfyller kraven.
Om någon eller några av ovanstående åtgärder vidtas måste de dock utformas på sådant 
sätt att de inte blir alltför betungande för företag som använder plattformen. Detta gör sig 
särskilt gällande i förhållande till mindre företag. Vilka åtgärder plattformsföretag kan 
vidta och ändå fortsätta betraktas som passiva och neutrala mellanhänder är dock inte 
helt klarlagt. Det kan dock konstateras att det i praxis dragits upp vissa gränser i vart fall 
vad gäller själva erbjudandet till användare (se till exempel Uber Spain och L’Oréal v. 
eBay
 ovan). Var gränsen går i förhållande till användarvillkoren (det vill säga hur stora 
93  Se SOU 2017:26 Delningsekonomi på användarnas villkor.
94  Se även SOU 2017:26, s. 232–233.
95  Se även SOU 2017:26, s. 249.
96  En sådan överenskommelse kom till stånd tidigare i år genom Product Safety Pledge (se avsnitt 4.2.2.1).
44

Handelsrådet | Rapport om digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar
krav kan plattformen ställa på säljaren och vilken kontroll den kan utöva för att tillse att 
villkoren följs) är inte helt klarlagd. Förutsatt att utvecklingen fortsätter i samma riktning 
är det inte otänkbart att även denna fråga prövas i någon nationell domstol framöver.
5.3.3  Vad kan vi förvänta oss framöver?
Kommissionens arbete med att förmå plattformarna att ta större ansvar har pågått under 
relativt kort tid och främst bestått av påtryckningar och icke-bindande rekommenda-
tioner, så kallade ”soft law”. Detta har gett visst resultat och plattforms företagen tar 
idag ett större ansvar än vad de gjorde bara för några år sedan. Facebook samarbetar 
exempelvis med utom stående faktagranskare sedan 2016 och flera andra företag vidtar 
interna initiativ i syfte att ta större ansvar.97 Senast i raden är Spotify som förordar 
att en oberoende funktion (en ombudsman) tillsätts för att se över hatiskt innehåll på 
plattformen.98 Därtill har kommissionen fått till stånd ett frivilligt åtagande (Product 
Safety Pledge) från fyra stora plattformar avseende produktsäkerhet. Parterna ska 
rapportera vilka åtgärder som vidtagits var sjätte månad och en första rapport väntades 
97  https://newsroom.fb.com/news/2018/06/hard-questions-fact-checking/ 
98  https://www.dn.se/ekonomi/spotifys-grundare-vill-att-ombudsman-ser-over-hatiskt-innehall/ 
45

