This is an HTML version of an attachment to the Freedom of Information request 'Digital Services Act / Digital Markets Act'.


 
 
 
IFPI:s synpunkter på Europeiska kommissionens förslag till förordning om en inre marknad för digitala 

tjänster (rättsakten om digitala tjänster, även kallad DSA) 
 
 
2021-03-31 
 
I. 
IFPI 
 
IFPI är den organisation som företräder musikbolagen (skivbolagen) globalt. Tillsammans med sitt nät-
verk av nationella grupper har IFPI över 8 000 medlemmar i fler än 70 länder. IFPI:s uppdrag är att stärka 
värdet av inspelad musik, främja skivproducenternas rättigheter och utvidga det kommersiel a använd-
ningsområdet för inspelad musik på alla marknader där våra medlemmar är verksamma. 
 
II. 
INLEDNING 
 
Europeiska kommissionens (nedan kallad ”kommissionen”) förslag til  förordning om en inre marknad 
för digitala tjänster – nedan kallat DSA (eng. Digital Services Act) – är en bekräftelse av kommissionens 
tydliga avsikt att säkerställa en större ansvarsskyldighet och transparens för digitala tjänster samt att 
införa effektiva skyldigheter att ta itu med olagligt innehåll på nätet. 
 
Vi ställer oss helhjärtat bakom kommissionens målsättningar och anser att den föreslagna lagstiftningen 
är en bra utgångspunkt när det gäller att nå dem. 
 
Vi är medvetna om att förslaget til  DSA är ett övergripande instrument som omfattar alla typer av olag-
ligt innehåll och som bland annat syftar till att klargöra allmänna begrepp som är relevanta för ansvars-
ordningen för mel anhänder och att harmonisera processer för att effektivt ta itu med olagligt innehåll. 
Vi vil  emel ertid framhålla att det är mycket viktigt att se til  att föreslagna regler inte förvärrar situat-
ionen på något område eller i fråga om någon form av olaglig verksamhet, til  exempel när det gäller 
intrång i upphovsrätten. 
 
Vi  stöder  kommissionens  strävan  att  bevara  den  rättsliga  ramen  och  huvudprinciperna  i  direktiv 
2000/31/EG (e-handelsdirektivet) i rättsakten. 
 
Därför är det viktigt att inte anta tolkningar el er strategier som kan medföra att man oavsiktligt föränd-
rar den befintliga ordningen med begränsat ansvar. 
 
Kommissionen vil  också öka ansvarsskyldigheten för leverantörer av al a typer av förmedlingstjänster 
samt uppdatera kraven på dem och deras skyldigheter att mer effektivt ta itu med olagligt innehåll på 
nätet. I sin nuvarande utformning når emel ertid inte förslaget til  DSA upp til  dessa målsättningar, varför 
vissa förbättringar skul e behövas på dessa områden. 
 
III. 
SAMMANFATTNING 
 
1.  Räckvidden  av  den  ansvarsordning  som  fastställs  i  artiklarna  12–14  i  e-handelsdirektivet 
måste bevaras i rättsakten om digitala tjänster. 
 
De typer av tjänster som kan omfattas av undantagen (caching, enbart vidarebefordran och s.k. hosting-
tjänster (eng. hosting services) bibehål s visserligen i förslaget til  rättsakt, men i skäl 18 i förslaget anty-
der man att tröskeln för när en tjänst spelar en ”aktiv roll” och därmed inte omfattas av undantagen från 
ansvar ska höjas. Detta skulle vara oförenligt med EU:s regelverk. 

 


 
 
Ett klargörande av skil naden mel an mel anhänder med ”teknisk, automatisk och passiv” verksamhet 
och mel anhänder som spelar en ”aktiv roll” måste vara helt i linje med EU:s regelverk, så att inte til -
lämpningsområdet för ansvarsbegränsningen utvidgas. 
 
2.  Villkoren för att omfattas av undantagen får inte mildras genom rättsakten om digitala tjäns-
ter. 
 
När en leverantör har uppfyl t tröskelkriterierna måste den också uppfyl a vissa vil kor för att omfattas 
av undantagen från ansvar. Dessa vil kor får inte urvattnas. 
 
Ett mycket viktigt villkor för leverantörer av hosting-tjänster är enligt artikel 14 i e-handelsdirektivet 
att tjänsteleverantören inte får ha kännedom eller vara medveten om olaglig verksamhet. Faktisk kän-
nedom är givetvis en annan norm än medvetenhet, eller så kallad presumtiv vetskap. Det är mycket 
viktigt att dessa normer inte blandas ihop. 
 
Faktisk kännedom tycks blandas ihop med medvetenhet i förslaget til  rättsakt, vilket resulterar i att 
tröskeln för när en leverantör anses ha kännedom om olaglig verksamhet höjs. Därigenom utökas un-
dantagets til ämpningsområde, vilket strider mot de mål som kommissionen säger sig ha och i hög grad 
försvårar för personer el er enheter som söker förhindra att olagligt innehåll sprids. 
 
3.  Rättsakten om digitala tjänster bör innehålla meningsfulla absoluta skyldigheter för alla in-
formationssamhällets tjänster. 
 
För att de åtgärder som syftar til  att stoppa och förebygga olagligt innehål  på nätet ska bli mer ända-
målsenliga måste al a som til handahål er digitala tjänster göra mer. För att uppnå detta bör förslaget til  
DSA ändras på följande sätt: 
 
-  De absoluta skyldigheterna bör omfatta alla informationssamhällets tjänster som möjliggör el-
ler underlättar driften av olagliga webbplatser genom att tillhandahålla tjänster eller sätt att 
bedriva verksamhet. 
-  Inför en skyldighet för leverantörer av hosting-tjänster att spärra material. Systemet med an-
mälningar och avlägsnanden är ineffektivt när det gäl er att skydda rättsinnehavare. Det behövs 
en skyldighet att spärra innehål  för att nå rätt balans mellan behovet av att stoppa olaglig verk-
samhet på internet och mellanhändernas behov av säkra handelsvillkor. 
-  Förbättra bestämmelserna om ”betrodda anmälare” så att dessa får meningsfulla förmåner
genom att bland annat tvinga också mikroföretag och småföretag att godta anmälningar rakt av, 
agera omedelbart och om möjligt ge til gång til  gratisverktyg för att bidra til  att hitta större 
mängder olagligt innehål  (til  exempel gränssnitt för til ämpningsprogram (API-er)). 
-  Förbättra  bestämmelserna  om  upprepade  överträdelser  så  att  alla  informationssamhällets 
tjänster som möjliggör el er underlättar olaglig verksamhet måste anta och til ämpa regler om 
upprepade överträdelser. 
-  Utvidga skyldigheten att uppnå kundkännedom till att omfatta alla informationssamhällets 
tjänster (inte bara marknadsplatser på internet, och så att mikroföretag och småföretag inklu-
deras), och til handahåll en mekanism för berörda personer att snabbt och i stor skala få til gång 
til  denna information för det legitima syftet att utreda olaglig verksamhet och hävda sina rättig-
heter. 
 
