This is an HTML version of an attachment to the Freedom of Information request 'Digital Services Act / Digital Markets Act'.

Hearing om the Digital Services Act, den 23 juni 2020 
 
Talepunkter: 
 
D9 ländernas non paper från maj on the creation of a modern regulatory framework for the provision 
of online services in the EU är i linje med SNs uppfattning.  
 
Således vill vi behålla  
 

ursprungsprincipen som gör det möjligt för små och medelstora företag att snabbt utvidga 
och skala upp utan att behöva anpassa sig till särskilda lagar i andra medlemsstater. 
 

Ansvarsfrihet för intermediärer för det innehåll (”content”) de lagrar om de uppfyller vissa 
villkor. Detta garanterar att Internet förblir en öppen miljö för alla att använda. (jag vill här 
förtydliga att vi inte har en samsyn bland våra medlemmar i ansvarfrågan för intermediärer 
för annat än innehåll och det är också det vi uppfattar att non pappret avser). 
 

Det skall inte heller finnas en allmän övervakningsskyldighet för intermediärer. Denna regel 
skyddar inte minst yttrandefriheten och tillgången till information. 
 
Som också uttrycks i pappret, och vilket framkommit i det arbete vi hittills haft kring DSA:n är  
vikten att i detta lagstiftningsarbete  
 

uppmuntra intermediärer att proaktiv motverka förekomsten av olagligt innehåll på plattformen 
och att det måste finnas tillräckliga incitament och garantier för att intermediärer ska kunna göra 
det. 
 
Skillnaden mellan förbjuden allmän innehållsövervakning och godtagbar övervakning av specifikt 
innehåll är problematisk, särskilt med ett tilltagande användande av automatiserade filtrerings- och 
övervakningssystem som används för att upptäcka olagligt innehåll. Det finns viss praxis från EU-
domstolen, men det tycks fortfarande vara oklart vad som utgör godtagbar innehållsövervakning och 
var balansen mellan internetanvändarnas, internetleverantörernas och rättighetsinnehavarnas 
rättigheter bör ligga. 
 
Det finns också problem med filtreringssystem som har förts fram. De är dyra att utveckla och att 
betala licenser för. Det är också svårt att hitta rätt nivå. Ett alltför effektivt filter kan hindra yttrande 
och informationsfriheten, ett mindre effektivt filter kanske inte hittar det som behövs för att 
blockera.  
 
Det är också viktigt att förtydliga omsorgsplikten, duty of care, för plattformen sedan den 
uppmärksammats på olagligt innehåll. Detta är en princip som orsakat fragmentering mellan MS - att 
harmonisera vilken nivå av insatser som avses med begreppet duty of care kan därför skapa och 
garantera lika villkor i alla medlemsstater. Detta är förstås inte lätt och det finns liknande utmaningar 
i artikel 17 i upphovsrättsdirektivet.  
 
Det finns en samstämmig syn att plattformsekonomin gynnat konsumenter och bidragit till 
innovation och bidragit till en mängd effektivitetsvinster på den inre marknaden. Det finns idag en 
mångfald av olika plattformsföretag, omkring 10 000 verksamma på den inre marknaden varav de 
allra flesta är SME företag.  
 
Ett och samma rättsliga instrument kan inte på ett effektivt sätt ta itu med de utmaningar som 
kommissionen pekat på och som initiativet att uppdatera ansvars- och säkerhetsreglerna för digitala 
plattformar tar sikte på. Det är nödvändigt att i lagstiftningsarbetet respektera och beakta de 

olikheter som finns mellan olika digitala plattformar, inte minst strukturella, kontraktuella och legala 
skillnader mellan olika B2B- och B2C-plattformar. 
 
För att undvika överlappande och motsägelsefulla regler bör de regelverk som redan idag är 
tillämpliga på digitala plattformar, och de regelverk som väntas träda i kraft såsom P2B regleringen 
(dvs Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1150 av den 20 juni 2019 om främjande av 
rättvisa villkor och transparens för företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster) och 
upphovsrättsdirektivet (dvs the Directive (EU) 2019/790 of the European Parliament and of the 
Council of 17 April 2019 on copyright and related rights in the Digital Single Market and amending 
Directives 96/9/EC and 2001/29/EC is a European Union (EU) directive), mappas.  
 
Det är välkommet att uppdatera ansvars- och säkerhetsreglerna för digitala plattformar med 
avstamp i e-handelsdirektivet med nödvändiga anpassningar till den snabba expansionen av 
plattformsekonomin. Målet måste vara att skapa en fungerande och säker inre marknad med 
utrymme för ny teknik och nya affärsmodeller.  
 