Handelsrådet | Rapport om digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar
i december 2018 men har blivit försenad (se sidan 52 för ytterligare information). Det 
är således rimligt att i vart fall invänta den rapporten för att kunna utvärdera vilka 
effekter de vidtagna åtgärderna har haft innan nya åtgärder vidtas. Vi bedömer därför 
att lagstiftning sannolikt inte är nära förestående, varken på EU-nivå eller på svensk 
nationell nivå.
vi delar dock kommissionens uppfattning att det är nödvändigt att eventuell lag stiftning 
sker på EU-nivå. Den digitala ekonomin och plattformarnas verksamhet är gräns-
överskridande och det vore inte lämpligt att ha olika regler i olika EU-länder. Därtill 
börjar e-handelsdirektivet bli utdaterat och internet är en helt annan värld idag än vad det 
var i början på 2000-talet. Det är därför inte osannolikt att kommissionen vill uppdatera 
lagstiftningen och anpassa den till dagens förhållanden. Detta gör sig särskilt gällande 
om EU-domstolen skulle komma fram till att de proaktiva och automatiserade åtgärderna 
som rekommenderats skulle strida mot e-handelsdirektivet. Gör man bedömningen att 
plattformarna måste ta ett större ansvar och att övervakning är den rätta vägen att gå 
måste följaktligen e-handelsdirektivet ersättas med någon annan lagstiftning.
Mot bakgrund av ovanstående vore det således inte otänkbart att den mest ändamåls-
enliga lösningen är någon form av ”plattformsdirektiv” eller ”plattforms förordning”.99 
Plattformarna bör i så fall träffas av ett regelverk som är anpassat just för dem och för 
den tid vi nu lever i. Då skulle man på ett enkelt sätt kunna klargöra vad begreppet 
”informationssamhällets tjänster” egentligen innebär när företagen heter Uber, Airbnb 
och Amazon och tjänsterna är integrerade lösningar för transporter, övernattningar och 
paketleveranser. Med en uppdaterad lagstiftning skulle man även kunna tydliggöra vad 
plattformarna ansvarar för
 och inte endast vad plattformarna inte ansvarar för. Det kan 
även finnas skäl att gå ifrån dikotomin aktiv – passiv och behandla alla plattformar lika 
så länge själva materialet som förekommer på plattformen är användarskapat.100
Oavsett vilka lösningar som väljs är dock lagstiftning ett avsteg från dagens ”soft law”-
approach i förhållande till plattformarnas. Frågan om en allomfattande lagstiftning av 
plattformarnas verksamhet kompliceras även av att plattformarna bedriver verksamhet 
inom vitt skilda verksamhetsområden. Det behöver alltså varken vara nödvändigt eller 
ändamålsenligt att ålägga Amazon och eBay samma regler som Facebook och YouTube, 
vilket bör beaktas i en eventuell lagstiftningsprocess.
99  Inom parlamentet har i vart fall frågan om ett nytt direktiv avseende notice and action (det vill säga mekanismer för att 
få bort olagligt material) lyfts, se bland annat https://marietjeschaake.eu/en/meps-want-notice-and-action-directive. 
I skrivande stund verkar dock inget nytt initiativ vara på gång.
100  Frågan om plattformarnas ansvar och deras rättsliga ställning utreds även för närvarande inom ramen för en 
parlamentarisk kommitté i Storbritannien. Frågan hur plattformarna ska regleras efter Brexit är öppen eftersom landet 
då inte längre är bundet av bestämmelserna i e-handelsdirektivets. Kommittén kommer att publicera en fullständig 
rapport i slutet av året. För mer info, se https://www.politico.eu/article/jeremy-wright-uk-mps-to-join-call-for-tech-
liability-reform-brexit-vote-leave/

 
Tidigare har kulturministern Matt Hancock bland annat uttalat följande på samma tema: ”Outside the EU, we could […] 
write really forward-looking legislation that supports the innovation and the freedom that these social media platforms 
bring but also ensures they mitigate better against the harms
”. https://www.theguardian.com/media/2018/mar/14/uk-
could-rethink-social-media-laws-after-brexit-says-minister

46

Handelsrådet | Rapport om digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar
5.3.3.1  Utökade krav på transparens
En fråga som vi i vart fall bedömer blir allt viktigare är frågan om hur man kan uppnå 
ökad transparens. Detta märks inte minst av att begreppet fake news har kommit att 
diskuteras allt mer. Krav har ställts på att man som användare har rätt att veta om en 
specifik nyhet hamnar högst upp i sökresultaten för att det är den mest relevanta nyheten 
eller för att någon betalat för att den ska hamna högst upp.
I denna anda inledde kommissionen ett pilotprogram avseende Algorithmic transparency 
i mars 2018. Algorithmic transparency är en idé om att algoritmernas funktionssätt bör 
vara synliga för personer som använder dem och som påverkas av dem, vilket är en 
förutsättning för att förmedlingen av information online kan granskas. Programmet 
kommer att studera algoritmernas roll i den digitala ekonomin och särskilt hur de formar, 
filtrerar och individualiserar information. Programmet syftar bland annat till att sprida 
förståelse bland allmänheten vilken roll algoritmerna spelar avseende plattformar, 
identifiera eventuella problem och hitta lösningar på dessa problem.
Frågan om algoritmer är spännande att följa, bland annat eftersom man skulle kunna 
argumentera för att plattformarnas algoritmer, som sorterar och styr vilken information vi 
får ta del av, innebär att plattformarna tar aktiv del i hanteringen av materialet och att de 
därmed inte längre är att betrakta som neutrala tjänsteleverantörer i e-handelsdirektivets 
mening. Med det resonemanget skulle man kunna hävda att e-handelsdirektivets och 
reglerna om ansvarsfrihet över huvud taget inte är tillämpliga på sådana plattformar. 
Frågan om plattformarnas ansvar skulle därmed hamna i ett helt annat ljus.
Programmet avslutas preliminärt i september 2019, och den som vill följa programmet 
kan göra det via denna länk: http:/ www.algoaware.eu/
5.4  Avslutande kommentarer
Frågan om, och i så fall vilket, ansvar plattformarna ska ha är mycket komplex. Platt-
formarna och teknikföretagen har varit stora motståndare till reglering på området 
och de har inte sällan hänvisat till principen om ansvarsfrihet för mellanhänder när 
plattformsansvar förts på tal. Det står dock klart att plattformarna till viss del börjat 
mjukna inför trycket från lagstiftare och från allmänheten och accepterat att ta ett större 
ansvar än tidigare för det som sker i deras verksamhet. Det är inte orimligt att anta 
att hot om indragning av annonser (exempelvis Unilever101) och hot om lagstiftning 
börjar kännas allt mer nära förestående och att detta väger tungt i beslutet att ingå 
överenskommelsen och vidta dessa egenåtgärder.
Det bör dock iakttas försiktighet om plattformarna ska regleras genom lagstiftning. 
Att ålägga plattformarna allt ansvar för produkter/tjänster de förmedlar vore extremt 
101  https://www.bbc.co.uk/news/business-43032241 
47