4.  Det bör klargöras i rättsakten om digitala tjänster att bestämmelsen om frivilliga förebyggande 
åtgärder (artikel 6) är tillämplig på åtgärder som enbart syftar till att upptäcka, identifiera och 
avlägsna olagligt innehåll. 

 


 
 
Vi stöder kommissionens ambition att undanröja hinder för leverantörerna att vidta förebyggande åt-
gärder i syfte att identifiera och avlägsna olagligt innehåll, men en sådan bestämmelses räckvidd och 
verkan måste fastställas tydligt, så att den inte missbrukas och blir en ny möjlighet til  ansvarsbegräns-
ning. 
 
5.  Absoluta skyldigheter enligt rättsakten om digitala tjänster bör vara förenade med effektiva 
genomförandeåtgärder. 
 
Otil åtna webbplatser drivs i hela Europa medan rättsinnehavarna måste vidta åtgärder i varje medlems-
stat på basis av dessas olika rättssystem. Rättsinnehavarna och andra skadelidande parter bör ha til gång 
til  effektiva skyddsmekanismer i hela EU, utan att en fysisk el er juridisk person som vil  stoppa el er 
förhindra spridningen av olagligt innehål  behöver väcka talan i varje enskild medlemsstat mot samma 
olagliga tjänst och samma intrångsgörande verksamhet el er innehåll. 
 
Förslaget innehål er inga meningsfulla bestämmelser på detta område. Vi ser fram emot att samarbeta 
med EU:s medlagstiftare i syfte att förbättra förslaget i detta avseende. 
 
IV. 
DETALJERADE KOMMENTARER 
 
1.  De befintliga kriterierna för undantag från ansvar måste bibehållas i rättsakten om digitala 
tjänster. 
 
Räckvidden av den ansvarsordning som fastställdes i e-handelsdirektivet förändras visserligen inte vä-
sentligt genom förslaget til  rättsakt, men det framstår som att tröskeln för när en tjänst kan omfattas 
av undantagen från ansvar kan komma att sänkas, vilket skulle utöka undantagens omfattning. För att 
bibehålla den befintliga balansen i EU:s regelverk måste åtgärder vidtas på följande punkter: 
 
1.1  De typer av tjänster som kan omfattas av ansvarsordningen för mellanhänder bör bibehållas 
i rättsakten om digitala tjänster. 
 
Inledningsvis stöder vi kommissionens förslag att inte förändra de typer av förmedlingstjänster som kan 
omfattas av undantagen (enbart vidarebefordran, caching och hosting-tjänster) och som har faststäl ts i 
e-handelsdirektivet (artiklarna 3–5 i kapitel II i förslaget til  rättsakt). 
 
1.2  Tillämpningsområdet för ansvarsordningen för mellanhänder får inte förändras genom rätts-
akten om digitala tjänster. 
 
I e-handelsdirektivet fastställs att vissa tjänster (enbart vidarebefordran, caching och hosting-tjänster) 
kan undantas från ansvar, men det är inte til räckligt att en tjänst räknas som vidarebefordran, caching 
eller en hosting-tjänst för att undantag ska medges. 
 
Såsom anges i skäl 42 i e-handelsdirektivet och återspeglas i skäl 18 i förslaget til  DSA är det endast fall 
där tjänsteleverantörens verksamhet ”är av rent teknisk, automatisk och passiv natur, vilket innebär att 
tjänsteleverantören varken har kännedom om el er kontroll över vidarebefordrad el er lagrad informat-
ion” som omfattas, det vil  säga att tjänsten inte ska spela en aktiv roll. 
 
I Google France-målen (förenade målen C-236/08 til  C-238/08) ansåg Europeiska unionens domstol att 
artikel 14 i e-handelsdirektivet är til ämplig när leverantören i fråga ”inte har utövat en aktiv rol  av den 
art som kan ge honom kännedom om el er kontroll över lagrade uppgifter”. I L’Oréal mot eBay (C-324/09) 
slog domstolen också fast att en näringsidkare som har “utövat en aktiv rol  som kan ge honom känne-
dom om el er kontroll över uppgifter som rör dessa erbjudanden (...) kan då inte åberopa det undantag  

 


 
 
från ansvar som föreskrivs i artikel 14 i direktiv 2000/31”
. Dessa principer har också tillämpats av med-
lemsstaternas domstolar.1 
 
Det är mycket viktigt att kriteriet att verksamheten ska vara av ”teknisk, automatisk och passiv” natur 
bibehålls i rättsakten om digitala tjänster och att tröskeln för när en tjänsteleverantörs verksamhet inte 
endast är teknisk, automatisk och passiv til  sin natur inte ändras. Om denna tröskel ändras kan det in-
nebära att omfattningen av undantagen utökas, vilket skulle strida mot strävan i förslaget til  DSA bevara 
den ansvarsordning som fastställs i e-handelsdirektivet och i slutändan leda til  att leverantörernas an-
svarsskyldighet minskar i stället för att öka. 
 
1.3  Vissa delar av förslaget till DSA kan tolkas som att tröskeln för när en tjänst spelar en ”aktiv 
rol ” höjs. 
 
Skäl 18 i förslaget till rättsakt. 
 
Vi stöder den första delen av skäl 182, som återspeglar skäl 42 i e-handelsdirektivet och Europeiska dom-
stolens dom i L’Oréal mot eBay och har til  syfte att fastställa vilka tjänster som kan omfattas av undantag 
genom att bibehålla åtskil naden mellan aktiva och passiva tjänster. 
 
Den andra delen av skäl 183 är dock bekymmersam, eftersom den – oavsiktligt – kan medföra att tröskeln 
för vad som är en ”aktiv rol ” höjs. Påståendet i denna del är visserligen korrekt i och med att det inne-
håller två exempel på verksamheter som otvivelaktigt medför en ”aktiv roll”, men det kan lätt missför-
stås så att tröskeln för när en tjänst spelar en aktiv roll sätts högt. Europeiska domstolen har redan slagit 
fast vilken typ av befattning med det uppladdade innehål et som är til räcklig för att til skriva tjänsten en 
aktiv roll, vilket innebär att den inte kan omfattas av undantaget. I L’Oreal mot eBay ansåg domstolen 
att en näringsidkare som lämnat ”hjälp som bland annat bestått i att optimera presentationen av de 
aktuel a försäljningserbjudandena el er att göra reklam för erbjudandena” har spelat en aktiv roll. 
 