Ursprungslandsprincipen måste få vara kvar utan justeringar. Den nya ramen bör vidare tillämpas på 
alla plattformsföretag som är verksamma i EU. Det finns flera definitioner som behöver förtydligas, 
inte minst definitionen av vilka aktörer och vilket innehåll som ska omfattas. I momslagen tillåts t.ex. 
13 oklara förmedlingsbegrepp vilket ju knappats leder till regelförbättring. Så vitt gäller vilket innehåll 
som ska omfattas så bör ramverket hålls sig till olagligt innehåll och inte dessutom utvidgas till att 
omfatta skadligt men lagligt innehåll.    
------------------- 
Med tanke på DSA:s sannolika tillämpningsområde är det viktigt att företag av alla storlekar och alla 
sektorer  engagerar  sig  konstruktivt  i  de  debatter  som  kommer  att  bidra  till  att  utforma  denna 
banbrytande  lagstiftning.  DSA  kommer  sannolikt  att  omforma  online-företagsklimatet  med  viktiga 
konsekvenser för alla företag som är verksamma online. 
 
Gatekeepers: 
 
Bland de många plattformsföretag som är verksamma på den inre marknaden, över 10 000, är de 
allra flesta SME. Det finns ett fåtal dominanta plattformsföretag som på både en och flera 
angränsande digitala marknader verkar som sk gatekeepers (grindvakter) tack vare inte minst starka 
nätverkseffekter.  
 
Trösklarna för nya aktörer att ta sig in på och konkurrera på dessa marknader är höga. Nya aktörer 
som TikTok och Zoom har dock lyckats. P2B regleringen är ett första steg att stävja obalansen, en 
reglering som träder i kraft den 12 juli 2020. 
 
Onlinemarknader där digitala plattformar agerar har särskilda egenskaper, vilket kommissionen 
också beskrivit i sin konsekvensbedömning, och vilket kan leda till konkurrensproblem även utan 
missbruk. Om plattformarna är dominerande, genom sitt inflytande, en omfattande användarbas 
eller integrerade ekosystem och konkurrensen mellan plattformarna är otillräckliga, och de 
marknader där plattformarna agerar är viktiga eller till och med avgörande, kan P2B regleringen vara 
otillräcklig för att åstadkomma ett resultat där rättvis och effektiv konkurrens skyddas. Det kan 
därför bli nödvändigt att införa ytterligare reglering under dessa omständigheter för att se till att 
mindre konkurrenter med ett bra erbjudande har en rimlig chans att konkurrera på sina meriter. 
 
Vi har inte landat i denna fråga huruvida ytterligare åtgärd alls krävs eller i så fall vilken typ av åtgärd 
som är mest ändamålsenlig. Kommissionen har inlett ett offentligt samråd med både ytterligare 

lagstiftning för att ta itu med stora digitala plattformar, men också ett samråd om ett nytt 
konkurrensverktyg som skulle kunna få liknande konsekvenser för relevanta aktörer och marknader. 
Det är dock viktigt att dessa två processer behandlas integrerat. Till exempel, om ett nytt 
konkurrensverktyg blir verklighet och omfattar digitala marknader, gör det behovet av ad hoc-regler 
mindre uppenbart.  
 
Eftersom det fortfarande är tidigt i processen, är det för tidigt avgöra vilken design om någon som är 
mest lämplig för att hantera de specifika frågor som pekats på. Men de principer som bör tillämpas 
är: 
 
1. 
Rättssäkerhet och förutsägbarhet. Vår bedömning här är att ex ante 
reglering innehållandes en sk black list må vara mest förutsebart men detta 
uppfattar vi också som den mest ingripande åtgärden.  
2. 
Incitament – fasta trösklar där vissa regleringar ska tillämpas för plattformar 
med ett visst tillräckligt inflytande kan vara ändamålsenligt med hänsyn till 
de utmaningar man vill stävja men trösklar avskräcker också från tillväxt, och 
måste därför användas med försiktighet. 
3. 
Konsumenternas välfärd måste beaktas – eftersom plattformarna gör mycket 
välfärd för konsumenterna och har bidragit med mycket innovation genom 
ny teknik, nya tjänster och möjlighet till effektivitetsvinster för sina 
användare.  
4. 
Framtidssäkrat – marknaderna utvecklas snabbt, med ny teknik som kan 
förändra marknadsstrukturerna. Industrin vill inte att nya uppsättningar 
regler ska uppdateras ofta. 
 
---------- 
 
Carola Ekblad, talepunkter framförda vid hearing den 23 juni 2020