Handelsrådet | Rapport om digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar
Bilaga – länklista
6
Europeiska unionen
EU-kommissionen
Samlingssida för Den digitala inre marknaden  
https:/ ec.europa.eu/digital-single-market/
Förordningar
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, 
utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) 
https://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2006:396:0001:0849:sv:PDF
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 om krav för ackreditering 
och marknadskontroll 
https:/ eur-lex.europa.eu/legal content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32008R0765&from=SV
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer 
med avseende på behandling av personuppgifter 
https:/ eur-lex.europa.eu/legal content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32016R0679&from=sv
Direktiv
Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG om vissa rättsliga aspekter på 
informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden 
(”Direktiv om elektronisk handel”) 
https:/ eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32000L0031&from=SV
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder 
https:/ eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32005L0029&from=SV
Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU om konsumenträttigheter 
https:/ eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011L0083&from=SV
EU-domstolen
Google France v. Louis Vuitton Malletier SA med flera [C-236/08, C-237/08, C-238/08] 
http:/ curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=73281&pageIndex=0&d
oclang=SV&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=627973

L’Oréal SA med flera v. eBay International AG med flera [C-324/09] 
http:/ curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=107261&pageIndex=0&
doclang=SV&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=627941

49

Handelsrådet | Rapport om digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar
Scarlet Extended SA v. SABAM [C-70/10] 
http:/ curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=115202&pageIndex=0&
doclang=SV&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=627929

SABAM v. Netlog NV [C-360/10] 
http:/ curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=119512&pageIndex=0&
doclang=SV&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=627906

Tobias McFadden v. Sony Music Entertainment Germany GmbH [C-484/14] 
http:/ curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=183363&pageIndex=0&
doclang=SV&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=627882

Asociación Profesional Elite Taxi v. Uber Systems Spain, SL [C-434/15] 
http:/ curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=198047&pageIndex=0&
doclang=SV&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=627860

Stichting Brein v. Ziggo BV and XS4All Internet BV [C-610/15] 
http:/ curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=191707&pageIndex=0&
doclang=SV&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=627718
 
Sverige
Förarbeten till lagstiftning
Prop. 2001/02:150 Lag om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster, 
med mera  
http://data.riksdagen.se/fil/2e2bba99-4de0-4882-9ac4-8e5d3f4b385b
Offentliga utredningar
Delningsekonomi på användarnas villkor (SOU 2017:26) 
https:/ www.regeringen.se/495f62/contentassets/82aabf7f731c4e18aaee3b8dc3621063/
delningsekonomi--pa-anvandarnas-villkor-sou-201726

Ett reklamlandskap i förändring (SOU 2018:1) 
https:/ www.regeringen.se/48e152/contentassets/d9e443d926cb4ee4abcc58de7976c001/
ett-reklamlandskap-i-forandring--konsumentskydd-och-tillsyn-i-en-digitaliserad-varld-
sou-20181.pdf