Om förslaget til  DSA ska innehålla exempel på verksamheter på vilka ansvarsordningen inte ska til ämpas 
bör detta göras genom att relevanta delar av Europeiska domstolens rättspraxis (främst L’Oréal mot 
eBay) kodifieras. Den bör inte innehål a exempel som kan misstolkas som att tröskeln för vad som är 
en ”aktiv rol ” höjs. 
 
Kommissionens klargöranden i skäl 18 i förslaget til  DSA bygger på en bristfällig analys i kommissionens 
konsekvensbedömning. 
 
När kommissionen försöker lösa det uppfattade problemet att åtskil naden mellan aktiva och passiva 
roller inte är tydlig tycks den förlita sig på följande analys, som il ustrerar att den har missförstått vari 
skil naden mel an aktiva och passiva verksamheter ligger: 
 
 
 
1 Till exempel av civildomstolen i Rom i målen Reti Televisive S.p.a mot Vimeo LLC (23732/2012) den 
10 januari 2019 och Reti Televisive S.p.a mot Daily Motion S.A. (62326/2015) den 10 januari 2021. 
”De undantag från ansvar som faststäl s i denna förordning bör inte til ämpas om leverantören av för-
medlingstjänsterna, i stäl et för att begränsa sig til  att til handahål a tjänsterna neutralt genom en rent 
teknisk och automatisk behandling av den information som til handahål s av tjänstemottagaren, spelar 
en aktiv roll av ett sådant slag att leverantören får kännedom om eller kontroll över denna informat-
ion
”(vår understrykning). 
”Dessa undantag bör därför inte gälla ansvar för information som inte til handahålls av tjänstemotta-
garen utan av leverantören av förmedlingstjänsten själv, inbegripet när informationen har tagits fram un-
der denna leverantörs redaktionella ansvar.” 


 


 
 
”det råder fortfarande stor osäkerhet i fråga om när en mel anhand, och särskilt en leve-

rantör av hosting-tjänster (eng. hosting service provider), anses ha spelat en aktiv roll av 
ett sådant slag att den medför kännedom om eller kontrol  över de uppgifter som hanteras. 
Det faktum att det inte finns någonting som heter ”aktiv hosting-tjänst” (eng. active host), 
men att en leverantör kan spela en aktiv roll i fråga om visst innehåll men inte annat (till 
exempel genom att presentera eller rekommendera det på ett särskilt sätt), ger inte den 
nödvändiga rättsliga säkerheten om att de förmedlingstjänster som til handahålls är lag-
liga och att leverantören inte riskerar skadeståndsanspråk eller till och med straffrättsligt 
ansvar.” (Bilaga 9, sidan 159 i konsekvensbedömningen, vår understrykning). 
 
Kommissionen gör sedan påståenden om åtskil naden som inte har någon grund i EU:s regelverk: 
 
”Domstolen har tolkat villkoret för att hosting-tjänster ska anses ha den ”passiva och ne-
utrala roll” som anges i skäl 42 i e-handelsdirektivet för tjänster som rör enbart vidarebe-
fordran och caching, och de nationel a domstolarna har sedan til ämpat denna rättspraxis 
på motstridiga sätt. I detta sammanhang har en del nationel a domstolar likställt en ”aktiv 
roll” (av ett sådant slag att leverantören får kännedom el er kontroll) med att man i någon 
mening til ägnar sig innehållet (”zu eigen machen”) i en sådan utsträckning att en använ-
dare med rimliga kunskaper kan dra slutsatsen att plattformen är upphovsmannen til  el-
ler den ansvariga för detta innehåll. En liknande tolkning har också generaladvokat Saug-
mandsgaard gjort helt nyligen i ett mål som behandlas av domstolen. När detta krav til -
lämpas på leverantörer av hosting-tjänster är det viktigt att skapa rättssäkerhet och sä-
kerställa att det inte kan innebära att de anses spela en aktiv roll genom att ordna, visa 
och märka el er indexera innehåll automatiskt med hjälp av algoritmer, verksamhet som i 
dag är nödvändig för att detta innehåll alls ska gå att återfinna,” (Sidan 112 i konsekvens-
bedömningen, vår understrykning). 
 
Vi håller absolut inte med om denna tolkning. 
 
För det första förlitar sig kommissionen alltför mycket på den tyska domstolens (OLG München) dom i 
målet GEMA mot YouTube samt generaladvokatens förhandsavgörande i målet Peterson mot YouTube. 
Detta ”til ägnandetest” ingår inte i EU:s regelverk och bör därför inte finnas med i rättsakten om digitala 
tjänster (vilket det verkar göra genom den andra delen av skäl 18 i förslaget). Rättsakten om digitala 
tjänster bör i stället följa Europeiska domstolens rättspraxis, särskilt domen i målet L’Oreal mot eBay4, 
där domstolen bekräftade att tjänsteleverantörer som har kännedom om el er kontroll över innehållet 
– vilket visar sig genom att de til  exempel optimerar presentationen av innehållet eller gör reklam för 
det – spelar en aktiv roll och inte kan utnyttja undantagen i e-handelsdirektivet. Domstolen nämner el er 
hänvisar inte til  något ”til ägnandetest” i sin dom. 
 
Vi  vänder  oss  starkt  mot  detta  försök  att  hävda  att  man  inte  ska  anses  spela  en  aktiv  roll  genom 
att ”ordna, visa och märka el er indexera innehål  automatiskt med hjälp av algoritmer, verksamhet som 
i dag är nödvändig för att detta innehåll alls ska gå att återfinna”. Visst kan dessa åtgärder vara nödvän-
diga för att göra det möjligt att återfinna innehåll, men de är inte förenliga med kravet att en leverantör 
av hosting-tjänster ska bedriva en verksamhet av rent teknisk, automatisk och passiv natur. De är tvär-
tom åtgärder som på ett mer effektivt sätt optimerar presentationen av innehållet, vilket enligt Europe-
iska domstolen bör innebära att en tjänsteleverantör inte kan omfattas av ansvarsbegränsningen.5 
 
4 Se punkt 116 i domstolens dom (stora avdelningen) av den 12 juli 2011 i mål C- 324/09, L’Oreal mot 
eBay. 
5 I Stichting Brein mot Ziggo BV, XS4ALL Internet BV (mål C-610/15) ansåg Europeiska domstolen (i 
punkt 38) att inte administratörerna av fildelningsplattformen The Pirate Bay (”TPB”) inte kan 

 


 
 
2.  Villkoren för när hosting-tjänster kan omfattas av undantagen får inte mildras genom rätts-
akten om digitala tjänster. 
 