Rapporter
Konkurrens och tillväxt på digitala marknader: Ett regeringsuppdrag om e-handel och 
delningsekonomi (2017:2) 
http:/ www.konkurrensverket.se/globalassets/publikationer/rapporter/rapport_2017-2.pdf
50

Handelsrådet | Rapport om digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar
Konkurrensen i Sverige 2018 (2018:1) 
http:/ www.konkurrensverket.se/globalassets/publikationer/rapporter/rapport_2018-1.pdf
Det stora detaljhandelsskiftet 
http:/ www.svenskhandel.se/globalassets/dokument/aktuellt-och-opinion/
pressmeddelande/rapport_det-stora-detaljhandelsskiftet_2018-digital-version.pdf

Vad händer när Amazon kommer? 
http://handelsradet.se/wp-content/uploads/2018/04/Vad-ha%CC%88nder-na%CC%88r-
Amazon-kommer.pdf

Svenska hemsidor
Konsumentverket  
https://www.konsumentverket.se/
Allmänna reklamationsmyndigheten  
https:/ www.arn.se/
Konkurrensverket  
http:/ www.konkurrensverket.se/
Naturvårdsverket  
https:/ www.naturvardsverket.se/Amnen/Producentansvar/
Övrigt
Memorandum of Understanding 21 June 2016 Brussels 
https:/ www.google.se/search?q=Memorandum+of+Understanding+21+June+2016+Bruss
els&rlz=1C1GCEA_enSE796SE796&oq=Memorandum+of+Understanding+21+June+201
6+Brussels&aqs=chrome. 69i57.733j0j7&sourceid=chrome&ie=UTF-8

Tidningsartikel med genomgång av amerikanska rättsfall rörande Amazon 
https:/ www.cnbc.com/2018/06/02/amazon-not-liable-for-exploding-hoverboard-
marketplace-argument-wins.html

51

Handelsrådet | Rapport om digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar
7 Uppdatering  
per den 11 mars 2019
Denna rapport upprättades ursprungligen i mitten av september 2018. I detta avsnitt 
kommer vi att redogöra översiktligt för vad som skett på de relevanta områdena 
sedan dess.
7.1  Digital Single Market
Arbetet med den digitala inre marknaden är inne i sitt slutskede och kommissionen 
arbetar för att få klart de initiativ som presenterats under mandatperioden. Det är inte 
säkert att samtliga lagstiftningsinitiativ som kommissionen har presenterat kommer att 
hinna slutföras innan europaparlamentsvalet i maj 2019. En ny kommission tillträder 
under hösten 2019, vilket innebär att vissa av förslagen kan komma att falla bort.
Förslaget om ”En ny giv för konsumenter” som syftar till att reformera fyra direktiv på 
konsumensrättsområdet har nu behandlats såväl i rådet som i parlamentet. Parlamentet 
har antagit en position och i slutet av februari 2019 presenterade rådet ett utkast. Det 
rumänska ordförandeskapet har nu i uppgift att försöka få parlamentet att acceptera 
förslaget vid dess första behandling.
Under 2018 genomfördes mindre ändringar i den svenska distansavtalslagen och marknads-
föringslagen. Vi bedömer dock att ändringarna inte är av vikt för denna rapport.
7.2 Produktansvar
Arbetet med produktansvar och nära besläktade frågor har pågått under hösten 2018 och 
inom detta område har det skett viss utveckling.
7.2.1  Product Safety Pledge
Som redogjorts för i rapporten (avsnitt 4.2.2.1) ingick fyra marknadsplatser en frivillig 
överenskommelse i juni 2018 i syfte att åstadkomma ett snabbare avlägsnande av farliga 
produkter. Enligt överenskommelsen skulle en rapport publiceras efter sex månader. Vi 
har fått besked av kommissionen att den första kontrollperioden inleddes den 1 oktober 
2018 och kommer att avslutas den 31 mars 2019. Den första rapporten kommer därför att 
publiceras någon gång i maj 2019.
Frågan om Product Safety Pledge diskuterades dock utförligt under International Product 
Safety Week 
i november 2018. Noterbart är att mindre marknadsplatser uppfattar att 
överenskommelsen är mer inriktad mot de större marknadsplatserna och att den är att 
betrakta som en ”best practice” snarare än en helt ny standard då det finns andra sätt 
52