2.1  Kännedom och medvetenhet om olaglig verksamhet eller olagligt innehåll. 
 
Både i e-handelsdirektivet och förslaget til  DSA föreskrivs att leverantören av hosting-tjänster för att 
kunna utnyttja ansvarsbegränsning inte får ha kännedom om förekomsten av olaglig verksamhet eller 
olagligt innehåll och, beträffande skadeståndsanspråk, inte vara medveten om fakta eller omständig-
heter som gjort förekomsten av den olagliga verksamheten el er den olagliga informationen uppenbar, 
eller så snart den fått sådan kännedom eller blivit medveten om detta ha handlat utan dröjsmål för att 
avlägsna det olagliga innehållet el er göra det oåtkomligt (artikel 5 i förslaget til  rättsakt). 
 
I första avsnittet av detta dokument tog vi upp frågan om ”kännedom el er kontrol ” när det gäl er åt-
skil naden mel an aktiva och passiva tjänster. I detta avsnitt diskuterar vi de omständigheter under vilka 
faktisk kännedom el er medvetenhet kan uppkomma, så att kravet i förslaget til  artikel 5 att handla utan 
dröjsmål för att avlägsna det olagliga innehållet el er göra det oåtkomlig aktualiseras. 
 
Faktisk kännedom är givetvis en annan norm än medvetenhet. Det är mycket viktigt att dessa normer 
inte sammanflätas, eftersom detta troligen skulle innebära att tröskeln höjs för när en tjänsteleverantör 
är så ”medveten” att skyldigheten utlöses att ta bort det intrångsgörande innehållet för att undantaget 
från ansvar ska kunna utnyttjas. 
 
Förslaget til  skäl 226 tycks emel ertid blanda ihop dessa normer til  nackdel för rättsinnehavarna. I detta 
skäl tar man upp två exempel på händelser som kan utlösa faktisk kännedom eller medvetenhet – en 
undersökning el er en anmälan. Liksom när det gäller skäl 18 tyder dessa exempel på att tröskeln för 
medvetenhet är högt satt. Med en korrekt tolkning kan medvetenhet uppkomma utan en undersökning 
eller en anmälan från en rättsinnehavare. 
 
Men kommissionens uttalanden i konsekvensbedömningen visar att kommissionen anser att en anmälan 
från en rättsinnehavare kan krävas för att medvetenhet ska anses föreligga: 
 
”När en leverantör av hosting-tjänster får en anmälan om att påstått olagligt innehåll lag-
ras bör den inte anses vara ansvarig även om denna anmälan ger upphov til  ”faktisk kän-
nedom” el er ”medvetenhet” om lagbrottet, förutsatt att den skyndsamt vidtar åtgärder i 
enlighet med e-handelsdirektivet. Det är dock inte klart vad som krävs för att en anmälan 
ska ge upphov til  sådan medvetenhet. Det råder också osäkerhet i fråga om att få faktisk 
kännedom eller medvetenhet om olagligt innehåll til  följd av frivil iga åtgärder från leve-
rantörens sida, såsom förklaras ovan.” 
 
 
anses ”enbart til handahålla” fysiska förutsättningar för att möjliggöra eller genomföra en överföring i den 
mening som avses i skäl 27 i direktiv 2001/29, vilket är detsamma som att utesluta att verksamheten är 
teknisk, automatisk och passiv til  sin natur (domstolen diskuterade inte ens om TPB skul e kunna omfat-
tas av undantaget för hosting-tjänster). I domskälen hänvisade Europeiska domstolen til  att TPB bland 
annat utförde en indexering av torrentfiler, så att de verk dessa torrentfiler hänvisade til  med lätthet 
kunde lokaliseras och laddas ned av fildelningsplattformens användare. 
”Leverantören kan skaffa sig sådan faktisk kännedom el er medvetenhet särskilt genom undersök-
ningar på eget initiativ eller anmälningar som lämnats til  den av individer eller enheter i enlighet med 
denna förordning, i den mån dessa anmälningar är til räckligt exakta och tillräckligt väl underbyggda för 
att en aktsam ekonomisk aktör på ett rimligt sätt ska kunna identifiera, bedöma och i förekommande fall 
agera mot det påstått olagliga innehållet.”
 
 

 


 
 
”Formuleringen i artikel 14.1 a i e-handelsdirektivet innebär att fakta och omständigheter 

måste vara sådana att lagbrottet är uppenbart för att kravet på medvetenhet ska vara 
uppfyllt. Det tycks i allmänhet inte vara til räckligt att innehåll är på gränsen til  olagligt 
för att ”medvetenhet” i den mening som avses i artikel 14.1 a ska anses föreligga. Ett väl 
utformat förfarande för anmälningar och åtgärder bör ge alla berörda parter rättslig sä-
kerhet för att vara effektivt och komplett.” (Bilaga 9, sidan 161 i konsekvensbedömningen, 
vår understrykning). 
 
För att undvika att blanda ihop faktisk kännedom och medvetenhet föreslår vi att hänvisningen til  med-
vetenhet i förslaget til  skäl 22 stryks. 
 
2.2  Frivilliga åtgärder/undanröjande av hinder. 
 
Vi stöder i princip kommissionens föreslagna til vägagångssätt att klargöra att enbart det faktum att en 
tjänsteleverantör bedriver verksamhet som syftar til  att upptäcka, identifiera och agera mot olagligt 
innehåll inte bör leda till att undantagen från ansvar blir otil gängliga. Det bör emel ertid klargöras att 
sådan verksamhet endast bör ha dessa ändamål. Detta är viktigt för att undvika att verksamheter som 
även har andra syften med automatik inte beaktas vid bedömningar av om en tjänsteleverantör kan 
utnyttja undantaget. 
 
2.3  Rättsakten om digitala tjänster bör möjliggöra flexibla anmälnings- och åtgärdsmekanismer 
och säkerställa att anmälningskraven inte blir betungande. 
 
Mot bakgrund av rättsaktens övergripande ramverk bör de föreslagna anmälnings- och åtgärdsmekan-
ismerna skapa större flexibilitet för olika slags tjänster och innehåll. Det bör också särskilt vara möjligt 
att anmäla flera innehåll. 
 
Vidare bör inte kraven på anmälningar om olagligt innehåll vara sådana att nya och betungande pålagor 
införs, eller krav som skulle göra processen ohanterlig. Den stora mängd överträdelser som rättsinneha-
varna rapporterar bör beaktas. IFPI har som exempel anmält nästan 200 miljoner överträdelser på alla 
de plattformar vi övervakar sedan 2012. Kraven bör också vara så generella att alla typer av innehåll 
omfattas, och så framtidssäkrade som möjligt. Dessa principer bör gälla alla de föreslagna anmälnings-
kraven i artikel 14. 
 
Til  exempel skulle ett obligatoriskt krav på att ange en webbadress (en adress til  en resurs på internet) 
medföra en oskälig börda för anmälaren att identifiera varenda förekomst av samma olagliga innehål , 
och att leverantörerna av hosting-tjänster i praktiken slipper avlägsna alla kopior som gör intrång från 
sina plattformar (det vil  säga söka efter befintliga intrång i äldre innehål ). Dessutom skul e det innebära 
att det enda som krävs är att innehållet i fråga tas bort från den angivna adressen, trots att tjänsteleve-
rantören kan vara skyldig att göra mer. I vissa fall kan ett intrång inte lokaliseras korrekt med en webba-
dress (til  exempel vid liveströmning el er i en app). Att ange en webbadress bör vara ett til räckligt, men 
inte nödvändigt, sätt att identifiera olagligt innehåll i en anmälan. 
 
I artikel 14.3 i förslaget til  DSA föreskrivs att anmälningar som uppfyl er kraven i artikel 14.2 ska anses 
ge upphov til  faktisk kunskap eller medvetenhet för til ämpningen av artikel 5 när det gäller den specifika 
information som berörs. Såsom sägs i punkt 2.1 ovan bör detta inte leda till att begreppen ”kännedom” 
och ”medvetenhet” blandas ihop. Det bör vara tydligt att det inte krävs en anmälan för att skapa med-
vetenhet om olagligt innehåll eller olaglig verksamhet. En anmälan kan också ge upphov til  kunskap eller 
medvetenhet om olagligt innehåll el er olaglig verksamhet på en annan plats än den webbadress som 
anges i anmälan. 
 

 


 
 
De åtgärder som leverantörer av hosting-tjänster ska vidta efter mottagandet av anmälningar är enligt 
artikel 14.6 att behandla anmälningarna och fatta beslut ”på ett snabbt, vaksamt och objektivt sätt”. 
Detta är oförenligt med och vattnar ur kriterierna för att kunna utnyttja ansvarsbegränsning i artikel 5.1 
b, det vil  säga ”så snart den fått sådan kännedom el er blivit medveten om detta handlat utan dröjsmål 
för att avlägsna det olagliga innehållet el er göra det oåtkomligt”. 
 
3.  Rättsakten om digitala tjänster bör innehålla meningsfulla absoluta skyldigheter för alla in-
formationssamhällets tjänster. 
 
3.1  Fler tjänstekategorier bör omfattas av absoluta skyldigheter. 
 
Den föreslagna rättsaktens räckvidd begränsar sig til  leverantörer av de förmedlingstjänster som omfat-
tas av artiklarna 3–5 i förslaget til  DSA (artiklarna 12–15 i e-handelsdirektivet). Det finns emel ertid åt-
skil iga andra digitala tjänster som underlättar olaglig verksamhet på nätet, såsom intrång i upphovsrät-
ten, och som då inte skulle omfattas. 
 
För att de åtgärder som syftar til  att stoppa och förebygga olagligt innehål  på nätet ska bli mer ända-
målsenliga, vilket är målet för rättsakten om digitala tjänster, måste al a som til handahål er digitala 
tjänster göra mer. För att uppnå detta bör förslaget till DSA ändras på följande sätt: 
 
•  De absoluta skyldigheter som följer av förslaget till DSA bör inte bara omfatta förmed-
lingstjänster, utan även andra tjänster som möjliggör eller underlättar driften av olag-
liga webbplatser genom att tillhandahålla tjänster eller sätt att bedriva verksamhet. 
Alla informationssamhäl ets tjänster som används för att til handahål a olagligt innehål , 
til   exempel  registreringsinstanser  och  registratorer  för  domännamn,  leverantörer  av 
CDN-tjänster,  betalningstjänstleverantörer  och  reklamnätverk,  bör  vara  skyldiga  att 
vidta rimliga åtgärder för att stoppa, begränsa och förebygga olaglig verksamhet. Vari 
dessa skyldigheter ska bestå bör bero på typen av tjänst. Det är dock lämpligt att låta 
vissa skyldigheter omfatta alla slags mel anhänder, til  exempel åtgärder vid upprepade 
överträdelser och regler för kundkännedom avseende företagskunder. 
 
•  Skyldigheterna i fråga om spårbarhet (kundkännedom) och upprepade överträdelser 
samt bestämmelsen om betrodda anmälare bör vara meningsfulla och omfatta mikro-
företag och småföretag. En del av de mel anhänder på internet som används för olagliga 
tjänster är til  exempel relativt små. Ibland samarbetar de med andra mindre medhjäl-
pare  til   olaglig  verksamhet.  Det  har  förekommit  att  snövita  leverantörer  av hosting-
tjänster driver nätverk med mindre internetleverantörer. Det är också vanligt att mindre 
nischade internetleverantörer är återförsäljare för större internetleverantörers servrar, 
och ibland leasar de som bedriver intrångsgörande tjänster servrar för att i praktiken bli 
sina egna internetleverantörer. 
 
3.2  Skyldighet för leverantörer av hosting-tjänster att spärra material. 
 
Att leverantörer av hosting-tjänster enbart avlägsnar intrångsgörande innehål  räcker inte längre för att 
förhindra att olagligt innehål  är til gängligt i stor skala, och bör inte ge dem möjlighet att utnyttja un-
dantagen från ansvar. Detta il ustreras av att 88 % av de anmälningar som IFPI gjorde 2018 avsåg verk 
som redan hade anmälts til  samma nättjänst. När leverantörer av hosting-tjänster får kännedom om 
förekomsten av olagligt innehål  el er olaglig verksamhet el er blir medvetna om fakta el er omständig-
heter som gör förekomsten av olagligt innehåll el er olaglig verksamhet uppenbar bör de vara skyldiga 
att i) skyndsamt avlägsna det olagliga innehållet el er göra alla förekomster av det oåtkomliga och i ) se 
til  att samma innehåll inte laddas upp igen. 

 


 
 
Kommissionen til står att domstolsförelägganden att spärra innehål  är en del av rättsskipningen i EU7. 
 
Nationel a domstolar i Italien,8 Tyskland9 och andra EU-medlemsstater10 har liksom Europeiska domsto-
len11 ansett att det finns en skyldighet att spärra olika typer av olagligt material, bland annat innehåll 
som gör intrång i upphovsrätten och är ärekränkande. 
 