Handelsrådet | Rapport om digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar
Vi anser att en sådan översyn är välkommen eftersom frågan om ansvar för sålda 
produkter ständigt är aktuell. På plattformarna säljs ofta produkter som härrör från så 
kallade tredje land och vars tillverkare det kan vara svårt eller omöjligt att spåra. Om 
en produkt säljs via en plattform från ett land utanför EU riskerar köparen att få stå för 
eventuella skador som uppkommer, vilket kan uppfattas som oskäligt betungande för 
den enskilde.
Frågan om ansvar för felaktiga produkter har nyligen aktualiserats i ett mål i Malmö 
tingsrätt i vilket det påståtts att en felaktig laddare till ett mobilt modem orsakat en 
brand i en villa. Efter att försäkringsbolaget betalade ut ersättning till den skadelidande 
personen vände sig försäkringsbolaget med ett regresskrav mot Kjell&Co i dess egenskap 
av återförsäljare av laddaren. Målet visar på att svenska och europeiska företag tar stort 
ansvar för påstådda fel i produkter som säljs via deras kanaler. Detta ansvar är förenat 
med stora kostnader och innebär betydande konkurrensnackdel i förhållande till företag 
som inte tar sådant ansvar.109
7.2.3  Förordning om marknadskontroll
Företag är ofta verksamma både inom EU och över hela världen och de moderna 
leveranskedjorna, inklusive distansförsäljning, utvecklas snabbt. Produkter som inte 
uppfyller uppställda produktkrav utsätter konsumenter och professionella aktörer för 
risker. EU-kommissionen presenterade därför redan i december ett förslag till två nya 
förordningar – ”Förordning om efterlevnad och upprätthållande av harmoniserad 
unions lagstiftning
”110 och ”Förordning om ömsesidigt erkännande av varor”.111 
Förslagen var en del av det så kallade ”Varupaketet” och ambitionen var att förbättra 
den inre marknadens funktionssätt. I februari 2019 nåddes en överenskommelse inom 
EU gällande det andra förslaget som bland annat kommer att innebära ett förbättrat 
samarbete mellan nationella myndigheter och en snabbare tvistlösningsmekanism 
mellan företag och myndigheter.112
7.2.4  Produktsäkerhet och arbetet mot terrorism
Ett annat område där produktsäkerhet samverkar med andra prioriterade områden är i 
fråga om bekämpning av terrorism. EU har inom ramen för bekämpning av terrorism 
tagit fram ett förslag till ny förordning avseende tillverkningen av sprängämnes-
prekursorer
. Bakgrunden till förslaget är att den nuvarande förordningen113 inte 
varit tillräcklig för att förhindra olaglig tillverkning av sprängmedel. Den nuvarande 
109  Tingsrätten meddelade tredskodom i målet i november 2018. Domen återvanns dock och handläggningen pågår 
för närvarande i Malmö tingsrätt.
110  https://data.riksdagen.se/fil/D9623D80-9729-4CF2-80BB-04AB040F4455 
111  https://data.riksdagen.se/fil/63CD15EC-636D-4C21-9B88-DFBE3AC0EEE9 
112  http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/BRIE/2018/614671/EPRS_BRI(2018)614671_EN.pdf 
113  Europaparlamentets och Rådets förordning (EU) nr 98/2013 av den 15 januari 2013 om saluföring och användning 
av sprängämnesprekursorer.
54