Detta är en lämplig och proportionerlig skyldighet som kan genomföras på en rad olika sätt, bland annat 
med hjälp av de metoder för automatisk innehål sigenkänning (ACR) som redan används i stor utsträck-
ning. 
 
3.3   Meningsfulla förmåner för betrodda anmälare. 
 
Vi välkomnar att begreppet ”betrodda anmälare” införs, men de som beviljas denna status bör erhålla 
verkliga förmåner, och följden bör inte bli att tjänsteleverantörernas skyldigheter i fråga om anmälningar 
som inte omfattas av detta system inskränks. 
 
Enligt artikel 19.1 i förslaget til  DSA ska onlineplattformarna vidta de tekniska och organisatoriska åtgär-
der som är nödvändiga för att säkerställa att de anmälningar som inkommer från betrodda anmälare via 
de mekanismer som avses i artikel 14 ”prioriteras för behandling och beslut utan dröjsmål”. Eftersom 
dessa anmälare är betrodda bör de kunna kräva att innehåll tas bort omedelbart, och tjänsteleverantö-
rerna bör godta deras anmälningar rakt av och om möjligt ge til gång til  gratisverktyg för att bidra til  att 
hitta större mängder olagligt innehåll (til  exempel API-er). 
 
3.4   Kraftfulla regler vid upprepade överträdelser. 
 
I artikel 20 i förslaget til  DSA föreskrivs följande: ”Onlineplattformarna ska, under en rimlig tidsperiod 
och efter att ha utfärdat en förhandsvarning, til fälligt avbryta til handahållandet av sina tjänster til  
tjänstemottagare som ofta til handahåller innehåll som är uppenbart olagligt”
 
Kravet på att vidta verkningsful a åtgärder vid upprepade överträdelser bör omfatta al a mellanhänder, 
inte bara onlineplattformar. Om en mellanhand har kännedom eller blir medveten om att en mottagare 
av dess tjänster (antingen en återförsäljare el er en slutanvändare) vid upprepade til fällen har använt  
 
”Beroende på varje medlemsstats rättssystem och det aktuella rättsområdet kan nationella rättsliga 
eller administrativa myndigheter förelägga leverantörer av förmedlingstjänster att agera mot vissa speci-
fika delar av olagligt innehål . Sådana förelägganden, särskilt när de ålägger leverantören att förhindra 
att olagligt innehåll återkommer, måste utfärdas i enlighet med unionsrätten […]” (kommissionens moti-
vering, sidan 3). ”Detta förslag bör utgöra en lämplig grund för utvecklingen av robust teknik för att för-
hindra att olaglig information återkommer, til sammans med de högsta garantierna för att undvika att lag-
ligt innehåll tas bort felaktigt.” (kommissionens motivering, sidan 4). 
Delta TV mot Google & YouTube, underrätten i Turin den 7 april 2017, mål nr 38112/2013, Delta TV 
mot Dailymotion, underrätten i Turin den 24 januari 2018, mål nr 342/2018, RTI mot Vimeo, domstolen i 
Rom den 10 januari 2019, mål nr 693/2019, RTI mot Yahoo!, italienska kassationsdomstolen den 19 
mars 2019, mål nr 9133/2015 och domstolen i Rom den 12 juli 2019, mål nr 14757/2019. 
GEMA mot Rapidshare, federala domstolen den 15 augusti 2013, mål nr I ZR 80/12, GEMA mot 
YouTube, högre regionrätten i Hamburg den 1 juli 2015, mål nr 5 U 87/12, GEMA mot Rapidgator Li-
mited, regionrätten i Hamburg den 12 juni 2018, mål nr 308 O 224/18 och Sony Music Entertainment 
Germany GmbH mot Y-Flex LLP (administratör av Rapidgator), regionrätten i Hamburg den 23 juli 2019, 
mål nr 310 O 193/19. 
10 SFP mot Chomikuj12, appel ationsdomstolen i Krakow den 18 september 2017, mål nr I ACa 
1494/15. 

11 L’Oreal mot eBay (C-324/09) den 12 juli 2011. Se även Eva Glawischnig-Piesczek mot Facebook (C-
18/18) oktober 2019.
 

 


 
 
tjänsterna i samband med intrångsgörande verksamhet måste den också under vissa omständigheter 
sluta att til handahålla tjänster til  denna mottagare. Detta bör gälla alla förekomster av olagligt innehåll, 
utan kravet att det också måste vara ”uppenbart” olagligt. 
 
Reglerna om upprepade överträdelser bör til ämpas i det ärliga syftet att förebygga och avskräcka från 
användning av tjänsterna i samband med upprepade och systematiska olagliga verksamheter. Mellan-
händerna måste säkerställa att de har vidtagit lämpliga åtgärder för att upptäcka upprepade överträdel-
ser. Vid bedömningen av om en användare begår upprepade överträdelser måste man beakta alla fall av 
olaglig verksamhet som denna användare har gjort sig skyldig til , oberoende av om innehållet i fråga har 
tagits bort, och vid til ämpningen av artikel 20.1 bör det avgörande vara den absoluta mängden olagligt 
innehåll, inte den relativa andelen, som föreskrivs i artikel 20.3 b. 
 
Den verifieringsprocess som föreskrivs i artikel 22.2 i förslaget til  DSA (se nedan) bör säkerstäl a att an-
vändare som har stängts av i enlighet med reglerna om upprepade överträdelser inte får använda tjäns-
ten, inte hel er under ett annat namn. 
 
Av användningsvil koren från mellanhänder på internet bör det i linje med de ovan beskrivna principerna 
tydligt och klart framgå att mel anhanden har rätt att efter eget gottfinnande til fälligt el er permanent 
stänga av användare som begår upprepade överträdelser. 
 
3.5  Utvidgad skyldighet att uppnå kundkännedom. 
 
Att til ämpa kravet på näringsidkares spårbarhet (artikel 22 i förslaget til  rättsakt) på marknadsplatser 
på internet skulle vara en ofullständig lösning. Anledningen är för det första att räckvidden är alltför snäv. 
För att kravet på kundkännedom ska bli verkligt ändamålsenligt bör det inte begränsa sig til  plattformar 
som marknadsplatser på internet. 
 
Olagligt innehål  finns til gängligt via en rad käl or på nätet och ”säljs” ofta inte, utan slås mynt av genom 
reklam el er prenumerationer. Vidare måste den som vil  til handahål a olagligt innehål  oundvikligen 
använda sig av andra mel anhänder för infrastruktur och supporttjänster, til  exempel registreringsin-
stanser och registratorer för domännamn, leverantörer av hosting-tjänster, appbutiker, innehållsleve-
ransnätverk och betalningstjänstleverantörer. Således bör alla sådana mel anhänder omfattas av denna 
skyldighet. 
 
Det är också mycket viktigt att den information som lämnas i enlighet med artikel 22.1 i förslaget til  DSA 
inte bara kontrolleras vid mottagandet, utan också med jämna mel anrum under hela den tid som an-
vändaren utnyttjar mellanhandens tjänster. 
 
Ett krav på kundkännedom måste åtföljas av en grund för berörda personer att snabbt och i stor skala få 
til gång til  denna information för det legitima syftet att utreda olaglig verksamhet och hävda sina rättig-
heter (se punkt 3.6 nedan). Åtkomst til  informationen i enlighet med artikel 22.5 i förslaget til  DSA bör 
inte hindra att en mellanhand frivilligt ger tillgång till information, förutsatt att den kan göra detta i 
enlighet med til ämpliga lagar. 
 
3.6   Rättslig grund för ett offentligt domännamnsregister. 
 
Efter det att dataskyddsförordningen trädde i kraft införde Internet Cooperation for Assigned Names and 
Numbers (ICANN)12 ett til fäl igt regelverk för WHOIS, enligt vilket registreringsinstanser och 
 
12 ICANN är en sammanslutning av många olika intressenter som samordnar ett stort antal internetrela-
terade databaser. 
10 
 


 
 
registratorer  åläggs  att  redigera  det  stora  flertalet  WHOIS-uppgifter  avseende  europeiska  domänre-
gistranter (oberoende av om de är fysiska eller juridiska personer). Resultatet har blivit att det offentliga 
WHOIS-registret nästan helt har försvunnit, vilket väsentligt har påverkat vår förmåga att erhålla de upp-
gifter vi behöver för att beivra intrång och vidta rättsliga åtgärder. Inom ICANN pågår det diskussioner 
om att utveckla en ”åtkomstmodel ”, men intressenterna tvivlar på att denna process har utsikter att 
leda till en fungerande lösning. 
 
Lagstiftningsåtgärder måste snarast vidtas för att klargöra allmänintresset av ett offentligt WHOIS-regis-
ter.  Därför  bör  rättsakten  om  digitala  tjänster  innehålla  en  uttrycklig  rättslig  grund  för  ett  offentligt 
WHOIS-register, vilket som ett minimum bör innehålla alla uppgifter som redan i dag ska offentliggöras 
i enlighet med artikel 5 i e-handelsdirektivet. För närvarande finns det inte hel er något förslag om en 
uttrycklig grund för åtkomst til  WHOIS-information för berörda personer eller enheter (till exempel or-
ganisationer i den privata sektorn och företag) för det legitima syftet att utreda och beivra olaglig verk-
samhet. 
 
4.  Det bör bekräftas i rättsakten om digitala tjänster att övervakning i särskilda fall är tillåten. 
 
Vi ställer oss bakom kommissionens förslag att klargöra att förbudet mot övervakning av skyldigheter av 
allmän karaktär inte hindrar a) att en tjänsteleverantör bedriver allmän övervakning på eget initiativ el er 
b) att en tjänsteleverantör åläggs att bedriva övervakning i ett särskilt fall (skäl 28 i förslaget til  rättsakt). 
 
4.1  Onödig och förvirrande hänvisning till subsidiaritet. 
 
En viktig del av de bestämmelser om mel anhänders ansvar som fastställs i e-handelsdirektivet är att 
rättsinnehavare och andra offer för olaglig verksamhet kan ansöka om förbudsförelägganden mot en 
mel anhand. Detta framgår av skäl 45 i e-handelsdirektivet samt artiklarna 12–1413. 
 
Detta återspeglar dels det faktum att tjänstelevererande mellanhänder ofta är de som har störst förut-
sättningar att stoppa el er förebygga olaglig verksamhet, dels de praktiska problemen med att komma 
åt de administratörer som bedriver olaglig verksamhet, eftersom dessa ofta avsiktligt döljer sina identi-
teter med hjälp av de många verktyg som finns i onlinemiljön, däribland mel anhänder. 
 
De befintliga reglerna förändras inte i detta avseende genom förslaget til  digitala tjänster, men formu-
leringen i skäl 26 ”om möjligt bör tredje parter som berörs av olagligt innehål  som överförs el er lagras 
online försöka lösa konflikter som rör sådant innehåll utan att involvera de berörda leverantörerna av 
förmedlingstjänster” kan misstolkas som att ett nytt vil kor för att bevilja förelägganden mot mellanhän-
der på internet införs. Därför är skälet inte bara onödigt, utan också förvirrande. 
 
5.  Absoluta skyldigheter enligt rättsakten om digitala tjänster bör vara förenade med effektiva 
genomförandeåtgärder med gränsöverskridande verkan. 
 
5.1  Problemet. 
 
Förbudsförelägganden är ett viktigt rättsmedel för rättsinnehavare både när det gäller olagliga tjänster 
och de mel anhänder som bidrar til  att dessa fungerar el er ger åtkomst til  dem, men detta rättsmedels 
effektivitet undermineras för närvarande i många medlemsstater eftersom otil åtna webbplatser drivs i 
 
13 (45): ”De begränsningar av tjänstelevererande mellanhänders ansvar som fastställs i detta direktiv 
påverkar inte möjligheten av olika förelägganden. Sådana förelägganden kan särskilt bestå av avgöran-
den från domstolar eller administrativa myndigheter som kräver att alla överträdelser skall upphöra eller 
förhindras, inbegripet att olaglig information avlägsnas eller görs oåtkomlig.” 

11 
 


 
 
hela Europa medan rättsinnehavarna måste vidta åtgärder i varje medlemsstat, el er när det är möjligt 
att driva gränsöverskridande ärenden föra talan och styrka brott mot den nationel a lagstiftningen i varje 
berörd medlemsstat14. Detta är en långsam och alltför kostsam process för de flesta rättsinnehavarna. 
Det finns heller inga enhetliga möjligheter i de europeiska rättssystemen för rättsinnehavarna att ansöka 
om ”dynamiska” el er ”katalogövergripande” förelägganden, vilket gör det orimligt svårt för dem att 
skydda sina rättigheter i hela Europa på ett effektivt sätt. 
 
Det nuvarande systemet lägger inte bara en oerhörd börda på rättsinnehavarna som vi har beskrivit ovan, 
det bidrar också i onödan til  arbetsbelastningen hos medlemsstaternas domstolar i hela EU, vilket re-
sulterar i slöseri med tid, kostnader och resurser. Den springande punkten är också att avsaknaden av 
gränsöverskridande förelägganden i sig är til  skada för en väl fungerande inre marknad. 
 