Handelsrådet | Rapport om digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar
7.4  Vägen framåt
Som redogjorts för i rapporten har de digitala marknadsplatserna och e-handels-
platt formarna på nätet ytterst begränsat ansvar för de produkter de säljer så länge de 
agerar endast som passiva mellanhänder. Den rättsliga grunden för detta återfinns i 
e-handelsdirektivet.120
Sedan rapporten publicerades har kommissionen intensifierat sitt arbete mot olagligt 
innehåll online. Arbetet rör främst material relaterat till terrorism, men omfattar även 
hatpropaganda och förfalskade produkter.121 Det står klart att idén om plattformarnas 
ansvarsfrihet ifrågasätts allt mer och utmanas från olika håll.
Ett sådant område där plattformarnas ansvarsfrihet ifrågasatts är inom skatteområdet, 
och då särskilt frågan om skatteförmåner för e-handel utanför EU. I Sverige tillämpas 
numera en ordning med ”moms från första kronan” (se avsnitt 3.6 i rapporten), vilket 
innebär att moms tas ut även för försändelser av mindre värde. I Norge kommer sådana 
regler att införas från och med 2020.122 I Tyskland har man gått ännu längre och infört 
regler som bland annat innebär att plattformarna måste samla information om säljarna 
och transaktionerna och tillse att säljarna är registrerade för att betala mervärdesskatt i 
Tyskland. Om plattformarna inte uppfyller skyldigheterna kan de i slutändan bli skyldiga 
att betala mervärdesskatten.123 Liknande regler väntas införas inom hela EU under 2021 
(se även avsnitt 4.2.4.3 i rapporten), vilket är ytterligare ett tecken på att plattformarnas 
ansvarsfrihet nu utmanas på allvar från olika håll.
Att plattformarna borde ta ett större ansvar för innehållet de förmedlar är inte längre 
särskilt kontroversiellt. Allt flera skarpa förslag i den riktningen framförs, inte minst 
avseende upphovsrättsskyddat material.124 Den stora frågan är dock hur dessa åsikter och 
förslag ska förenas med e-handelsdirektivet och dess förbud mot allmän övervakning 
(så kallat general monitoring). Vår uppfattning är att det införs allt fler regler som ålägger 
plattformarna ett ansvar som i praktiken allt mer liknar allmän övervakning. Gränsen 
mellan förbjuden allmän övervakning och tillåten specifik övervakning är dock hårfin 
och till viss del semantisk. Den stora frågan är därför om inte tiden nu är kommen för att 
överge e-handelsdirektivet och dess bestämmelser till förmån för regler mer anpassade 
för dagens samhälle. Vid en sådan reformering av lagstiftningen skulle man kunna ta ett 
helhetsgrepp om de digitala marknadsplatserna och e-handelsplattformarna och skapa 
hållbara regler för en ny digital värld.
120  Se Europaparlamentets och Rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 artiklarna 12–15.
121  http://europa.eu/rapid/press-release_MEMO-18-5711_en.htm 
122  https://e24.no/naeringsliv/netthandel/350-kronersgrensen-fjernes-fra-2020/24498408 
123  https://www.avalara.com/vatlive/en/vat-news/german-passes-marketplacevatliabilitylaws.html 
124  Det kan här noteras att parterna i skrivande stund har enats om en slutlig version av EU:s kontroversiella upphovsrätts-
direktiv. Frågan om YouTubes ansvar för upphovsrättsligt skyddat material blossade även upp i Tyskland under hösten 
och målet ligger nu i EU-domstolen (C-682/18).
56

Handelsrådet | Rapport om digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar
Egna anteckningar
________________________________________________________________________
________________________________________________________________________
________________________________________________________________________
________________________________________________________________________
________________________________________________________________________
________________________________________________________________________
________________________________________________________________________
________________________________________________________________________
________________________________________________________________________
________________________________________________________________________
________________________________________________________________________
________________________________________________________________________
________________________________________________________________________
________________________________________________________________________
________________________________________________________________________
________________________________________________________________________
________________________________________________________________________
________________________________________________________________________
________________________________________________________________________
________________________________________________________________________
57

Handelsrådet | Rapport om digitala marknadsplatser och e-handelsplattformar
Egna anteckningar
________________________________________________________________________
________________________________________________________________________
________________________________________________________________________
________________________________________________________________________
________________________________________________________________________
________________________________________________________________________
________________________________________________________________________
________________________________________________________________________
________________________________________________________________________
________________________________________________________________________
________________________________________________________________________
________________________________________________________________________
________________________________________________________________________
________________________________________________________________________
________________________________________________________________________
________________________________________________________________________
________________________________________________________________________
________________________________________________________________________
________________________________________________________________________
________________________________________________________________________
58