Förslaget til  DSA om digitala tjänster innehåller visserligen bestämmelser om utbyte av förelägganden 
och gränsöverskridande samarbete mel an samordnarna för digitala tjänster15, men ingen lösning på 
hindren mot att hävda sina rättigheter i EU. 
 
5.2  Möjliga lösningar. 
 
Rättsakten om digitala tjänster kan förbättra situationen genom att införa bestämmelser som kan bidra 
til  att säkerställa att vissa åtgärder för att skydda rättigheter och förhindra intrång får gränsöverskri-
dande verkan. 
 
När det gäl er ansökningar om förelägganden mot icke vål ande tredje parter (vilka kan göras enligt til -
lämplig EU-rätt) avseende samma otil åtna tjänst men med olika nationel a mel anhänder som svarande 
bör rättsakten om digitala tjänster ge medlemsstaterna möjligheter att införa påskyndade förfaranden i 
syfte att säkerställa att samma kategori mel anhänder på internet vidtar samma åtgärder mot samma 
intrångsgörande tjänst. Detta kan ske inom ramen för behandlingen i en nationell domstol, genom att 
domslut  från  andra  EU-medlemsstater  används  som  grund  för  att  bevilja  liknande  förelägganden.16 
Samma resultat kan också uppnås genom administrativa förfaranden där behöriga organ beordrar mel-
lanhänderna i fråga att vidta sådana åtgärder i sina respektive länder. 
 
Som exempel kan en mer effektiv gränsöverskridande rättsskipning uppnås genom att man vidareut-
vecklar bestämmelserna om samarbete mellan brottsbekämpande myndigheter (til  exempel i artikel 8 
i förslaget till rättsakt), däribland samordnarna för digitala tjänster, så att påskyndade förfaranden för 
att använda/erkänna förbudsförelägganden från andra medlemsstater införs. Det överhängande proble-
met med denna artikel är emel ertid att den endast tycks inrikta sig på specifika delar av olagligt inne-
håll17, vilket gör att räckvidden av denna bestämmelse är mycket begränsad och måste ändras. 
 
14 Det bästa exemplet för att framhål a vikten av denna fråga är den beryktade BitTorrent-webbplat-
sen ”The Pirate Bay”. Administratörerna av The Pirate Bay har varit föremål för civil- och straffrättsliga 
åtgärder i Sverige och straffrättsliga åtgärder i Belgien och Finland. De ansvariga dömdes och överkla-
gandena til bakavisades av alla instanser, inklusive av Europeiska domstolen för de mänskliga rättighet-
erna. Åtgärder mot mellanhänder, för att til  exempel blockera til gången til  webbplatsen, har varit fram-
gångsrika i 20 länder över hela världen, däribland 13 av EU:s medlemsstater. Europeiska domstolen har 
också bekräftat att de som driver webbplatserna ägnar sig åt handlingar som omfattas av ensamrättig-
heter. Men trots alla dessa åtgärder finns webbplatsen kvar och är til gänglig i många EU-länder. 
15 Til  exempel artiklarna 8.3 och 45 i förslaget til  rättsakt. 
16 Om rättsinnehavarna til  exempel lyckas få franska internetleverantörer ålagda att spärra til gången til  
The Pirate Bay bör en tysk domstol bevilja tyska rättsinnehavare ett liknande föreläggande mot samma 
webbplats i förhål ande til  tyska internetleverantörer utan att pröva om den bakomliggande tjänsten gör 
intrång. 
17 Skäl 29: ”Beroende på varje medlemsstats rättssystem och det aktuel a rättsområdet kan nationel a 
rättsliga el er administrativa myndigheter förelägga leverantörer av förmedlingstjänster att agera mot 

12 
 


 
 
Det finns också en risk med det standardiserade innehål et i de rättsliga myndigheternas förelägganden 
enligt artikel 8.2 i förslaget til  rättsakt. Detta är särskilt fal et med tanke på att kraven är mycket pre-
skriptiva, til  exempel i fråga om angivandet av webbadresser som gör det möjligt att identifiera olagligt 
innehåll. På grund av rättsaktens övergripande natur skulle denna bestämmelse tillämpas på många olika 
typer av olaglig verksamhet och olagligt innehåll. Under dessa omständigheter är det dels onödigt att 
föreskriva vad föreläggandena ska innehål a enligt förslaget til  artikel 8.2, dels inte til  någon nytta ef-
tersom relevanta skil nader mel an verksamheterna och innehållet i fråga inte beaktas. 
 
Det finns också risk att förvirring uppstår när det redan finns specifika regler och förfaranden för ett visst 
område (til  exempel när det gäller skyddet för immateriel a rättigheter). Artikel 8.2 i förslaget til  DSA 
får inte begränsa skyddet för immateriel a rättigheter el er räckvidden för de rättsmedel som finns til -
gängliga vid intrång i sådana rättigheter. Ett annat exempel är bestämmelserna om de skyldigheter och 
befogenheter som samordnarna för digitala tjänster har, vilka skulle kunna ligga til  grund för att införa 
mer kraftful a regler i fråga om åtgärder som har gränsöverskridande verkan, särskilt användning och/el-
ler erkännande av bevisning från andra medlemsstater.18 
 
5.3   Dynamiska och katalogövergripande förelägganden. 
 
Rättsinnehavarna behöver ha til gång til  åtgärder som 
 
a.  är til räckligt flexibla för att förbli effektiva över tid, det vil  säga förelägganden el er andra åtgär-
der som omfattar til handahållandet av en intrångsgörande onlinetjänst utan att begränsa sig til  
specifika platser på nätet (webbadresser/domäner), eftersom dessa lätt kan ändras och 
b.  omfattar rättsinnehavarnas hela kataloger (den som har begått överträdelsen förbjuds att göra 
intrång i verk eller inspelningar som ägs eller kontrolleras av käranden/sökanden) och 
c.  verkligen är til gängliga skyndsamt när omständigheterna så kräver. 
 
 
vissa specifika delar av olagligt innehåll eller att til handahålla viss specifik information. De nationel a la-
gar som ligger til  grund för utfärdandet av sådana förelägganden skiljer sig åt avsevärt, och dessa före-
lägganden behandlas allt oftare i gränsöverskridande situationer. […]” (vår understrykning). Artikel 
8.1: ”Leverantörer av förmedlingstjänster ska, vid mottagandet av ett föreläggande att agera mot ett 
visst olagligt innehåll vilket utfärdats av den berörda nationella rättsliga eller administrativa myndig-
heter, ...” 
18 Artiklarna 8.3 och 45 samt skäl 77 i förslaget til  rättsakt. 
 
13